Fixeringen vid e-böcker är också ett slags bokfetischism

Om vi ska tala om en litteratur som frodas bortom bokformen, räcker det inte att skåda bortom pappersboken. Bokformen är större än så, men litteraturen kan även ta sig icke-bokliga former såväl på papper som på nätet. Det som på bokmarknaden kallas för “e-bok” är mest ett ängsligt försök att remediera pappersboken och befinner sig alltså helt inom ramarna för bokformen.

Lyra Ekström Lindbäck gick nyligen till angrepp mot “en utdöende författargeneration” som tror att “bokformen är litteraturens enda betydelsefulla medium”. Detaljerna i detta angrepp känner jag inte till, ety det publicerades i tidskriften 10tal, vars allmänna präktighet stöter ifrån mig. Gissar dock att jag håller med henne i sak.

Medhåll kommer även från Svenska Dagbladets litteraturredaktör Lina Kalmteg (5/1). Hon skriver apropå nämnda artikel: “Jag vill försvara mig, hamna på hennes sida. Berätta att jag under 2012 på allvar förstod att e-böcker inte är något hot mot innehållet utan främst något väldigt praktiskt.”

Om e-böcker är praktiskt, om de inte utgör något hot mot innehållet, är det för att standardlösningarna för e-böcker är konservativa. De är anpassade för en traditionell bokform, framför allt för den skönlitterära romanen eller novellen. Mjuk- och hårdvara är utformad för en läsning som är linjär och där typografiska lösningar inte spelar någon större roll.

För ett år sedan köpte jag en läsplatta av modellen Cybook Odyssey (som senare lanserades i svensk variant av Adlibris under varumärket Letto). Nu har jag lyckats slarva bort den, vilket lätt sker med en platt liten sak – för övrigt en av de stora nackdelarna med läsplatta.
Jag kom snabbt fram till att läsplattan var oduglig för fackböcker, för då vill jag snabbt kunna hoppa mellan sidor och stryka under (det senare kräver på denna läsplatta att man tar sig igenom typ fem undermenyer). Och så gick det inte att söka i texten!
Läsplattan i fråga är uppenbarligen gjord för att läsa romaner på. Men tydligen tyckte inte tillverkaren att detta var tillräckligt uppenbart. De har nämligen lagt in ett slags skärmsläckare som fyller den vilande läsplattans skärm med namn på klassiska romanförfattare (med tung dominans av män som levde på 1800-talet). Löjeväckande och pinsamt.

Nu råkade jag glida från ämnet. Litteratur bortom bokformen, skulle det ju handla om. Sådan finns ju överallt, utom möjligtvis i e-böcker och läsplattor. Även på Flashback finns storartad litteratur i kortare format, om än gömd bland en massa skräp. Bortom bokformen, bortom e-boken!

När jag tänker tillbaka på de guldkorn jag själv fann bland 2012 års svenska litteratur, så tänker jag kanske inte på Flashback. Jag tänker i första hand på ord som tryckts på papper – men inte alltid i bokform.
Jag tänker på Världens Ende #3, vars berättelser slog ner i mig som en bomb. Till stor del handlade det om oslipade noveller som återuppfinner en synnerligen mörk arbetarlitteratur. Världens Ende kan kallas för antologi, men blandar texter med serier och bilder på ett sätt som tydligt överskrider bokformen. Visst funkar etiketten “tidskrift”, liksom för dess kusin Det grymma svärdet som nu ska komma med ett dubbelnummer som verkar vara ett usb-minne och ett kassettband.
Const Literary (P)review (CLP) kom med sitt första nummer i höstas. Lidija Praizović’ text som publicerades där var en veritabel explosion – utanför bokformen. Även om CLP är en renodlat litterär antologitidskrift, är det inte en bok.

Några av de starkaste texterna jag fann under det svenska litteraturåret 2012 vann i styrka just för att de inte hade tryckts in i en bokform. Andra texter var från början skrivna som böcker och förtjänade att läsas just i bokform. Då tänker jag inte minst på Carl-Michael Edenborgs två böcker. Läs inte bara en, läs båda – den barocka romanen och det lyriska manifestet!

(Jag vill avsky årsbästalistor, men här lyckades jag visst smyga in något liknande i en bloggpost som egentligen kunde ha slutat efter första stycket.)

3 kommentarer ↓

#1 Martin on 7 January 2013 at 6:27 pm

Ursäkta att jag inte berör postens ämne.
Men det vore kul om du kunde sammanställa en post om reaktioner och respons som du fått på “Boken & Biblioteket”, i synnerhet från bibliotekarier.

#2 COPYRIOT | Radikal hypermedia on 15 January 2013 at 12:46 am

[…] Fixeringen vid e-böcker är också ett slags bokfetischism […]

#3 Bokens nya fiende? on 20 March 2014 at 8:26 pm

[…] Rasmus Fleischer –  Fixeringen av e-boken är också ett slags bokfetischims […]