Fallstudie 7 i realliberalism: “Organiserat tiggeri”

Röster från regeringspartierna reser nu krav på förbud mot “organiserat tiggeri”. Samtidigt betonar de att tiggeri i sig ska förbli legalt. Det som ska kriminaliseras är organiserandet.

Människorna som det handlar om är i huvudsak romer. Tiggeriet i Sverige går inte att skilja från frågan om antiziganismen i Europa (som är en specifik form av rasism med en specifik relation till den moderna nationalstaten). För den som är medveten om dessa sammanhang kan ett ord som “organisera” aldrig vara oskyldigt.

Aaron Israelson lyfter fram en viktig aspekt:

För att överleva utvecklade romerna ett antal överlevnadsstrategier. Utan stark nationell identitet göt romerna i stället starka lojalitetsband till storfamiljen, som kan omfatta uppemot ett 100-tal personer. Det är inom den som de flesta tiggare organiserar sin försörjning.
Med andra ord: Det vi svenskar tolkar som en öststatsmaffia, som bussar ut de halta och lytta, är vanligen stora släkter som fördelar arbetet inom familjen. /…/
att förbjuda organiserat tiggeri är att slå mot den romska familjestrukturen och mot familjernas försörjning.

Varför är detta en fråga om realliberalism? Därför att den gängse definitionen av “organisation” bygger på en liberal åtskillnad mellan privat och offentligt. Familjesfären antas då vara organisk, snarare än organiserad. Liberalismen ger familjen rätt att dela på resurser och fördela sysslor internt utan att detta räknas som “organisation”.
Om då särskilda lagar ska gälla för “organsierad” verksamhet, måste det finnas en övre gräns för hur stor en familj får vara. Strukturer som storfamilj eller klan skär sig ofrånkomligen med liberala och borgerliga principer.
Ur ett snävt realliberalt perspektiv blir nu frågan: kan 100 personer vara en familj? En kritik av antiziganismen måste emellertid inkludera en kritik av realliberalismen. Varje tal om “organisation” tenderar att förutsätta en normativ “organism”.

(Sen har vi ju den lilla detaljen med medlemsvärvarindustrin, som rimligtvis också är en form av “organiserat tiggeri”. Politikerna har säkert tänkt ut något sätt att freda dessa från kriminalisering. Men deras definition av organisering måste skärskådas ännu djupare.)

18 kommentarer ↓

#1 Gabrielle Björnstrand on 25 December 2012 at 4:37 pm

Bra.
Och denna förbudsiver ska komma från samma övre medelklass + överklass som inte skäms allas för att putta in sina egna ungar, kusiner, bryllingar, sysslingarm ingifta och andra moderat begåvade på alla upptänkliga ställen. Tänk om vi i stället skulle införa en lag mot “organiserad” nepotism?

#2 Swedish Dissident on 25 December 2012 at 5:32 pm

Intressanta och svåra frågor, som det finns anledning att reflektera över en stund innan man uttalar sig.

Romerna, som givetvis inte är en gentiskt homogen grupp utan har blandats med olika europeiska haplogrupper under de senaste cirka 1000 åren, är adaptiva. Dessvärre sker vissa av deras verksamheter – som är till för deras över- och fortlevnad – på bekostnad av majoritetsgruppernas mindre välbeställda medlemmar, varför antiziganismen är mer förståelig i t.ex. Ungern och Rumänien än den är i Sverige, där det i sistnämnda land finns större ekonomiska marginaler för arbetar- och medelklass.

Däremot så är “zigenarproblemet” klart överdrivet i Ungern. Jag vägrar gå med på att denna lilla grupp är ett så stort problem som Jobbik vill hävda.

#3 JVVF on 25 December 2012 at 7:01 pm

Jag förstår inte hur argumentet “organisationen är en familj” ska påverka liberala och borgerliga debattörer? Den vinkel man har valt är ju att stoppa utnyttjande av individer för tiggeri, ett sådant utnyttjande blir väl inte bättre av att det är ens farbror man utnyttjas av?

Har någon verkligen föreslagit att en kärnfamilj inte ska kunna göra sig skyldig till “organiserat tiggeri”? Det finns väl inget annat utnyttjande brott där man undantar familjen?

#4 rasmus on 25 December 2012 at 7:31 pm

JVVF: Det handlar inte om att “påverka liberala och borgerliga debattörer” utan om att ifrågasätta det snävt realliberala valet mellan två synsätt som inte ger plats för nyanser; å ena sidan att “de är en kriminell organisation”, å andra sidan att “de är en familj”. Att människor kan utnyttja varandra inom både familjer, klanväsen, företag, föreningar, ligor och offentlig sektor är väl f.ö. ingen nyhet.

#5 Karl on 25 December 2012 at 10:59 pm

Detta är förstås inget annat än rasism, det politikerna säger utan att våga säga det riktigt rakt ut är att de inte vill se romer på Sveriges gator. Knappast skulle reaktionerna komma om det var ett gäng svenska a-lagare som hade delat upp en stadsdel mellan sig.

Vilken typ av tiggeri är det förresten som åsyftas? För några år sedan var det de här med lappar på pendeltågen som brukade avses när man diskuterade tiggarligor. Nu antar att jag man egentligen menar samtliga östeuropeér som på ett eller annat sätt ber om pengar?

#6 Anon on 25 December 2012 at 11:40 pm

Bra intervjuer med människor som på olika sätt arbetar på sveriges gator.
http://www.faktum.nu/2012/12/de-vill-ha-dina-cash/
obvious is antiziganismen is obvious.

#7 JVVF on 26 December 2012 at 11:41 am

rasmus: Som jag uppfattade citatet från Aaron Israelsons så är det, i alla fall, tänkt som ett argument mot ett förbud. Detta argument förstår jag inte hur det ska fungera.

I det du skriver, rasmus, verkar du utgå från att “organisationen” i detta fall inte skulle kunna vara en kärnfamilj. Men det typiska fallet att jämföra med är ju prostitution, där det individuella handlandet inte är kriminaliserat men den organiserade motsvarigheten är det. Oavsett hur gängse det är att på liberalt sätt skilja på privat och offentligt har väl ingen någonsin föreslagit att hallick-verksamhet borde vara lagligt inom kärnfamiljen?

Jag tycker absolut att det finns ett stort värde i att belysa den mångfasetterade verkligheten bakom det som många tänker på som “Öst-stats maffia” men jag tycker inte att detta var en speciellt lyckad ingång.

#8 rasmus on 26 December 2012 at 12:06 pm

Jämförelsen med prostitution haltar. Där är det ju inte kriminaliserat att köpa sex, men inte att sälja sex. Därtill kommer förvisso en kopplerilagstiftning som jag inte har koll på, men som på andra sätt stöter på frågor om privat/offentligt (exempelvis i de fall där konstruktionen är att en hallick är verksam som “hyresvärd” och hyr ut rum till en sexsäljare, vilket ska se ut som att uthyrning och sexsäljande är två skilda affärsverksamheter trots att det snarare flyter samman i en beskyddarverksamhet).

#9 steelneck on 26 December 2012 at 2:00 pm

Rent spontant så tänker jag på det “tingel tangel” som alla idéella föreningar håller på med för att få verksamheten att gå ihop. Alla har vi väl också sett bössorna som diverse organisationer skramlar med för att tigga ihop pengar till varierande ändamål, allt från svältande barn till typ. Rädda urskogen eller nåt.

Jag tänker också på den gamla franska historien som handlade om att göra det förbjudet att sova under broarna i Paris, som ett sätt att sopa uteliggarna under mattan.

#10 bananders on 26 December 2012 at 3:03 pm

JVVF: Gränsdragningen mellan “familj” och “organisation” handlar väl främst om att man inom en familj förväntas hjälpa varandra med försörjningen. Är man gift har man till och med en laglig skyldighet att försörja varandra.

Om gruppen av tiggare betraktas som en familj så är det ganska okontroversiellt att en person som av någon anledning inte hjälper till att tigga, ändå får vara med och dela på dagens inkomster.

Men om gruppen av tiggare inte betraktas som en familj, utan som en organisation eller ett gäng, då kommer den person som inte har hjälpt till att tigga, men ändå får vara med och dela på dagens inkomster, betraktas som en utsugare som utnyttjar de andra i gruppen.

#11 bananders on 26 December 2012 at 3:07 pm

rasmus: Kopplerilagstiftningen gör att om en prostituerad har en familj, och kan antas försörja den, så räknas familjemedlemmarna som hallickar. Eftersom de får del av den prostituerades inkomster. Likheterna med tiggeri-diskussionen ovan är tydliga.

#12 Viktualiebrodern on 26 December 2012 at 11:37 pm

Att se ett parasitärt levnadssätt, att “spela hök” i en spelmatris – ännu mer ett socialt sammanhang som befäster och förstärker ett sådant parasitärt, “hökspelande” levnadssätt, att se det som något förkastligt eller åtminstone som något som det faktiskt är rimligt att det utsätts för repression av den majoritet som vill spela “duva” i spelmatrisen – är det rimligt att avfärda det med diverse stigmatiserande etiketter?

Nej, det är inte antiziganism att tycka att åldringsbrott är avskyvärda, att tycka att traficking med rumänska kvinnor är avskyvärd och att uppleva “bär”-plockare i den polislösa obygden och sociopatiskt manipulerande gatutrixare i storstan som en plåga.

Romernas situtation är en social fråga. Men det är också en spelteoretisk fråga som inte kan leda till något positivt alls genom att bekräfta socio/psykopatens självbild som offer.

#13 Viktualiebrodern on 26 December 2012 at 11:46 pm

För att förtydliga är jag emot lagar mot tiggeri, framförallt därför att de inte är möjliga att upprätthålla och därför enbart kan eskalera till mycket värre saker.

Men här impliceras att avsky mot en avhumaniserad socio- och psykopati, en avsky mot att se människor som medel istället för mål, att det skulle vara antiziganism…

Var snäll och håll sakerna isär.

#14 JVVF on 27 December 2012 at 10:04 am

rasmus: jämförelsen med prostitution syftade i första hand på hur jag menar att den (eventuella) nya lagstiftningen mot tiggeri har marknadsförts. Argumentet “att leva på andras tiggeri är att utnyttja dem, därför ska det förbjudas” är väldigt likt motsvarande argument för kriminalisering av organiserad sexhandel. I båda fallen känns motargumentet/reflektion “men då får ju inte föräldrar/syskon/barn leva på tiggeri/sexhandel av sina barn/syskon/föräldrar” ganska irrelevant.

bananders: nog krävs det väl något mer av en hallick än att man får en del av pengarna? Om en 18-årig flicka försörjs av sin 22-åriga storasyster genom prostitution, skulle hon då riskera att hamna i fängelse?

#15 kcl on 28 December 2012 at 3:25 pm

Kopplerilagstiftningen skiljer inte (till skillnad från vad som påståtts här) mellan uthyrning av lägenheter som används för prostitution respektive koppleri i övrigt, både bestraffas som koppleri om hyresvärden har kännedom om det och inte vidtar tillräckliga åtgärder för att prostitutionen skall upphöra. (BrB 8:12 2 st).

Kopplerilagstiftningen tar bara sikte på de fall där någon annan (inklusive familjemedlemmar) antingen främjar eller drar otillbörligt drar fördel av den prostituerades verksamhet. Minderåriga barn som försörjs av en prostituerad mamma faller helt utanför (helt bortsett från att de oftast inte är straffmyndiga), däremot inte en sambo/make/förälder eller vuxna syskon. (BrB 8:12 1st)

En intressantare fråga är hur man skall se på vad “arbete” är. Skall tiggeri ses som arbete i vår typ av realliberala samhällen? Om man ser det mer generellt så gör man åtminstone rättsligt en ganska skarp skillnad (både i civilrätten och skatterätten) mellan ensidiga benefika överföringar av resurser (gåvor, men också arv) respektive inkomster som förutsätter en motprestation. Givet hur man brukar definiera arbete i svensk rätt i övrigt är det ganska långsökt att hävda att tiggeri skulle vara att se som arbete. Jag kan inte se att det är självklart att man p.g.a. en några hundra tiggare skall ändra den definitionen.

#16 bananders on 28 December 2012 at 4:05 pm

JVVF: Det krävs bara att man gynnas ekonomiskt, så ditt exempel med en vuxen familjemedlem som blir försörjd är ett solklart fall. Även två prostituerade som jobbar ihop och delar lika på inkomsterna räknas som hallickar åt varandra.

Även sådana saker som att en innehavare av en tidning eller webbsajt låter prostituerade annonsera faller under kopplerilagstiftningen.

#17 Lars Aronsson on 3 January 2013 at 3:04 am

Ursäkta om jag ställer en fråga som förefaller retorisk, men jag tror vi måste ta det här från grunden.
1) Är romernas tiggeri en pittoresk sedvänja, ungefär som varpakastning på Gotland, eller är det ett tecken på ett fel som bör rättas till?
2) Om det är tecken på ett fel, hur bör det rättas till? Har vänsterblocket något alternativ till det “borgerliga” förslaget om förbud mot organiserat tiggeri? Och är det “vi andra” som ska lösa problemet åt romerna, eftersom de själva inte tycks kunna eller vilja ta sig ur tiggeriet?
— Jag vill personligen inte se tiggare på gatorna, oavsett etnisk bakgrund, och jag tror att många invånare i Sverige delar den åsikten. Den “överlevnadsstrategi” som svear, göter, skåningar, valloner och andra här i landet har “utvecklat” för att slippa se tiggeriet är att organisera socknar, numera kommuner, som tar ansvar för fattigvården, numera kallat försörjningsstöd. Det bygger på att varje kommun tar hand om sina mantalsskrivna invånare och att övriga bussas hem till sin hemkommun, som då förväntas ta hand om vederbörande. Det verkar fungera inom Sverige och Norden, men fungerar det på EU-nivå? Jag vet för lite om de interna förhållandena i Ungern och Rumänien. Berätta gärna. Vilken EU-lagstiftning är det som saknas?

#18 Anonym on 4 January 2013 at 4:36 am

“För att överleva utvecklade romerna ett antal överlevnadsstrategier. Utan stark nationell identitet göt romerna i stället starka lojalitetsband till storfamiljen, som kan omfatta uppemot ett 100-tal personer. Det är inom den som de flesta tiggare organiserar sin försörjning.”

Någon tog upp exemplet med prostitution i tråden. Min tanke är kort, att om man kan ursäkta detta organiserade tiggeri och utnyttjande, på det sätt som görs av denna Israelsson så kan man väl också annan kriminalitet. Det finns självklart komplexa orsaker också till varför någon försöjer sig som hallick, knarkhandlare eller rånar banker.

En social bakgrundsberättelse som så att säga förklarar livsvalet, ursäktar det verksamheten som sådan? Exempel: En person växte upp i ett trasigt hem och förvärvade aldrig tillräckliga kunskaper och sociala färdrigheter för att kunna hålla ett normalt arbete. Nu rånar han banker och har utvecklat en stark grupplojalitet till andra i hans utanförskapssituation (beskrivna av en oförstående omvärld som organiserat kriminella). I själva verket är det kriminella gänget ett surrogat för en stödjande familj.

Jag misstror inte att stor del av brottslighet och antisocialt beteende har en förklaring. Men denna förklaring till varför någon handlar på ett visst sätt kan inte legitimera handlingen som sådan. Det är väl känt att den som misshandlar andra ofta blivit misshandlad själv. De flesta kriminella har sociala problem och psykiska problem av något slag. Det hindrar inte att handlingar de begår är kriminaliserade. Detta tänk tror jag kan appliceras också på, vad jag förstår det, trafficking som är sammankopplad med organiserat tiggeri.

Kommentera