Sedan nästan fyrtio år har new age-kulturen fungerat som grogrund för idéer om “2012“. Enligt dessa idéer skulle historien nå sitt slut i någon form av oerhörd omvälvning, vars kulmen kalkylerades till den 21 december 2012.
Mitt intryck är att de esoteriska idéerna om “2012” har förlorat anhängare på senare år. Även om det är svårt att belägga, misstänker jag att “2012” nådde sin kulmen kring 2006–2009. Det var år 2006 som Daniel Pinchbeck utgav boken 2012: The Return of Quetzalcoatl. Hans budskap handlade inte om undergång utan om en andlig omvälvning:
materialism and the rational, empirical worldview that comes with it has reached its expiration date /…/ we’re on the verge of transitioning to a dispensation of consciousness that’s more intuitive, mystical and shamanic.
Omkring 2006–2009 var det sådant som “2012” brukade betyda i new age-kulturen. Kring denna tid snackades det som mest om “2012” på nätforum med inriktning på psykedelia och konspirationsteorier. Men när tre åt återstod till det magiska datumet, hade intresset redan börjat ebba ut.
Om detta stämmer är det lite intressant, eftersom det bryter med vad man förväntar sig av en undergångssekt. Vanligen tänker man sig att undergångssekten ska trissa upp sina förväntningar ända fram till sitt utsatta datum, då en gruvlig besvikelse sätter in (om inte sektmedlemmarna hunnit begå kollektivt självmord). Säkerligen finns det grupper som genomgår en sådan process i dessa dagar, men de verkar utgöra ett undantag.
Varför upprätthöll inte “2012” sin lockelse fram till år 2012, i dessa kretsar? Tre tänkbara skäl:
1. Ämnet blev exploaterat av Hollywood genom den usla filmen 2012, som kom 2009. Där ersattes den esoteriska idén om en andlig omvälvning med en exoterisk idé om världslig undergång.
2. Många esoteriker tänkte sig “2012” inte som en plötslig händelse, utan som kulmen av en exponentiell process. På så vis handlade det om accelerationism. Förutsättningen att tro på “2012” var en tro på att saker redan var på väg, allt snabbare, i rätt riktning. Att tro detta blev svårare ju närmare datumet kom.
3. Världen gick från högkonjunktur till lågkonjunktur, från kreditbubbla till kris. Kanske bidrog detta till att undergräva hoppet om en exponentiell förändring av världsanden. Efter krisens utbrott återstod möjligheten att tänkta “2012” i termer av undergång.
31 kommentarer ↓
Och så slog sig alla ned framför brasan och började läsa DH Lawrence: “Den befjädrade ormen” i stället. Utom maya-indianerna själva som hur som helst hade fullt upp med annat.
Vad skönt det är att läsa här.
Och här. http://flarnfri.blogspot.se/2012/12/ocksa-ett-undergangsscenario.html
kan man läsa om hur de som det eventuellt angick blev uteslutna; utförsålda till turistiska ritualanhängare.
Gällande nr 2, att många esoteriker ‘inte tänkte sig’ borde det snarare skrivas att många esoteriker inte tänker sig. 21/12 2012 som ett startdatum för en andlig utvecklingsprocess är i allra högsta grad levande. Däremot verkar det vara väldigt många allvarligt psykiskt sjuka människor som hängivit sig åt undergångsföreställningar i relation till detta laddade datum. Jag undrar vad de ska göra nu.
Men jorden gick ju verkligen under den 21/12?! Redan för några månader sedan började jag se exempel på människor som förberedde sig för dagen efter den 21/12 genom att spekulera i att vissa (många) ju inte är mogna för att ta steget in i den fjärde(?) dimensionen. Därför skulle “de” skapa “holografiska” tre-dimensionella förvaringsställen för dessa stackars själar att leva ut sina dagar. Och där irrar ni runt, blinda små möss, och piper ert “Jorden gick inte under”.
Kommentera