Krisen, del 73: Johan Norbergs Eurokrasch

För somliga i den svenska vänstern funkar Johan Norberg som återkommande djävulsgestalt, vilket jag själv finner ganska tröttsamt. Nog för att Johan Norberg är höger, men han är knappast det onda geni som dikterar svensk högerpolitik. Snarare ger han intryck av uppriktig idealism.
Jag retar mig inte så mycket på vad han säger. Kruxet är snarare vad han inte säger. Hur krisen skärmas av från sina vidsträckta orsaker och verkningar. Hur ekonomi och politik skärmas av från varandra och från människors verkliga liv.

Johan Norbergs bok Eurokrasch – en tragedi i tre akter är visserligen disponerad som en grekisk tragedi, men där finns få spår av tragisk kristeori. Inte ens i form av den tragisk-borgerliga hybrid som frodas bland motståndarna till papperspengar. Johan Norberg aktar sig för att ifrågasätta vår tids penningväsen. Han håller sig inom ramarna för en konventionell typ av högerborgerlig kristeori. Tragiken finns inte på ett teoretiskt plan utan bara som fernissa.

Den här krisen beror inte på att stater och hushåll konsumerar för lite, utan på att de har konsumerat för mycket i förhållande till intäkterna. /…/
Den enklaste besparingen hade varit rejäla höjningar av pensionsåldern. Det ger mer skatteintäkter, mindre utgiter, bevarar viktig kompetens i ekonomin, och gör allt detta utan att strama åt konjunkturen.

Ett ord som Johan Norberg undviker är arbetslöshet. Framför allt diskuterar han inte den ungdomsarbetslöshet som nu präglar Sydeuropa och som knappast löses genom att gamlingarna tvingas jobba längre.

“Eurokrisen” behandlas här som en distinkt egen kris, vars orsaker ligger i Europa – inte som ett moment i en större, världsomfattande kris. Som i all borgerlig kristeori skylls krisen på en felaktig politik. Syndafallet består i själva försöket att etablera en gemensam valuta för Europa. Johan Norberg förklarar detta som ett utslag av “hybris”, vilket är att psykologisera krisens yttersta orsak. Detta samtidigt som kapitalismen naturaliseras.

Marknaden är en andra natur. Dess tvång, riktat mot individer eller mot nationer, är en naturlag. En nation som hamnar på efterkälken måste dess tillgångar räknas ned för att nationen ska behålla tillträde till världsmarknaden. Devalveringen är oundviklig. Politiken har endast att välja om hur den ska ske: externt eller internt.
Extern devalvering innebär att valutans värde skrivs ned i förhållande till andra valutor, som Sverige senast gjorde i november 1992). Intern develvering innebär att invånarnas köpkraft pressas ned, vanligtvis genom sänkta reallöner (som Lettland gjorde efter att ha drabbats hårt av krisen 2008). Johan Norberg pläderar för det senare:

Om inte växelkurserna eller människorna rör på sig måste lönerna göra det. De måste snabbt kunna sänkas eller åtminstone hållas tillbaka när ett lands varor och tjänster inte efterfrågas, annars kommer arbetslösheten snabbt att explodera. Detta är den “interna devalvering” som måste till om inte växelkursen automatiskt faller.

Som föredöme framhålls Tysklands “Agenda 2010” med Hartz I-IV som sedan 2003–2005 gjort det svårare att överleva som arbetslös i Tyskland. Lönerna kunde därför pressas nedåt. Tyskland stärkte sin ställning på marknaden något enormt från 2006 och framåt.

Grekland borde enligt Johan Norberg ha fått gå i statsbankrutt redan på våren 2010. Vad en statsbankrutt skulle innebära i praktiken klargörs inte. Allt som konstateras är att Grekland “snabbt skulle tvingas minska utgifterna till den nivå landet hade kunnat täcka självt”. Vilka institutioner som ska förmedla detta tvång till de livs levande grekerna, det klargörs inte. Något ord om militärens och fascismens roll vore faktiskt på sin plats. Det känns inte helt trovärdigt när Norberg hävdar att en grekisk statsbankrutt hade förebyggt en politisk explosion.

Man hade också undvikit en politiskt explosiv situation där Bryssel och Berlin dikterar den politik som Grekland ska tvingas föra. Slutligen hade det skapat medvetenhet om spelreglerna en gång för alla och osäkerheten hade minimerats.
Nästan alla jag då talade med som stödde räddningslinjen, inom politiken och inom bankerna, förklarade den med två ord: Lehman Brothers. /…/ Av den historien lärde sig beslutsfattarna att de aldrig mer fick låta något stort gå omkull. I så fall lärde de sig helt fel läxa. Det ödesdigra var inte konkursen i sig, utan att tron att Lehman var garanterad av staten gjorde att banken blev så gigantisk från början.
/…/
Förluster är en lika viktig del av marknadsekonomin som vinster, för att signalera vad aktörer gör rätt och fel.

Sistnämnda paroll är central hos Johan Norberg. Att förlust och vinst är äv lika vikt är ett synsätt som kan peka mot en mer tragisk-borgerlig syn (tydligt manifesterad hos den s.k. österrikiska skolan). Annars brukar den “rent borgerliga” uppfattningen vara att tillväxt är ekonomins normaltillstånd, alltså att vinster är viktigare än förluster.
Endast vid ett tillfälle hänvisar Norberg till den österrikiska skolan. Dessa menar “att priser bör stiga och sjunka i enlighet med tillgång och efterfrågan”, skriver han. Kritiken av centralbanker och förespråkandet av guldmyntfot lämnas därhän. Själv accepterar Johan Norberg, om än motvilligt, den monetaristiska principen om att centralbanken ska föra en penningpolitik med inriktning på stabil inflation. Fast kanske inte så hög som två procent. (Så uppfattar jag hans hållning, men jag är inte säker.)

Den europeiska centralbanken bidrog till expansionen redan från början av sin existens. Eftersom det framstressade regelverket sade att inflationen skulle hålla sig kring två procent blev ECB orolig när priserna i början av 00-talet ökade betydligt mindre än så. Men prispressen berodde inte på problem i penningsystemet, utan på marknadens utveckling. Konjunkturen var svag, oljepriset var rekordlågt, IT-revolutionen höll på att sänka kostnaderna i många branscher och Asiens och Östeuropas inträde på exportmarknaderna pressade priser i hela världsekonomin. Allt detta borde egentligen ha lett till sjunkande priser. För att hindra att priserna föll i enlighet med tillgången och efterfrågan försökte ECB precis som de amerikanska och brittiska centralbankerna skapa en stadig prisökning med hjälp av mycket låga räntor.
ECB:s expansiva penningpolitik gjorde att mer pengar snurrade runt allt snabbare i ekonomin. Det kunde se ut som prisstabilitet då priserna i butik och på bensinmackar av andra faktorer hölls tillbaka, men under ytan skapade ECB en snabb inflation. Pengar tar alltid vägen någonstans, och i ett ekonomiskt läge där den västeuropeiska industrin inte såg särskilt attraktiv ut hamnade stora summor ofta i fastigheter

Det citerade stycket lyfter fram något relevant, men förtiger också något som är lika relevant. Rädslan för en “japansk” deflation efter IT-bubblans krasch motiverade centralbankerna i USA och Europa till att blåsa upp en kreditbubbla. Menar då Johan Norberg att denna rädsla var omotiverad? Eller menar han att några år av deflatorisk kris hade varit en plågsam men nödvändig kur för västvärldens ekonomi? Frågan lämnas hängande i luften.

ECB sänkte täntan radikalt “från 4,5 procent i mitten av 2001 till blott två procent i mitten av 2003. På denna rekordlåga nivå låg räntan sedan kvar under två års tid och därefter höjdes den bara mycket långsamt. Först 2007 var den tillbaka på fyra procent.” Samma möster som i USA. Allra mest drastiskt blev räntefallet i Spanien efter eurons introduktion:

Plötsligt framstod det som en fiffig idé att fylla varje kvadratmeter av landet med fastigheter. /…/
När det pågick som bäst byggde Spanien mer än Tyskland, Frankrike och Italien tillsammans.

Hade den spanska fastighetsbubblan kunnat hejdas genom intern devalvering? Låter inte helt övertygande. Nåväl, medan Spaniens kris förklaras av yttre och objektiva marknadskrafter, ges mänskliga aktörer en större roll i berättelsen om Grekland. Här ges en lång rad exempel på hur regler tänjdes runt om i Europa, men särskilt i Grekland, inför sjösättandet av den gemensamma valutan.

Inga manipulationer var för stora – regeringen anlitade investmentbanken Goldman Sachs som mot en summa på 300 miljoner euro lärde staten att sälja framtida intäkter från t.ex. lotterier, vägtullar och EU-bidrag så att de gav klirr i kassan redan nu. Inga manipulationer var heller för små: När den grekiska inflationen skulle uppdateras plockades dyra citroner diskret bort ur konsumentprisindex och ersattes med billiga apelsiner.

Av detta förstår vi att Johan Norberg vill se en ekonomi utan “manipulation”. Dessvärre går han inte in på hur det skulle vara möjligt att dra gränsen. Om det är manipulativt att sälja framtida intäkter från lotterier och vägtullar, varför är det inte manipulativt att sälja framtida skatteintäkter (som staterna de facto gör när de lånar pengar). Om det är manipulativt att trixa med konsumentprisindex, vad säger vi då om de hedoniska index som får en allt större roll i att beräkna siffror som BNP?

Troligen menar Johan Norberg ungefär att manipulation är det som söker undergräva marknadens objektivitet. Exempelvis sånt som andra brukar kalla för demokrati.

Ibland betraktas obligationsmarknadens makt som odemokratisk, eftersom den sätter gränser för vad ett lands politiker kan göra. /…/ Obligationsmarknaden är neutral mellan ideologier, den har inte någon agenda utom att tjäna pengar. /…/ Det betyder att obligationsmarknaden ofta fungerar som ett långsiktighetens rättesnöre gentemot politiker som gärna gör det kortsiktigt bekväma och vältrar över kostnaderna på väljarna långt efter att deras mandatperioder är över.

Obligationer som garant för långsiktighet. Intressant tanke. Hur långt är då långsiktigt? Är ingen expert på obligationers längd, men 6–12 år verkar betecknas som en medellång tid innan lånet förfaller. Har inte hört talas om statsobligationer som löper längre än typ 30 år. Inte så värst långsiktigt – inte i ett planetärt perspektiv.

2 kommentarer ↓

#1 COPYRIOT | Krisen, del 74: Eurokrisens kronologi (2010–2012) on 20 December 2012 at 10:18 pm

[…] ← Krisen, del 73: Johan Norbergs Eurokrasch […]

#2 wholesaleza on 23 October 2015 at 1:55 am

[url=http://www.rcdaycamp.com/maccosmeticsoutlet/]mac cosmetics outlet[/url], [url=http://www.rcdaycamp.com/images/]mac cosmetics wholesale[/url],

Kommentera