Trist indignation över användarvillkor på Instagram

Enklaste sättet för nyhetspressen att locka trafik från s.k. sociala medier är att spela på indignation mot dessa. Tisdag förmiddag spreds nyheten i svensk press: “Instagram börjar sälja dina bilder“. Vilket var ganska missvisande och snart fick korrigeras. Genom att först övertolka och sedan nyansera kunde nyhetsmedierna enligt välbekant modell kränga två artiklar i stället för en, vilket belönas med dubbel trafik från halvkränkta användare av Instagram.

Vad allt handlade om är att Instagram – som hittills inte har genererat någon vinst åt sin ägare, Facebook – gör sig redo för mer reklam. Därför presenterades nya användarvillkor som inkluderar följande klausul:

To help us deliver interesting paid or sponsored content or promotions, you agree that a business or other entity may pay us to display your username, likeness, photos (along with any associated metadata), and/or actions you take, in connection with paid or sponsored content or promotions, without any compensation to you.

Instagram tänker alltså gå samma väg som Facebook har beträtt: att utnyttja enskilda användare som reklampelare inför deras “vänner”. Ett sunkigt steg som besmutsar den “vänskap” som i vissa fall är verklig. Absolut. Men den indignation som spelades ut mot Instagram utgick inte från något värnande av vänskap, utan från ett värnande av det privata ägandet av fotografier man tagit. Samma sak med den illa formulerade statusuppdatering som alla postade på Facebook för någon vecka sedan.

“DE VILL STJÄLA MINA BILDER!” lyder det efterblivna gallskriket. Luddiga vädjanden till en idé om upphovsrätt står i vägen för vad som kunde bli en angelägen reklamkritik.

För vem vill stanna på ett mingelparty där värdfolket plötsligt deklarerar att alla gäster måste hänga en reklamskylt runt halsen, för att senare på kvällen tvingar alla att ta på sig en reklamkeps? Där det ryktas om att alla ska fira tolvsnåret genom att sjunga en reklamsång? Ungefär så utvecklar sig nu de mingelpartyn som kallas Facebook och Instagram.

Grejen är liksom inte att de enskilda festdeltagarna borde ha rätt att få betalt. Grejen är att reklam, ju mer påträngande den blir, bryter ned det kollektiva i festen. Att raskt planera ett uttåg, helst av allt en efterfest, är en fråga om drägliga umgängesvillkor. Alla som stirrar sig blinda på användarvillkor tenderar att missa den saken.

5 kommentarer ↓

#1 kjell on 20 December 2012 at 7:14 am

Rasmus, du har skrivit en “dödsruna” över Facebook och Instagram., reklam devalverar.

#2 kjell on 20 December 2012 at 11:02 am

..fortsättning; http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-det-offentliga-ekosystemet-slutar-surra.
Artikeln har en klar bäring till Rasmus´ text.
Min fråga; ” håller vi på att få en ny kultursfär(elit) som avstår reklam?”

#3 Andreas E on 22 December 2012 at 7:43 am

“Grejen är att reklam, ju mer påträngande den blir, bryter ned det kollektiva i festen”, skriver du, och det är förstås alldeles rätt.

Samma gäller åtminstone min upplevelse av filmer, böcker och musikalbum. Så fort det uppstår påträngande annonsformat och produktplaceringar så försämras kulturupplevelsen. Bättre alltså med en fungerande upphovsrätt, som möjliggör för upphovsmän och sådana som skriver, filmar och målar att prissätta sina verk, om de så önskar, och därmed hålla dem något lite “renare”.

#4 kjell on 22 December 2012 at 8:32 am

andreas, -om det vore så enkelt. God Jul

#5 COPYRIOT | “Kriget mot koncentrationen” on 24 December 2012 at 11:26 pm

[…] Trist indignation över användarvillkor på Instagram […]

Kommentera