Novembertunneln

Om sju är siffrigast bland siffror, är november månatligast bland månader.

Januari, februari, mars: om det finns någon skillnad mellan dessa, varierar den från år till år. April: där har vi nog den enda konkurrenten, “grymmast bland månader“. Maj, juni, juli och augusti må vara omtyckta och omsusade, men då bara som moment i något större, i sommarens årstid.

Årets fyra sista månader förenas av en grammatisk egenhet: de går att böja. Även om det inte är vedertaget, låter det bra: det är oktobrigt att blicka tillbaka på vad som skedde både i somras och i septembras, innan det är dags att nedstiga i en av alla dessa novembrar.

November går inte att förväxla med oktober. Inte på dessa breddgrader. Oktober är höghösten, det stora gula. November är senhösten, rör sig mellan grått och svart. Höghöst och senhöst är två olika årstider.

Omställningen till vintertid spär på det upplevda mörkret. Bläddrar i anteckningsblock från de senaste femton åren: november verkar alltid vara något annat än oktober. Må vara att gränsen vissa gånger viker av från det kalendariska månadsskiftet.

Årets novemberundersökning inleddes med en läsning av Tove Jansson. Hennes karakteristik av senhösten resonerar inte helt i mig. Tove Jansson skildrar november som en månad för att bunkra upp, konkludera, individuera. Allt det där förknippar jag med oktober. Ett exempel på detta är hur Copyriot brukar nå sin produktiva topp i oktober varje år.
Sen faller löven. November är någonting annat. Även om det textproduktiva tillståndet ofta består, handlar det inte längre om att summera och systematisera. Skrivandet tenderar att byta medium, röra sig bort från bloggen, ned i anteckningsblock och IRC-kanaler. November kännetecknas inte av individualitet eller kollektivitet, utan av ett tunneltillstånd där november följer på november, som om det övriga året visserligen existerar, men mest som en omgivande miljö.

Musiknovembrarna. Då måste jag börja i november 2001. Sista gången jag köpte en cd, åtminstone i en skivbutik. Aphex Twin: Drukqs, ett dubbelalbum som utgavs den 22 oktober 2001. Vissa uppfattar det som en trött upprepning av tidigare formler. Visst är det lite ojämnt, men där finns glimtar av något oöverträffat som fortsatt att glimra i alla novembrar som följt sedan dess. Jag tänker på spår som “Vordhosbn” och “Mt Saint Michel+Saint Michaels Mount“, vars frenetiskt komplexa rytmer får ett eko i melankoliskt simpla melodilinjer.

Sen tänker jag på november 2007. En musikmånad som blivit synonym med Burials Untrue. Kring detta album byggdes snart en brittisk diskurs om accelerationism, kris och spöken. En likhet med Drukqs kan anas i hur musiken arbetar med en relation mellan frenetisk hastighet och melankolisk långsamhet. Blickandet bakåt hos Burial kan påminna om hur Tove Jansson beskriver senhösten, med Snusmumrikens letande efter fem förlorade takter, men har en annan karaktär: mindre individuerande, mer tunnelvaro.

Försöker erinra mig ännu tidigare musiknovembrar. Får upp en vag association till DJ Shadows epokala debutalbum Endtroducing. Noterar dess släppdatum: 19 november 1996. Troligen upptäckte jag det inte förrän påföljande höst, men dess orgelslingor ligger någonstans kvar i minnet och novembrar sig.

Skiftet från höghöst till senhöst sker varje år vid ungefär samma tid. Från senhöst till vinter kan övergången vara mer vag. November och december skiljer sig av andra skäl: december är en kapplöpning mot årets slut och mot den pseudomånad som kallas julen. Mitt försök att fånga novembervaron innan november är slut kan paradoxalt nog betyda att jag redan vänt ryggen åt novembertunneln. Och just denna morgon – 29 november 2012 – bredde vinter ut sig på sitt synligaste sätt, som ett snötäcke.

11 kommentarer ↓

#1 P O on 29 November 2012 at 9:12 am

I Umeå har installerats ljusterapi i busskurer för att motverka november- och decembertunneln.

#2 Tobias N on 29 November 2012 at 9:29 am

Vackert, mycket vackert om november som något annat. Och väl diskuterat kring vilka månader som är distinkta. Jag tror inte att jag har samma förhållande till november (och arbetsmässigt kan jag känna identifiera mig med Tove Jansson), men känner väl igen en liknande bild från min närhet.

#3 Erik on 29 November 2012 at 9:50 am

Ah, Drukqs. Har nyligen återupptäckt den skivan. Delade upp den i “Alla hårda låtar från Drukqs” och “Alla lugna låtar från Drukqs”. Rekommenderas. Har mest lyssnat på de hårda. Älskar Aphex.

#4 rasmus on 29 November 2012 at 9:54 am

Det storartade är att de “hårda” låtarna innehåller “lugna” melodier. Liksom nedgrävda i tunnlar.

#5 Christopher Kullenberg on 29 November 2012 at 9:55 am

Noterar det P O säger. Kanske är den “naturliga” UV-strålningen en av de avgörande punkterna för att skilja yta från tunnel. Tunneln måste alltid producera ljus medelst Prometheus. Personligen kom jag på mig att köpa en femarmad kandelaber i November för att lysa upp min lägenhet med Mozarts ljus (i inredningsestetik såväl som i toner).

I Umeå, en stad som helt och hållet omsluts av mörkertunnel under stora delar av dygnet, har man installerat ljusterapeutiska lampor. Kanske skulle Kafkas djur i der Bau behövt just sådana lampor.

#6 rasmus on 29 November 2012 at 10:02 am

Jag vill tillägga att observationerna ovan är breddgradsspecifika. De gör därför inte anspråk på giltighet i t.ex. norra Norrland eller på Balkan. Mina erfarenheter av att besöka sådana platser sent på året pekar att där gäller delvis andra övergångar mellan månader och årstider.

#7 Christopher Kullenberg on 29 November 2012 at 10:04 am

Fotnot: Motsatsen till Prometeus ljus, dvs. den antropomorfa subjekt-objektprotesen, är givetvis ljuset från Ra, som man “återföds” in i, någon gång i April (då solens vinkel på himmelen åter står i sådan riktning att D-vitaminsyntes är möjlig i våra kroppar).

Detta utesluter inte de “små” tillblivelserna på ett affektivt plan – Mozarts fåglar är av Ra, osv.

#8 P O on 29 November 2012 at 10:16 am

För mig har nog april alltid varit den distinktaste månaden, som här uppe i norr bjuder en helt annan grymhet än den T S Eliot skaldar. Här drivs inga syrener fram i april, nej, april gäckar vårt begär med ömsom vårsol, ömsom blötsnö. November saknar det begär april fyller oss med.

#9 Viktualiebrodern on 29 November 2012 at 12:29 pm

November är också ett interludium, en tunnel, såtillvida att stjärnhimlen ofta är gömd bakom molnen. December ger ofta klarare nätter.

Bara det blir lite klart nu skall jag slita mig upp på morgonen och leta efter Saturnus i sydost.

Om nu ljusföroreningarna tillåter det.

#10 Anon on 30 November 2012 at 4:17 pm

Jag är förvånad att du inte ens nämnde bandet November….

#11 rasmus on 30 November 2012 at 9:25 pm

Faktum är att jag aldrig egentligen har lyssnat på November. Kanske borde jag göra det. Tack för tipset.

Kommentera