Återvände nyligen till frågan om “Europas två extremhögrar” och den ideologiska splittring som sedan 2007 tycks ha blivit allt mer framträdande. Försökte nu även att utarbeta en idealtypisk distinktion mellan “två fascismer”, preliminärt betecknade som mono-fascism och multi-fascism, båda korresponderande mot var sin typ av högerpopulism. Mer om detta senare, när den nya texten har publicerats.
Nyligen observerades här att Europas fascister vänder sig bort från axelmakterna. Nåja, italienarna finns kvar. Men tyskarna faller allt oftare utanför de nätverk som nu växer fram. Kanske beror det i lika delar på Hitler och Merkel, för att uttrycka saken en smula förenklat.
Polens nationella självständighetsdag den 11 november har på senare år vuxit till en viktig samlingspunkt för fascister i Polen, men även från övriga Europa. Vid demonstrationen i Warszawa uppges 20000 personer ha deltagit i år. I anslutning till denna mobilisering har något som liknar en högerextrem terrorkampanj tagit fart. För att bara nämna några händelser från den senaste tiden: en tjetjensk familj fick sin lägenhet brandbombad i Bia?ystok; i Wroc?aw gick en “patriotmarch” till det sociala centret Wagenburg där flera av besökarna misshandlades till medvetslöshet; ett flertal attacker mot synagogor och gaybarer. Detta är vad som rapporteras av antifascister.
Fascisterna i Polen har marscherat den 11 november sedan 2008. De mobiliserar ett utomparlamentariskt nätverk som omfattar såväl fotbollshuliganer som katolska radiokanaler. Marschens två arrangörer – Nationalradikala lägret (ONR) och Allpolsk ungdom – har nu ingått en allians och kallar sig Nationella rörelsen (RN). Numera talar de öppet om att deras mål är att bilda ett paramilitärt garde.
Bilden visar en gemensam banderoll från Nationella rörelsen, med de förenade logotyperna från Nationalradikala lägret (ONR) och Allpolsk ungdom. Redan på 1930-talet existerade ett parti vid namn ONR i Polen. Efter att ha förbjudits år 1934 återstartades det som ONR-Falanga. Om dessa skriver Wikipedia:
The group was led by Boles?aw Piasecki and advocated a ‘Catholic totalitarianism’ inspired by Falangism. However, although clearly derived from Falangism, it has been argued that their Catholicism was even more central than that of the Spanish group and indeed their pronouncment that ‘God is the highest form of man’ recalled the religious fanaticism of Corneliu Zelea Codreanu. The group is widely considered to have been a fascist movement.
Dagens ONR knyter an till 1930-talets ONR, men har inte organiserat sig som ett parti. Däremot står de mycket nära ett parti som kallar sig Polens nationella pånyttfödelse – så nära att de har samma logotyp. Detta parti betraktar sig just som en fortsättning på ONR-Falanga och hörde till grundarna av International Third Position. Denna grupp av nationalrevolutionära fascister (med katolsk prägel) fick en fortsättning i form av European National Front, som dominerades av italienska Forza Nuova.
Allpolsk ungdom, då? Enligt tyska Wikipedia verkar de för en “enhetlig, nationell och rent katolsk stat, i det att de förkastar den liberala, pluralistiska rättsstaten av västlig prägel”. Tidigare hade de status som ungdomsorganisation till det högerpopulistiska partiet Polska familjeförbundet, men bröt med dessa 2006 i samband med att partiet blev representerat i Polens regering. Medan populistpartiet kollapsade, verkar dess ungdomsförbund ha tagit steget ut i den fascistiska miljön. Här rör det sig om en fascism som är öppet antisemitisk och som i synnerhet ägnar sig åt våldsamma attacker mot sådana som inte passar in i den heterosexuella normen.
Fascistmiljöerna i Polen och Ungern verkar i allt högre grad ta över den roll som tidigare innehades av nynazisterna i Tyskland – rollen som centraleuropeiskt nav i den militanta extremhögerns nätverk. Här verkar den polska självständighetsdagen, 11 november, få en viktig roll.
Nordisk Ungdom företräder Sverige i detta nätverk. Nu var det andra gången som de åkte till Warszawa för att delta i fascistmarschen. “Aktivisterna mötte upp med både polska och tillresta nationalister, bland annat flamländare, norrmän, ungrare, fransmän och italienare”, skriver Nordisk Ungdom i sin reserapport.
Italienarna kom från Forza Nuova och flamländarna från Voorpost. Nordisk Ungdom har tidigare rapporterat att de har bra kontakt med dessa, liksom med Allpolsk ungdom. Vilka fransmän och norrmän som deltog är lite oklart.
En särskild roll i detta nätverk spelar Ungern, det vill säga Jobbik plus den närstående ungdomsorganisationen HVIM. De senare ordnar en sommarfestival, Magyar Sziget, som i år fungerade som en träffpunkt för det framväxande nätverk där Nordisk Ungdom är en del. Där beslöts att nästa träff skulle vara i Polen i anslutning till marschen den 11 november. Där framträdde förresten också den svenska vit makt-sångerskan Saga.
Här framträder alltså ett europeiskt fascistnätverk som domineras av grupper från Polen, Ungern och Italien – huvudsakligen katolska länder.
Strax österut formerar sig ett annat fascistnätverk med sina starkaste fästen i Grekland, Serbien och Ryssland – den ortodoxa axeln.
Kommer dessa två nätverk att närma sig varandra eller gå åt olika håll? Och hur stort inflytande kommer de att få på fascistmiljöerna i västeuropeiska länder som Spanien, Frankrike, Sverige och Finland?
31 kommentarer ↓
Notera hur en av Svobodaideologerna i Ukraina, Mychaltjysjyn, talat om byggande av en Svarta Havs-Östersjösammanslutning (gammal polsk idé, Miedzumorze, men här med stark ukrainsk roll). Finns också med i punkt VII 3-4 i partiprogrammet: http://www.svoboda.org.ua/pro_partiyu/prohrama/ Betoningen av yttre och inre hot från Ryssland gör att det partiet får svårt att ansluta sig till en ortodox allians (dessutom är kärnväljarna grek-katoliker). Detta övertrumfar sannolikt historisk antagonism med Polen, även om sådan har kommit till uttryck från Svoboda lokalt i Lviv.
Däremot finns det en annan, numera kraftigt marginaliserad nationaliströrelse, Bratstvo, som kommer ur ukrainska UNA-UNSO som hade vissa framgångar på 1990-talet. De är uttryckligen ortodoxa, har en eurasiatisk, antivästlig, antiglobalistisk vinkel och skulle passa bra in i den ortodoxa gruppen här. Ledaren Kortjyns’kyj var ett stort namn på 1990-talet då han ledde ukrainska frivilliga på den tjetjenska sidan i första kriget mot Ryssland.
Niklas: Är det samma sak som Pilsudskis “Intermarum”-idé? (tror den kallades så)
Samma tanke om ett block mellan haven och mellan Tyskland och Ryssland (Intermarum, polska Miedzymorze), men ukrainska Svoboda skulle naturligtvis inte acceptera ett polskt ledarskap eller någon typ av “federation-konfederation”. Pilsudskis projekt emulerade väl mer det gamla polsk-litauiska samväldet. I Svobodas fall handlar det om samarbete mellan nationalstater.
Angående ukrainska Svoboda kan noteras att de tillhör AENM tillsammans med bl.a. Jobbik, Nationaldemokraterna och ena halvan av Front National. Jag uppfattar att detta partinätverk står ganska nära det i huvudsak utomparlamentariska nätverk som inlägget ovan handlar om. Om inte annat finns Jobbik med i båda.
Oj, det var många länkar. Här kommer en till. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/120073?programid=412 Vetenskapsradion om fascismens historia. Intressant.
Kort beskrivning av Svoboda här: http://www.sallskapet.org/ostblog/?p=1999
Lite längre här: http://www.opendemocracy.net/od-russia/anton-shekhovtsov/ukraine-far-right-in-parliament-for-first-time
Apropå axelmakter har den japanska extremhögern fått ny livsluft av de senaste årens territoriella kontroverser om ögrupperna Dokdo/Takeshima som både Sydkorea och Japan gör anspråk på (http://en.wikipedia.org/wiki/Liancourt_Rocks) och Diaoyutai/Senkaku (http://en.wikipedia.org/wiki/Senkaku_Islands) som både Kina och Japan gör anspråk på.
Japanska nationalister har äventyrat ländernas diplomatiska relationer ett antal gånger genom att åka dit och göra symboliska markeringar. Senast i somras var japanska aktivister också utanför japanska ambassaden i Seoul och skändade ett minnesmärke över den kontroversiella comfort women-frågan: http://www.hani.co.kr/arti/english_edition/e_international/539240.html Uppseendeväckande, minst sagt.
Europeiska kontrajihadistiska partier var också i våras på en nationalistkonferens i Tokyo arrangerad av Issuikai, nationalistpartiet vars grundare medverkade i Yukio Mishimas ökända kuppförsök: http://leighphillips.wordpress.com/2012/04/26/bnp-attends-international-far-right-conference-in-japan/
Samtidigt är det svårt att avgöra i vilken utsträckning den japanska nyfascismen kan jämföras med den europeiska funktionellt sett eftersom det japanska samhället är så monokulturellt som det är. Retoriskt ligger de nog närmare en revanschistiskt antiamerikansk linje med nyimperialistiska undertoner än antimuslimsk eller antisemitisk, hjärtefrågan är rätten till en offensiv armé och ett symboliskt återupprättande av den japanska maskuliniteten. Intressant, hur som helst.
Andreas: Mycket intressant! Vill bara korrigera på en punkt.
De europeiska partier nu (liksom 2010)
som fraterniserar med Issuikai hör inte till den kontrajihadistiska falangen. Tvärtom! De kommer från Alliance of European National Movements (AENM) som involverar Jobbik, BNP, Fiamma Tricolore, Svoboda och även svenska Nationaldemokraterna. Alltså partier som är etnopluralistiska och inte företräder någon idé om “civilisationernas kamp”. Även om de inte vill se muslimer i just sina egna länder är de öppna för att se islamister som sina allierade i globala skala. De enas ju inte minst kring antisemitismen.
Front National i Frankrike var tidigare med i AENM, men under Marine Le Pen har de gått ur. Falangen kring Bruno Gollnisch är dock fortfarande med i AENM. Gollnisch är professor i japanska, har en japansk fru och lär väl utgöra själva länken till Issuikai.
“Retoriskt ligger de nog närmare en revanschistiskt antiamerikansk linje med nyimperialistiska undertoner”
Att dom ar nyimperialistiska ar det inget tvivel om, med allt snack om kejsaren osv. Daremot har jag uppfattat manga som snarare proamerikanska. Visst ar dom ute och demonstrerar med sina bussar pa alla viktiga krigsminnesdagar, ar stark emot amerikanska kulturella influenser och sjalvklart hatar konstitutionen som MacArthur och hans grabbar skrev. Men aven om USA traditionellt ar en fiende sa tror jag att de flesta japanska hogerextremister (mojligtvis motvilligt) ser USA som en viktig allierad mot Kina.
Kommentera