Privatsfärens kris och integritetsdebattens död

Om kanske en månad utkommer en ny debattantologi om det där med “integritet i en digital värld”. Utgivare är tankesmedjan Fores och jag är en av de medverkande skribenterna.

En bearbetad och kraftigt förkortad version av samma text återfinns även i nya numret av Ordfront Magasin, som har tema yttrandefrihet. Emellertid skriver jag inte ett enda ord om yttrandefrihet. Däremot skriver jag om Facebook och FRA, om “molnet” och skuldbubblan, om mobilen som spårsändare, om det knepiga med frivillighet och om hur integritetsdebatten har förlamats av att stat och kapital spelas ut mot varandra.

Här finns artikeln som publicerades i Ordfront Magasin. Den är rätt lång, men den som intresserar sig för ämnet kan alltså snart se fram mot en ännu längre version.

7 kommentarer ↓

#1 Viktualiebrodern on 13 November 2012 at 5:25 pm

“Är privatsfärens kris i själva verket liberalismens kris?”

Är det inte också statens kris? Är inte privatsfärens upplösning en del i det Agamben (har just läst Homo Sacer…) ser som statens naturliga utveckling till att se människor enbart som “naket liv”?

Privata företag är entiteter som kan ges “operatörsansvar” att lagra och leverera data och utöva ordning (som bankerna för skräckfilmsförsäljare).

“Verantwortungsbewusstsein”, den nazistiska betydelsen av ordet, beskriver ganska väl innehållet i “operatörsansvar”. Ingen lag som kan överklagas eller förstås, utan rättsskipningen sker “med adminsitrativa medel” som det hette i Sovjetunionen.

Ligger då kanske en möjlig väg i självorganisering, där ingen huvudman som kan göras ansvarig finns?

Till exempel mobilnäten: Ett självorganiserat nät kan inte datalagras. Av vem?

#2 steelneck on 14 November 2012 at 1:55 am

Några korta kommentarer kring din text i Ordfront Magasin.

Vem är privatsfärens värsta fiende?

-Det är medborgarna själva.

Att tala om frivillighet i relation till molntjänster blir mest tomma ord när molntjänsterna lyder under The Patriot Act.

-Läskigt bra formulerat!

Vi kan också välja att inte ha någon mobiltelefon alls. Eller kan vi?

-Det går alldelens utmärkt.

Att inte ha mobilen med sig en dag kan innebära en kännbar ekonomisk förlust.

-Då kan du inte vara särskilt eftertraktad.

Att kunna avstå från mobiltelefoni en hel semestervecka framstår numera ett privilegium som är få förunnat.

-I dina ögon måste jag då vara alldelens snuskigt privilligierad, men tillåt mig tvivla.

Är privatsfärens kris i själva verket liberalismens kris?

På sätt och vis, kanske särskilt så för den som har problem med att skilja mellan social och ekonomisk liberalism.

#3 steelneck on 14 November 2012 at 3:10 am

@Viktualiebrodern: Mycket av det vi ser har sin grund i CYA-agerande/politik, om man då svarar med sådant där ingen ansvarig finns, då är man liksom inte ett dugg bättre själv eftersom CYA har sin grund i räddhågset oansvar, ren feghet. Apparatniks kallade vi dem inom östblocket, de administrativa tjänstemän som alltid följde regelverket och aldrig agerade efter eget huvud. En likformig grå massa där ingen enskild ansvarig någonsin kunde pekas ut, där alla bara lydde, det är där man hamnar när ingen tar ansvar. Visst, i östblocket var detta medvetet satt i system så att allt annat straffade sig, vilket pekade ut ledningen som en form av diktatur, det kan liksom inte bli något annat när ingen tar eget ansvar och bara lyder. I ett sådant samhälle blir den ansvarsfulle kriminell, eller åtminstone ses som farlig.

Alla som sett en större organisation av idag från insidan, vet hur horder av tjänstemän sitter i ändlösa möten dagligen, som i grund och botten handlar om att nå någon form av konsensus, så att ingen enskild behöver ta ansvar. Bakefter kan alla hänvisa till ett det var “de” som beslöt, de på mötet. Så perverteras mötets demokrati till ren ansvarslöshet. Ansvarslöshet är ingen möjlig väg ut ur något som grundats i ansvarslöshet, det är ett förvärrande av problemet.

Vi är i stort sett redan där, i det samhälle där folk ser det som sitt ansvar att göra vad de ser som sin egen överhöghet bestämt. Därmed blir den oavsiktliga logiken att de anser att de som vred på gaskranarna i Auswitch uppvisade ett ansvarsfullt beteende.

Murens fall innebar ett paradigmskifte, 9/11 var bara en, av vissa, önskad accelerator som krattade manegen för en folkopinion i likhet med Pearl Harbor. Idag marcherar vi med bestämda steg mot precis den utveckling som Platon beskrev hur tyranneriet uppstår ur demokratin som en beskyddare. Historien upprepar sig, mycket för att politiken är ett väsen utan minne, framförallt genom att de som styrs av sina begär premieras och aldrig behöver ta det ansvar de alltid är snabba att använda som argument för sina ev. förmåner som “ledare”, trots att de bara lyder den som de ser som sin herre, den de anser sig ta ansvar inför. Så perverteras viljan att påverka till rent medlöperi.

Se lite på dig själv Viktualiebrodern när vi talar om “molnets övervakning” och kartläggning av privatpersoner. Hur många där i molnet blir rapporterade om vilka som besöker din blogg? Hur frivilligt är det? Har du någonsin provat att surfa runt runt på nätet med all form av skript avslaget och hindra både kakor och innehåll från tredje part. De flesta hemsidor blir halvt oläsbara och många går inte att navigera på alls. Du hjälper alltså aktivt till med att driva på utvecklingen, av bekvämlighet förmodar jag.

#4 kjell on 14 November 2012 at 7:06 am

steelneck, tack för lärorika texter.
“Du hjälper alltså aktivt till med att driva på utvecklingen, av bekvämlighet förmodar jag.”
Glöm inte bort “fåfängan” det är den största drivkraften av alla.
Jag vill också tacka Rasmus för Copyriot, en “tidskrift” i full klass med de bästa, skapad utan “tidskriftstöd”.

#5 theo on 14 November 2012 at 11:21 pm

En kort kommentar bara. Jag tycker det är lite inkonsekvent att du ena stunden beskyller liberaler för att vara överdrivet optimistiska kring den teknologiska utvecklingen och i andra stunden så målar du upp en teknologiskt driven dystopi med sådana där glasbin.

#6 Tapirskrift. Rasmus Fleischers nya bok | Nya Il Convito on 30 January 2014 at 4:45 pm

[…] prosa diskutera vad teknikutvecklingen betyder för vårt tänkande och vår livsstil. I essän ”Privatsfärens kris”, som bland annat belyser FRA-lagens innebörd, målar han upp en dystopisk vision, som skulle kunna […]

#7 Integritet i en Digital Värld - En Antologi - Open Life ChallengeOpenLifeChallenge on 22 April 2014 at 12:16 pm

[…] Google Nina Wormbs, KTH Rasmus Fleischer, Juliagruppen, som skriver om antologin på sin Copyriot blogg Robert Östling, […]

Kommentera