Talande tystnader i det samtida partiväsendet

Tydligen har det varit partiledardebatt på teve. Kunde inte bry mig mindre, vill jag säga. Men jag måste bry mig så mycket att jag under någon timme håller mig borta från vissa nätflöden i vilka jag annars har för vana att nedstiga.
Och i efterhand märker jag att jag ändå hyser ett visst intresse för partiledardebatten, om än ett strikt negativt intresse. Jag vill verkligen inte veta vad de talade om. Men jag vill veta vad de inte talade om. På det senare temat kan jag helt kort återge två rapporter.

Isobel Hadley-Kamptz:

var det någon som sade något om att flera euroländer står på konkursens rand? nähä, nä

Och statsvetaren Marie Demker noterade:

Företag som nämndes i #pldebatt: McDonalds, EspressoHouse, ABB, Volvo, IKEA.
Frånvarande: Spotify, Microsoft, Apple, Skype, Twitter, Google.

Det senare bildar faktiskt en intressant kontrast mot den allra närmaste historien. Jämför med 2008–2009, då partiledarna tävlade i att lovprisa Spotify (eller “Sportify“). Jämför med 2010–2011, då det var legio att hylla Twitter som frihetsteknologi. Eller jämför med hur vissa politiker snackat sig varma för “det svenska app-undret”.

All den där entusiasmen är på något vis redan historia. Åtminstone i politiskt hänseende. Politikerna verkar åter kunna överlämna nätsnacket åt nätkonsulterna. Själva pratar de om… snabbmatställen och tung industri. Vilket kanske trots allt är en följd av, ett tecken på, den där krisen.

Ännu inga kommentarer ↓

Ännu har ingen kommenterat.

Kommentera