Krisen, del 58: Ströläser i tidningar

Under augusti och september hände det sig några gånger att jag befann mig i förstaklassvagnar eller på flygplatser. Det betyder att jag läst svensk affärspress med pennan i hand. Nu testar jag åter att sammanställa dessa godtyckliga anteckningar. Några nedslag ur sensommarens krisrapportering följer här.

“Europa mot recession”, läser jag (SvD 14 aug). “En tysk kris bubblar upp” – aha, den väller alltså inte fram, inte heller smyger den sig på, utan den bubblar upp. Oavsett vilket: industriproduktionen i Tyskland föll i juli.

Fallande produktion är inte kapitalism. Kapitalism är stigande produktion. Samtidigt är periodiska fall i produktionsvolymerna en del av kapitalismen. Så länge kurvornas nedåtböjar är undantag från den långa uppåtböjen. Så länge den negativa delen hör till en positiv helhet. En helhet som kan mätas på olika sätt, men inte benämnas annat än kvantitativt: “tillväxten”.

Sverige har begåvats med en ny myndighet. Den heter “Tillväxtanalys”.

“Siffrorna bekräftar att vi inte är det förlovade landet”, säger en tysk bankman, åter i SvD. En uppgift som uppenbarligen borde ha placerats i tidningens teologibilaga, funnes det bara en sådan.

Sverige kan dock stå vid sidan och “se på när Europa faller”, säger tidningens kommentator. Sveriges beroende av de sydliga krisländerna är ju så litet, jämfört med Tysklands beroende. Fast det är klart, om euron fortsätter att falla så ångar den svenska konkurrenskraften iväg.

Jätterubrik i Dagens Industri: “Svensk export surfar på tysk högkonjunktur”

“Kronans allt starkare ställning mot euron slår hårt mot hela skogsindustrin”, rapporterar Dagens Industri (20 aug). Euron har rasat mot kronan 8 procent på tre veckor. Skogsindustrins företrädare kräver nu “att Riksbanken sänker räntan för att få ned kronkursen”.
Skogsindustrins företrädare inser att Riksbankens agerande “har att göra med en bostadsbubbla”. Deras agerande i offentligheten blir alltså att förneka denna bubbla.

Per Lindberg [vd, Billerud] befarar att industrin blivit gisslan i Riksbankens hantering av bostadsbubblan i storstäderna. /…/
Skogsindustrins företrädare ifrågasätter därför om bostadsbubblan finns. /…/
– Om man säger att vi får leva med kursen 8,20, ska vi då också leva med nivån 7,50 eller 7 kronor? Någonstans vet vi att vi passerar en gräns där den svenska konkurrenskraften försvinner [säger Per Lundberg, vd Billerud]

Kom ihåg: dessa män förespråkar ingenting som liknar en “fri marknad”. Snarare förespråkare de en monetär protektionism, för att inte säga planekonomi.

Det är förstås inte bara Sveriges exportindustri som vill sänka sitt eget lands valuta (och därför kräver att den egna riksbanken sänker räntan). Samma sak sker i alla länder i världen som vill öka sin export. Kort sagt: i alla stater. Går vi mot ett valutakrig?

Kronkursen är det genomgående temat i Dagens Industri (20 aug).

Marie Giertz, tillträdande chefsekonom på Svensk Exportkredit, menar “att kronan tidigare varit undervärderad”.
Alltid lika fascinerande när nationalekonomer använder varianter på det där ordet. Värde. Kan det vara så lätt att säga ajöss till det neoklassiska dogmerna? “Undervärderad” innebär ju en diskrepans mellan värde och pris – vilket är stört omöjligt enligt de senaste hundra årens ekonomivetenskapliga ortodoxi. Eller snarare: bara möjligt i ett läga där “den fria marknaden” inte får sitt fria spelrum. Så kanske menar Marie Giertz att någon typ av frisläppande hade korrigerat valutakursen uppåt, så att kronans värde och kronans pris åter blevo lika. Normalt sett skulle man ha kunnat håva in storkovan på denna korrigering. Det är emellertid ovisst om marknadssnedvridningen, enligt Marie Giertz, nu skulle vara avhjälpt.

Dagens Samhälle (27/2012) berättar om Sveriges fattigaste kommuner: Surahammar, Bjurholm, Ragunda, Smedjebacken och Laxå. Gemensamt för dessa är att befolkningen krymper rejält. Nu riskerar Laxå kommun att gå i konkurs. Senaste dråpslaget kom från ColfaX Corporation som lade er en fabrik med 167 för att flytta till Polen, där lönekostnaderna är lägre. (Om bara kronan hade värderats lägre…)

“Kommunekonomernas egna mässa” kallas Kommek i Malmö, som Dagens Samhälle medarrangerade i augusti. Rubrikerna på några seminarier:
“Arbete ska byggas av glädje”
“Den uteblivna krisens konsekvenser”
“Ökad samverkan via molnet”
“Kina, olja, euro, skuldkris! Vart tar världen vägen?”
“Besöksnäringen – Sveriges nya basnäring?”

Dagens Samhälle gör en återblick på tidigare Kommek-mässor och konstaterar att jämställdhet för första gången återfanns på programmet år 1998. Men de reflekterar inte över vad som hände med saken sen. För år 2012 verkar ingen på Kommek längre intresserad av jämställdhet.

Samma tidning helsidesintervjuas Ingvar Nilsson på företaget Seeab. Denne har sedan 30 år “tagit fram prislappar på utanförskapet”. Läs: på människoliv som tär.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) ser en demografisk kris, vars enda lösning är att fler människor jobbar längre. Mot detta finns, menar han, bara ett stort hinder: “Vi har ett omfattande problem med åldersdiskriminering i Sverige.” (Hur får han ihop detta med ungdomsarbetslösheten?)

“Den allmänna bilden är att arbetsmarknaden en längre tid har stått stilla, vi befinner oss på något slags platå.” Så uttalar sig Arbetsförmedlingens analyschef.

“Nordens gruvor går för full maskin”, skriver SvD (20/8). Inte illa: under de senaste fyra åren har 40 miljarder kronor investerats i Nordens gruvnäring. Två lastbilar malm lämnar Sveriges gruvor varje minut: dygnet runt, året om. Och takten förväntas öka. Gruvindustri försöker desperat locka f.d. Saab-arbetare från Trollhättan till Kiruna.

Artiklarna om gruvindustrin nämner faktiskt inte ett ord om valutakurserna. Däremot handlar det om Kinas konjunktur. Lars-Eric Aaro, vd för LKAB: “Kina är orsaken till att vi har tre gånger högre pris i dag än för femton år sedan, de har tvingats importera enorma mängder. Men vi har hela tiden förstått att det inte kan pågå i evighet.”

AstraZeneca har “lyckats emittera företagsobligationer till ett värde om [sic] 2 miljarder dollar”, skriver DI. På normalt språk skulle man säga att företaget har lånat två miljarder dollar. För 30 år framåt. Lyckat!
Bakgrunden till detta var att räntorna genast blev särdeles låga efter att ECB förklarat sig villigt att köpa upp statsobligationer (statsskuld) på andrahandsmarknaden. “Det är ett styrketecken från både marknaden och AstraZeneca”, säger en analytiker i DI. Företaget meddelar att de nylånade pengarna ska användas till att betala gamla skulder, samt till “allmänna ändamål”. Starkt!

Företagsobligationer (alltså krediter till företag) blir i snabb takt ett viktigare investeringsobjekt på finansmarknaden. Google (av alla företag) har nu, visar det sig, börjat köpa företagsobligationer i fordonsindustrin.
“Att värdera företagsobligationer i allt från olika industribolag till konsertarrangörer blir en allt viktigare syssla, medan traditionell aktieanalys drar ned antalet anställda.” (SvD, 14/8)

Facebooks aktiekurs fortsätter rasa, än mer så efter förra veckans kvartalsrapport. Det spekuleras i om Goldmann Sachs ska sälja – i slutändan kanske till Microsoft, vars innehav i Facebook är av det strategiska slaget.