Vem tänker på att Apjesus skyddas av upphovsrätt?

När amatörkonstnären Cecilia Giménez försökte restaurera ett ett jesusporträtt i sin lokala kyrka, lades grunden till årets fetaste nätmem.
På sina håll verkar det som att “Apjesus” har blivit till 2012 års svar på 2011 års Guy Fawkes-mask – fast medan den senare snabbt förknippades med en viss “fawkeism“, är den nya ikonens innebörd kryptiskt öppen.

Tidningarna uppmärksammar nu hur Cecilia Giménez försöker få betalt för sitt verk. Förvisso lär hon väl dömas till böter för att utan tillstånd ha förstört ett gammalt konstverk. Men i upphovsrättslig mening har hon otvivelaktigen skapat ett nytt verk.

Läroböckerna i upphovsrätt är ofta tydliga på denna punkt: även den som begår ett brott i skapandet av ett verk, får upphovsrätt till verket. Upphovsrätt till bildkonst omfattar både offentlig visning (på t.ex. en utställning), mångfaldigande av exemplar (på t.ex. en t-shirt) och återgivande både i papperstidningar och på webbsidor. Frågan är om det finns rättsliga undantag som gör det lagligt att sprida bilden på apjesus utan konstnärens tillstånd.

Kyrkan visar nu Cecilia Giménez verk för horder av betalande besökare utan att konstnären givit sitt formella tillstånd. Möjligtvis kan de hänvisa till något undantag i Spaniens upphovsrättslag som gäller just kyrkor, men det låter tveksamt.

Tidningar i t.ex. Sverige har gång på gång återgivit bilden. Möjligtvis kan de hänvisa till § 23 som säger att konstverk får återges “i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse”. Här väcks en intressant fråga om vad som utgör en “dagshändelse”. Att målningen utfördes var onekligen en händelse i sig, men därefter har nyhetsvärdet snarare motiverats av att bilden återges överallt på nätet. Återgivandet är händelsen och händelsen legaliserar återgivandet.

Min gissning är dock att tidningarnas bildredaktärer inte ens reflekterat över det faktum att Cecilia Giménez innehar upphovsrätt till bilden. En parallell kan dras till hur tidningarna återgav ett foto taget av en finsk massmördare, utan att bry sig om tillstånd från fotografens lagliga arvingar, som i formell mening hade ensamrätt till fotografiet.

Som vanligt är det bara Wikipedia som på allvar respekterar lagstiftningen om upphovsrätt. När bilden på Apjesus används av Wikipedia, är det med tydligt formulerade förbehåll: bilden får användas på engelskspråkiga Wikipedia eftersom den lyder under USA:s lagstiftning om fair use. En rad andra editioner av Wikipedia har artiklar om bilden i fråga, men med undantag för den ryska väljer dessa editioner att av upphovsrättsliga skäl inte återge själva bilden.

Från upphovsrättens självutnämnda förkämpar i Sverige hörs inte ett knyst. Organisationen Bus skiter ju i Cecilia Giménez – de har fullt upp med att väcka åtal i namn av Edward Munch, som dog 1944 och således har arvingar som kan hävda rättigheter till år 2014.

Jag har dock för mig att jag någonstans såg en remix, där Apjesus klistrats in i Skriet. Att återge den bilden skulle kunna vara ett sätt att tvinga Bus att ta ställning mellan en levande amatörkonstnär och en död mästare.

35 kommentarer ↓

#1 kjell on 22 September 2012 at 2:14 pm

..subversiv pedagogik av bästa märke.

#2 jeppelin on 22 September 2012 at 2:41 pm

Jag också för mig att jag sett munck+apjesus, typ här:
http://b3ta.com/challenge/restored-art/

#3 kjell on 22 September 2012 at 2:44 pm

jeppelin, jag har inte garvat så mkt på evigheter, tack för länken

#4 chrisk on 22 September 2012 at 2:55 pm

Apor vrålar. Alltså borde Skriet i remix döpas om till Vrålet.

#5 Chris on 22 September 2012 at 4:28 pm

Vad författaren tycks ha missat är att Giménez efter fullbordad “restaurering” gav verket med all rätt att uppvisa så som kyrkan fann lämpligt och kallade det specifikt restaurering, alltså inte ett nyskapande utan återskapande.
Annat värt att notera är att kyrkan i detta fallet tar betalt för inträde till kyrkan, inte för att se verket i fråga, utan på grund av att verket har skapat sådan uppståndelse att kyrkan inte kunde hantera mängden besökare.
Det pågår redan en rättslig process om detta, då Giménez stämmer kyrkan och kyrkan kontra-stämmer Giménez (en process som lär vara igång till någon gång efter 80-åringens död).

Eftersom “verket” blev stämplat restaurering av “artisten” vid “skapandet” och varken var hennes före (då det var kyrkans egendom) eller efter (då hon donerade tillbaks den), så lär hon inte få rätt.

Hur omoraliskt det än må vara av kyrkan att ta betalt av andra för att komma in, så tycker jag nästan det är ännu mer omoraliskt av Giménez att försöka kräva pengar av kyrkan.

#6 Carl W. on 22 September 2012 at 5:41 pm

The Scream restored: http://fuckyeaholdladyrestorations.tumblr.com/post/30030939931/the-scream-restored

#7 jeppelin on 22 September 2012 at 6:55 pm

Kjell, väl bekomme. Du kan lätt lägga hela kvällen på att gå igenom de typ 20 mest populära photoshopningarna i de senaste tre fyra årens veckoutmaningar utan att det kommer att kännas som om du slösat bort någon tid. Om du inte har små barn förstås.

#8 rasmus on 22 September 2012 at 8:56 pm

Chris (#5): Du får gärna dryfta vad du tycker är moraliskt resp. omoraliskt, men det är inte vad min bloggpost handlade om.
Och det må vara så att Giménez givit tillstånd, med mer eller mindre juridisk giltighet, till kyrkan att visa upp “verket”. Hon har däremot inte givit tillstånd till den samlade världspressen att återge det. Där finns en intressant aspekt, tycker jag.

Saken blir bara intressantare av att Giménez till en början inte själv ansåg att hon hade skapat ett “verk”, men att hon sedan kanske har ändrat sig.

#9 Linus Walleij on 22 September 2012 at 9:08 pm

När det gäller sådant som upphovsrätt och sk rättvisa bör vi påminna oss om att detta är civilrättsmål och att resp. sidas finansiella muskler har stor betydelse för all eventuell rättsskipning. Principer som “rätt” och “fel” har då sällan betydelse för utfallet i specifika fall. jfr Håkan Lans.

#10 Anders Andersson on 22 September 2012 at 11:52 pm

Sedan har vi den specifikt svenska paragrafmalören “återgivning för kritisk granskning, dock ej i digital form”. Jag förutsätter att din återgivning ovan är allt annat än kritisk.

#11 Kalle on 23 September 2012 at 2:54 am

Det här visar att det alltid blir godtyckligt när man försöker skilja på “konstnären till det ursprungliga verket” och “den som återger/ändrar/lägger till/remixar/vidareutvecklar” eller vad man vill kalla det. Vi är alla skapande varelser, om än på olika sätt. Alla som “skapar något nytt” bygger sitt skapande på vad andra gjort tidigare, och “återger” alltså också samtidigt “någon annans verk”. Och vice versa: alla som “bara återger” något – till och med fildelaren som “piratkopierar” andras verk – skapar också något nytt samtidigt, för ingen kopia är identisk med originalet (om man går ned på kvantnivå så skiljer det alltid på några elementarpartiklar). Det där med “verkshöjd” är något människor hittat på, det finns inget som säger att “verkshöjden” (varför den nu alls skulle antas existera och vara relevant) ska vara så hög snarare än så hög, det är bara tyckanden.

Liksom konst och kultur bara är en fråga om tyckanden, är också upphovsrätten till konst och kultur bara en fråga om tyckanden.

Upphovsrättsorganisationer skulle lika gärna kunna lägga ned sina strikta definitioner och hänvisningar till “rättigheter”, och bara säga “den här och den här personen tycker vi ska ha så här och så här mycket pengar från den och den för sitt skapande, för vi tycker det helt enkelt” och “den där och den där ska inte ha någonting, för vi tycker det helt enkelt”. Det skulle inte blir mer godtyckligt än vad det är nu.

#12 kjell on 23 September 2012 at 9:35 am

Kalle,
“den här och den här personen tycker vi ska ha så här och så här mycket pengar från den och den för sitt skapande”.
Så fungerar det idag gällande biblioteksersättning och författarlön som emanerar ur densamme. Det har inget med upph.rätt att göra, utan är statlig kulturpolitik. En författarnämnd med “experter” bestämmer vem som skall få tillgång till de statliga pengarna.
Däremot håller jag inte med dig att konst “bara är tyckande”.

#13 kjell on 23 September 2012 at 9:40 am

… Kalle ,jag glömde: på sätt o vis fungerar copyswede på liknande sätt , var hamnar pengarna, ngn bestämmer.

#14 Viktualiebrodern on 23 September 2012 at 10:03 am

Jag tycker som du att det är särskilt intressant att Giménez inte först var medveten om att hon skapat ett deriverat verk.

Det fanns alltså inget maktanspråk i det hon gjorde – det var, som John Kay skulle ha kallat det, oblikt skapande.

Det gör att hennes verk, för mig åtminstone, har ett mycket större konstnärligt värde än alla utstuderade och (alltför) medvetna karikatyrer som länkats till ovan (eller horkarlsmynten).

Jag menar (lite vid sidan om) att en kulturpolitik aktivt bör gynna oblikt skapande, eftersom det minskar skadorna av dagens upphovsrätt.

#15 kjell on 23 September 2012 at 2:22 pm

“oblikt skapande”, är inte det att jämföra med amatörism?
Man kan väl begära ngn slags “originalitet” när vi försöker beskriva ett “konstnärligt verk”.

#16 Björn Persson on 23 September 2012 at 2:32 pm

Plötsligt inser jag varför SL är så snabba med att tvätta bort klotter från tåg och stationsväggar. Om de inte gjorde det skulle de bli tvungna att betala klottrarna för sitt tillgängliggörande av konstverken.

#17 Viktualiebrodern on 23 September 2012 at 3:02 pm

#Kjell
Att ett skapande är “oblikt” behöver inte ha något att göra med om det är derivativt av något som redan finns eller är originellt.

Amatörism – ja på det område där verket visar sig få sin största betydelse. Men inte nödvändigtvis där det ursprungliga (men förfelade/mindre intressanta) syftet med verket låg.

Mitt favoritexempel är patentsystemet. Det är inte amatörer som beskriver lösningar på tekniska problem, men som encyklopedibyggare är de förstås amatörer. Ändå är det en teknisk encyklopedi de (oblikt) bygger som något emergent.

#18 Viktualiebrodern on 23 September 2012 at 3:17 pm

Egentligen är “mefistofeliskt skapande” ett bättre begrepp än “oblikt”.

Poängen är alltså att upphovsrättsanspråken då tynar bort. Även om Giménez advokater(?) nu försöker köra det spåret.

#19 goto80 on 23 September 2012 at 5:14 pm

Angående graffiti så lär ju “rengöringen” av det vara rejält olaglig. Man får ju inte ens modifiera ett verk enligt den idella upphovsrätten. Någon som känner för att polisanmäla buffarföretagen? Borde bli rätt intressant…

#20 Anon on 23 September 2012 at 6:53 pm

OT men, några planer att skriva om Gangnam Style?

http://www.racialicious.com/2012/09/20/psy-and-the-acceptable-asian-man

#21 P O on 23 September 2012 at 7:08 pm

goto80: Förutsätter det inte att graffitin definieras som konst och inte som klotter av de som äger rätten att definiera detta? Om det definieras som klotter är rengöringen laglig.

#22 rasmus on 23 September 2012 at 7:10 pm

P.O.: Fast “klotter” är ju strikt talat inget begrepp som har upphovsrättslig relevans. Inte heller behöver ett visuellt uttryck kvalificera som “konst” för att utgöra ett “konstnärligt verk” i upphovsrättslig mening. Läroböckerna är, såvitt jag kan minnas, tydliga på denna punkt.

#23 P O on 23 September 2012 at 7:16 pm

Rasmus: I så fall skulle det vara förbjudet för mig att tvätta mitt hus om någon ligist har sprejat färg på det. Det syns mig orimligt att färgsprej på en husvägg skulle äga verkshöjd så att det skyddas av upphovsrättslagen. Men märkligare saker har hänt…

#24 kjell on 23 September 2012 at 7:21 pm

upphovsrätten har “ingenting” att göra med “konstnärlig kvalite och moral”, det har i alla fall jag fått lära mig.

#25 rasmus on 23 September 2012 at 7:26 pm

Daniel Westman svarar: “Den ideella rätten gäller i samband med ett förfogande över verket. Knappast förfogande över verket när exemplar förstörs.

Själv är jag inte helt säker på vad “förfogande” betyder som juridisk term. Men det bekräftar väl att graffitins eventuellt konstnärliga kvalitet är irrelevant i sammanhanget. Och att även olagliga grattifimålningar har formell status som “konstnärligt verk”.

#26 goto80 on 23 September 2012 at 8:08 pm

Jag är med på logiken, tror jag.

Att ta bort delar av en målning, kan vara ett upphovsrättsintrång. Men när man förstör målningen helt och hållet, så är det inte längre ett upphovsrättsintrång?

Då är det alltså okej (enligt upphovsrätten) att förinta en tavla, ett manuskript, noter, osv?

#27 Jonas on 23 September 2012 at 8:16 pm

P O pekar antagligen på grundproblemet: YTAN som graffitin målas på. Om ytan är privat egendom trumfar detta ev upphovsrättsliga dubier, enl gängse rättspraxis. Problemet kokar således ner till ett avs allmänna ytor kontra privatägda.

#28 Linus Walleij on 23 September 2012 at 8:28 pm

Den ideella upphovsrätten är väl inget som lagförs speciellt ofta. Den faller dock under allmänt åtal om jag minns rätt vilket innebär att någon måste vara tokig nog att anmäla och en åklagare galen nog att prioritera att åtala, med allmänna medel. Har det någonsin hänt? Den där Tallmo vet säkert. Jag känner bara till ett par fall från Norge.

#29 Erik on 24 September 2012 at 1:13 am

Upphovsrätt gäller väl nya kopior inte förbud mot att förstöra kopior. Jag får väl bränna mina böcker och tavlor? Om SL skulle försöka återge klottret på annat ställe är det intrång…

#30 kjell on 24 September 2012 at 6:08 am

Den ideella upphovsrätten ( jag är krängt) stödjer sig på “ensamrätten” till verket. Ensamrätten bör kraftigt reduceras efter publicering, ensamrätten kan inte upprätthållas på “internet”.

#31 saturday_sun on 24 September 2012 at 8:06 am

Ett sätt att bevara ett graffitiverk är att filma eller fotografera det. Tänker på filmen Territorial pissing. Fråga är om det är graffiti eller klotter. En film är det i alla fall.

#32 kjell on 24 September 2012 at 8:45 am

..som ni kan läsa på twitter från Daniel W är det just ensamrätten som styr, vad upph.makaren har för ” befogade förväntningar”. Det bestäms inte utifrån “det allmänna” utan är en subjektiv förväntning. (jag känner mig krängt)

#33 goto80 on 24 September 2012 at 11:18 am

Radio och TV bryter ju ofta mot den ideella upphovsrätten genom att sända musik och bilder utan att uppge upphovsmannens namn eller att förkorta verket. Det skulle ju bli bökigt om alla namn skulle nämnas i anslutning till att deras verk sänds.

Ibland är det ju rentav viktigt att upphovsmannen _inte_ nämns, som inom vissa former av PR och opinionsbildning.

#34 Magnus on 24 September 2012 at 5:39 pm

goto80: I Japan är det mycket vanligt, kanske till och med alltid så, att upphovsmannen anges när musik spelas på TV, även i reklamfilmer. Samma sak gäller rörliga bilder och ljud utanför rundradion, främst tänker jag på offentliga skärmar som visar reklam.

#35 COPYRIOT | Kent Ekeroth kan stämma Expressen för piratkopiering on 15 November 2012 at 3:30 pm

[…] Vem tänker på att Apjesus skyddas av upphovsrätt? […]

Kommentera