Disputationsdagen i några bilder och ord

Igår disputerade jag. En disputation är en akademisk ritual inför publik, där ett vetenskapligt arbete granskas av en opponent som ställer frågor till en respondent. Om allt går bra utmynnar det hela i en doktorstitel.

Jag var alltså respondenten och den doktorsavhandling som granskades var Musikens politiska ekonomi. Opponent var Orsi Husz som är forskare vid institutionen för ekonomisk historia, Uppsala universitet. Hon hade lagt ned ett enormt arbete på att ge en lika klargörande som heltäckande sammanfattning av vad avhandlingen kommer fram till. Varpå alltså, enligt gällande ordning, de kritiska frågorna vidtog.

Uppemot femtio personer bevistade ritualen, som pågick i sedvanliga två timmar. Många närvarande bedömde det hela som ett lyckat samtal och för egen del kunde jag knappast vara mer nöjd.

Efteråt rörde sig klungan över gården till Samtidshistoriska institutet för ett litet mingel. Där bjöds även på en fantastisk bonus, av Edenborg rapporterad med följande ord: “Håkan Blomqvist håller lyriskt historiefilosofiskt tal till snittarna!”.
Talet kulminerade i ett citat ur avhandlingens allra sista avsnitt, återgivet av Karl Palmås i hans disputationsrapport.

Kvällen: fest på Hemliga Trädgården. Ypperlig blandning av människor, lagom många, lagom länge. De flesta ute i trädgården, vilket tilläts av den nåderikt varma septemberaftonen. Ja, det blev kanske sommarens sista trädgårdssamkväm på Hemliga. Fast så hände något på scen som jag inte väntat mig.

En tillfälligt sammansatt ensemble hade bestämt sig för att tolka Musikens politiska ekonomi i form av musik, kapitel för kapitel. Scenen intogs av Jon, Joel, Dani, Palle, Samira och Viktor. Som även slet upp mig och stack en klarinett i mina händer. Raskt anslöt sig även Alba och Bo från den yngre generationen.

Hur de tio kapiteltolkningarna lät har jag svårt att säga, själv var jag mest omtumlad av situationen, men ljudet präglades av kombinationer som såg, violin, plasttrumpet och FM-radio.

(Förresten så kommer jag snart spela klarinett på scen i ett annat sammanhang där jag är lite, men bara lite, mer förberedd. Det blir mitt andra inhopp i bandet Vårt Solsystem som senast framträdde på Utflykten. Nästa spelning blir i det stockholmska Kulturhuset på Unga Klara, lördagen den 29 september. Föranmälan krävs, lite mer info här.)

Åter till saken, som nu kan sammanfattas: att disputera var ett nöje som varmt kan rekommenderas. Fast vad det eventuellt uppnår, i form av varaktiga resultat, vågar jag inte uttala mig om. För att besvara en fråga som ställdes ett otal gånger under måndagen: nej, jag vet inte riktigt vad jag ska göra härnäst.