Kulturella konsekvenser av devalvering

I dag för tjugo år sedan beslöt Riksbanken att höja sin styrränta till 24 procent. Nästa dag till 75 procent. Efter en vecka kom räntechocken: 500 procent. Kronförsvaret hösten 1992 upprätthölls via detta monetära undantagstillstånd i två månader.

Det som försvarades var kronans fasta växelkurs gentemot en korg av europeiska valutor. Kapitulationens stund nåddes på eftermiddagen den 19 november. Kronan lämnades att flyta, det vill säga sjunka. Omedelbart devalverades Sveriges valuta med 25 %, vilket genast stärkte den svenska exportens konkurrenskraft.

Historien är välbekant och återberättas på det mest urvattnade vis i dagens pappers-DN (de lyckas inte få fram en bråkdel av vad samma tidning skrev 1996). Ett reportage om ett välbeställt par som råkade i kläm då de hade oturen att i fel ögonblick sitta på två villor med lån. Därutöver bara lite penningpolitiska episoder utan nämnvärd kontext.

För en tid sedan fick jag frågan om det skrivits någon bok om det tidiga 1990-talets ekonomiska kris i Sverige. Nej, vad jag vet har ingen skrivit något övergripande. Allt jag har kunnat hitta är penningpolitiska debattinlägg från ekonomer som själva var insyltade och som i efterhand velat vårda sitt eget rykte.
Vi har förvisso Gellert Tamas bok Lasermannen som, om jag minns rätt, skildrar en tidsanda inom ramen för de första åren av denna kris. Men ingen verkar ha tagit det breda greppet.

Devalveringen i november 1992 fick ju även kulturella konsekvenser. Att exporten gynnades är bara ena sidan. Omvänt så missgynnades all slags import. Även av kulturindustriella produkter. Jag misstänker att detta satte stark prägel på musiklivet i Sverige under några år.

Såväl Ultima Thule som The Latin Kings och Refused fick sitt stora genomslag 1993–1995. För att inte tala om den massiva vågen av trallpunk. Folk som tidigare hade dyrkat Nirvana tenderade från 1993 att lyssna på Dia Psalma – för att inte tala om de samlingsplattor med Ebba Grön och KSMB som under några år sålde som smör, ofta till extraordinärt låga priser (79 kronor). Nog måste den devalverade kronan ha bidragit till denna andra våg av “svensk punk”!

Man kan tycka att det borde finnas forskning om hur föränderliga valutakurser har påverkat flöden av populärmusik under 1900-talets sista fjärdedel. Numera är nog kopplingen svagare just i fråga om musik, men på ett allmänkulturellt plan är det ofrånkomligt att varje devalvering innebär en höjd tröskel mot internationella influenser.

I någon mån var nog “det svenska musikundret” den simpla konsekvensen av en försvagad valuta.

7 kommentarer ↓

#1 manen on 8 September 2012 at 1:38 pm

wow, finns det något samband mellan ekonomisk kris och uppsving för inhemska artister? och gäller detta bara Sverige?

spännande, spännande..

#2 Martin on 8 September 2012 at 7:21 pm

Nåja, några böcker om krisen har väl skrivits. Där finns även några intressanta SOU om perioden. Men du kan ha rätt att ingen större syntes författats.

#3 Anon on 9 September 2012 at 12:37 am

Kollar man på USA verkar det som att ungefär samma sak gäller, och Storbritannien med. Men det kanske inte handlar så mycket om skenföreteelsen “musikexport” som andra saker i samhället som indirekt påverkar förutsättningarna för ett lokalt musikutbud…

#4 Linus Walleij on 9 September 2012 at 3:44 pm

Oj, måste fundera över den svindlande dialektiska materialismen i detta inlägg. Men för att nämna en utlösande faktor bakom Ultima Thule & Latin Kings genombrott så minns jag bestämt att där var ett TV-program som sändes i SVT typ 1991 eller 1992 som kontrasterade de här två banden.

Före det reportaget (som på TV:s vis bekräftade en dikotomi här då va…) tror jag det bara var vissa subkulturella grupper som ens visste vilka Ultima Thule eller Latin Kings var.

Här kan man onekligen dra en växel eller två på statstelevisionens genomslagskraft på den tiden, jag misstänker att såväl UT som LK fanskaror till stor del uppstod när det programmet sändes, att de tog ställning för ena sidan eller den andra i det ögonblicket, “sån vill jag bli”.

Vilket också säger en del om ansvaret för de som sammanställer dylika reportage och medias ansvar för att polarisera verkligheten där mediet på ett postmodernt vis riskerar att författa verkligheten.

Tidsandan fanns där nog ändå, och rekylen från ekonomin in i musiken går knappast att förneka. Kan vi profetiskt säga något om vad som händer med svensk musik om Euron kollapsar eller bostadsbubblan exploderar? Skulle t.ex. en konspiricistisk musikgenre kunna uppstå?

#5 Gabrielle B on 10 September 2012 at 3:16 am

jojk och rallarvisor, getareflickornas trall och tut i luren?

#6 JN on 12 September 2012 at 6:07 pm

Linus: Japp, minns det programmet. Var femton år då, och mycket riktigt hade få till ingen hört talas om dessa amatörband förrän just då.

Själv tyckte jag bägge var ungefär lika usla, och den kultur de stod för ungefär lika motbjudande. Lansbygdsvennar mot förortstromantik, pest eller kolera.

#7 brytburken on 15 September 2012 at 6:42 pm

Intressant tanke… men jag tror nog att man bör betona nedskärningarna, avindustrialiseringen, arbetslösheten och hur detta ställde människor mot varandra… och hur dessa drastiska förändringar manifesterades i svensk musik… och hur liknande processer ligger bakom andra betydande musikströmningar på andra ställen i världen… än frågan om valutan och import/export.

Jag känner inte heller till någon relevant bok i ämnet, men kanske filmen Novemberrrevolutionen, som jag antar handlar om åren fram till devalveringen, kan vara intressant? Finns på tuben, hursomhelst:

http://www.youtube.com/watch?v=Z95xH9Svq3k

Kommentera