Till försvar för det “passiva” läsandet

Vi fortsätter i samma Obs som låg till grund för förra inlägget. Turen är nu kommen till Anders Mildner (som snart kommer med en bok om ljud som verkar hemskt lovande). Hans radioinlägg handlar om själva läsningen.

Vad eboken kan förändra är just passiviteten. När boken kopplas samman med internet kan första steget tas mot en läsandekultur som istället för passivitet bygger på delaktighet.
Vi kommer antagligen inte bara att läsa tillsammans, utan också dela med oss vad vi läser, i realtid.
Vi kommer att dela anteckningar, textsnuttar och hela böcker med varandra, på samma sätt som vi i dag skickar låtlistor och tidningstexter kors och tvärs.
Skillnaden mellan hur vi läser en webbsida och en bok – och den är ju jättestor i dag – börjar alltså suddas ut när boken tar steget in i den digitala världen.

Vadå “kommer att”? Så lyder min spontana reaktion. Sedan många år tillbaka har jag själv för vana att dela med mig av textsnuttar ur böcker som jag läser. Och dessa böcker är oftast på papper. Jag tar mig mödan att skriva av, ibland rentav att skanna. Det kan vara lite bökigt, men det går!
Samtidigt kan den där passiviteten vara något som jag avundas andra. Jag har svårt att läsa böcker utan en penna (eller ett tangentbord) i handen. Över allt detta antecknande, all denna min “delaktighet”, ligger någonting tvångsmässigt. Det kan resultera i fantastiska saker, inklusive denna blogg. Men det kan också stressa och blockera mig i min läsning, särskilt i fråga om skönlitteratur. Ibland prövar jag, med varierande framgång, olika metoder för att hitta tillbaka till ett “passivt” läsande. Så jag har svårt att instämma i det ensidiga fördömandet av passivitet.

Förvisso är det en viktig poäng att tröskeln mellan webb och bok, i vissa viktiga fenomenologiska avseenden, är på väg att nötas ned. Även om en ny och högre tröskel byggs upp av kopieringsspärrarna på kommersiella elböcker. Det senare oroar någ både Anders Mildner och mig.
Det är alltid lika sugigt när text på en skärm inte bara kan markeras och kopieras. Men det behöver inte betyda att den diametrala motsatsen alltid är önskvärd. Vill vi att de digitala böckerna ska anpassas för maximal “remixability”? Vill vi läsa dem i en mjukvara som aktivt uppmuntrar oss att skicka textsnuttar till våra vänner var och varannan minut? Vill vi att varje sidbläddring ska registreras i en logg? Anders Mildner svarar typ ja på dessa frågor. Jag svarar typ nej.

Så fort du startar din läsplatta, meddelar du kanske också omvärlden vad du läser och exakt var du är i texten just nu.

Den där “omvärlden” kan vara lite olika saker. Ett som är säkert är att det finns ett antal företag – Google, Amazon, Apple med flera – som synnerligen gärna vill kunna logga varje gång du vänder sida i en bok. Köra mönsterigenkänning på miljontals människors bläddringar.
Och när sådana företag har fått informationen, då är den i princip även tillgänglig för staten (åtminstone för den stat där företagen är baserade). Om några år kan vi nog tänka oss att datalagringsdirektivet utvidgas för att omfatta även läsning av elböcker i de tjänster som då kan ha etablerats.

Låter det främmande? Ja, kanske. Men antagligen kommer vi att ha personliga skäl att vilja vara transparenta med vår läsning. Litteratur är starkt identitetsskapande. Genom att göra både våra litteraturval och våra tankar om böckerna offentliga, kommer vi mer exakt att kunna berätta för omvärlden vilka vi är innerst inne.
Och då har vi ju plötsligt fått ännu mer att prata om.

Fast måste vi ha mer att prata om? Vill omvärlden verkligen veta vilka vi är innerst inne? Hur ska mottagarna av all denna information själva få tid att läsa eller skriva böcker? Frågorna hopar sig!

(Detta om elboken som övervakningsteknologi är något som även tas upp i senaste numret av Vi Läser, i en artikel av Sam Sundberg som bland annat intervjuar mig.)

(PS. Dra inte alltför stora växlar på detta inläggs titel. Jag vill visserligen försvara det “passiva” läsandets existensberättigande, men jag skulle också gärna se att mycket av den faktiska passiviteten i människors läsande kunde omsättas i aktivt skrivande. Att människor kunde börja skriva mer om vad de läser och varför, samt dela med sig av textsnuttar med varandra. Men den aktiviteten blir alltför passiv om den integreras i läsmjukvaran som en så pass smidig funktion att man inte ens behöver formulera egna ord.)

16 kommentarer ↓

#1 Nilsson on 21 August 2012 at 10:26 pm

Jag är med i något som heter “Boktipset” som ni säkert känner till. Det är en tjänst som låter mig registrera alla böcker jag läst, i förhoppningen att jag ska kunna få bokrekomendationer baserade på mina och andras läsande (Hittils har det fungerat väldigt dåligt).

Det frivilliga övervakningssamhället finns alltså redan. Det ägs dessutom av Bonniers.

#2 Rasmus on 21 August 2012 at 10:43 pm

Boktipset låter som en svensk version av Librarything, som jag aldrig har använt men som verkar utmärkt.
Däremot har jag nu funnits registrerad på Last.fm i åtta år och är fortfarande mycket noggrann med att se till att mitt mp3-lyssnande ska registreras där. Men att lyssna på mp3 kan snarare jämföras med att läsa bloggar än med att läsa böcker, tror jag. Google registrerar mitt bloggläsande men inte mitt bokläsande. Last.fm registrerar mitt mp3-lyssnande men inte när jag lyssnar på vinyl, går på en konsert eller själv spelar instrument.

#3 Viktualiebrodern on 22 August 2012 at 12:10 am

“Elboken” var en rolig felskrivning :-) En klimatmoraliskt självspäkande dimension till läsupplevelsen?

Din delning av textsnuttar som du skapar genom att samla excerpter är inte, och kan inte vara i realtid. Då hade de varit närmast ointressanta. Det är hur du smält och sett mönster i anteckningarna som ger något värde.

“The end of learning and study is not the filling of our heads with other men’s ideas”. Aktivitet är inte automatiskt något bra.

Men jag hade gärna sett att du haft någonstans på bloggen en uppdaterad lista över vad du läst under året. Kanske en öppen post på nyårsdagen varje år som editeras efter hand och länkas till i marginalen?

#4 Rasmus on 22 August 2012 at 6:33 am

Viktualiebrodern: “Elboken” var faktiskt ingen felskrivning utan en fullt medveten försvenskning, som har introducerats av Carl-Michael Edenborg.

#5 P O Ågren on 22 August 2012 at 8:43 am

Passivitet/aktivitet är inte det optimala begreppsparet för att karakterisera läsprocesser. Kanske social/osocial skulle fungera bättre? Det sociala läsandet innebär att dela med sig av reflektioner från sitt läsande på kultursidor, bokcirklar, bloggar, twitter, FB, medan det osociala läsandet enbart är ett solitärt handlande.

Elboken skulle kunna öka graden av socialitet något om trösklar till forum skulle minska. Samtidigt har jag samma farhågor om dataaggregerarnas maniska insamlande om varje mätbart beteende som Rasmus visar.

#6 Christopher Kullenberg on 22 August 2012 at 9:08 am

Varje gång man skriver och citerar läser man en annan bok socialt och producerar en text som är social. Så länge vi gjorde detta analogt hade läsaren/skrivaren all makt. Citeringen får ett syntetiskt eller kritiskt värde.

Tanken med den elektroniska socialiteten är istället att skapa varuformerande statistisk-algoritmiska värdeformer. Google och Amazon kommer nog inte bry sig så mycket om att dataminea (gruvdrifta) Platons samlade verk, utan snarare rör det sig om den senaste bästsäljande kriminalromanen ur vilken vi kan extrahera “massan”.

#7 ehj on 22 August 2012 at 10:55 am

Bayesian justice är redan lite mossigt, nu kommer bayesian culture starkt, och äntligen blir jag av med begreppet “kulturkonsumtion”!

#8 JN on 22 August 2012 at 11:41 am

Jag är också med i Boktipset, och det är faktiskt mest för att hålla någon slags koll på vad jag läst, så allt inte försvinner i en grötig dåtidsdimma. Det funkar alldeles utmärkt. Rekommendationsfunktionen däremot fungerar väl sådär.

Ett tips för passiv läsning är att läsa i sängen, halvtimmen innan du somnar. Jag tycker tåg funkar väldigt bra att läsa på, både lokala och SJ.

#9 Christopher Kullenberg on 22 August 2012 at 12:40 pm

En fråga som aktualiseras av detta är i vilken utsträckning vi kommer att drabbas av “påtvingad socialitet” medelst successiva spotifieringsprocesser.

Tänkbart scenario:

Du får senaste deckaren “gratis” eller till reducerat pris MED sociala funktioner och/eller reklam. Att däremot kunna köpa filen med ren text eller med möjligheten att stänga av de sociala funktionerna kostar extra. Super-gold-premium som kostar ännu mer tillåter dig att fritt flytta innehållet mellan dina enheter.

Vi måste alltså slå hål på myten om att sociala funktioner alltid är “added value”. Det kan lika gärna vara så att frånvaron av dessa är mera värdefullt.

Detta möjliggörs och upprätthålls främst genom att hård- och mjukvara är låst i alla surf- och läsplattor (med vissa undantag). I min öppen källkodswebläsare kan jag enkelt blockera alla annonser, stoppa alla kommentarsfält (med NoScript) och återskapa artonhundratalets privativa läsande även för www. Men med en stängd läsplatta från Apple är jag beroende av att denna mjukvara finns i App-store.

#10 Karl Andersson on 22 August 2012 at 1:17 pm

Jag tycker ändå att Last.fm skiljer sig från t ex Boktipset och Librarything i det avseendet att rapporterandet sker automatiskt. På så vis kommer Last.fm närmare att ge en bild av “vilka vi faktiskt är”, (så länge vi inte redigerar våra listor för mycket). Medan vi på Librarything, liksom på Facebook m fl, på ett mer medvetet sätt väljer vilken bild av vår själv vi vill sprida. Så även om mp3 är att likna vid bloggar tycker jag Last.fm är ett steg närmare framtidsvisionen där varje sidvändning registreras. (Och förresten, när ska vi på allvar slippa papperspåminnande sidvändningar i elböcker?)

För några år sedan hade jag varit entusiastisk över utvecklingen Mildner beskriver. I dag vill jag knappt använda iTunes. Man har liksom lärt sig att alla stora företag är giriga och vill veta allt om en. Man är trött på det. Jag tror många tidiga teknikvänner känner likadant. Men för den stora massan iphoneanvändare blir det nog bra.

#11 Oeoe on 22 August 2012 at 1:47 pm

Relaterat till paren aktiv/passiv och social/asocial är också onlinetvång/offlinerätt. Läsning “i molnet” förs fram som en möjlighet, men innebär minst lika många restriktioner, både för den som värdesätter att koppla ned från Internet men fortfarande vill läsa elböcker och för den uppkopplingsvänliga läsaren.

DRM kan förklädas i en “social” infrastruktur.

#12 Lars Aronsson on 22 August 2012 at 4:08 pm

N.Y. Times skrev nyligen om “bokens död”
http://www.nytimes.com/2012/08/12/books/review/the-death-of-the-book-through-the-ages.html?pagewanted=all
och anknöt till en 20 år gammal artikel (1992, alltså innan WWW hade slagit igenom) som förutspådde att hypertext (referenser till Ted Nelson och Mac-programmet Hypercard) och datorer skulle stöpa om läsandet i en interaktiv riktning.
http://www.nytimes.com/books/98/09/27/specials/coover-end.html
Då var det en avantgardistisk framtidsvision, ungefär som 50-talets dröm om flygande bilar. När en debattör idag kan tala om att nu “kan första steget tas mot en läsandekultur”, så är det som att hålla fast vid flygbilsdrömmen i mitten av 70-talet, trots att oljekrisen har inträffat och inga flygbilar syns vid horisonten. Boken har ju dött, inom vissa genrer. Stavningsordlistan och kartboken är döda, när vi har GPS-navigatorer och stavningskontrollerande ordbehandlare. För att inte nämna uppslagsverk i flera band eller tryckta telefonkataloger. Filmen och datorspelen bär berättarkonsten vidare i nya former, men de har inte stöpt om romanen. Vissa använder LibraryThing och bokbloggar, men vi är i minoritet, och det verkar inte som om samtliga romanläsare kommer att bli bokbloggare.

#13 Erika W on 22 August 2012 at 8:25 pm

Facebook är en tolererbar plattform just för att man har möjligheten att vara passiv, det laddas inte (även om det på vissa användare verkar så) upp en bild av ens middag så fort den är färdiglagad. Själv kunde jag inte använda Last.fm eftersom jag började tillrättalägga mitt musiklyssnande, i stället för att tillrättalägga listorna i efterhand. Kulturkonsumtion är, eller måste i alla fall få lov att vara, en privatsak.

Passiv kulturkonsumtion är för mig en sista fristad från prestationskrav, men bara om det är hemligt.
Den enda formen av deltagande som är värd namnet är i minan ögon det egna skrivandet, och det kan inte molnet hjälpa mig med.

#14 Christopher Kullenberg on 22 August 2012 at 11:04 pm

Röken från bokbålet formade ett gigantiskt moln på himmelen.

#15 Vera on 23 August 2012 at 11:54 pm

Bra bloggpost, men blev ännu gladare av att samtliga kommentarer nu faktiskt är negativa till den naiva nätevangelism som är Anders Mildners signum. Det tyder ändå på något slags allmän medvetandehöjning, som snart kommer sippra ner även till dessa Emanuel Karlsten-epigoner som trots allt är kopplade till den tänkande offentligheten.

#16 erik on 24 August 2012 at 4:00 am

att vara skeptisk till nätevangelism är väl inte precis någon nytt

Kommentera