Fem kriterier på författarskap

Kan ju tipsa om att Obs i P1 kör en serie inlägg om elböckerna. Olika personer ska ta upp olika vinklar: imorgon (onsdag) pratar jag om biblioteken.

Först ut var Julia Pennlert med en lysande kortutredning av författarrollen.

Vilka människor kan räknas som författare? Som jag uppfattar Julia Pennlerts utredning, kan man urskilja åtminstone fyra helt olika kriterier:

1. Försörjning. Enligt försörjningskriteriet kan man kalla sig författare endast om man helt, eller huvudsakligen, försörjer sig på författande. (En sådan definition utesluter massvis med kritikerrosade med “smala” författare. Om vi ska följa den kan vi inte ens använda etiketten när vi talar om Franz Kafka! För övrigt är det oklart hur “på” ska tolkas – betänk alla som försörjer sig på att föreläsa med en bok i ryggen.)
2. Kvalitet. Författare är den som “offentliggjort texter av konstnärligt eller vetenskapligt värde”, enligt Författarförbundet, som dessutom kräver minst “två verk”.
3. Det romantiska kriteriet innebär att man känner att man är författare (och att ingen annan har med saken att göra). Julia Pennlert menar att detta härstammar från ett 1800-tal “då författandet närmast kunde liknas med ett själsligt tillstånd”. Numera uttrycks det inte sällan i självpublicerande kretsar.
4. Det institutionella kriteriet innebär att författartiteln endast kan användas om “de som finns utgivna på de etablerade förlagen och som uppmärksammas av de stora kultursidorna”.

(Vi skulle kanske kunna säga att försörjningskriteriet är objektivt i motsats till det romantiska kriteriet som är subjektivt. Medan kvalitetskriteriet är intersubjektivt är det institutionella kriteriet i någon mening interobjektivt.)

En fråga som kvarstår är varför det alls är relevant att skilja mellan författare och icke-författare. Svaret är enkelt: även om vi skulle vilja döda författaren så skulle den nästa morgon resa sig ur graven och likförbannat sitta där, i morgonsoffan.
Journalistiken är beroende av att utnämna vissa människor till författare, för detta innebär att vissa yttranden kan förlänas ett nyhetsvärde. Om inte bokväsendets materialitet kan peka ut en tydlig gräns mellan författare och icke-författare, får journalistiken hjälpa till – med konsekvensen att författarskapet underordnas kändisskap. Kanske har vi ett femte kriterium:

5. Kändisskap. Författare är den som har skrivit en bok och som dessutom är kändis – ett kändisskap som i normalfallet grundas på helt andra saker än böcker och som måste upprätthållas genom regelbunden medverkan i underhållningsprogram på teve.

4 kommentarer ↓

#1 COPYRIOT | Till försvar för det “passiva” läsandet on 21 August 2012 at 9:45 pm

[…] ← Fem kriterier på författarskap […]

#2 Linnéa on 22 August 2012 at 10:48 am

Ang det romantiska kriteriet (och ev kändisskap) så har jag uppfattningen att det är väldigt viktigt att kunna kalla sig författare för att ge legitimitet åt ens andra jobb. Exempelvis föreläsare eller coacher som typ blivit friska från en sjukdom eller som är bra på “ledarskap”. De behöver en författaridentitet för att ge seriositet och skilja dem från “vanliga” friska och ledare.

Också: De vi i vardagligt tal tänker på som författare (som ger ut skönlitteratur på förlag och syns i kultursidor, VI läser osv) bryr de sig om att kallas/ kalla andra författare? jag tänker att det är viktigast för de som är i periferin.

#3 Linus Walleij on 28 August 2012 at 6:08 pm

Detta får mig genast att tänka på den lysande intervjun med Neal Stephenson som publicerades av Slashdot för ett bra tag sedan, fråga (2):
http://slashdot.org/story/04/10/20/1518217/neal-stephenson-responds-with-wit-and-humor

“You can’t make a living out of being a writer, so how do you make money?” she tried.

“From…being a writer,” I stammered.

At this point she finally got it, and her whole affect changed. She wasn’t snobbish about it. But it was obvious that, in her mind, the sort of writer who actually made a living from it was an entirely different creature from the sort she generally associated with.

#4 Johannes on 31 August 2012 at 8:25 am

Känns som man får samma problem med många yrkesgruppen. Är programmerare någon som försörjer sig på programmering, har relevant utbildning, skrivit ett visst antal program?

Fast en del yrkeskategorier har tydliga gränser t.ex. Snickare som ställer ett antal krav innan man får yrkesbevis.

Kommentera