Konstruktionen av ett poängsystem i Sami (MusPolEk 6.7)

Under sommaren 2012 postas här lösryckta avsnitt ur min doktorsavhandling, Musikens politiska ekonomi, som utges i augusti. Avsnitten är godtyckligt plockade, som russin ur en kaka, utan särskild ordning och utan de kommentarer som ligger textens notapparat. Frågor och kommentarer välkomnas!

Det som här följer är inte ens ett helt avsnitt utan två bitar ut avsnitt 6.7.

# # #

Sa?rskilda problem fo?rorsakade fra?gan om kapellma?stare. Vid skivinspelningar avlo?nades kapellma?starna fo?r att utfo?ra flera olika sysslor: dels fo?r att sja?lva spela, dels fo?r att leda orkestern, men a?ven fo?r att leda sja?lva skivinspelningen. Den sistna?mnda sysslan ansa?gs vara teknisk, inte konstna?rlig, varfo?r den inte skulle ligga till grund fo?r ersa?ttning fra?n Sami. Da?rfo?r beslo?t styrelsen att kapellma?starnas ersa?ttning skulle bera?knas utifra?n en schablonregel, da?r man ra?knade med att de tja?nade tre ga?nger mer a?n vanliga musiker i samma inspelning. Snart ansa?g man dock att detta gav orimligt mycket till vissa kapellma?stare, na?rmare besta?mt dem i dragspelsorkestrar. Styrelsen diskuterade da?rfo?r att halvera ersa?ttningen just fo?r “dragspelskapellma?stare”.

Sami hade besta?mt sig fo?r att inte sa?tta olika va?rde pa? olika musikgenrer. A?nda? visar styrelsediskussionerna om ersa?ttningar till kapellma?stare pa? omo?jligheten att undvika en genreva?rderande kulturpolitik. A?ven om ma?lsa?ttningen var att helt objektivt ge ersa?ttning fo?r individuella konstna?rliga insatser, ma?ste fo?rst av allt en avgra?nsning go?ras av vilka sysslor som helt eller delvis ska anses ha en konstna?rlig karakta?r. Ett generellt system fo?r va?rdering av musikers arbete tvingas att ja?mfo?ra dirigenter med discjockeys och ko?rsa?ngare med ljudtekniker. Sa?dana ja?mfo?relser kan bara go?ras med utga?ngspunkt i musikestetiska normer som oundvikligen a?r kulturhistoriskt specifika.

Schablonva?rdering av olika musikerroller blev den slutgiltiga va?g som Sami valde fo?r att ra?kna fram en fo?rdelning som kunde upplevas som ra?ttvis. Lo?nelistorna fra?n Ifpi o?vergavs helt som fo?rdelningsgrund, sedan Musikerfo?rbundet och FIM kommit fram till att det var ora?ttvist att fo?rlita sig pa? skivindustrins lo?nehierarki.

A?rssta?mman 1966 beslo?t om ett helt nytt system fo?r detaljerad individuell fo?rdelning, som i grunden fortfarande ga?ller. Tiden fo?r spelning av varje skiva i radio registreras. Fo?r varje radiominut delades ersa?ttningen mellan de medverkande, inte lika utan enligt en rangordning som uttrycks i ett poa?ngsystem: solister (7 poa?ng), dirigenter (5 poa?ng), kapellma?stare (3 poa?ng), o?vriga (1 poa?ng). Gra?nsdragningen mellan dirigent och kapellma?stare kom upp till diskussion pa? sta?mman, som konstaterade att bara den som leder musiken utan att sja?lv spela kvalificerar till dirigentens ho?gre ersa?ttning. Grunden fo?r detta kan so?kas i tanken pa? att konstna?rligt skapande a?r en andlig, inte kroppslig, verksamhet.

/…/

Samtidigt uppstod en oavsiktlig genreva?rdering till nackdel fo?r de klassiskt skolade orkestermusikerna. Om femtio medlemmar i en symfoniorkester delar pa? en fast minutersa?ttning blir ju den individuella utdelningen bara en tiondel av vad som erha?lls av varje medlem i ett femho?vdat popband. I praktiken kommer orkestermusikerna att va?rderas a?nnu la?gre, till fo?ljd av att orkestern har en dirigent, va?rderad fem ga?nger sa? ho?gt som gemene musiker.

Poa?ngva?rderingen av olika musikerroller – solist, dirigent, kapellma?stare, o?vrig – har besta?tt sedan 1966 och tilla?mpas a?n idag. Motsatssta?llningen konst/teknik sta?r fortfarande i centrum na?r Sami fo?rklarar hur poa?ngen sa?tts:

Rollkoderna omfattar inte tekniska insatser som mixning eller liknande åtga?rder med en redan gjord inspelning. Rolkoden [sic!] omfattar inte heller olika typer av insatser som sker fo?re inspelningstillfa?llet, exempelvis instruktioner till o?vriga medverkanden. [sic!] Det a?r den konstna?rliga påverkan i sja?lva inspelningso?gonblicket som omfattas av ersa?ttningsra?tten.

“Alla genrer behandlas lika”, har Sami fortsatt att ha?vda – men det a?r uppenbart att poa?ngva?rderingen a?r utformad med utga?ngspunkt i en va?sterla?ndsk tradition av konstmusik och schlager. Den ter sig da?remot absurd i fo?rha?llande till ma?nga typer av utomeuropeisk musik och datorbaserad musik.

2 kommentarer ↓

#1 Viktualiebrodern on 18 July 2012 at 10:26 pm

Det förklarar raden i den gamla schlagern av Sven Paddock och Leppe Sundevall… (youtube på länken):

Ká-pell-mästarn-han va storbe-låten-han (Sven Paddock – Leppe Sundevall).

#2 Viktualiebrodern on 18 July 2012 at 10:26 pm

Länken.

Kommentera