Krisen, del 45: Varför kalla viss kristeori “borgerlig”?

Ni som har följt den här krisserien har märkt att jag även försöker ställa upp en typologi. Vi skiljer mellan tre typer av kristeori: borgerlig, tragisk och kritisk. Inom varje avdelning finns sedan utrymme för underavdelningar.
Bredaste kategorin, med de största skillnaderna, är den som vi kallar “borgerlig kristeori”. Vi har diskuterat skillnaden mellan vänsterborgerlig och högerborgerlig kristeori, men även hur dessa båda skiljer sig från en ultraborgerlig. Därutöver har frågat oss om inte även vissa varianter av metafysisk kristeori också bör kategoriseras som borgerlig.

Men varför använda detta ord – “borgerlig”?

Jag inser ju problemet. Ordet bäddar för felaktiga associationer. Här i Sverige har ju “borgerlighet” kommit att förknippas med vissa partier (särskilt de nuvarande regeringspartierna). Alternativt har man, likt tidskriften Neo, använt “borgerlig” som samlingsbeteckning för liberalism och konservatism.
Därtill fortlever i marginalerna ett arv av en förstockad marxism, i vilken “borgerlig” och “proletär” behandlades som givna motpoler på symmetriskt vis.

När jag har talat om “borgerlig kristeori” har jag varit ute efter någonting annat. Mitt begreppsbruk har nog varit både osvenskt och otidsenligt. Jag är snarare ute efter något som kan associeras till det som på i tysk filosofi kallas bürgerliche Gesellschaft, på engelska översätts till civil society men som inte är synonymt med svenskans “civilsamhälle”. En given koppling finns till vad Jürgen Habermas kallade för “borgerlig offentlighet“, i vilken åtskillnaden privat/offentligt är central.

Visst har allt detta att göra med den historiska framväxten av en borgarklass (bourgeoisie) – men det betyder inte att en sociologisk klassanalys kan förklara den fortsatta utvecklingen av den borgerliga offentligheten, eller utkristalliseringen av en “borgerlig kristeori”.

# # #

Till saken. Vad som här har kallats “borgerlig kristeori” utmärker sig genom att “politik” och “ekonomi” antas vara två skilda sfärer. Politiken tänks då som en plats för subjektivitet, ekonomin däremot som objektiv. Detta är borgerligt i en eminent 1800-talsmässig mening.
Olika varianter av borgerlig kristeori har olika uppfattning om hur relationen bör se ut mellan “politik” och “ekonomi”. De är däremot eniga om att en sådan uppdelning, och därmed en sådan relation, alltid måste finnas.

Borgerliga kristeorier är därtill eniga om att tillväxt är ekonomins normaltillstånd. Att lösa krisen är att återställa en stabil tillväxt. Dessa teorier är dock oförmögna att konkretisera vad som växer i denna tillväxt.
Man kan nog säga att alla borgerliga kristeorier ser finansspekulation som orsak till krisen, snarare än som ett symptom. Orsaken till finansspekulation söks i sin tur i en felaktig politik. Ekonomin “i sig”, alltså själva produktionen, hålls utanför förklaringen.

Vi citerar från februari:

Gemensamt för de borgerliga kristeorierna är att de i grunden betraktar krisen som en finanskris, vars verkningar sprider sig till den reala ekonomin. “Tillväxt” är ingen kategori som problematiseras, utan det normaltillstånd som måste återställas.
För att stoppa krisen pekar de borgerliga kristeoretikerna på olika åtgärder som antingen är av inflatorisk eller deflatorisk natur. /…/
I praktiken framställs oftast en kombination av inflatoriska och deflatoriska åtgärder som den enda vägens politik. Att rätt politik kan lösa krisen står utom tvivel, enligt det borgerliga synsättet. /…/
Att det finns en räddning – närmare bestämt: en politisk räddning på ett ekonomiskt problem – är ett grundantagande för all borgerlig kristeori.

Här kan vi tillägga att den ultraborgerliga kristeorin snarast ser den politiska räddningen i politikens avskaffande. Men en sådan “antipolitik” är icke desto mindre borgerlig.

Vi citerar från juni:

historien om ett “syndafall” är en nödvändig del av varje borgerlig kristeori.
Syndafallet ska här begripas som en punkt i det förflutna är det gick snett. Det gick snett eftersom människor handlade fel.
Felet förklarar krisen. Enligt de borgerliga kristeorierna hade människorna kunnat handla rätt, så att krisen hade kunnat undvikas. /…/
Olika varianter av borgerlig kristeori kivas inbördes om när syndafallet inträffade, vari det bestod och vem som syndade. Vänsterborgerliga identifierar ofta syndafallet med nyliberalismen. Högerborgerliga pekar ut välfärdsstaten eller dess excesser. Ultraborgerliga tenderar att göra guldmyntfoten till Eden och centralbankerna till Satan, så att syndafallet blir en process som fullbordades den 15 augusti 1971, då det internationella valutasystemet förlorade sin sista förankring i guldet.

Nu vill jag kasta tillbaka tre frågor till er läsare:
1. Vad tror ni om att sammanföra olika kristeorier, inklusive hela “mainstream”, till en bred kategori, så som här görs?
2. Hur väl funkar karakteriseringen av “borgerliga” kristeorier? Vilka faktorer saknas? Vilka stämmer eventuellt inte in på hela kategorin?
3. Och vad säger ni om begreppet “borgerlig” – finns det något bättre alternativ?

20 kommentarer ↓

#1 Erik on 9 July 2012 at 1:48 pm

Innan detta inlägg trodde jag mig förstå vad du menade med borgerlig, nu är jag inte så säker. Det kändes OK att kalla socialdemokraterna för vänsterborgerliga även om de inte i klassisk mening är liberala eller konservativa. Frågan är om man kan likställa borgerlig med icke-kritisk, i bemärkelsen konventionell. Borgerlig blir ett (fövisso brett) paradigm som förhåller sig okritisk till individualism (dock möjligtvis med inslag av familj och patriotism) och kapitalism + kanske en tendens till värdekonservatism. Jag skulle också vilja exkludera vissa revolutionära ultraliberaler (libertarianer) från paraplybegreppet borgerlig (det bara känns så…).

Frågan är vad du skulle förlora på att kalla kristeorierna du kallat borgerliga – kapitalistiska?

#2 Dawwe on 9 July 2012 at 3:50 pm

Jag tycker du har en bra indelning och tror mig förstå vad de menar med borgerlig kristeori. Det är en indelning som hjälper dig att framföra poänger. Om den är att föredra i andra sammanhang vet jag inte.

Att folk till vänster (även om riksdagspartierna) inte vill kallas borgliga kan man inte ta hänsyn till om de de facto tror på ständig tillväxt och en politisk-ekonomisk uppdelning. Men det finns visserligen skillnad på vad man menar med tillväxt och vad man tycker ska växa. Kanske ska man precisera det som kapitalistisk eller privat tillväxt? (däremot kan man inte kalla det för kapitalistiska kristeorier, det är ju kapitalismen som krisar, så alla kristeorier är kapitalistiska.)

#3 JN on 9 July 2012 at 8:13 pm

Jag gillart, och begriper alldeles utmärkt, samt håller med. “Hegemonisk” skulle förstås också fungera, även om det säger mer om dess ställning än dess karaktär. Själv tycker jag naturligtvis att det är alldeles häpnadsväckande att “tillväxt” behandlas som ett fullständigt okomplicerat begrepp och önskvärt tillstånd inom mittfåran, den exponentiella tillväxtrkurvans självklarhet till trots. Än mer bissart är förstås att kritikerna i regel avfärdas som vänsterflummon, till viss del i och med att de tillhör kretsarna kring miljöpartiet, det mest förvirrade partiet i riksdagen, vars praktiska politik skulle kräva en tillväxt på tiotals procent per år.

Blev lite mycket komman där, ursäktar med att jag börjat rosta till under min utdragna nätsemester.

#4 Erik on 9 July 2012 at 11:17 pm

@Dawwe även om all kris skulle begränsas till kapitalismen skulle man väl kunna skilja mellan kapitalistiska kristeorier (i bemärkelsen de som tror att kapitalismen kan tweakas) och icke-kapitalistiska (i bemärkelsen de som anser att problemet är kapitalismen)?

Vidare är jag inte säker på att krisen alltid måste ses som just kapitalistisk. Syndafallet kan ha kommit långt tidigare än kapitalismen. Vad sägs om att människan är problemet snarare än kapitalismen? Det finns säkert religiösa varianter av detta?

#5 rasmus on 10 July 2012 at 12:48 pm

Håller med Dawwe om att det blir lite konstigt att tala om “kapitalistisk kristeori” – jag ser inte hur en teori kan vara kapitalistisk (åtminstone inte om kapitalismen är en process).
Som sagt, jag tror att det centrala är att man i dessa teorivarianter tar åtskillnaden politik/ekonomi för given, på så vis att “ekonomin” i sig uppfattas som grundad på vissa givna principer (hushållning med knappa resurser, individer som gör rationella val mellan olika alternativ, maximering av en abstrakt nytta, åtskillnad mellan mål och medel). Krisens orsak anses i borgerliga kristeorier inte ha att göra med dessa principer i sig. Snarare handlar det om relationen mellan “ekonomin” och “politiken”.

Jag tänker nu att ett alternativt begrepp skulle kunna vara “nationalekonomisk kristeori”. Gemensamt för de borgerliga kristeorierna är ju att de bygger på nationalekonomiska postulat om ekonomins väsen.
Och jag vill nog hävda att varken de tragiska eller de kritiska kristeorierna är nationalekonomiska, eftersom “ekonomin” i dessa teorier inte begrips som en egen sfär.

Fast som begrepp känns “nationalekonomisk kristeori” inte så slagfärdigt. Vad tycker ni andra?

#6 Jakob Lewander on 10 July 2012 at 1:07 pm

Jag håller med om det problematiska med “nationalekonomisk kristeori”. Vad sägs om att lägga mer krut på “tillväxten” som centralt konstituerande element i borgerlig ekonomisk teoribildning? Främst därför att det är i politikens misslyckande med tillväxtgenererande policy som krisen antas ta sin manifesta form. Tillväxtekonomisk kristeori?

#7 Hnarfr on 10 July 2012 at 3:05 pm

Det finns väl om inte annat åtminstone en pedagogisk poäng i att sammanföra alla mainstreamperspektiv på krisen under en gemensam term, då det tydliggör hur väldigt lika dessa (i media – i “polite society” och den borgerliga offentligheten, om man så vill – ofta utmålade som diametralt motsatta) perspektiv (t.ex. Merkels högerborgerliga vs. Hollandes vänsterborgerliga syn på den europeiska krisen) på många sätt i själva verket är (krisen som undviklig, tillväxtimperiativet, uppdelningen mellan ekonomi och politik), vilket öppnar för ett medvetandegörande av andra, mer annorlunda perspektiv.
Jag kan också förstå Eriks poäng med att vissa ultraborgerliga, libertarianska, kristeorier kanske inte bör förstås som borgerliga; om borgerligheten här förutsätter en dikotomi mellan privat och offentligt, ekonomi och politik, syftar väl libertariansk teori till att upphäva (så väl den moraliska som den metafysiska, tyvärr ofta genom en förvirrad sammanblandning mellan de två) giltigheten hos den senare termen i bägge motsatspar.
Däremot förblir libertarianismen borgerlig i det att den, likt mer traditionella vänster- och högerborgerliga teorier, förutsätter den (endast i undantagsfall annat än) fria och rationella individen som teorins subjekt.

(ursäkta om detta inlägg blev en smula förvirrat, har inte tid att korrläsa det så noga som jag skulle vilja)

#8 sven on 10 July 2012 at 5:30 pm

“nationalekonomisk” är ju ett logiskt epitet men bäddar för missförstånd. om man vill betona separationen av ekonomi och politik ligger ju en latoursk “modern kristeori” också nära till hands…

#9 Anonym on 10 July 2012 at 11:51 pm

Begreppet borgerlig kristeori är mycket dubiöst. Det leder tanken till de marxistiska predikandet av att mänskligt tänkande bestäms av vilken socialgrupp (klass) en person tillhör:

Ludwig von Mises skriver i Human Action, s. 75 ff:

“Marxian polylogism asserts that the logicak structure of mind is different with members of various social classes. Racial polylogism differs from Marxian polylogism only so far as it ascribes to each race a peculiar logical structure of mind an maintains that all members of a definite race, no matter what their class affiliation may be, are endowed with this peculiar logicial structure.
There is no need to enter here into a critique of the concepts social class and race as applied by these doctrines. It is not necessary to ask the Marxian when and how a proletarian who succeeds in joining the ranks of the bourgeoise changes his proletarian mind into a bourgeois mind. It is superfluous to ask the racists to explain what kind of logic is peculiar to people who are not of pure racial stock. There are a much more serious objections to be raised.
Neither the Marxian nor the racists nor the supporters of any other brand of polylogism ever went further than to declare that the logical structure of mind is different with various classes, races, or nations. They never ventured to demonstrate precisely in what the logic of the proletarians differs from the logic of the bourgeois, or in what the logic of the Aryans differs from the logic of the non-Aryans, or the logic of the Germans from the logic of the French or the British. In the eyes of the Marxians the Ricardian theory of comparative coast is spurious because Ricardo was bourgeois. The German racists condemn the same theory because Ricardo was a jew, and the German nationalists because he was an Englishman. Some German professors advanced all these three arguments together to against the validity of Ricardo´s teachings. However, it is not enough to reject a theory wholesale by unmasking the background of its author. What is wanted is first to expound a system of logic different from that applied by the criticized author. Then it would be necessary to examine the contested theory point by point and to show where in its reasoning inferences are made which – although correct from the point of view of its author’ s logic – are invalid from the point of view of the proletarian, Aryan, or German logic. And finally, it should be explained what kind of conclusions the replacement of the author’s vicious inferences by the correct inferencses of the critic’s own logic must lead. As everybody knows, this never has been and never can be attempted by anybody.”

“An ideology in the Marxian sense of this term is a doctrine which, altough erroneous from the point of view of the correct logic of the proletarians, is beneficial to the selfish interests of the class which has developed it. An ideology is objetively vicious, but it furthers the interests of the thinker’s class precisely on account of its vicioussness. Many Marxians belive that they have proved this tenet by stressing the point that people do not thirst for knowledge only for its own sake. The aim of the scientist is to pave the way for successfull action. Theories are always developed with a view to practical application. There is no such things as pure science and the disinterested search for truth.
For the sake of argument we may admit that every effort to attain truth is motivated by considerations of its practical utilization for the attainment of some end. But this does not answer the question why an “ideological” – i.e., a false – theory should render better service than a correct one. The fact that the practical application of a theory results in the outcome predicted on the basis of this theory is universally considered a confirmation of its correctness. It is paradoxical to assert that vicious theory is from any point of view more usful than a correct one.
Men use firearms. In order to improve these weapons they developed the science of ballistics. But, off course, precisley because they were eager to hunt game and to kill one another, a correct ballistics.”

“What induced Marx to invent his ideology-doctrince was the wish to sap the prestige of economics. He was fully aware of his impotence to refute the objections raised by the economists to the practicability of socialists schemes. In fact he was so fascinated by the theoretical systems of the British classical economists that he firmly belived in its impregnability. He either never learned about the doubts that the classical theory of value raised in the minds of judicious scholars, or, if he ever heard of them, he did not comprehend their weight. His own economic ideas are hardly more than a garbled version of Ricardianism.”

#10 Dawwe on 11 July 2012 at 3:22 pm

@Anonym För det första gör Marx skillnad på klass-i-sig och klass-för-sig där den senare har blivit medveten om den borgerliga hegemoniska logiken och därmed kan bryta sig ur den, något som von Mises misslyckats med. För det andra ska han inte tolkas deterministiskt annat än i det allmänna fallet, människans tänkande betingas av de materiella förutsättningarna och inte utifrån ras eller andra metafysiska begrepp.

Jag tycker snarare att associationerna till Marx är en tillgång och ingen belastning för att förstå den borgerliga eller borgerligt nationalekonomiska kristeorin.

#11 Anonym on 11 July 2012 at 5:19 pm

@Dawwe von Mises skriver faktiskt också om detta i samma bok. von Mises konstaterar att marxister påstår att den proletära logiken inte bara är ännu en form av klasslogik. Det rör sig istället om ett slags ren logik som är ofördärvad av klassursprunget. von Mises konstaterar sedan att

“…Moreover, by virtue of a special privilege, the logic of certain elect bourgeois is not tainted with the original sin of being bourgeois. Karl Marx, the son of a well-to-do lawyer married to the daughter of a Prussian Junker, and his collaborator Frederick Engels, a wealthy textile manufacturer, never doubted that they themselves were above the law and, notwithstanding their bourgeois background, were endowed with the power to discover the absolute truth.”

Med ett kritiskt förhållningssätt till den ovetenskapliga läran om klasslogik gör man vissa konstateranden. Dels kan man konstatera att det är väldigt bekvämt att avfärda vissa teorier som borgerliga, eller för den delen judiska eller utländska, för då slipper man bemöta teorin i sak. Dels är det lätt att konstatera att det inte är så lite självförhärligande att tro sig vara ensam om att se den oförfalskade sanningen (tillsammans, givetvis, med sina åsiktsbröder och systrar).

Vetenskapligt och seriöst? Skulle inte tro det…

#12 Dawwe on 11 July 2012 at 7:02 pm

@Anonym Jag kan förstå att det är provocerande med Marx’ teorier men man kan inte dra klasslogiken ur dess sammanhang som du och von Mises gör. Att sedan moralisera över den samt det faktum att Marx själv sökte efter sanningen (vad ska en vetenskapsman annars göra?) är varken vetenskapligt eller seriöst.

Men nu finns det ju inget givet “proletärt” alternativ till de borgliga kristeorierna som de bara de “upplysta marxisterna” kan se, så att en klassisk nationalekonom ifrån 1800-talet kände sig kränkt av Marx’ lära om klasslogik, som du kallar det, känns inte relevant i sammanhanget.

#13 Swedish Dissident on 12 July 2012 at 9:25 pm

Dawwe: På vilket sätt är ras en “metafysisk kategori”? Människans tänkande betingas av ett samspel mellan sitt arv och sin miljö (och dit hör förstås de materiella förutsättningarna). Svårare än så är det inte.

#14 eva on 14 July 2012 at 8:27 pm

Anonym: Du (och Mises) har som många missat att klassbegreppet inte är menat som ett system för att klassificera individer. Det är en abstraktion som hjälper att förklara vissa fenomen i samhället.

Termen borgerlig kristeori tycker jag är bra eftersom den antyder att ideerna kommer ur tankearvet från franska revolutionen och liberalismen. Ger helt enkelt lite mer kontext. Risken är dock att associationerna inte kan kontrolleras och termen därmed blir oprecis.

Har svårt att förstå varför ultraliberalerna skulle hamna utanför denna kategori. (ang. wall of text ovan är det lustigt hur liberalerna nu är mer bokstavstrogna än Marxisterna)

#15 COPYRIOT | Krisen, del 46: Läser Neo on 16 July 2012 at 9:56 pm

[…] Krisen, del 45: Varför kalla viss kristeori “borgerlig”? […]

#16 Olof on 17 July 2012 at 7:00 am

Jag har ett meme (förmodligen inte någon egen idé) om att ekonomi har ungefär samma relation till psykologi som matematik till fysiken.

Blir långt att reda ut alla snurriga trådar men alla ekonomier är sociala konstruktioner alltså är de också möjliga att ändra på med politik. Ett politiskt system är också en social konstruktion som domänmässigt delvis överlappar en eller flera (mikro/makro)ekonomier.

Så mitt förslag är psykologisk kristeori. (Med en liten vink till SF kan man ju kalla det psykohistorisk kristeori)

#17 rasmus on 17 July 2012 at 1:42 pm

Olof: Ja, den yttre störning av ekonomin som de borgerliga kristeorierna söker återfinns nog i hög grad i psykologin. Särskilt tydligt är detta hos Keynes. Men jag måste fundera på om det alltid är så, tror inte det.

#18 COPYRIOT | Krisen, del 52: Läser ETC on 11 August 2012 at 7:41 am

[…] Krisen, del 45: Varför kalla viss kristeori “borgerlig”? […]

#19 COPYRIOT | Krisen, del 57: Vänster/höger i kristeori. on 3 October 2012 at 12:14 am

[…] Krisen, del 45: Varför kalla viss kristeori “borgerlig”? […]

#20 COPYRIOT | Krisen, del 79: Tragisk-borgerliga hybrider on 17 January 2013 at 11:33 pm

[…] Krisen, del 45: Varför kalla viss kristeori “borgerlig”? […]

Kommentera