Krisen, del 44: En översikt – alla inlägg i serien från första halvåret 2012

Krisserien på Copyriot har nu löpt i drygt åtta månader. En resumé med länkar till alla dittillsvarande inlägg kom upp i januari. Nu är det väl dags igen. Här listas alla inlägg i serien från första halvåret 2012.

Januari
17 Daniel Berg om skuld
18. En kris? Två kriser?
19. Resumé
20. Överflödiga människor

Februari
21. Förnyat försök att ringa in den borgerliga kristeorin
22. Tragisk och kritisk kristeori
23. Ultrakritisk kristeori (Nürnberg, 1990)
24. Manodepressiv kristeori
25. Läser tidningen
26. Liv över tillgång

Mars
27. Tvåtredjedelssamhället

April
28. Om hedoniska index
29. Historiskt om hedonisering
30. Rörelser i Tjeckien
31. Vi lever ännu i IT-kraschens bakvatten

Maj
32. Är biennalkonsten död?
33. Gratiskrisen

Juni
34. Bubbligt
35. George Soros cybernetiska kristeori
36. Sjufaldighet
37. Petroleum hit, petroleum dit
38. Om kredit, knark och guld i recension av två böcker
39. Värdekritikerna om eurokrisen
40. Syndafallets plats i en allmän kristeori
41. Feber
42. Från parapornografi till parapessimism
43. Ur en ny bok från Krisis

Under detta halvårs krisbloggande har intensiteten åtminstone inte avtagit. Ingen ände finns i sikte. Listan över bloggposter i serien som måste skrivas rymmer redan ett dussintal punkter. Samtidigt fortsätter omvärldens realhistoriska krisdynamik att rulla vidare. Vi befinner oss på öppet hav. Borde jag skriva en bok? Först borde jag blogga om ett några böcker som jag har läst, samt läsa några till.
Fast… det som för den här bloggserien framåt är snarare kommentarerna. Ur kommentarsfältet genereras upprepningar och uppföljningar i nya inlägg. Det är där som saker tar skruv. Så kom med förslag på glömda trådar som förtjänar att plockas upp!

6 kommentarer ↓

#1 Erik on 1 July 2012 at 6:59 pm

Tack för inläggen hittills. Har följt med stort nöje men kan ha missat någon del. För min del har nog det bästa varit att få ta del av diskussioner av “icke-marxistisk” prägel eftersom jag sällan finner tiden att leta rätt på dessa perspektiv och sätta mig in i dom. Jag skulle gärna se dig (och de som kommenterar) gå in lite noggrannare på den så kallade nykeynesianismen, kanske främst vad som gör den “ny” och hur de som håller sig till denna skola anser att den möjliggör ett överskridande av krisens orsaker + förhåller sig till diskussionen om krisen som en fortsättning på 1970-talskrisen. Jag upplever att de teorierna just nu är väldigt populariserade inom t ex Vänsterpartiet men får inget riktigt grepp på dem, och orkar inte läsa det där standardverket som länkas ibland. Såg också en Vänsterpartistisk ekonomiker hävda att nykeynesianismen står “väldigt nära Marx” men förstår inte alls vad som leder fram till den utsagan.

Trodde för övrigt redan din tanke var att skriva en bok. Och tycker att det låter som en strålande idé, även om jag ser skäl att bevara diskussionsrummet som uppstått här (precis som du påpekar själv) så långt det är möjligt. Men det ena utesluter ju inte det andra.

#2 Erik Larsson on 1 July 2012 at 7:44 pm

Erik: Här finns det en bra bloggpost från den marxistiska ekonomen Michael Roberts som handlar om debatten mellan den ortodoxa keynesianism representerad av Paul Krugman och dels den nya mer “radikala” skolan “Minsky-Keynesianism” som främst representeras av Steve Keen.

Paul Krugman, Steve Keen and the mysticism of Keynesian economics: http://thenextrecession.wordpress.com/2012/04/21/paul-krugman-steve-keen-and-the-mysticism-of-keynesian-economics/

Här finns även en sammanfattning(med länkar) av debatten mellan de olika keynesianska skolorna: http://unlearningeconomics.wordpress.com/2012/04/03/the-keenkrugman-debate-a-summary/

Rekommenderar även kommentarsfälten i de respektive bloggarna där de ofta svarar varandra, väldigt heta debatter. :)

#3 Diogenes on 1 July 2012 at 11:21 pm

Då tar jag tillfället i akt och tackar för en väldigt intressant artikelserie. Jag försöker själv alltjämt förstå mig på denna kris, något som varit ett pågående projekt sedan 2008. Först var det sub prime lån, CDOer och CDSer. Sen blev jag medveten om att det finns något som kallas för kreditvärderingsinstitut som tydligen alla länders regeringar måste hålla på gott humör och senare att ECB kunde trolla fram pengar ur intet och byta ut politiker mot bankirer…

Ju mer jag lär mig desto märkligare blir det hela.

I början var det ju faktiskt roligt. George Bush genomförde den största socialiseringen sen ryska revolutionen, Carnegie förstatligades av den borgerliga regeringen och ekonominyheterna på tv blev något att se fram emot. Idag vet jag inte om man ska vara hoppfull eller livrädd, om vi går mot nyfascism eller miljöpartism, civilisationskollaps eller singularitet…

Nej, nu svamlar jag bara. Men fortsätt nysta vidare i krisens alla aspekter. Jag kommer att följa bloggen med stort intresse.

#4 Anders Ramsay on 4 July 2012 at 10:12 am

Har du sett att krisboken med Heinrich & Kurz kommit på Konkret?

#5 Johan on 8 July 2012 at 8:00 am

Jag har läst lite av kris serien på Copyriot borde kanske läsa mer av den. Hur som jag är tillbaka och kommenterar här. Funderar på om Magasinet (i Nyköping, ja jag är medlem i Kulturföreningen Bergatrollen) och Hemliga Trädgården en mötesplats i södra Stockholm är relevant att ta upp i sammanhang med denna serie?

#6 Fredrik on 15 July 2012 at 12:49 pm

Nykeynesianismen har inte så mycket med Keynes att göra alls faktiskt. Den nykeynesiansiska analysen är i grunden Kydlands och Prescotts neoklassiska analys (som i princip utgår från perfekta marknader i ständig balans) plus ett par minimala antaganden om marknadsmisslyckanden.

Den har absolut ingenting med Marx att göra, det är ett extremt märkligt uttalande. Det låter som en förväxling mellan post-keynesianism och nykeynesianism i mina öron.

Den debatten som länkats till är en debatt mellan postkeynesianer och mainstream snarare än en inomkeynesiansk diskussion. Notera att Nick Rowe (som är monetarist) står på samma sida som Paul Krugman här.

Kommentera