Midsommarafton är amatörernas afton

Såg en vederstyggelse på Södermalm i går. Här och där strök det runt sommarklädda tonårstjejer med köpekransar i håret. Alltså blomsterkransar som alldeles uppenbart var köpta i en blomsterbutik. Blommorna var växthusodlade, av arter som man knappast hittar i traktens terräng. Bindningen var professionell, utan minsta skavank.

Åsynen av dessa köpekransar kändes – jag måste erkänna det – som ett skändligt angrepp på självaste midsommar. Traditionen, som jag lärt känna den, påbjuder att man binder blomsterkransar till sig själv och varandra.
Vad blir nästa steg? “Kan man köpa sju sorters blommor också, färdiga att lägga under kudden? Inplastade för att inte smutsa ner?”

Nå, tillåt mig indigneras en smula. Florister – vik hädan! Låt midsommarafton, om någon afton, få vara amatörernas afton!

Om vi sedan lägger moralen åt sidan, återstår en perfekt illustration av begreppet tillväxt. Grunden för ekonomisk tillväxt är ju att vi börjar betala för saker som vi inte tidigare betalade för. Nya kategorier av varor måste skapas. Olika slags amatörverksamhet måste försvinna eller förvandlas till “fritidsintressen”, vilka då tenderar att markera social status hos en begränsad krets. Som att lägga in sill. Som att baka bröd. Som att binda blomsterkransar.

Midsommarafton är Sveriges de facto-nationaldag. Det är lite intressant att fundera över den roll som DIY-verksamhet spelar, eller har spelat, i dess traditionella firande. Jag vet faktiskt inte om det brukar vara så med nationaldagar. Jag vet heller inte om det är tänkbart att amatörbundna kransar gradvis kommer att trängas ut av köpekransar, eller hur länge jag då kommer orka vara indignerad.

6 kommentarer ↓

#1 Anne Kekki on 23 June 2012 at 10:09 am

Skulle var intressant att se hur mycket blomsterhandlare tjänar på denna helg. Det köps ju buketter färdiga samt små krukor med en blomma och midsommarstång i. Att binda och sälja kransar är ju en ny variant som jag ej hört tidigare. Är nästa steg att sälja färdigklädd midsommarstång? hmm

#2 Mikael "MMN-o" Nordfeldth on 23 June 2012 at 12:11 pm

Helt fantastisk fundering att läsa i samband med vår “Osjälvständighetsfestivalen” i Umeå som arrangerades igår för tredje året i rad på midsommarafton. Den präglas av stora mängder DIY, amatörmässighet och “lagom perfekt”.

Särskilt i kontrast med övriga festivaler i Umeå som “växer” sig in i en mer plastig, professionell karaktär. Då vore det bra med en amatörernas afton istället för plastblommornas dag.

#3 Olof on 24 June 2012 at 8:17 pm

Jag har uppfattningen att ett krav för att det ska vara ekonomisk tillväxt är att transaktionerna inte är en del av ett nollsummespel. Bara för att tjänsteproduktion transfererats in i pengaekonomin behöver inte betyda att det skett någon egentlig tillväxt. Men jag är inte ekonom så jag kanske missat poängen här.

Tycker dock att blomsterkrans exemplet är lysande för att illustrera hur en fri marknad kan fungera.

#4 rasmus on 24 June 2012 at 9:09 pm

Olof: Varför skulle det bli ett nollsummespel?

Tänk på att den som köper en midsommarkrans i stället för att binda den själv kan jobba över minst en kvart extra! Så reproduceras arbetssamhället, dvs. tillväxten, för att uttrycka saken mycket kortfattat.

#5 Gabrielle B on 26 June 2012 at 1:24 am

Amatörmässig midsommarafton?
“Yngst vid bordet är Edna, elva år. Hon förordar att vi går ut i parken sent, hämtar dagg ur gräset och dippar mot öron och panna, det håller alla sorters pest borta under nästkommande år. Sen plockar hon under sträng tystnad nio blommor. För att drömma om sin tillkommande. Vi får gå långa vägar med henne, för de flesta blommor har blommat över, hundlokorna är torra. Det blir ett sjå att hitta nio olika sorter. Men det går. Då har vi hunnit ända till parkens höjd och ner igen på Söders tysta gator där endast ett fönster är öppet med något glam som sipprar ut. Alla de andra fönstren är mörka och alienerade.” (etc)
Ursäkta citatet från min egen blogg: Ville bara muntra upp er med ännu mer konkretion. Hej!

#6 Viktualiebrodern on 28 June 2012 at 9:34 am

Så finns ju också Hasse Alfredssons förslag: att samla och lägga sju (eller nio) pojkar under huvudkudden och drömma om blommor.

Så länge det hålls amatörmässigt är det väl ok.

Kommentera