Minns någon oljekrönet, mer känt som peak oil? Om detta är det nu påfallande tyst. Saken lär knappast ändras nämnvärt av att Kjell Aleklett ger ut en ny bok.
Tvärtom talas det år 2012 allt mer om hur nya, enorma petroleumflöden kommer att förändra världen: ekonomin till det bättre, geopolitiken till det oförutsägbara och klimatet till katastrof.
“Can we survive the new golden age of oil?” lyder rubriken på en färska analys som publicerades av Foreign Policy. Samma tidskrift har rapporterat om de nya fynd av naturgas som nyligen har gjorts i östra Medelhavet och som på några år kan göra Israel och Cypern till betydande petroleumexportörer. Liksom en lång rad länder i Afrika och Amerika.
En ny resursgeografi kan växa fram, där Eurasien – Ryssland, Kina, EU – förlorar i geopolitisk kraft. Även i USA sägs man ha hittat nya fynd av naturgas som möjligen kan leda till att landet kan frigöra sig från en del av sitt beroende av importerad olja. Och till att amerikanska bilister kan pumpa ut ännu mer koldioxid i planetens atmosfär.
En analytiker vid namn Philip Verleger delade med sig av en småintressant spekulation till Foreign Policy. Det handlar om samspelet mellan fyra aktörer i USA: staten, bilindustrin, oljebolagen och mackarna.
Staten har till varje pris försökt att rädda bilindustrin, bland annat genom att garantera billiga krediter till dem som ersätter sina bensinbilar med nya bilar som körs på blandbränsle. (Det framställs ibland som en åtgärd för att rädda klimatet, vilket givetvis är skitsnack om man ser till konsekvenserna av ökad bil- och etanolproduktion.)
Oljeindustrin har svarat med att framhålla hur en bil som går på blandbränsle kan köra färre mil per tankning. Just detta är dock vad mackägarna vill. Ju oftare amerikanska bilister måste tanka, desto större del av deras dagligvaruinköp förflyttas till macken.
Mackägarna har alltså ett intresse av att uppmuntra ett skifte bort från olja. Detta kan bidra till att mer billig olja blir tillgänglig för industrin i USA, samtidigt som naturgasen flödar. Och gas är förvisso renare än kol, vilket väl alltid kan glädja någon.
Klimatfrågan är förträngd. Obama, Cameron och Merkel har meddelat att de inte tänker komma till Earth Summit i Rio de Janeiro nästa vecka. De har annat att tänka på.
“Game over for the planet“, konstaterade nyligen James Hansen, klimatolog vid Nasa.
36 kommentarer ↓
1,4 miljarder fat olja täcker i och för sig bara upp för ca två veckors världsförbrukning. Och själv tycker jag att man snarare hör mer och mer om peak oil. För ett par veckor sedan debatterades frågan rentav i Sveriges riksdag: http://aleklett.wordpress.com/2012/06/01/interpellations-debatt-om-peak-oil-i-riksdagen-2/
Som en kuriös detalj kan minister Hatts ambition om en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030 kontrasteras mot vad hennes partikamrat Håkan Larsson sade från samma talarstol för sju år sedan: “Vi i Centerpartiet menar att målet bör vara att man efter år 2015 inte bör få sälja nytillverkade fordon som drivs med fossila bränslen, med bensin och diesel.”
En global kris är precis vad man kan vänta sig när man passerar produktionskrönent och hela vägen ner. Läget förbättras inte av försök att ge sken av tillväxt genom att trycka upp mer pengar. För eller senare måste det till en starkare koppling mellan finansmarknaden och det verkliga värdet av produktionen av varor och tjänster
Instämmer med Karl (och Aleklett) på denna punkt. Sådana fynd har såklart geopolitisk betydelse men ingen nämnvärd betydelse för världens energiförsörjning, åtminstone innehåller inte artikeln några fakta som påverkar de prognoser geologer och energiforskare gjort. Det som har empirisk betydelse är ju frekvensen av sådana fynd över tid.
för övrigt har ju nyligen till och med IMF börjat förhålla sig till Peak Oil och varnar för höjda oljepriser det kommande decenniet: http://www.guardian.co.uk/business/2012/may/13/oil-price-doubling-decade-imf
Jag kan ju förtydliga att jag ingalunda vill förneka eller tona ned teorin om oljekrönet. Tills vidare fortsätter jag även personligen att hålla det för troligt att oljekrönet inträffade för några år sedan, även om man inte ska dra alltför stora växlar på den historiska betydelsen av just denna punkt.
Vad jag däremot noterar är att färre människor förhåller sig till oljekrönet 2012 än 2008. Det är väl en simpel konsekvens av oljepriserna, som jag antar ligger långt från den tidigare toppnivån. Att tänkandet kring oljekrönet är fullständigt determinerat av oljepriset är en ganska knepig tanke, men ändå svår att slå ifrån sig i den här evighetslånga bloggserien som ju började som (och kanske är) en undersökning av spelet mellan subjekt och objekt i de samtida försöken att förstå olika typer av kris.
@rasmus: Nu följer jag inte alls med tillräckligt i debatten för att kunna göra anspråk på att vederlägga din tes, men min egen erfarenhet är som sagt den motsatta: jag upplever att peak oil diskuteras mer och mer, och i fler mainstream-kanaler än tidigare. Att det sedan finns de som försöker tona ner problematiken med hänvisning till nya fynd ligger såklart bara i sakens natur.
Vad gäller oljepriserna så är följande graf rätt talande: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/0f/Brent_Spot_monthly.svg
Sedan 2005 har oljepriset legat klart över den tidigare rätt stabila prisbilden, och ingenting talar för en återgång.
Precis! oljepriserna är idag uppe nära 2008 års nivåer. Många talar också om kommande ökningar mot 200$ (som IMF nu exempelvis). Men tillgången lär ju finnas, åtminstone de närmsta decennierna.
jag var för övrigt på en Aleklett-föreläsning idag där han höll sin standardföreläsning och pratade lite om Peaking at Peak Oil-boken, det var på ett stort symposium som Geovetenskaperna anordnade i Uppsala “Mänsklighetens framtida välfärd – Globala hot och möjligheter”. Där blev det också en del diskussioner om shale oil och naturgasfynd och dess betydelse för teorin om oljekrönet, men dessa sågs inte som problem för Alekletts forskning. (Nåt som plågsamt saknades som vanligt var diskussioner och teorier om kapitalismen)
Problemet är väl att det finns de som menar att peak oil skulle vara det bästa scenariot.
Med skenande befolkning, döende biosfär och ett ekonomiskt system som bränner båda historiens och framtida energikällor nu är det enda vi kan hoppas på en total ekonomisk kollaps eller revolution. En total ekonomisk kollaps är det enda som kan bryta förbränningsekonomierna innan vi förbrukat så mycket koldioxid att all mänsklig civilisation kommer slås ut.
Fast vem vill ta tag i att människan håller på att gå under när börsens eviga tillväxtkurva avstannat? Det är en mörk tid vi lever i.
Klimatfrågan är förträngd. Obama, Cameron och Merkel har meddelat att de inte tänker komma till Earth Summit i Rio de Janeiro nästa vecka. De har annat att tänka på.
Miljöfrågornas tid är, som de alltid har varit, “imorgon”. Idag finns det alltid något som är mer akut. Den där tiden när det INTE pågår ekonomisk tillbakagång, val, stigande arbetslöshet, när det inte är krig någonstans i världen och när ingen viktig person är besök. DEN dagen, DÅ kommer vi ta tag i miljöfrågorna.
(får tillägga att jag delar inte Alekletts optimism om att oljekrönet skulle vara klimatets räddning. Det verkar ju som att det finns tillräckligt med fossila tillgångar för att höja temperaturen ett antal grader ändå (även om oljekrönet kanske kan hindra de värsta scenarierna över business as usual), sen lär väl feedback-mekanismerna göra resten. Peak oil är framförallt intressant för världsekonomin och geopolitiskt, snarare än som någon allvarlig kris för klimatkrisen)
Kommentera