Sveriges bokindustri rör sig mot monopol – vilka är drivkrafterna?

Tre nyheter från den svenska bokindustrin, bara under de senaste veckorna:

  1. Bonniers köper Pocket Shop.
  2. Akademibokhandeln (KF Media) ska slås samman med Bokia (Natur & Kultur).
  3. Förhandlingarna om e-böcker mellan Biblioteksföreningen och Förläggareföreningen har kollapsatsom väntat.

Allt detta hänger ihop. En kraftfull rörelse mot vertikal integration som koncentrerar resurserna hos de tre stora förlagen: Bonniers på förstaplats, KF/Norstedts på andraplats, Natur & Kultur på tredjeplats.

Förläggareföreningen kontrolleras i praktiken av dessa tre förlag. Det var inte “förlagen” som vägrade komma överens med biblioteket, utan de tre storförlagen. Förläggareföreningen företräddes i förhandlingarna av sin vd, Magus Nytell (Bonniers), Peter Wilcke (Norstedts) samt Pelle Andersson (Ordfront).

Ordfront vägrar motivera sitt medlemskap i Förläggareföreningen. Är det inte ganska uppenbart att de accepterat rollen som “oberoende” alibi åt förlagsjättarna? Om de på allvar vill utmana jättarnas ställning borde Ordfront och “de oberoende” förhandla direkt med Biblioteksföreningen, utan hänsyn till Bonniers.

Pelle Andersson har alltså vissa problem med trovärdigheten om han ska framställa sig som motståndare till monopoltendenser. Ändå är det värt att läsa hans inlägg i DN, som sätter fingret på en viktig aspekt.
Faran med vertikal integration är inte bara att de stora förlagen blir större. Det handlar inte bara om pengar. Det handlar inte särskilt mycket om den hypotetiska risken för censur. Däremot handlar det i högsta grad om övervakning.

Adlibris, Pocketgrossisten, Elib och nu Pocketshop säljer våra böcker och de vet allt om våra upplagor – och om våra kunder: var de bor, hur gamla de är och vilket kön de har.

Värre än så: Bonniers kan via Adlibris samla information inte bara om vem som köper vad, utan också om vilka sökningar som görs, vilka länkar som leder folk att köpa böcker och hur olika kunder klickar runt utan att köpa.
Ju kraftigare den vertikala och horisontella integrationen blir, desto mer finns att vinna på att sofistikera denna informationsinhämtning. Särskilt för ett företag likt Bonniers, som förutom böcker ägnar sig åt tidningar, tidskrifter, television, film, musik, arkiv, allt med sikte på generell *ifiering som maximerar den inhämtade informationen om människors beteenden.

E-boken är, som sagt, övervakarens våta dröm. Det gäller inte bara repressiva regimer utan även dominerande bokförlag.

Sveriges förlagsjättar vill förstås se till att distributionen av s.k. e-böcker leder till att just de får möjlighet att samla in information om läsningen. Detta är en faktor som inte går att bortse från i förhandlingarna mellan Förläggareföreningen och Biblioteksföreningen. Kanske borde även Pelle Andersson och Ordfront idka självkritik.

11 kommentarer ↓

#1 steelneck on 12 May 2012 at 11:37 pm

Makten. I de stater som västvärlden normalt kritiserar, undantaget en rad vasallregimer vad kritiken beträffar, så kan man säga att staten innehar all makt. Här i de västliga demokratierna så sägs det att makten utgår från folket, även i lagar och konstitutioner står det ofta nåt liknande, men i praktiken består maktetablissemanget idag av stora företag, företagssammanslutningar och företagsuppbackade föreningar som genom diverse nästan allomfattande kanaler kan skjuta både den politiska och exekutiva framför sig som sina verktyg, så att staten och kapitalet hamnar i samma båt med politikerna som roddare. Det du tar upp här är ett litet exempel på det. I Kina har makten en stor kontroll över vilka böcker som ges ut, så även här. I Kina lockas folk till sociala nätverk på nätet som makten kontrollerar, så även här. OSV.. Makten beter precis likadant här som där. På ett sätt är det tom. bättre där, för där kan folk åtminstone peka ut exakt vilka det är som utövar makten, här ser vi bara hur politikernas ord står allt längre från faktisk handling och vem som har den egentliga makten och håller i deras koppel blir allt mer diffust.

#2 Grafeus on 13 May 2012 at 8:26 pm

Så länge det handlar om information som vi lämnat ifrån oss frivilligt så är det överkomligt att det lagras och hanteras på olika vis.

Om det handlar om information som vi inte lämnat ifrån oss frivilligt så blir det givetvis värre.

Privata företag har ofta väldigt svårt att ta sig från steg 1 till 2. Staten däremot har inga problem med det.

#3 saturday_sun on 13 May 2012 at 8:38 pm

Grafeus, det handlar också om hur den information som vi lämnat ifrån oss frivilligt kombineras ihop och tillsammans med t.ex. hur vi klickar på länkar, sökträffar m.m.

#4 Viktualiebrodern on 13 May 2012 at 8:57 pm

Apropå att e-boken är övervakarnas våta dröm, så kanske det är intressant att Kopinor i Norge vill kräva in en kollektivlicens för kompendier i e-boksform motsvarande alla som går på en universitetskurs. Citat

“Ved å fakturere universiteta med totalsummen sikrar ein at forlaga faktisk får betalt for bruken. Alternativet hadde vore å innføre kopisperrer eller andre begrensingar som både hadde blitt dyrt, og svært komplisert å gjennomføre, seier Slettholm.

Han poengterar at Kopinor eig dei fulle opphavsrettigheitene på kompendier.

– Noko mange studentar ikkje er klår over er at kjøp og sal av brukte kompendier er ulovleg, seier Slettholm.”

Länk: http://framtida.no/articles/kan-tvingast-til-pensumkjop

#5 Leggings on 14 May 2012 at 8:25 am

Har du tänkt på att om du var cypriot så vore ditt bloggnamn lite dubbelbottnat och småskönt!

#6 Lars Aronsson on 16 May 2012 at 12:22 am

Orsaken ligger i brain drain. Sveriges bästa författare och journalister skriver inte längre på svenska, utan siktar på jobb som presskontakt för BP, Hewlett-Packard eller Volvo-Geely. Till skillnad från sina äldre kolleger behärskar dagens svenska skribenter engelska hyfsat väl. Samtidigt har den tidningsläsande svenska eliten övergett pappersprenumerationerna, och föredrar att läsa New York Times eller Guardian över nätet. Det är därför vi ser både den svenskspråkiga journalistiken och bokmarknaden förfalla. Grunden ligger i nätet och tankekraftens globalisering. Den som kan skriva kraftfullt och vill nå ut, har så stor fördel av att göra det på engelska, att bara halvmesyrerna stannar kvar i den lokala dialekten. Jämför med norrländska glesbygdens avfolkning på 1970-talet. När det är en ödesfråga om byn ska behålla sin enda bensinmack, blir frågan om god konkurrens mellan kedjorna av underordnad betydelse.

#7 Niels Möller on 16 May 2012 at 7:27 am

Lars: Känns som att du skådar en bra bit in i framtiden. Vilka svenska författare skriver idag skönlitteratur på engelska? I det här sammanhanget känns det rimligt om vi begränsar oss till de som blir publicerade via förlag, och inte räknar till exempel fanfiction (som cyberpomo.com).

För journalistik tror jag du är närmare verkligheten. Vilka svenska skribenter skriver i Guardian? Falkvinge är ett exempel, men forfarande en bra bit från mainstream.

#8 saturday_sun on 16 May 2012 at 12:01 pm

Aronsson, vad menar du? Varför skulle journalister och författare vilja skriva pressmeddelanden för multinationella företag, är det för pengarna? Kanske lika bra i så fall, något fantasilösare kan jag inte tänka mig. Visserligen var det säkert många som nåddes av BP:s pressmeddelanden i samband med katastrofen med oljeplattformen, men det kan inte varit någon större stjärna som formulerade Carl-Henrik Svanbergs tal till den lilla människan.

#9 Lars Aronsson on 16 May 2012 at 3:15 pm

När vi, den läsande eliten, träffas på bloggar och Facebook, diskuterar vi inte hur imponerade vi blev av det senaste som skrivits av (dagens motsvarighet till) Eyvind Johnson, Ingemar Hedenius eller Alva Myrdal. För 50 år sedan kunde en litterär värld vara uppfylld av inhemska stjärnor, men idag har vi fler intryck att välja bland. Det gör också att det blir ingen avgörande fördel för Dagens Nyheter att anställa ett stjärnskott till skribent, för genomslaget i resultatsiffrorna blir obefintligt. Den dynamiska publiken, som upptäcker och dras till välskrivna reportage, finns på webben, där redaktionens intäkter inte finns. Bonniers investerar inte längre i up-and-coming författare som får en bästsäljande tredje bok, för vid det laget har läsarna redan gått vidare. Nutidens stora svenska tänkare och berättare kanske finns på DICE, som 2006 blev uppköpta av Electronic Arts. 2010-talets skandinaviska bästsäljare är spelappar som Wordfeud och Angry Birds. Varför låsa sig till en norsk/finsk läsekrets, när en bärande idé med bokstäver och fåglar kan spridas globalt?

#10 Thomas E on 21 May 2012 at 2:39 pm

Den läsande eliten spelar på sin i-platta för att ta del av vad de stora nutida tänkarna och berättarna har för sig, spännande.

#11 Lars Aronsson on 25 May 2012 at 12:14 am

Anders Björnsson på Newsmill om svensk journalistik,
http://www.newsmill.se/artikel/2012/05/23/tidningens-olidliga-l-tthet

Kommentera