Krisen, del 30: Rörelser i Tjeckien

Ointresset för Östeuropa, som jag nyligen berörde i min recension av Arena, präglar nog svenska nyhetsmedier i allmänhet. (Vissa menar att Östeuropa inte existerar, men då svarar jag att ordet är precis lika töj- och användbart som Nordeuropa eller Sydeuropa.)

Mer finns att hämta i det tyska nätmagasinet Telepolis, där en skribent vid namn Tomasz Konicz brukar medverka med kristeoretiska utläggningar och analyser av främst östeuropeisk politik. Nyligen skrev han om en smärre protestvåg i Tjeckien, vilket inte hörts ett knyst om i Sverige.

Protestvågen i Tjeckien är inte gigantisk, men ett intressant samtidsfenomen. Bakgrunden är, som överallt, aviserade nedskärningar som kommer att bli särskilt kännbara för studenter, pensionärer och fattiga. Nedskärningarna drivs igenom av Tjeckiens högerregering, men protesterna har inte initierats av oppositionspartierna eller fackföreningarna. Dessa har anslutit sig först i efterhand.
Snarare initierades protestvågen av grupperingar som ser sig som radikaldemokratiska. Dessa grupper har delvis vuxit fram ur vinterns tjeckiska rörelse mot Acta, som bidrog till att hejda processen i Europa. En ledande roll spelas också av dissidenter från 1989, som Slávek Popelka.

Den senare står bakom ett upprop, “Holešovská výzva”, kring vilket en smärre rörelse har samlat sig. Rörelsen vill se en ny grundlag som ska garantera transparens och förhindra korruption. Uppropet förklara målet som “konstitutionell demokrati i stället för maffiakapitalism”. Tjeckiens finansminister svarade med att jämföra Slávek Popelka med Adolf Hitler.

En annan grupp, “Real democracy now“, verkar se sig som en fortsättning på Occupy, Anonymous och de indignerade. Nästa vecka (28 april) tänker de köra igång tältlägergrejen.
En företrädare för gruppen, Jan Cemper, berättar i en intervju att han tidigare tillhörde anarkistfederationen, men lämnade denna 2008. Han uppfattar anarkismen som en avlägsen utopi, medan han ser direktdemokrati som en nära möjlighet. Han hyser inte höga tankar om Holešov-rörelsen, då han uppfattar att de bara vill installera en ny regering av teknokratisk karaktär. “Real democracy now”-aktivisterna är uppenbarligen yngre och enligt Jan Cemper finns det en betydande överlappning med det tjeckiska piratpartiet:

Quite a few among us sympathize with the pirates. Of all the political parties they are certainly closest to our hearts.

Som sagt: allt detta är intressant mest för vad det säger om samtiden. Å ena sidan är det lite tilltalande att se hur nätpolitiska mobiliseringar liksom av sig själv glider över i någonting bredare. Å andra sidan är det lite torftigt att svaret på ekonomisk misär blir “radikal demokrati” eller “direktdemokrati”, utan att detta problematiseras. Summan av det hela blir att krisens verkningar personifieras, varnar Tomasz Konicz. Skulden riktas på enskilda politiker.
Ett tidstypiskt fenomen är att de radikaldemokratiska mobiliseringarna genast blir gränslösa på ett mindre tilltalande vis. För ett par veckor sedan hölls en nazistdemonstration riktad mot de lokala romerna i en liten ort nära gränsen till Tyskland. Där närvarade även en bil från Holešov-rörelsen, vars aktivister samlade underskrifter för att regeringen ska avgå, från de antiromska demonstranterna.