Krisen, del 28: Om hedoniska index

“Hedonic regression” låter som titeln på ett Xasthur-album, men är en statistisk metod som kan göra underverk för nationalräkenskaperna.
Den går ut på att räkna varje kvalitetsökning som en prisminskning. Efter att siffror samlats in på vad saker faktiskt kostar, görs det diverse avdrag innan siffrorna räknas som priser i prisstatistiken. Inflationen kan då räknas ned, vilket leder till högre tillväxt, eftersom tillväxt räknas på inflationsjusterad BNP. Framför allt blir det ganska flummigt att mäta produktivitet – mer om detta längre fram.

Avdragstricket kallas “prisdeflator”. En sådan måste man ha för att få fram meningsfulla siffror på inflation, produktivitet eller BNP. Sådana siffror behöver man för att utföra kvantitativa studier i ekonomisk historia, för att driva en riksbank och för att tolka grundlagen.
Flera EU-länder har skrivit in gränser för statsskulden, inklusive undantag från dessa gränser, i grundlagen. Grundlagen formuleras alltså så flexibelt att den skiljer sig mellan hög- och lågkonjunktur. Och för att definiera en konjunkturrörelse måste man förhålla sig till kvalitativa förändringar i varuutbudet, vilket kräver någon typ av prisdeflator.

Problematiken är inte bara statistisk utan även filosofisk. Hur ska man kunna jämföra nutid med dåtid, när världen omkring förändras? Vi kanske kan jämföra priset med en biobiljett i år med priset för en biobiljett förra året, även om filmerna är olika. Men kan vi jämföra priset med en biobiljett med vad det kostade att bevista ett gladiatorspel i antikens Rom? Kan man jämföra priser mellan böcker och e-böcker? Och blir det boken eller e-boken som anses vara överlägsen i konstruktionen av ett hedoniskt index?

Nya varor dyker upp, nya varuvarianter ersätter gamla. Hur kan kan då säga att priserna stiger eller sjunker? Statistikerna vill jämföra lika med lika, men varuvärlden är sig aldrig lik: bruksvärdet bubblar och brusar.
Bruksvärdet måste förvandlas, bli till en subtraktion, resulterande i ett fiktivt bytesvärde. Först då blir det möjligt för nu och då att spela på samma plan. En prisdeflator är reifierad tid.

Det är ingen idé att förfasa sig över “manipulation”, som om prisstatistik vore möjlig utan att tidens lopp kompenseras av ett subjektivt godtycke. Däremot kan ingen förneka att detta påminner om hur de realsocialistiska staternas planekonomer försökte att räkna ut det “sanna värdet” hos olika produkter, baserat på kapitalistiska kategorier (vara, värde, pengar, pris, lön) – ett experiment dömt att misslyckas.

Den hedoniska ansatsen ser inte världen som “en oerhörd ansamling av varor” (Marx), utan ser varje vara som en ansamling av nyttokvaliteter. Vi kan kalla det bruksvärdesorientering. En vara är summan av sina kvaliteter. Enligt den hedoniska ansatsen måste man uppmärksamma dessa kvaliteter – för att kunna eliminera dem ur analysen.
Detta ger lite extra skruv på den utnötta debatten om BNP kontra lyckomätningar, där det ofta framstår som om BNP vore höjden av objektivitet som måste kompletteras med subjektivitet. Fel: objektivitetens hjärta är fryst subjektivitet.

Detta var bara en kort inledning till den hedoniska metoden. Senare kommer en ytterligare bloggpost till, med en genomgång av metodens historia, och dess betydelse särskilt för USA:s ekonomi 1995–2008. Samt hur den kan tillämpas på bilar, böcker och datorer.