Förra inlägget handlade om den nystartade tidskriften Respons. Tilläggas kan att namnet är typiskt för hur svenska samhällsmagasin numera namnges.
Arena. Axess. Effekt. Filter. Fokus. Neo. Respons.
Mönstret är tydligt. Sedan sekelskiftet, ungefär, gäller följande regler vid namngivning av samhällstidskrifter:
1) Endast ett ord i titeln.
2) Ordets etymologi ska vara latinsk, möjligen grekisk.
3) Ordet ska ha en direkt, likaklingande motsvarighet på engelska.
Så har det inte alltid varit. Vid 1900-talets början fick tidskrifter namn som Brand, Tiden, Svensk tidskrift och Ord och bild. Senare under seklet tyckte olika tidskriftsgrundare att Fönstret, Folket i bild, Ordfront respektive Hjärnstorm hade en passande klang. På 1990-talet grundades Moderna tider, Glänta och Bang – tidskriftsnamn som ter sig påfallande icke-latinska, jämfört med det nya seklets norm.
Varför det har blivit så här vet jag inte, men nog är det lite trist. Ord som “arena“, “axess” och “fokus” säger möjligtvis något om tidsandan, men ingenting om själva tidskrifterna – de hade lika gärna kunnat byta med varandra. Samma vindar blåser i tjänstemannarörelsen, där vi på kort tid har fått Unionen, Vision och Publikt.
Undrar när trenden kommer att vända och i vilken riktning. Tills vidare regerar Det grymma svärdet (inte bara namn- utan även innehållsmässigt).
Uppdatering: Vid sidan om samhällstidskrifter och tjänstemannafack bör vi även nämnda tankesmedjorna. Under 2000-talet har de fått namn som:
Agora. Captus. Civitas. Cogito. Eudoxa. Fores.
Idel latin (och lite grekiska). Även detta verkar vara en ny trend, om man t.ex. jämför med klassikern Timbro som är ett mer nonsensnordiskt namn.
Apropå detta skrev @skagedal:
Om man går in på en tankesmedjehemsida och klickar på “Om X” så får man inget svar på FAQen “varför i helvete heter ni X?”
Förstår ju varför man kallar sig Cogito eller Civitas snarare än Tänkarna eller Sanningssägarna.
Seglora betyder, vad jag kan förstå, “en ort i Borås kommun” på latin.
Kom på att Global Utmaning är undantaget som bekräftar regeln, för att använda ett av mina favorituttryck.
46 kommentarer ↓
Saknar tiden när samhällsdebattmagasin hette saker som KONKRET etc.
Konkret finns ju fortfarande och är väl helt okej, om än med tendens till antideutsch (en riktning som i Tyskland annars brukar utmärka sig genom publikationer med engelskklingande namn, gärna sådana med associationer till tropiska breddgrader).
Bandnamnstrenden är också tydlig: skriet, munnen, ansiktet.. Freudianskt och kort ska det va!
Jag brukade bara skriva för flerordiga medier: Allt om Böcker, Moderna Tider, Muscle & Rustle, samt Hänt i Veckan. Enda undantaget var metatidskriften Tidskrift.
“Bild och bubbla” – seriefrämjandets tidskrift om tecknade serier, bytte namn från “Thud” 1977.
http://tidskrift.nu/tidskrift/Bild_%2526_Bubbla
Johan: Bandnamnen må vara enordiga, men den dagen de blir latinskklingande… brr.
Det grymma svärdet är mycket riktigt Sveriges bästa tidskrift. Det är en skam att den inte läses av fler.
En annan tretaktslinje finns att skymta i BLM, ETC, OEI och FLM.
Jennie: Japp, dessa är dock inte särskilt 2000-tal.
ETC grundades tydligen 1976 och jag gissar att Bonniers Litterära Magasin började kalla sig BLM någon gång kring 1980-talet. FLM är väl snarast en skelögd blinking åt BLM och OEI på samma gång; OEI grundades 1999.
BLM började användas 1941: http://libris.kb.se/bib/8257338?vw=full
Lustigt att jag inte såg detta förrän nu.
Vissa namn har i alla fall sin enkla förklaring. Seglora smedja fick sitt namn för att vi började som ett samarbete med Skansen, och hade workshops i den gamla träkyrkan Seglora kyrka. Sen flyttade vi vidare, men namnet började bli etablerat så det valde vi att behålla. Ett perennt ad hoc skulle man kunna säga.
Kommentera