Kom att tänka på skillnaden mellan att söka och att leta. Raskt rörde sig tanken i riktning mot en storslagen hypotes om de två sätten att hitta och om hur hittandets villkor förändras i de digitala katalogernas tidsålder.
Ursäkta om detta blir lite lingvistiskt. Det är mest för att etymologiska ordböcker är en tacksam ingång just för att de är så överlägset sökbara.
Sökbarhet är ett ord. Hittbarhet är också ett ord. När dessa ord används så syftar man konsekvent på användandet av sökmotorer. Sökbarhet och hittbarhet är varandras spegelbilder. Letbarhet, däremot, är inte ett ord.
Nu glider vi farligt nära en människa/maskin-dikotomi. Det vore alltför lätt att definiera letandet som den mänskliga antitesen till det maskinella sökandet, ungefär som “levande musik” uppfanns som en antites till “mekanisk musik”.
Insikten om att sökmotorer medierar sökandet är på väg att bli allmängods. Motreaktionen kan handla om att uppvärdera det påstått omedierade letandet. Falsk omedelbarhet! Ännu ett skäl att rota vidare i förmedlingarnas föränderlighet.
Söka motsvarar engelskans seek, tyskans suchen och och latinets sagio. Sistnämnda ligger även till grund för sagacitet, ett bortglömt ord som betyder “skarpsinne”. Etymologin pekar här just mot sinnenas mångfald: syn, känslen och lukt. Särskilt lukt. Enligt vissa källor syftar sagire i grunden just på att lukta sig fram till något, lite som i svenskans “vädra”.
Leta handlar om syn; let är ett gammalt ord för färg (därav “anlete“). Ordet kan relateras till fornengelskans wl?tian som betyder “stirra”.
Vad säger oss då etymologin? Inte mycket. När vi idag talar om att “söka” information tänker vi oss knappast att vi involverar luktsinnet. Men så har väl detta svenska ord också förlorat sin etymologi. Nuförtiden används “söka” inte längre som en motsvarighet till seek utan till search. Typiskt sett är “söka” något man gör genom att skriva in text i en tom sökruta.
Search härstammar från samma latinska ord som “cirkulera”. Här handlar det inte om sinnlighet utan om rörlighet. Lägg till ett intensifierande prefix så får du research
Fisken på bilden är en searcher, ej att förväxla med seeker som är det ord som motsvarar svenskans “sökare”.
Sökaren brukar ofta vara någon som söker efter andlighet (nuförtiden ofta med sökmotor som sitt främsta redskap, men det är en annan femma).
Letaren är en helt annan figur, på jakt efter materiella ting. En samlare (antingen gatherer eller collector).
Detta inlägg verkar vara en förstudie för något, oklart vad. Dags att sätta punkt.
41 kommentarer ↓
Jag tror att “retrievability” är ett bättre ord än det “findability” du länkade till.
Findability indikerar mer en inneboende egenskap hos kunskaps”kvantat”, men retrievability handlar mer om strukturen som kunskapbitarna ordnas i.
I en patentkontext skulle man kunna säga att findability är om man har ett patentnummer och vill hitta dokumentet, men retrievability är möjligheten att finna en abstrakt idé.
Strukturen som avgör retrievability blir då till exempel klassning av dokumenten och standardiseringsregler för hur sammandrag skall vara uppbyggda. Samt erfarenheten hos den som söker att trunkera ord med omsorg och i rätt kontext.
Jag gissar att du tar upp ämnet med anledning av Googles “gissningar” av vad någon söker efter grundat på vad de tror sig veta om personen som söker och mindre av vad som faktiskt söks efter.
En optimering av findability (inom ramen) på bekostnad av retrievability (fördomsfritt) anser jag.
Jag förstår inte varför det alltid ska dras upp etymologier i såna här sammanhang. Ord betyder ju det de betyder idag alldeles oberoende av vad de har eller inte har betytt för två tusen år sen. Eller det är klart att det finns en kausal koppling, men den gamla betydelsen har gjorts irrelevant i och med att den bytts ut mot en nyare. Att “flicka” har betytt “slampa” är inte särskilt belysande för ordets nutida mening.
Morsan: Är väl sjukt intressant att se hur ett ord förändrar betydelse genom historien. Om man nu är intresserad av historia då vill säga, men det kanske du inte är.
Ja, det kan ju vara ett trevligt nöje och jätteintressant i andra syften, men om målet är att nå djupare förståelse för vad ordet “egentligen” betyder IDAG så är det missriktat.
Morsan: När du skriver “i såna här sammanhang” antyder du att du har en “djupare förståelse” av vad detta sammanhang är, nämligen att detta sammanhang skulle gå ut på “djupare förståelse”. Så tänker inte jag.
Morsan har rätt. Söka och Leta är synonymer. Det finns inget väsenskilt mellan dessa begrepp som kan förklaras med etymologi. Ibland känns det som om Rasmus kokar soppa på vatten och vatten allena.
Ibland kan ett ords bakgund och utveckling vara klargörande men inte alltid. Det får vara hur det vill med det i fallet söka och leta men söka och leta används ju något olika – “jag letar efter min tröja” känns mer naturligt än “jag söker efter min tröja”. Medan “din advokat har sökt dig” inte har samma konnotation som “din advokat har letat efter dig”.
rev: Du är den första som drar in “väsen” i detta sammanhang. Jag har inte gjort det. Inte påstått att ord står för någonting “väsensskilt”. Däremot har jag delat med mig av en liten etymologisk undersökning som jag gjorde för mitt eget höga nöjes skull. Den pekar på att ordet “söka” över tid har fått en delvis förändrad innebörd i det svenska språket. Det är intressant, tycker jag. Det har dock inget med “väsen” att göra. Intresserar mig sig för sådant kan man med fördel skita i att läsa Copyriot och läsa Heidegger i stället.
Rolig betraktelse! Får mig att associera till hundar på två ställen. Vad säger man till jycken när den skall lukta sig fram till något? Man säger “sök”. När man jagat och vill att den skjutna fågeln skall hämtas använder man sig av en “retriever”.
Jag tycker om bibliotek med öppna hyllor för där kan man leta efter böcker! Antingen letar man efter en specifik bok vars plats man har sökt fram – och då hittar man inte sällan annat intressant samtidigt – eller så letar man bara efter spännande böcker i allmänhet. Sökfunktionen är förstås en förutsättning för ett fungerande bibliotek, men möjligheten att leta ska inte underskattas. Leta efter e-böcker går ju t.ex. inte.
Tack för reflektionerna. Trevligt att du Rasmus säger att hittbarhet är ett ord. Har använt det men varit osäker. Retrievability tycker jag betyder helt konkret “möjlighet att ta fram (hela enheten på något sätt, kanske inte direkt)”, medan hittbarhet ju handlar om att överhuvudtaget kunna bli medveten om att något existerar s a s ur objektets perspektiv.
Själv tycker jag letande är mer grundligt, målmedvetet och en längre process, det inkluderar ett sinnestillstånd. Därför spännande att du associerar det med flera sinnen.
Inom parametrisk design använder man begreppet form-finding för datorgenererade iterativa processer där relativt enkla algoritmer arbetar fram en form över ett antal generationer. Jag har inte koll på hur det relaterar till t ex google, men det låter intressant att diskutera sökande/letande/finnande som en aktivitet eller process att välja något, dvs handla. Finns det skillnad i tillvägagångssätt som begränsar eller möjliggör specifika maktrelationer? Är det skillnad på t ex myrors motoriska sökande efter föda, mot t ex en rovfågels visuella sökande? I båda fallen rör sig en sökpunkt över ett område för att hitta något, i ena fallet en kropp i andra fallet en blick.
Hm, intressant…
Lästips “Söka, finna, träffa på” av Bengt Sigurd i Nysvenska studier 66 (1986), där hans utgångspunkt var en reaktion på en mening i en översatt datorbok: “Hitta posterna i listan!”
Kommentera