- Copyriot - https://copyriot.se -

Krisen, del 27: Tvåtredjedelssamhället

Vi talar inte längre om ”två tredjedelssamhället”. Inte med de orden i alla fall. Kanske har begreppet nötts ut sedan det kom i svang på 1980-talet och blev en innefras hos politiker och ledarskribenter under följande decennium.
Men ni minns väl? Två tredjedelssamhället var det befarade resultatet av postindustrialismens eliminering av okvalificerade arbeten. En tredjedel av industriländernas befolkning skulle utestängas från de övrigas tilltagande välstånd och bli en ny fattigklass.

Det är Jonas Thente i DN som påminner om begreppet, som importerades från Tyskland (Zwei-Drittel-Gesellschaft).
Några snabba sökningar visar att begreppet förvisso fortsätter att användas i Sverige, men inte i metropolen utan i periferin. Typiskt sett verkar det vara socialdemokratiska lokalpolitiker i provinsen som på bloggar och debattsidor varnar för att vi i framtiden kan få ett tvåtredjedelssamhälle. Som om vi inte redan var där!

På många håll i Europa är det ganska tydligt. Se på ungdomsarbetslösheten, se på “de osynliga“.
Ändå är det få som lockas av att analysera samtiden i termer av ett tvåtredjedelssamhälle. För vänstern kan teorin duga som dystopi för framtiden, men om man säger att dystopin redan är här riskerar det att låta uppgivet, som att man inte längre tror att en majoritet tillsammans kan skapa bättre villkor. Fast det borde ju vara en annan fråga. Även om det är så att en tredjedel av befolkningen drabbas av fattigdom, behöver det inte automatiskt betyda att de två tredjedelarna är nöjda med läget. Att det finns en klyfta i materiell levnadsstandard utesluter inte att människor kan ha saker gemensamt.

Teorin om tvåtredjedelssamhället är givetvis en grov förenkling. Hur väl den stämmer beror på var man applicerar den, historiskt och geografiskt. Men som pedagogiskt redskap är den kanske inte så dum. Vad det i grunden handlar om är att en stor del av världens befolkning faktiskt blir överflödig, ur varuproduktionens synvinkel, till följd av den drastiskt ökade produktiviteten sedan 1970-talet.

Scenariot är tillräckligt dramatiskt för att vi intuitivt ska känna små vibbar av fascism. Men i vilken tredjedel tänker vi oss att fascismen växer fram? Det är alls inte självklart.

Teorin om tvåtredjedelssamhället har ofta använts “för att förklara högerextremismen och framväxten av främlingsfientliga partier med en väljarbas rekryterad från den förfördelade tredjedelen”, skriver Jonas Thente. Men när Gáspár Miklós Tamás intervjuas om Europas extremhöger ger han ett helt annat svar: fascismen kommer från de två tredjedelarna, som söker sätt att avgränsa och bestraffa den fattiga tredjedelen.
Visserligen behöver dessa två teorier inte utesluta varandra. Fascism bottnar ofta i en rädsla för deklassering just hos de grupper som hör till de två tredjedelar som är relativt välmående, men som fruktar att falla ner i den fattiga tredjedelen.
Kanske är det ibland lämpligt att förstå extremhögern i termer av sociologiska tredjedelar snarare än i termer av klass. Det är i vilket fall av yttersta vikt att skilja kategorierna åt. Proletariseringen begränsar sig inte till 33 % – mer korrekt vore då att räkna 99 % som proletärer, det vill säga som människor utan möjlighet till självförsörjning, vilka därför blir tvungna att sälja sin arbetskraft. Tvånget kan dock yttra sig väldigt olika och i slutändan är det inte ens möjligt för alla att sälja sin arbetskraft. Frågan som gott kan ställas är om inte “tvåtredjedelssamhället” är ett dugligt begrepp för att röra sig mot en historisk diagnos.

11 Comments (Open | Close)

11 Comments To "Krisen, del 27: Tvåtredjedelssamhället"

#1 Comment By Erik On March 19, 2012 @ 11:08 pm

Det finns två typer av människor – de som delar in mänskligheten i två grupper och de som inte gör det.

Skämt åsido, borde inte ett två tredjedelssamhälle gå att återfinna i statistiska fördelningar av tex inkomst eller tillgångar för att vara giltigt? Det väsentliga är ju inte att det är just en tredjedel utan att det inte bara är en jämn övergång…

#2 Comment By rasmus On March 20, 2012 @ 6:11 am

Jag tror nog att tesen kan beläggas statistiskt på vissa håll men inte på andra. “Hur väl den stämmer beror på var man applicerar den, historiskt och geografiskt”, som sagt. Men kring Medelhavet verkar ju ungdomsarbetslöshet + papperslösa tendera att utgöra en fattig tredjedel.

#3 Comment By måns On March 20, 2012 @ 11:16 am

LO är en stor komponent i ungdomsarbetslösheten. Så fort nån slinter in är man där och jagar bort…….

#4 Comment By eva On March 20, 2012 @ 11:40 am

måns
Vem kunde ana att LOs inflytande sträckte sig till Spanien och Grekland.

#5 Comment By rasmus On March 20, 2012 @ 6:11 pm

Måns: Säga vad man vill om LO, men ungdomsarbetslösheten är ett globalt och historiskt fenomen som LO knappast kan skyllas för.

#6 Comment By Swedish Dissident On March 21, 2012 @ 11:29 am

Intressant och välskrivet i vanlig ordning. I länder, som Schweiz, där högerpopulismen (eller om du möjligen ser det som generisk fascism) är synnerligen stark, så ser man till att i princip enbart ha reglerad meritokratisk invandring, varför ingen fattig tredjedel växer fram; den rör sig nog snarare om en tiondel om ens det. Här kan man se och höra SVP:s partiledare Toni Brunner tala om sin syn på saken:
[1]

Ytterligare ett problem med din analys är att den bygger på ett relativt fattigdomsbegrepp. Visserligen ökar den absoluta fattigdomen i tvåtredjedelssamhället, men överlag torde det röra sig om relativ fattigdom – relativt i bemärkelsen att det är i relation till de rika två tredjedelarna. Det är få som svälter och inte har tak över huvudet.

#7 Comment By Thomas E On March 21, 2012 @ 1:26 pm

Relativ fattigdom är ju jättedumt att räkna. Låt oss istället räkna med absolut fattigdom, förslagsvis med värdsbankens mått 1,25 USD om dagen. Då finns det inga fattiga i något OECD land så då kan vi debattera viktigare saker som den hemska jantalagen som skapar klasshat mot stackars bankdirektörer:-)

#8 Comment By Swedish Dissident On March 21, 2012 @ 1:48 pm

Thomas E: Ja, fast det går att så att säga kontextualisera det absoluta fattigdomsbegreppet, att överföra det på västerländska sammahang, och beräkna förhållandena mellan månadsinkomst, bostadshyra, matkostnader, etc. Din straw man-replik var dock lite kul=)

#9 Comment By måns On March 21, 2012 @ 1:49 pm

Sorry, debattsuget dog är.. på väg in i allmän dystopisk DLD-(DDR)-depression.

#10 Comment By Viktualiebrodern On March 22, 2012 @ 11:32 am

De samhällsförändringar som Andrzej Lobaczewski anser leder till “patokrati”, ett begrepp ganska närbesläktat med fascism, menar han beor på avgränsningsbehovet från båda hållen.

Avhumanisering både för att försvara och befästa en rådande orättvisa och för att försvara “nödvändiga” åtgärder för att förändra den rådande ordningen.

Resultatet blir dock det samma.

#11 Pingback By Class War: Psychological & Verbal warfare in work politics – Top Down methods | On March 29, 2014 @ 3:32 pm

[…] of Europe have become a “two-thirds society”. Meaning 1/3 of the population is dependent on the other 2/3 for survival, live in poverty with […]