Krisen, del 25: Läser tidningen

Annie Lööf säger: “Sverige ligger etta vad gäller innovation inom EU och etta vad gäller kreativitet i världen. Det ska vi vara stolta över, men vi kan inte klappa oss på axeln för mycket. Vi ska också vara etta om fem år.”
När politiker för 80 år sedan skulle hävda den svenska folkstammens överlägsenhet, tog de hjälp av rasbiologi. I dag tar de hjälp av kreativitetsekonomi. Förfarandet är inte mindre pseudovetenskapligt. Tidningen ställer inte ens frågan om Annie Lööf hittat på rankningen själv eller om hon hänvisar till en metodisk studie.

Facebooks tre serverhallar i Luleå kommer att släppa ut enorma mängder värme och ingen tänkte på att den kanske borde återvinnas. Resultatet kommer i stället bli att temperaturen höjs med flera grader inom flera hundra meters radie av serverhallen.

Kina lovar att göra med för att lindra skuldkrisen i Europa, varpå EU tackar genom att:
1) Erkänna Kina som marknadsekonomi (vad nu ett sådant erkännande innebär);
2) Kräva att Kina förbättrar sitt skydd av immateriella rättigheter.

Sveriges tillväxt 2012 hamnar nära noll.

“Problemen i Europa kvarstår men tack och lov att det finns centralbanker som nu ger en historisk lättnad”, säger SEB:s cehfekonom.
Undrar vad historisk lättnad kan betyda. Undrar hur historia ter sig för en chefekonom.

Svag eller ingen tillväxt i Sveriges IT-sektor under 2012. Tieto föredrar att exportera sitt kapital till Kina, Indien och Tjeckien, där de äger dotterbolag.

Tidningens analytiker varnar för att investerare har varit alldeles för oförsiktiga i sina satsningar på bioteknik. Det allra mesta kollapsar, t.ex. efter att läkemedel visar sig vara alltför skadliga för människor.

Aktiemäklarna har börjat beställa billigare vin.

Österrike, Frankrike och Storbritannien får sänkt kreditb… nej, de får en varningsflagg för framtida sänkning. Tills vidare behåller de samma höga betyg (Storbritannien har AAA).
Tiden verkar ha sitt eget sätt att löpa i finansiella sammanhang. Det är förbryllande på vad sätt en framtida betygsförändring skulle kunna skilja sig från en samtida. Är inte denna “varningsflagg” i praktiken detsamma som att betyget sänks till AAA-, eller hur ska man tänka?

“Betydligt allvarligare är att Tyskland numera är det enda större landet i världen vars skuldsedlar fortfarande klassas som helt kassaskåpssäkra.”

Ur en bildtext: “Forex, en bank som ser ett värde i att ha kontor även i mångkulturella förorter.”

Tidningen frågar vilket som ska bli “huvudstadens nya heta HK-distrikt”. Sundbyberg slåss med bl.a. Sickla, Ulvsunda och Kungsholmen om att locka fler företags huvudkontor. Skönt att slippa sånt i Söderort.

Bilaga: “Stekheta Sundbyberg”. Fastighetsbolag skriver i sin annons: “skapa trevliga umgängesytor, fler fina butikslokaler och bostäder som lockar människor”.

Svenska pensionspengar investeras i tusentals bostadshus i Stuttgart.

Sverige får kritik av EU-kommissionen för hushållens höga skuldsättning: 237 procent av BNP!
Tillväxten av nya bostadslån bör minska, säger det ekonomiska förnuftet. För att sedan viska: höj hyrorna!

Universitetsrektor skryter i debattartikel om att universiteten har blivit “kraftfulla, aktiva aktörer på bostadsmarknaden”.
Annars befolkas bostadsmarknaden av passiva aktörer, kan man misstänka.
Vad universiteten nu vill är att få fri tillgång till mark som ägs av det statliga bolaget Akademiska Hus. Här byggs en inomstatlig fastighetsbubbla, kan man också misstänka. Bortsett då från att det byggs bostadshus, vilket ju i sig är utmärkt och går tvärs emot den allmänna tendensen i storstäderna.

Antalet hotellrum i Stockholm fortsätter att öka. Samtidigt står allt fler av dem tomma: marknaden för internationella kongresser är ganska ljum. Här anas ännu en fastighetsbubbla i miniatyr.

Byggbolag lockar till sig expertis från fastighetsbolag. Och skriver debattartiklar med universitetsrektorer.

Staten frånstöter sig flyget.

De nordiska staterna vill alltså sälja SAS. “Frågan är bara varför någon i dag skulle vilja köpa en vara, som har fortsatt att minska i pris för varje år som gått”, skriver tidningens kommentator.
Förra året gick SAS med 1,7 miljarder i förlust. Och de ägde 11 % av Spanair som nyligen gick i konkurs. Flygbränslepriserna och råoljepriserna uppges på olika platser i tidningen vara “höga”, men det är oklart vad man jämför med – knappast med hur det såg ut sommaren 2008.

Saab har en återförsäljareförening. De har 47 medlemmar och en vd. Nu kräver de lägre priser från konkursförvaltarna, men de senare vill undvika “att det stora utbudet av Saabbilar ska sänka priset mer än nödvändigt”. Konkursförvaltarna föredrar därför att lägga ut bilarna en i taget på nätauktionssajter där de inte själva behöver stå som säljare.

“BANKER INGA PARASITER. Swedbanks storägare Folksam har fått nog av regeringens ständiga attacker.”

Tidningen ifrågasätter pliktskyldigast förekomsten av “analytikermassage”. Det betyder att börsbolagen pratar med de analytiker som ska bedöma de framtida utsikterna för aktiekursen.
Analytikerna själva verkar mest bry sig om hur de själva bedöms. Likt staterna måste slåss för sin rankning. Financial Hearing sammanställer institutionernas rankningar av analytikerna till en lista. Bankerna konstaterar att högt rankade analytiker genererar större courtageintäkter. Ofta förväntas dessa jobba 70 timmar i veckan. Kanske är det därför som nio av tio analytiker är män.

Grekland måste ta sitt ansvar, skriver tidningen på ledarplats. De måste uppvisa “förmåga att stå för sina åtaganden” trots att det blir nyval och regeringsskifte i april.
Ansvar betyder, i ett första skede: sänkta minimilöner, avskedanden i offentlig sektor. Den 20 mars förfaller ett stort lån.

Man tycks nu vilja framställa Grekland som ett särfall och tona ned risken för spridning – i syfte att minska risken för spridning så att Grekland blir ett särfall. När spridningsrisken är nedtonad går det att öka pressen på Grekland.

Affärspressen blir intressant först när den läses sporadiskt, för att då läsas maniskt. Under förra veckans tågresor lade jag vantarna på ett par alldeles vanliga utgåvor av Dagens Industri (15–16 februari). Sedan tänkte jag pröva en “mano-depressiv” läsning, men tror att jag misslyckades fatalt eftersom jag snarare hamnade i en panoptisk distans, likt känslan av att sitta i ett övervakningstorn eller titta ner på en sjöbotten.