Raskt vidare från den simpla frågan om pengar till den stora frågan om läsning. Det gäller inte bara mina böcker, utan alla böcker som säljs i Sverige. Blir de någonsin lästa?
Omöjligt att säga. Att böcker lånas ut på bibliotek är en starkare indikator än några försäljningssiffror på att bokläsande faktiskt förekommer. Av alla sålda böcker är det givet att en betydande andel – särskilt av de som säljs i december månad – förblir olästa. Det intressanta är om denna omätbara “läskvot” förändras över tid. Därom kan vi bara spekulera, vilket vi därför måste göra.
Marknadsmörkeranalytikern Johannes Nilsson länkade till en bloggpost av Galagoredaktören Mats Jonsson från april 2011, som knappast har förlorat sin relevans.
Mats Jonsson framförde tesen att bokmarknaden befinner sig i en bubbla som hänger samman med de två-tre senaste årens hejdlösa utbredning av olika slags handdatorer. Bubblan kännetecknas av hög bokförsäljning och sjunkande läskvot. Förr eller senare kommer den troligtvis att spricka. Folk kommer att anpassa sitt köpande efter läsandet, vilket om tesen stämmer kommer att leda till en kollapsad bokmarknad.
Jag tror att bokläsandet redan nu har minskat drastiskt, men att det ännu inte syns i försäljningsstatistiken. Det räcker med att åka buss, tåg eller tunnelbana för att se vad som är på gång – för bara några år sedan var resenärer hänvisade till att antingen läsa en bok, en tidning eller en tidskrift, nu sitter hälften av passagerarna i en ordinär järnvägsvagn och ser /…/ på sin laptop. I tunnelbanan stirrar man in i displayen på sin smartphone, och jag vägrar tro att det är e-böcker snarare än Facebook /…/ eller vad det där spelet heter som procesorerna arbetar med. /…/
Läsandets sista exklusiva bastioner – kollektivtrafiken och WC – har fallit.
/…/
Problemet är nämligen att en stor del av Sveriges vuxna befolkning fortfarande köper böcker, men inte läser dem. Hur många hyllkilometer Murakamiböcker som aldrig kommer att öppnas står det i Stringhyllor runt om i alla svenska städer? /…/
Försäljningsstatistiken är idag uppblåst med tusentals och åter tusentals böcker som aldrig kommer att läsas, som köpts av människor som inte har, eller tar sig, tid att läsa men köper på sig titlarna det talas om för att hänga med, för att de är läsande människor, för att de säkert tänker att de någon gång ska få tid som sedan aldrig kommer. Och jag fruktar att vi snart kommer att nå en punkt när denna stora, välutbildade, köpstarka grupp människor slutar lura sig själv och därmed också slutar köpa böcker.
Mats Jonsson slutar inte där, vilket skulle göra tesen till ett föga givande gnäll, utan klokt nog leder han vidare resonemanget till frågan om tid. För kärnan av det hela är nog ändå människors tillgång till sin egen tid och dess fragmentering. Vi kan inte prata om läsningens framtid utan att prata om arbetstid, restid och fritid – i relation till olika slags läsning som tar olika slags tid. Mats Jonssons bloggpost från förra året avslutas:
Kontentan av allt detta är att 1) kulturjournalistiken måste pånyttfödas, 2) vi snarast måste införa reformen om sex timmars arbetsdag och 3) det är en stor lättnad för mig att jag arbetar med tecknade serier. En seriebok hamnar ytterst sällan oläst i bokhyllan, om inte annat för att den tar så kort tid att läsa.
Uppdatering: Kanske läge att läsa till en (oläst) artikel, “Why do people buy books they don’t read?
23 kommentarer ↓
Man ska väl inte dra alltför mycket slutsatser från sitt eget beteende men då jag är ganska dålig på att ha med mig en fysisk bok i alla lägen så har Kindle i min mobil inneburit att jag oftare konsumerar mina böcker. Mest faktaböcker där jag tycker det funkar att läsa ett par sidor i taget. Det är väl lite med böcker som med kameror, den bästa är den man faktiskt har med sig.
Sen kan jag delvis hålla med om det där med tid. Det är sällan jag sätter mig några timmar med en bok, fast för min del beror det inte på att jag inte har tiden eller att den skulle vara påtvingat fragmenterad utan att jag själv har blivit så dålig på att koncentrerat göra en och endast en sak under flera timmar.
Har svårt att tänka mig att tesen att kollektivtrafiken har förlorat sin roll för bokläsandet stämmer då lokal kollektivtrafik aldrig har varit en bra plats för bokläsande. Dagens smartphoneknapprare läste på sin höjd en dagstidning tidigare, men troligare är att de bara stirrade ut genom fönstret.
På längre resor med flyg, tåg eller buss tycker jag nog fortfarande det är vanligt att passagerarna läser böcker.
Frågan om musik, och om vi har slutat lyssna på musik, tarvar jämförelse.
Att e-boken, webbläsaren, “appar” och “jobbmejlen” konvergerar i en läsplatta gör kanske att läsandet blir lidande.
På musikens områden är det mera fragmenterat. Nittiotalets “stereoanläggningar” hade som primärt funktionsområde att materialisera ljud, och sekundärt att kopiera dem transmedialt (spela av en skiva). Man kunde förvisso sätta på en skiva och sen sätta sig och läsa en bok, men inte medelst samma apparatur. (möjligtvis utgör noterad musik en hybrid).
Med datorn och mp3-revolutionen blev det möjligt att multitaska mellan musik och surf på datorn. Mp3-spelaren konvergerade senare med (smart)telefonen (som föregicks av den historiska parentesen “musikmobiler” och “kameramobiler”).
Få skulle säga att vi har slutat lyssna på musik “på riktigt” genom dessa multimediala assemblages. Texten vi läser, däremot, verkar moduleras långt kraftigare av en multikonvergerad LCD-skärm jämfört med en pappersbok.
Personlig toksubjektiv iakttagelse: Pröva förresten att läsa en bok först till frekvensmodulerad P2-radio, sedan till samma radiokanal fast streamad via datorn. Det är fenomenologiskt sett två skilda varamodi!
Vad jag inte förstår är varför så många nya böcker köps på en massmarknad för fullpris, när värdet på andrahandsmassmarknaden, med viss tidsfördröjning, närmar sig noll.
På en loppis nära mig kostar böcker fem kronor och vhs-band två kronor. Verkligen nlångtifrån allt skräp.
Det skall bli intressant att se vad som händer när arbetslösheten för in sina tentakler bland den välutbildade medelklassen. Bokförlagen får problem, enklare antikvariat får ett uppsving.
I Tyskland verkar redan bokmarknaden ha klappat in.
#Kullenberg
A mode of one’s own…
Jag har din bok hemma, men har inte läst den. Ännu!
Nej, jag vet inte själv hur stora växlar man ska dra på kollektivtrafiken. Om jag vore annonschef på Metro skulle jag nog bli lite orolig, för av alla dessa människor som är inne i Wordfeud och Facebook fanns det nog många som i stället läste Metro för ett par år sedan.
En annan observation: i USA har jag hört att många människor faktiskt har läsplatta, vilket i praktiken betyder Kindle. Sveriges marknad kom däremot att svämma över av pekdatorer, vilket i praktiken betyder Ipad. Om man går in på en elektronikkedja idag och frågar efter en läsplatta så kommer de att försöka sälja en pekdator. Om man då förtydligar att man vill ha en sån med e-ink, eller nämner ett vanligt märke (typ Sony PRS-T1), så är chansen stor att säljaren förvandlas till ett stort frågetecken.
Jag antar att detta har att göra med intresset av att sälja inte bara hårdvara utan även abonnemang. Men jag är ganska säker på att en vidare spridning av pekdatorer kommer att grundligen sabotera det genomslag för e-böcker som förlagen ser fram emot i Sverige och som de redan observerar i USA.
Den som har en pekdator skaffar inte en läsplatta. Den som har en pekdator kan visserligen läsa e-böcker på den och gör det kanske också, men bokläsningen konvergerar på samma skärm med webbläsning, “appar” och “jobbmejl”, som Chris påpekar. Det borgar för en annan marknadsutveckling i pekdatorländer än i läsplatteländer.
Hur många ljudböcker förblir ‘olästa’?
Två observationer:
1. Vi bör vara försiktiga med att generalisera över försäljningen av gamla och nya böcker, som Viktualiebrodern gör. Vissa böcker är väldigt tidsbundna. Ibland för att de analyserar ett bygger på ett pågående tidsligt fenomen. Ibland för att de marknadsförts bäst kring släppet. Vad som är gemensamt för alla är att de är en del av en pågående diskussion, och bygger på det sociala i läsandet (som ofta spiller över i twitter, bokcirklar, kafédiskussioner och bloggande, etc.
2. Det är intressant hur lätt bristen av delning mellan jobbrelaterad och ickejobbrelaterad interaktion förstör ett medium som är till för njutning eller bildning. Jag talar som inte bara en läsplatteanvändare (Kindle), utan också ur min erfarenhet som användare av en bra telefon. Jag valde telefonmodell enbart på grund av dess operativsystem. Det är en fantastiskt intressant telefon att använda. Men sedan jag la in min privata mailkonto i den våndas jag varje gång den låter.
Jag är glad att ha en vanlig svartvit läsplatta. Jag är glad att den knappt går att ansluta till nätet. För när jag behöver lugn och ro räcker det med att jag stänger av datorn och telefonen. Jag kan fortfarande läsa.
Jag brukade läsa t ex Vergilius på t-banan (och skriva t-banepoesi…), men har på senare år tillbringat alltför mycket tid med min iphone. Somliga har ju uppenbarligen tillräckligt mycket koncentrationsförmåga för att kunna läsa längre texter på en manick där man bara är ett knapptryck bort från att kolla mail och facebook, men jag och många andra har det inte. De som inte har några problem brukar ofta naivt generalisera utifrån sig själva och lättvindigt avfärda folk med andra personlighetsdrag som teknikfientliga, vilket är föga konstruktivt. För egen del köpte jag hur som helst en riktig läsplatta. Det gick så där: http://www.fokus.se/2011/12/kop-du-en-lasplatta/
Det ALLRA bästa och mest mobila sättet att läsa på är dock att lära sig texter (till exempel dikter) utantill. Då har man dem tillgängliga överallt och när som helst och vad som än händer.
jag älskar min kindle av följande anledningar:
1) jag fetischerar inte böcker längre. förut brukade jag omge mig av travar med böcker som jag inhandlade men aldrig läste. nu laddar jag ner böcker och provläser lite. om boken fångar mitt intresse fortsätter jag, annars trycker jag delete.
2) nedladdning av böcker i stor skala är möjligt pga fildelning. fildelning av böcker är fantastiskt.
3) man kan inte multitaska på en kidle. därför slipper man kännslan av existensiell kris när man surfat bort en ledig kväll.
4) man kan rss prenumerera på tidningar och tidskrifter och få dessa mailade till sin läsplatta automagiskt.
5) man kan faktiskt använda kindlen i badkaret
dessutom tycker jag det är intressant att processor kraft och minne är nästintill oviktigt när det kommer till att läsa böcker. därför tror jag att en e-läsaren har längre livslängd än annan konsumtionselektronik
Kompenserar böcker som blivit köpta men inte lästa för böcker som blivit lästa men inte köpta?
e-ink bokläsare går sönder, så jag tror de flesta högst har 3 års på sig, och mycket mindre i snitt. I mitt umgänge har de flesta med en läsplatta någon gång haft sönder en, man köper en ny.
Det blir som med bredband, man betalar inte för innehållet utan för tjänsten/produkten.
Erik: Det har du rätt i! Men eftersom läsplattan inte behöver följa moores lag är en hållbar lösning åtminstone teoretiskt möjlig. Tekniken blir inte ‘gammal’ på samma sätt som en laptop/ipad.
Jag skyller den vikande motivationen till bokläsning delvis på bristande bildningsambitioner och värderelativism: folk ställer inga krav på sig själva, alla livsstilar är lika bra/dåliga, Wordfeud är ett lika nyttigt tidsfördriv som Lanzarote et autres textes (som jag läste på tricken härförleden=)
Att det delvis är en tidsrelaterad fråga är väl närmast att betrakta som en truism. Har man inte tid att läsa Murakami så har man inte, liksom. Men har man tid att lägga timmar på Wordfeud/Facebook så har man tid med motsvarande mängd läsning.
Läste i en amerikansk bok från 91 att omkring 10 % av alla bokköpare läser vidare efter första kapitlet. Vet inte alls om det stämmer. Men det skulle inte förvåna mig. Våran (västerländska?) kultur är fokuserad på omedelbar tillfredställelse (instant gratification) och konstant stimulering (ta teve som exempel där man byter vinkel var 5-7 sekund för att stimulera).
Se på din egen bokhylla, har du läst alla böckerna? Se på dina DVD (eller nedladdade filmer, musik). Har du sett dom, har du lyssnat på dom? Hur många använder sitt januariköpta gymkort ett halvår senare? Gymmarknaden kan blomstra trots det. Är väl samma med böcker.
när jag blir pensionär ska jag läsa böckerna.
[…] ← Böcker blir sålda, men blir de lästa? […]
Vid produktion av fysiska böcker har upplagans storlek och försäljningen en väsentlig betydelse för lönsamheten och görbarheten. De som köper, men inte läser, understödjer ju bokutgivningen ekonomiskt, vilket betyder att den blir av, den blir möjlig, till gagn för de få som läser. Många köpte ett uppslagsverk i förhoppningen att de skulle ha stor nytta av det, men många uppslagsverk blev stående som statuspryl i bokhyllan. Det var ändå inte av ondo, för de få (studenter, kalenderbitare) som varje dag slog upp och lärde sig något, fick på det viset tillgång till en marknad av uppslagsverk som annars inte skulle ha funnits. Idag har en stor del av den (understödjande) marknaden försvunnit, eftersom förhoppningen i stället är att man kan finna alla svar gratis med Google, så ingen vill köpa en statuspryl i 20 band. Även den förhoppningen är förstås falsk, men dessvärre leder den inte till att pengar slussas till att producera/tillgängliggöra kunskap för de få som verkligen vill läsa.
[…] man läser på en platta som även erbjuder internets alla möjligheter – som även diskuterats i ett tidigare inlägg hos Rasmus – tror jag att det är ett övergående fenomen. Jag vill gärna inbilla mig att vi med tiden […]
[…] intressant frågeställning kring läsande på sin blogg Copyriot för en tid sedan. Under rubriken Böcker blir sålda, men blir de lästa? Frågar han sig om vi inte befinner oss i en situation där människor konsumerar böcker men […]
[…] Böcker blir sålda, men blir de lästa? […]
Kommentera