Om ett bibliotek ska “låna ut” e-böcker – vilket visserligen är omöjligt, men ändå – finns det i grunden två sätt att betala bokförlagen. (Vi utgår nu för enkelhets skull från att alla e-böcker kostar pengar, trots att detta är ett oerhört inskränkt synsätt.)
Enligt den ena modellen betalar biblioteken för varje simulerat utlån. Varje gång en e-bok görs tillgänglig till en låntagare betalar biblioteket en summa. Enligt avtalet som ett stort antal folkbibliotek har slutit med Elib betalas 20 kronor per “utlån”. Den uppenbara nackdelen med denna modell är att kostnaderna kan skena iväg.
Enligt den andra modellen betalar biblioteken för varje simulerat exemplar. De köper en licens som ger dem rätten att “låna ut” en viss e-bok till en låntagare åt gången. Konsekvensen blir att biblioteket måste upprätthålla en konstlad brist och låntagare tvingas ställa sig i kö till en e-bok som uppges vara “slut”.
(Jag skriver även om detta i Biblioteket, andra kapitlet som har rubriken “Det digitala biblioteket”. Men om ni har läst ända hit har ni säkert även läst min senaste bok. Nu vidare till den utveckling som skett efter att den utkom i höstas.)
Sannolikheten ökar nu för att Sveriges folkbibliotek kommer att övergå från den första till den andra modellen. Både Författarförbundet och Förläggareföreningen har på sistone tagit ställning för att ta betalt per “exemplar”, inte som i dag per “utlån”. Det är inte helt klart hur Biblioteksföreningen eller Bibliotekssamverkan ställer sig, men detta är nog strikt talat av mindre vikt. Så länge de kommunala biblioteken inte kan tänka sig att undvara kommersiella e-böcker, avgörs frågan av rättighetsägarna (vilket i praktiken betyder storförlagen, med Bonniers i spetsen).
Anders Mildner och Daniel Åberg gick genast till motangrepp mot Författareförbundet och Förläggareföreningen. De har naturligtvis alldeles rätt i att den andra modellen – att låta biblioteket betala per simulerat exemplar, så att det måste simulera en brist gentemot sina låntagare – är absurd. Men är det så mycket bättre att låta biblioteket betala för varje simulerat utlån?
Själv betraktar jag den första och den andra modellen som exakt lika rimliga, eller snarare lika orimliga. Detta alltså om man bortser från den rent kvantitativa frågan om hur stor totalsumma som biblioteken i slutändan ska betala. Orimligheten grundar sig i att verksamheten inte rimligtvis kan betraktas som “lån”.
Båda betalningsmodellerna ställer biblioteken i en märklig sits, fast på olika sätt. Jag skrev en hel del i Biblioteket om hur folkbiblioteken tar stora steg mot självavveckling när, som idag, överlåter urval och presentation av e-böcker till företaget Elib. De behöver inte ta ställning till enskilda titlar utan köper grisen i säcken. Alla folkbibliotek som erbjuder e-böcker har exakt samma utbud och de har ingen kontroll över vilka titlar som trillar in eller trillar bort.
Den andra modellen tvingar däremot biblioteken att vara selektiva, vilket har sina fördelar. (Se första kapitlet i Biblioteket, med rubriken “Det selektiva biblioteket.) Om biblioteken ska köpa licens till enskilda e-böcker kommer olika bibliotek att göra olika prioriteringar. Stora bibliotek kommer att erbjuda fler e-böcker än andra, vilket har sina nackdelar. Eller?
I dagsläget står det envar fritt att skaffa lånekort i vilken kommun som helst. Dessa kan sedan användas för att “låna” e-böcker via Elib. Om man har flera lånekort är det för egen del likgiltigt vilket man väljer, men kostnaden faller på olika kommuners biblioteksbudget.
Om däremot olika bibliotek får olika utbud av e-böcker, ges incitament att skaffa lånekort på så många bibliotek som möjligt. Ju fler lånekort man har, desto större blir chansen att få tag i önskad e-bok. Är den “utlånad” på ett bibliotek loggar man snabbt in på nästa. Om det går att skaffa lånekort över nätet så kommer någon garanterat att bygga en tjänst som ger en lånekort på alla Sveriges folkbibliotek (fast i sitt eget hem kanske man måste slänga nån hyllmeter böcker för att få plats med alla plastkort).
Anders Mildner berör ett liknande scenario:
Framöver kan man därför också tänka sig att biblioteken kommer att få brottas med frågeställningen vem som egentligen ska få låna från vilket bibliotek. Något som i och för sig faller väl in i underhållningsbranschens tradition av regioninlåsning för sina produkter.
Det skulle vara ett hårt slag mot bibliotekens tradition av öppenhet om de skulle tvingas att utesluta de låntagare som är folkbokförda på fel ort.
Alternativet kan vara att bibliotekens tillhandahållande av e-böcker centraliseras. Anders Mildner har rätt i att detta på flera sätt skulle vara rimligare. Om folkbiblioteken på de senaste tio åren hade visat intresse av att knyta e-böckerna till den lokala verksamheten, då kanske det hade funnits skäl att behålla den lokala kopplingen. Men detta intresse har varit obefintligt. Alla folkbibliotek har som sagt erbjudit en identisk tjänst från Elib. Rimligtvis kan verksamheten då centraliseras till Kungliga Biblioteket, oavsett om detta skulle betyda att staten tar över notan, att den delas i proportion till antal kommuninvånare, eller att det konstateras att notan är orimlig.
45 kommentarer ↓
En DC-hub, en torrent-tracker, en FTP på varje folkbibliotek! Skaffa data på vad det är som delas, och portionera ut skattemedel på lämpligt sätt för att kompensera. Låt bibliotekarier använda sina uppenbara kunskaper och förmågor inom filtrering och katalogisering för att bistå i lokalen och via hubbens chat, exempelvis.
Det finns så många sätt som ett bibliotek skulle kunna vara ett sant kunskaps- och informationscentrum att det nästan är löjligt.
Eller så det bästa alternativet.
Undanta biblioteken i sin helhet från upphovsrätten som den ser ut idag och uppdatera bibliotekslagen tidsenligt för en digital värld.
Det är vad vårt Biblioteksförslag går ut på.
Det blir den viktigaste kulturella reformen på två tusen år.
e-bok som uppges vara “slut”
Man tar sig för pannan, uppenbarligen skall man aldrig upphöra att förvånas, jag finner knappt ord och tänker på kjejsarens nya kläder och andra sagor för barn. Vad är det för människor som ens tänker tanken och än värre, vad är det för inställsamma appartniks runt omkring dem? Det ät ju makabert.
20kr per utlåning av en e-bok oavsett titel och typ låter som ett rån mer än ett lån..
Då är det nästan billigare för dom att köpa gratis pocket böcker till alla som vill låna en bok.
Men branschen lär inte klaga då dom måste tjäna väldigt bra på dagens modell.
Tror snarare att branschen behöver regleras med lagar.
Sedan att det inte fungerar i Linux för kopieringsskyddade e-böcker är skandal.
Jag trodde att biblioteken var till för alla även dom som inte har råd eller vill köra ett godkänt OS.
http://www.elib.se/library/faq.asp?lib=43#fraga_19
Om jag inte minns fel så ligger den vanliga biblioteksersättningen på ca 70 öre per utlån.
Om den nu är så inbilska på att låtsas att en e-bok är en fysisk bok, varför i hela friden ska de ha 20 spänn per “utlån” av sådana?
Kollade: https://lagen.nu/1962:652
4 § Till fonden överförs av statsmedel
– 1 krona och 35 öre för varje hemlån från bibliotek av ett litterärt verk i original,
– 5 kronor och 40 öre för varje referensexemplar av ett sådant verk,
– 67,5 öre för varje hemlån av ett litterärt verk i översättning till eller från svenska språket, och
– 2 kronor och 70 öre för varje referensexemplar av en sådan översättning.
Hur kan de begära 20:-? Det strider ju mot den där förordningen?
Det är en stor tragik att de inte lärt sig något av musik och filmbranschen. Om inte alla e-böcker inte alltid är tillgängliga från biblioteket så kommer de ju bara att skapa incitament för att folk ska rippa böckerna och lägga dem på sin egen dator, och i förlängningen cirkulera dem på nätet.
Om det tvärt om är så att boken alltid kan “lånas” på biblioteket så kommer denna alternativa distributionskanal inte att uppstå i nån större omfattning, alla lån kommer att bokföras hos biblioteken och författarna kan få biblioteksavgift för lånen.
Biblioteksersättningen är betalas från biblioteken till Författarfonden. Det har inte särskilt mycket med den här diskussionen att göra (tyvärr, skulle man rentav kunna tillägga – för visst vore allt mycket enklare om det bara handlade om att biblioteken skulle betala till författarna).
Nej, detta handlar om vad biblioteken ska betala till förlagen. Sedan kan det hända att förlaget betalar någon procent till författarna; troligare är kanske att det inte sker. Det är en fråga för avtalet mellan förlag och författare och som bl.a. Isobel Hadley-Kamptz och Unni Drougge har uppmärksammat har storförlagen övergått till verkligt usla förlag där författaren förväntas överlåta alla rättigheter till alla tänkbara medier i all framtid.
Själv funderar jag som malmöbo att börja skatteutjämna genom att låna mina e-böcker från kranskommuner som Vellinge eller Lomma.
När det gäller ersättningen på 20 kronor/utlån som biblioteken betalar i dag för e-böcker går pengarna först till Elib, som skjutsar vidare halva summan till förlagen. När min första roman kom ut 2005 (på ett Bonnierförlag) var fördelningen därefter att förlag/författare delade lika på de återstående 10 kronorna, jag fick alltså 5 kronor per utlånad e-bok. Jag har inga uppgifter på hur avtalet mellan förlag/författare ser ut i just den här biten i dag, men jag har fått uppfattningen att det fortfarande är samma modell som gäller.
[…] om e-böckernas väl och ve på biblioteken går vidare. I dag har Rasmus Fleischer skrivit ett tänkvärt inlägg, där han visserligen håller med mig om att modellen som […]
Det stämmer inte att det bara finns de två ovan nämnda modellerna.
Det finns t.ex leverantörer som säljer tiotusentals e-böcker som biblioteken kan köpa (och som de sedan äger) genom att välja ut de böcker de vill ha en och en.
När boken sedan är köpt kan de “lånas ut” utan avgift (till skillnad från den första nämnda modellen). Dessa böcker kan dessutom “lånas” av hur många samtidiga användare som helst (till skillnad från den andra modellen).
Ett exempel på denna modell är Ebrary. Det är dock viktigt att Ebrary även säljer böcker enligt den andramodellen du nämner, d.v.s en samtidig användare. Men man kan alltså även köpa med obegränsat antal samtidiga användare.
Ebrary erbjuder även en abonnemangsdatabas utöver “butiken” som säljer böcker enligt ovan nämnda modell. Men även deras abonnemangsdatabas skiljer sig från de två modeller du nämner Rasmus. Denna bas ger nämligen också tillgång till obegränsat antal samtidiga användare utan kostnad per lån. Basen innehålle ridag cirka 80000 monografier
Ett annat exempel på modeller som skiljer sig från de du nämner Rasmus. är de som säljer böcker på samma sätt som ebrary (utan lånekostnad och med obegränsat antal samtidiga användare) MEN som däremot har en begränsning i antal accesser per år, oftast 300-400 accesser. Exempel på detta är Dawson och EBL.
Ola Tengstam: Javisst, jag känner till det där (ytligt). Men är dessa varianter närmast att betrakta som hybrider mellan de två grundmodellerna:
a) ta betalt per simulerat utlån
b) ta betalt per simulerat exemplar
a/b) ta betalt enligt ett tariffsystem som integrerar såväl simulerade utlån som simulerade exemplar
Jag kan inte se att ebrarys modell är en hybrid. Man köper boken för listpris + 50% sedan laddar man ner marc-post med url till katalogen. Sedan kan användarna via IP eller proxy läsa boken hur många gånger som helst. Visst kan man invända at utbudet är litet (cirka 60 000 titlar idag med denna modell) och visst kan man invända att de kanske lägger ner denna typ av försäljnig snart.
Men faktum kvarstår det finns möjlighet at köpa tiotusentals böcker med obegränsat antal lån/accesser och med obegränsat antal samtidiga användare.
Priset som alltså är listpris (oftast prsiet för hardback) + 50 blir enligt mina beräkningar i genomsnitt 3,5 ggr pris för paperback via upphandlad leverantör av tryckta böcker.
Jag vidhåller att det är förvånande att denna modell inte nämns i denna typ av debatter.
Det finns även en svensk abonnemangsdabatas från prioinfo med samma modell som Ebrarys abonnemangsbas (till skillnad från deras “butik” för enstaka titlar) som ger obegränsat antal asamtidiga användare med obegränsat antal lån utan någon annan avgift än abonnemangskostnaden (som inte har någon koppling till använding).
Det som sannolikt kommer att prägla förvärvet av e-böcker på högskolor och universitet de närmsta åren är PDA försäljning av enstaka böcker utan kostnad per lån och utan begränsning i antal samtidiga användare. Däremot ofta med begränsning i accesser/år som tidigare nämnts. Exempel på lverantörer: EBL, Dawson, EBSCO, MyliLibrary. Ingen av dessa har alltså overdrive modellen som är ditt alternativ nr 2 och ingen har avgift per lån (som Elib) som är den första modell du nämner.
Gissa hur många titlar dessa leverantörer erbjuder!
300 000 per leverantör. Jag påstår inte att det är idealiskt eller ens något att hurra för. Men om inte detta nämns i en debatt som denna känns det konstigt…
Hur kommer e-böcker av Strindberg att hanteras med den nya modellen? Kommer de också att lånas ut till en person i taget? I den äldre modellen, där varje utlån ger eLib 10 kronor och 10 kronor går till förlaget (och författaren), så kostar väl Strindbergs böcker också 20 kronor per utlån, trots att författaren (dess efterlevande) inte får något.
Och trots denna galenskap finns inget tryck från biblioteken att börja lämna ut fria/gratis e-böcker. Inget folkbibliotek vill samarbeta med Projekt Runeberg. Alla står i kö för att få betala 20 kr till eLib.
I den större bilden är väl biblioteksbudgeten ändå bara småpengar, jämfört med vad kommunerna lägger på primärvård, skolor och asfaltering av gator. Hur gör man i andra länder? Bokskya heter väl Norges motsvarighet. Hur bra/dåligt fungerar det? http://www.bokskya.no/
God morgon! I SvD idag skriver Aglaktuq, som är ett litet förlag, om att förlagen måste skapa sätt att distribuera sina e-böcker, eftersom det är orimligt att låta biblioteken betala så höga priser till Elib. http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/ta-inte-dod-pa-e-boken_6773567.svd
Ola Tengstams mängdargument är tyvärr ganska lättviktigt. Ebrary innehåller mest titlar av mycket låg kvalité. Kvantitet bör inte betraktas som ett kvalitetskriterium. Men modellen är bra och kommer säkerligen att användas av Elibs kommande konkurrent som fångar upp dom små förlagen.
Men Ebrary är bara en container med skräp.
Jan
[…] Rasmus Fleischer förordar en centralisering av bibliotekens tillhandahållande av e-böcker. […]
[…] Rasmus Fleischer om det orimliga och det rimliga i samband med bibliotekens utlåning av e-böcker. Intressant problematik, läs! […]
[…] Biblioteken och e-böckerna: två modeller, lika orimliga […]
Kommentera