Att begripa krisen, del 17: Daniel Berg om skuld

Alla våra pengar idag är skulder. Så att betala alla våra skulder är en contradictus in terminis. Det skulle upphäva penningen!

Alla våra pengar, förutom två procent som är sedlar och mynt, är ju lån, inlånade i ekonomin.
/…/
Poängen är inte att vi ska bli skuldfria eller betala tillbaka våra skulder. /…/ Poängen är att vi måste ta nya lån för att betala räntan på gamla lån och ta nya lån för att betala tillbaka de gamla. Alla statsskulder rullar ju, så när Italien nu ska betala tillbaka 300 miljarder euro i år så är det gamla skulder som ska betalas tillbaka med nya lån.
/…/
Om man ser på kreditbedömningen av ett land och jämför med kreditbedömningen av en bank så är ju landet oerhört solitt, det har ju 60 miljoner människor som det har våldsmakt att beskatta.
En bank har inga tillgångar, de har bara lån som de har lånat själva. Bankerna lever helt och hållet på den credit som en stat ger dem. Men förhållandet med makt är nu ändå inverterat. Det är bankerna som kräver av staterna att de ska vara mer solida – för att rädda bankerna, vilka är insolida.
/…/
En av nycklarna till att förstå det här är att vi har ett delreservbanksystem, dvs. bankerna har bara en del i reserv utav vad de lånar ut. Det är som en omvänd pyramid och betyder att de har per definition lånat ut tio gånger mer än vad de har innestående.
Det är reglerna för banking, att du måste ha ungefär tio procent i reserv. Nu har bankerna kommit på en massa sätt så att de är nere på en-två procent, men det är i varje fall den inverterade pyramiden.
Så om du tänker att du tar ut en krona från en bank så måste banken minska sitt utlånade medel med tio kronor. Och det är den dynamiken som vi spelar med hela tiden.

Ovanstående är en selektiv transkription av vad Daniel Berg – den passionerat empiriske kristeoretikern – hade att säga i P1 förra veckan.