Att begripa krisen, del 16: Ungdomsarbetslöshet

Den här veckan bjöd Dagens Nyheter på en längre intervju med Anders Borg. Det verkar denna tidning f.ö. göra varje vecka. Men just den här veckan talade finansministern om s.k. ungdomsarbetslöshet.

Anders Borg /…/ betecknar ungdomsarbetslösheten som ett komplext samhällsproblem som ingen har lyckats lösa under de senaste 30 åren. Men enligt honom finns det verkningsfulla lösningar:
– Vi måste se över praktiken i yrkesutbildningarna, som inte håller tillräcklig kvalitet. Det gäller också att få till stånd fungerande lärlingssystem.

Tänk, alla de år som har gått – 1980, 1981, 1982, 1983, 1984, 1985, 1986, 1987, 1988, 1989, 1990, 1991, 1992, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010 – utan att någon har lyckats genomföra de “lösningar” som trots allt är “verksamma”!

Nä, låt oss lägga sarkasmen åt sidan. Finansministern har ju rätt i att ungdomsarbetslöshet är ett komplext problem. Lika komplext som den underliggande krisen, som är global, vilket tyder på att problemet inte kan lösas genom reformerade yrkesutbildningar.

Den välrenommerade finansjournalisten Felix Salmon publicerade just en slagkraftig bloggpost betitlad “The global youth unemployment crisis“.

As we come to the end of 2011, it’s worth taking note of the fact that stunningly high youth-unemployment numbers are increasingly a global phenomenon — and that this is a new thing, which postdates the financial crisis, and which doesn’t seem to be improving anywhere.

Uppemot hälften av alla unga (under 25 år) är nu arbetslösa i länder som Spanien och Grekland. Även i Irland har krisen fått ungdomsarbetslösheten att stiga till över 30 procent. Det är nästintill ofattbara siffror för att vara Europa. Snarast kan de jämföras med 2008 års siffror för hur många unga som var arbetslösa i Tunisien (30 %) och i Egypten (25 %). Felix Salmon drar också slutsatser som påminner om Paul Masons upprorsanalys. Och hans gissning att fängelserna kommer att byggas ut får klassas som en lågoddsare.

Olika länder mäter arbetslöshet på olika sätt. Att jämföra siffror är knepigt, men den historiska faktorn blir tydlig om man jämför den snabba ökningen av arbetslösa unga nästan överallt, även i USA. Diagrammen finns i Felix Salmons bloggpost. Var lösningen finns ska vara osagt. Grejen är denna: Om ungdomsarbetslösheten är ett globalt och historiskt fenomen, så är det inte en “politisk fråga” som kan ryckas loss från världskrisens större sammanhang.

8 kommentarer ↓

#1 Mikael "MMN-o" Nordfeldth on 31 December 2011 at 12:34 am

Yo dawg, I heard you like Dagens Nyheter: “Den här veckan bjöd Dagens Nyheter på en längre intervju med Dagens Nyheter.”

Upprepningar åsido: Jag är osäker på vad jag ska tycka krinig analyserna om arbetslöshet för ungdomar. I Sverige räknas – vad jag vet – deltidare som “deltidsarbetslösa” också, vilket är ett fasansfullt sätt att tänka.

Det är inte mer än plåga för min del att jobba heltid, eftersom jag skulle gå miste om så mycket livskvalitet som jag får annars. Och det finns ju ingen poäng med det heller – eftersom jag är ekonomisk och således inte behöver pengarna.

Det här med arbetslöshet tycker jag är bra, förutsatt att ungdomarna var för sig kan jobba ihop till sitt leverne. Vilket som sagt jag inte riktigt förstått att Sveriges arbetslöshetsstatistik kan förtälja direkt utan jämförelse med bidragstagare etc.

#2 Den anarkistiske plåtslagaren on 31 December 2011 at 1:43 am

Vad konstigt att säga om ungdomsarbetslösheten “ingen har lyckats lösa under de senaste 30 åren” Visst var under andra halvan 80-talet ungdomsarbetslösheten högre än arbetslösheten för andra grupper men den var ändå så låg att det bara blir konstigt att tala om ungdomsarbetslöshet.

Jag började arbeta som sextonåring 1989 och mitt minne är att det var extremt lätt att få jobb vilket bekräftas av statistiken som säger att arbetslösheten var 3,2% för ungdomar.

Lite statistik:
http://www.scb.se/statistik/AM/AM0401/Sysselsattning_och_arbetsloshet_1975-2004.pdf

#3 rasmus on 31 December 2011 at 9:09 am

MMN-o: Haha, att jag råkar byta ut “Anders Borg” mot “Dagens Nyheter” är väl talande om något.
Ja, mina små tvivel kring begreppet “ungdomsarbetslöshet” löser kanske igenom. De har just att göra med att problemet för ungdomar ju inte är att de har för lite jobb, utan för lite pengar att leva på. Och när detta är en situation som gäller under lång tid, och för en stor del av den unga befolkningen, får det enorma konsekvenser.

Den anarkistiske plåtslagaren: Ja, utsagan om “de senaste 30 åren” var underlig, med tanke på att det första var i krisen 1991 som Sverige fick en permanent hög arbetslöshet.
Däremot kan man nog säga att den nuvarande krisen är 30 år gammal.

#4 krigstid on 3 January 2012 at 10:33 am

“Däremot kan man nog säga att den nuvarande krisen är 30 år gammal.”

Eller 40? Kan den nuvarande krisen förstås utan strukturkrisen under tidigt 70-tal? Fordismens slut och allt det där?

#5 rasmus on 3 January 2012 at 12:58 pm

krigstid: Just så tänker jag också. Fast ett sätt att se saken är att den nuvarande krisen inleddes just av de åtgärder som “löste” 1970-talets kris, det vill säga sköt krisen på framtiden genom eskalerande finansialisering. I så fall är kanske 1982 ett rimligt startår, om man nu nödvändigtvis vill ha ett startår.

#6 wsad on 10 January 2012 at 11:02 pm

Finansialisering?

#7 COPYRIOT | Krisen, del 39: Värdekritikerna om eurokrisen on 19 June 2012 at 10:49 pm

[…] Att begripa krisen, del 16: Ungdomsarbetslöshet […]

#8 COPYRIOT | Varför Taksim inte är Tahrir on 2 June 2013 at 10:47 pm

[…] Kanske liknande Att begripa krisen, del 16: Ungdomsarbetslöshet […]

Kommentera