Att begripa krisen, del 15: Ännu en krönika av Robert Kurz

Här kommer ännu en översatt ekonomikrönika signerad Robert Kurz: “Kapital und Geschichte” (“Capital and history“), som ursprungligen publicerades i april 2009. Budskapet skiljer sig inte särskilt mycket från den förra krönikan som nyligen publicerades här: “Kapitalismen upprepar sig inte“. Även den här gången vill jag påminna om att det rör sig om en hastig översättning från tyskan.

Kapitalet och historien
Tilltron till kapitalismen tycks vara orubblig; även hos vänstern. Ur alla kriser kommer kapitalismen att resa sig ur askan likt Fågel Fenix, redo för en ny återhämtning. Samtidigt kan det inte förnekas att vi med dagens världskris nu har att göra med en historiskt annorlunda situation, vars följder inte går att förutsäga.
Likväl frågar sig alla: när kommer krisen att ta slut? Vad för slags kapitalism kommer efter krisen? Dessa förväntningar kommer sig av idén om att kapitalismen skulle vara “den eviga återkomsten av detsamma”. Värdetillväxtens elementära mekanismer förblir desamma. Det sker visserligen teknologiska revolutioner, sociala omvälvningar, förändringar i maktbalans och nya globala hegemoner. Men detta framstår bara som en yttre “händelsehistoria”, ett ständigt på och av i cykler. Ur en sådan synvinkel är krisen blott funktionell för kapitalismen. Krisen är “renande”, i det att den rensar undan överflödigt kapital. Därmed skapas utrymme för nya ackumulationsprocesser.

En sådan förståelse tar inte kapitalismens inre dynamik på allvar. Men det finns en alternativ förståelse, enligt vilken värdetillväxten bara existerar reellt inom ramen för den historiska dynamik som utgörs av produktivkrafternas utveckling. Denna utveckling är inte blott teknologisk, utan uppsätter nya villkor för värdetillväxt.
Kapitalismen är därför en irreversibel historisk process som leder mot en punkt som utgör dess kulmen. Inom dess historia krymper nämligen utrymmet för ytterligare värdetillväxt. Drivkraften för detta är frigörandet av arbetskraft, som i allt högre grad görs överflödig av de vetenskaplig-teknologiska aggregaten. Samtidigt är arbetet kapitalets substans, då endast arbete har förmågan att skapa reellt mervärde. Detta snöbollssystem måste dock stöta mot sina gränser, när förväntningarna sträcker sig alltför långt in i framtiden. Ur denna synvinkel utgör krisen inte bara en “rening” utan är historiskt eskalerande och leder fram till värdetillväxtens inre gränser.

Frågan är nu vilken status den nya världskrisen har. Företrädarna för den sistnämnda uppfattningen brukar anklagas för att de bara vill invänta kapitalismens slut. Men den inre gränsen ersätter inte den sociala befrielsen, för den leder i sig inte till annat än att världssamhället störtas i kaos. Snarare skulle man kunna anklaga den första uppfattningens företrädare för att de blåögt vill vänta på att kapitalismen efter sin “rening” ska starta på nytt. Denna förhoppning delar de härskande eliterna med stora delar av vänstern.
Tänk om så inte sker? Tänk om inga nya möjligheter till reell värdetillväxt går att finna. Då blir teorin om “rening” inte mer än en tom formel. En ny och arbetsintensiv produktionsordning finns ingalunda i sikte. För de allmänna förväntningarnas del pekar detta mot ett otrevligt uppvaknande. Frågan måste då bli: vad kommer efter kapitalismen?
Att blott förstatliga de kapitalistiska kategorierna är inte längre något alternativ, utan hör i sig till historien. Om den här krisen ska hanteras på ett civilisatoriskt vis, krävs mer än att vänta på nästa återhämtning.

Robert Kurz

Not: “Verwertung” har här översatts till “värdetillväxt”. Den engelska översättaren valde att översätta till “exploitation”.

10 kommentarer ↓

#1 steelneck on 26 December 2011 at 2:48 pm

Jag tror att Robert Kurz blandar ihop kapitalism och industrialism lite väl mycket. Prova att ändra meningen om att endast arbete skapar mervärde till “endast _mänskligt_ arbete..” Skillnaden blir tänkvärd när den sätts samman med teknologisk utveckling där allt färre gör allt mer på samma sätt som joirdbrukarsamhället blev till ett industriellt samhälle. Idag går det industriella samhället samma öde till mötes och vad framtiden bär i sitt sköte kan vara svårt att sia om i detalj. Men jag tror att genom långt driven standardisering inom automation så kommer vi någon gång i framtiden se en “fabrik” som en gigantisk RepRap, typ en “skrivare” 3 våningar hög och ett par hektar till ytan med några få människor som underhåller och matar råvaror. Placeringen torde då vara knuten till råvaror, transportoptimering och energi, vilket ger en del geopolitiska konsekvenser.. Den dagen är industrisamhället lika mycket ett minne som jorbruksamhället är idag.

#2 rasmus on 26 December 2011 at 3:25 pm

steelneck: För att diskutera vad som skapar mervärde måste man först definiera begreppet värde. Robert Kurz hör till de teoretiker som med utgångspunkt i Marx håller fast vid en “klassisk” arbetsvärdelära, det vill säga att endast mänskligt arbete skapar värde, helt enkelt eftersom värde är ett mått på mänskligt arbete. Kapitalismen är det system som bygger på tillväxt av värde. Andra system är möjliga och i dessa behöver inte “det mänskliga” ha någon särställning alls, men kapitalismen förefaller nu kretsa just kring att köpa arbetstid och därför finns det en gräns för hur hög produktivitet som är förenlig med kapitalism. Så kan Robert Kurz kristeori sammanfattas.

Jag är inte säker på vad du lägger i värdebegreppet, om du alls anser det vara relevant, Steelneck.

#3 Arbetets tillväxt / Commoniser on 26 December 2011 at 4:15 pm

[…] Copyriot texter av värdekritikern Robert Kurz: Bilsagans slut, Kapitalismen upprepar sig inte och Kapitalet och historien. Den senaste krönikan handlar om “värdetillväxtens inre gräns” och slutar med en […]

#4 steelneck on 27 December 2011 at 12:36 am

Ja, det var ungefär så jag menade.

#5 suitsmeveryfine on 27 December 2011 at 3:11 am

Tack för översättningen Rasmus men du får nog gå igenom texten en gång till:
“ur alla krisen” -> “ur alla kriser”
“dagens världskrig” –> “världskris”
m.m.

#6 rasmus on 27 December 2011 at 8:31 pm

suitsmeveryfine: Tack för korren. Det där har ju inget med översättningen att göra, utan handlar snarare om fingrar som snubblar på tangentbord och att jag inte orkar lägga ytterligare tid på att läsa igenom det jag lägger ut här på bloggen.

#7 suitsmeveryfine on 27 December 2011 at 10:02 pm

Jag förstår att du vill översätta snabbt. Jag tyckte bara att det blev lite väl slarvigt den här gången. Man kanske kunde lägga upp framtida exit-översättningar på en wiki i framtiden, så kan den som upptäcker felen ändra direkt under själva läsningen. Vad tror du om det?

#8 Rasmus on 28 December 2011 at 12:40 am

Gärna för mig, har du förslag på var? Krigsmaskinen?

#9 COPYRIOT | Krisen, del 20: Överflödiga människor on 20 January 2012 at 9:32 am

[…] Att begripa krisen, del 15: Ännu en krönika av Robert Kurz […]

#10 botaningemar on 22 April 2013 at 10:45 pm

Ännu en text av Kurz finns på svenska:
Ekonomisk dödshjälp
http://www.skarv.se/ij/kurz.html

Kommentera