Ljudbokens föregångare: porrskivan

Den svenska nationalbibliografin, som upprätthålls av Kungliga Biblioteket, har börjat ta in s.k. ljudböcker. Det berättar Librisbloggen.

Detta är synnerligen intressant, eftersom “ljudbok” är ett begrepp som bara har varit i bruk i tio år. Som jag skriver i Boken:

Vid slutet av 2001 – månaderna innan momssubventioneringen av böcker infördes – började det i Sverige på allvar talas om ljudböcker.

Momsreglerna är ett sätt att dra bokmediets gränser. Boken frilägger den skatterättsliga definitionen av “ljudbok”:

För att åtnjuta ljudbokens ekonomiska privilegier måste texten först ha utgivits som vanlig bok på papper. /…/
Författare som enbart författar ljudböcker är ett okänt fenomen, trots ljudböckernas stora popularitet. /…/
I enskilt tillstånd kan inte en ljudinspelning kallas för ljudbok. Bara som kopia av ett original blir den till bok.

Tillämpas dessa principer även i nationalbibliografin? Nej! Kungliga Biblioteket har valt en betydligt bredare definition av ljudbok.
Detta märks om vi kollar listan på “Ljudboksposter importerade från SMDB till Libris“, sorterad med de äldsta först och bläddrar förbi de odaterade. Då hittade vi ett antal vinylskivor som utgavs på 1950- och 1960-talet. Några av skivorna rymmer välkända författares uppläsningar av egna verk. Andra rymmer kurser i bantning och retorik. Där finns också etnografiska fältinspelningar från missionsmöten i Kongo och av dialekter i svenska landsändar. Alltsammans är katalogiserat som ljudböcker.

Framför allt återfinns en massa porr. Några exempel:

Under perioden 1962–70 dominerar de pornografiska ljudinspelningarna bland det material som Kungliga Biblioteket just har klassat som ljudböcker och inkluderat i nationalbibliografin. Produceras det fortfarande porrskivor, alltså med ljud men inte bild? Jag har ingen aning. Kanske utgör porrskivan en s.k. döende konstform.

Kungliga Biblioteket har valt att tillämpa en bred definition av ljudböcker. Det är minst lika rimligt som att tillämpa de snäva kriterier som idag gäller i vardagsspråket och på Skatteverket. Frågan är bara hur de ska kunna tillämpa sina breda kriterier över en längre tidsrymd. För om porrskivor är ljudböcker, går det då att inte säga att poddradioprogram är ljudböcker? Eller bottnar kriteriet i vad för slags företag (skivbolag, bokförlag) som är utgivare? Det vore mycket intressant att höra någon från Kungliga Biblioteket utveckla resonemangen om vad man definierar som ljudbok, i dåtid såväl som framtid.

9 kommentarer ↓

#1 mm on 16 December 2011 at 5:26 pm

Hände mycket frihetligt, experimentellt (och provokativt) i slutet av 60-talet. Innan proggen utplånade alltihop med militant asketism, moralism och dumkollektivism tills all energi tillslut gick åt till att bevaka varann. “en egen tanke är.. en politisk handling”

#2 Rasmus on 16 December 2011 at 6:08 pm

mm: Jag är inte helt säker på att man kan skylla på proggen, även om mycket av det vi kallar “progg” var nog så moralistiskt. Men för det första är samtidens uppfattning om “progg” synnerligen luddig. Själv brukar jag associera till den svenska musikrörelsen på 1970-talet, som i sig kan sägas ha innehållit två falanger. Andra kanske associerar till Staffan Westerberg eller varför inte Öyvind Fahlström. Ofta dras även det “frihetliga” 1960-talet in i vad man kallar “progg”.
Jag är ingen expert på porrhistoria, men tror man bör förstå så mycket som att den korta perioden av “frihetlighet” även var en rörelse där gränser tänjdes år för år. Inte bara av libertiner utan även i rent profitsyfte. Och även sådana gränser som än idag är kontroversiella – inte bara på BDSM (som skymtar ovan) utan även barnpornografi. Jag vet dock inte om det utgivits några barnpornografiska porrskivor och huruvida dessa kommer att inkluderas i nationalbibliografin.

#3 en on 16 December 2011 at 7:03 pm

Detta var fascinerande. Mina ögon (öron?) har öppnats! Jag gjorde lite sökningar.

Intervju med Désordre om ljudporr, oklart datum
http://www.illermagasin.se/lyssna/ljudporr/
(“ILLER är ett poddradioprogram som vänder sig till unga synskadade med reportage, musik och fasta inslag om mode, sex, skvaller och böcker.”)

Sajten ligger nere men spegling finns kvar.

Här finns ett rent ljudspår att ladda ner, “vad två öron klarar”:
http://web.archive.org/web/20100812112708/http://www.desordre.se/a_love_supreme.html

Här finns mixar med ljudporr och annan musik.
http://web.archive.org/web/20100812112715/http://www.desordre.se/a_desordre_compilation_vol1.html

“ROSINAS DUETT – JENS FOUGNER feat. DÉSORDRE
Det är en stor ära för Désordre att presentra verket ”Rosinas duett” som är mixat av Jens Fougner från Rossinis Berbereren av Sevilla.”

och

LJUDPORR – PIANO TV feat. DÉSORDRE
“Jag har velat fokusera på det faktum att ljuden man hör inte är fejk, att stönen är kåtmärkta. Detta är orsaken till att jag inte klippt upp och editerat ljudet från sex:et och gjort om det till samplingar eller liknande. Istället lät jag sexljuden få leva sina liv och skapade något omkring detta.Sen ville jag inte heller att det skulle bli en låt med lite sex i bakgrunden. Jag vill inte att det ska vara porrig musik, jag vill att det ska vara ljudporr.”

Ordet “ljudporr” verkar idag helt ha tagits över av motorentusiaster och musikanläggningsfantaster: http://www.google.com/search?hl=sv&q=ljudporr

#4 Karl on 16 December 2011 at 7:41 pm

Ljudporr var rätt ymnigt förekommande på tidiga fildelningsnätverk, vill jag minnas. Men det rörde sig knappast i någon större utsträckning om professionella inspelningar utan snarare om kortare klipp av varierande kvalitet. Spännande val av medium är det hursomhelst – och intressant med synskadeperspektivet, vilket ju automatiskt ger upphov till paralleller med talböcker.

På tal om talböcker – funkar knastertorrheten vid inläsning även av erotiska verk? Någon som har lyssnat?

#5 chrisk on 16 December 2011 at 9:59 pm

Vem lägger upp en torrent?

“Mys 1 (Mys-produktion, 1966)” låter så bisarrt att jag i ren nyfikenhet måste höra!

#6 Rasmus on 16 December 2011 at 10:28 pm

chrisk: Egentligen “kan” man ju inte rippa material från KB:s audiovisuella avdelning. (Hint: fjärrlån.)

#7 chrisk on 16 December 2011 at 10:32 pm

Rippa från LP… har aldrig prövat denna djärva formatöverskridning tidigare.

#8 rasmus on 16 December 2011 at 11:51 pm

Själva rippningen tror jag att KB gör. Man får materialet på CD, men man får i teorin inte spela CD:n på utrustning som man själv kontrollerar.

#9 Lars on 19 December 2011 at 5:15 am

Public Service producerar ju ljudporr, i någon mening — jag tänker på de erotiska noveller som sänds i P3 om natten. Visst, det är inga stön, men det är många fula ord och syndiga handlingar som beskrivs ingående. Kanske “ljuderotik” då.

Ljudporren kan kanske se en framtid bland storkonsumenter av vanlig porr som har jobb där man inte öppet kan uppleva denna men som ändå behöver sin “fix”. Att man har ljudporr och inte senaste Swedish House Mafia i lurarna när man sitter framför datorn på kontoret vet ju ingen.

Kommentera