Att begripa krisen, del 12: Bromsen och undantaget

Det har nu upprepats till leda att Schuldenbremse kommer att bli nästa tyska låneord att göra internationell karriär, efter Kindergarten. Tysklands grundlag innehåller ju sedan år 2009 en regel om “skuldbroms” som i princip ska innebära att politikerna är konstitutionellt förbjudna att låta statsskulden växa.
Liknande regler finns i bl.a. Estland, Polen, Schweiz och flertalet delstater i USA. Men just nu kretsar allting kring Tyskland, särskilt efter att Merkozy kommit överens om att alla euroländer måste införa en liknande skuldbroms.

Tysklands skuldbroms är ett förbud mot budgetunderskott som överstiger 0,35 % av BNI. Det intressantaste är de undantag som grundlagen tillåter och, framför allt, vem som får befogenhet att råda över undantaget.

The legislator has a scope for judgmental evaluation which is to be based on economic reasoning, and needs to be backed by the recommendations of the be ineffective institutions in charge of the economic analysis. /…/
Furthermore, the rule does not operate symmetrically over the business cycle, i.e. while in the cases of a disturbance of the macroeconomic equilibrium net borrowing is unlimited

EU-kommissionen

Grundlagen överlåter alltså åt nationalekonomisk expertis att definiera vad som är en “normal” konjunkturcykel. När ekonomin inte längre är “normal” gäller inte längre lagen.
Särskilda undantag görs för naturkatastrofer och särskilda nödsituationer. Det är fullt tänkbart att en finanskris räknas som en nödsituation – om experterna säger så.

Vad innebär det att en hänvisning till den nationalekonomiska mätmetoden BNI skrivs in i en grundlag? Det är ju ingalunda självklart hur sådana beräkningar ska göras. Finns det några andra vetenskapliga discipliner som har konstitutionaliserats på motsvarande vis?

the Schuldenbremse is complicated and tricky to enforce, and will become no simpler if it spreads across Europe. Determining potential output is an occult discipline.

The Economist, 10 december

“Suverän är den som bestämmer över undantaget“, skrev Carl Schmitt. De ekonomer som tillerkänns befogenhet att avgöra vad som är ett undantag från den ekonomiska normaliteten och blir till normalitetens verkliga suveräner.

Giorgio Agambens teori om undantagstillståndet aktualiseras av den pågående krisen, på delvis nya sätt. Mer om detta längre fram.