Är nedkoppling det nya fritid?

Hanna Fahl har skrivit ett stort reportage i DN medan hon under en veckas tid avhöll sig från internet. Det är klart läsvärt och håller distansen från det pågående trendgörandet av nedkoppling som lyxprodukt. Vi tog en kopp kaffe i onsdags och pratade en stund om det där med offlinevaro. Samtalet refereras i slutet av reportaget:

Det finns positiva saker med internetfriheten också. Jag är i vanliga fall ganska dålig på att svara på mejl, svara i telefon, svara på Facebookmeddelanden – något som kan göra min omgivning frustrerad, besviken, arg till och med. Men plötsligt har jag den perfekta ursäkten. Jag får inte vara på internet! Jag FÅR inte! Den totala avhållsamheten är lättare att förklara för folk än att ett mejlsvar kommer en dag för sent. Och här ligger kanske förklaringen till att internetfrihet ligger i tiden just nu, förklaringen till program som ”Freedom” och böcker som Susan Mausharts ”Nedkopplad”. Det tror åtminstone Rasmus Fleischer.

– Det är lättare att tänka i termer av ”on/off” än att fundera över hur vi ska lägga om våra liv för att internet och mobiltelefonerna ska få en plats där som vi är nöjda med.

Han sitter och skriver i en tummad, tjock, svart anteckningsbok i en soffa på fiket. Datorn ligger hopslagen på bordet framför, kaffekoppen står bredvid. Hans mobiltelefon är en gammal Nokia med svartvit skärm. Det förvånar mig lite. Rasmus Fleischer är författare till böckerna ”Det postdigitala manifestet” och ”Boken och biblioteket”; båda handlar om den digitala eran och hur vi ska hantera den. Han är bloggare och debattör och skriver mycket och flitigt om internet. Men han gör det ofta i sin svarta bok, för hand.

– Ibland bloggar jag i anteckningsboken också, och skriver in det på datorn efteråt, säger han.

Vi kopplar ned för att internet har blivit en plikt för oss, förknippat med arbete, säger Rasmus Fleischer. Små, små arbetsbördor punkterar vår fritid och gör oss matta. Jobb, tvättstugebokningar, internetbankärenden och barnens dagisplanering – allt hamnar i samma inbox i mejlen och flyter ihop. Och när vi inte kan hantera det tar vi hellre drastiskt avstånd än att göra små förändringar som kan vara svåra att få folk att acceptera socialt. Det är enklare att förklara sig strikt vegetarian än att säga att man bara äter kött ibland.

– Vi ska heller inte bara leta efter orsaken i oss själva och våra individuella svagheter. Det handlar om ett ekonomiskt system där vi förväntas arbeta mer. En virtuell arbetslinje, med en massa aktörer som har mycket att vinna på att rationalisera bort uppgifter anställda borde göra, och lägga dem på oavlönad arbetstid – vår fritid.

Internetfriheten är en lyxvara, säger Rasmus Fleischer. Det är inte alla som har möjlighet att stänga av, koppla ned, dra sig undan till den digitala ensliga skärgårdsön, och i en framtid kanske det blir något företag kapitaliserar på också: caféer garanterat utan mobiltäckning, internetblockerade semesterorter. Innan det händer måste vi människor helt enkelt lära oss glida friare på skalan mellan uppkopplad och nedkopplad.

– Det är svårt att prata om gråskalorna i vardagen, säger Rasmus Fleischer.

Att jag vill betrakta online/offline som en gradfråga betyder inte att jag vill förneka den fenomenologiska möjligheten till (eller nödvändigheten av) nedkoppling. Men det finns nog en poäng i att betrakta det just som en rörelse “bort från” nätet snarare än som en plats “utanför” nätet. Dessutom bör inte frågan inskränkas till det vi idag kallar för “nätet”.

Nedkopplingarna är olika varaktiga, går olika långt och i olika riktningar. De kan inkludera inte bara ett avsteg från telefoni och kortbetalning, utan även från det skrivna ordet och den inspelade musiken, i vissa fall rentav från ord och musik överlag. Lite som i Det postdigitala manifestet, § 19.

6 kommentarer ↓

#1 chrisk on 27 November 2011 at 9:42 pm

Det fina med artikeln var att den undersökte just gråzonerna tycker jag. Alltså genom att välja bort interfacet dator+mobil, så väljer man inte bort “hela nätet”, utan bara ett av flera gränssnitt mot nätet. Kortbetalningarna är ju ett lysande exempel på detta, men även ex. TV över IP eller ett radioinslag på FM-bandet som citerar någons twitter, är ju internet, i grå mening.

Fraktalfilosofiskt pratar vi ju ofta om “iterationer”, och persondatorn+html är ju bara en av oändligt många kopplingar.

Intressant var ju även hur artikeln tog upp hur vi navigerar i stadsrummet, och behovet av en papperskarta när smarttelefonen inte längre visar en blå prick dit man ska.

Således var denna rekonstruktiva auto-antropologi alldeles särdeles välgjord.

#2 Martin L. on 28 November 2011 at 12:34 am

Det är i frågor som den här som jag fortfarande gärna lutar mig mot flödesontologin. Som chrisk säger är en smartlur eller dator bara ett gränssnitt. Det är kopplat till flöden av information och skär av delar enligt olika operationer och logiker. Flöden som inte alltid har sitt ursprung på nätet, utan kanske på Tahrirtorget eller i Motala eller, som i fallet med GPSen, hos kartografer (och en tradition av kartografi; vi får inte glömma det diakrona perspektivet!) på Lantmäteriverket eller Google.
Spännande i just fallet med navigeringen är ju att vissa av de flöden som matar kartprogrammet i mobilen också matar stadskartorna vid buss- och tunnelbanestationer, som de senaste tio åren varit min vägvisare i Stockholm.

Så att “koppla ner” kan ju också betraktas som att “koppla loss” från vissa flöden.

Jag hörde förövrigt talas om någon webdesigner-typ som bestämde sig för att frigöra fritid genom att ha mailsvarar-dagar. Hen började sätta i sin signatur och i autosvar att mail besvaras (typ) tisdagar och torsdagar. Tydligen accepterades det utan större problem av hens kunder och samarbetspartners, antagligen för att ett implicit löfte om snabbhet byttes ut mot ett explicit löfte om svar.

#3 saturday_sun on 28 November 2011 at 1:11 am

Jag tror att det är allt mer digital friktion som gör människor trötta. Som också nämns ovan, logga in på internetbanken – hitta sin dosa, skriva in pinkoden och sedan mata in för varje grej man ska göra. Olika lösenord och inloggningssätt på offentliga webbplatser. Det kan också vara t.ex. rutor om att Adobe flash måste uppdateras, att man måste ha rätt version av Bank ID när man ska byta tandläkartid (dessutom försöka få det att funka i Mac OS för att inte tala om i Linux), sedan alla lösenord och pinkoder.

#4 monki on 28 November 2011 at 9:47 am

I internetNoll finns bara gråskalor. Alla är på internet hela tiden med olika tröghet i gränssnittet. Att använda kreditkortet eller ringa en vän som kollar sl.se (hon kunde bara hintat “kan du inte kolla vilken nästa buss är…”). En GPS med nedladdade kartor, är det ok?

Men sen att hela staden bara funkar på grund av internet då kokar det ner till att ha betjänter som utför internetärenden åt en.

#5 Jarre on 28 November 2011 at 11:49 am

vad jag är nedkopplad så fort jag lämnar hemmet, nej min mobil är för gammal för att ha internet funktion och även om den haft det hade jag inte använt den!
överlever hela tredar utan internet ibland så stolt:P

#6 En fråga om både otidsenlighet och tidsenlighet? » Jonas Andersson on 29 November 2011 at 4:21 pm

[…] Samtidigt – i en annan aktuell tidningsartikel, den här gången av Hanna Fahl, i DN – varnar Fleischer för att tänka sig det digitala som ett av/på-läge, och förordar hellre att se vårt inlemmande i den digitala ekologin som en gradfråga. […]

Kommentera