Fascister i Greklands nya regering

Alltså. Härom dagen fick Grekland en ny samlingsregering. (Av vem fick landet sin nya regering, kanske någon undrar. Det korta svaret: Frankfurtgruppen. (Ej att förväxla med Frankfurtskolan. Att dessa skulle tillsätta regeringar är en helt annan konspirationsteori.))

Regeringen består av tre partier: sossar, moderater och högerextrema. Det sistnämnda partiet heter ????, vilket ungefär kan uttydas som “Ortodoxa folkfronten”. För två år sedan, när Grekland senast höll val, fick Ortodoxa folkfronten endast 5,6 % av rösterna. De är alltså lika små som Sverigedemokraterna är i Sveriges riksdag. Likväl inträder de nu i Greklands samlingsregering.

Greklands nya infrastrukturminister heter Makis Voridis, tidigare ledare för Helleniska Fronten (ett mikroparti som existerade 1994-2005 och sedan uppgick i Ortodoxa folkfronten, men fortfarande ger ut sin tidning där man bland annat kan hitta konspirationsteorier om kulturmarxism och en intervju med Jimmie Åkesson). Och som vice utvecklingsminister inträder Adonis Georgiades, även han från Ortodoxa folkfronten. Han är ökänd för sina utfall mot både “judarna” och “muslimerna”.

Partiledaren för Ortodoxa folkfronten, Georgios Karatzaferis, är framför allt känd för sina antisemitiska uttalanden. Ett exempel ur mängden kan tas ur ett tal som han höll den 28 maj 2002 (citerat från den grekiska editionen av International Herald Tribune):

First of all, I am not a Jew. Can the prime minister say that of himself? Secondly, I am not a communist. Can Mr Karamanlis say that? Thirdly, I am not a homosexual. There aren’t many who can say that

När jag började skriva om Europas två extremhögrar försökte jag göra en laguppställning, men fann det svårt att placera Ortodoxa folkfronten. Att de är såväl antisemitiska som antiislamiska står klart och kombinationen är heller inte på något vis paradoxal, men tendensen i Europa är ändå att de högerextrema partierna delar sig i två allianser, delvis baserat på hur de ser på Israel/Palestina-konflikten. Greklands extremhöger verkar emellertid inte lägga särskilt stor vikt just där. De har sin egen storkonflikt med Turkiet, som visserligen kan motivera allianser med kontrajihadisterna, men inte till den grad att de identifierar sig med staten Israel. För antisemitismen är oförblommerad.
Mitt intryck är att Ortodoxa fronten inte har valt sida. De hör i Europaparlamentet till partigruppen EFD, tillsammans med bl.a. Dansk folkeparti och Lega Nord, men detta i sig betyder inte mycket. Makis Voridis verkar sedan länge ha goda kontakter med franska Front National. Och som ledare för Hellenska fronten valde han så sent som 1994 att gå i valsamarbete med Frontlinjen, ett ännu mindre parti lett av författaren Konstantinos Plevris som inte utan grund har beskrivits som nynazist och ex-terrorist. Denne har bland annat skrivit den antisemitiska boken Jews: The whole truth som ett flertal gånger har hyllats av Adonis Georgiades.

Hittills har den här bloggposten mest varit en slags logg över mitt försök att snabbt läsa in mig på Greklands extremhöger. Som retoriskt stycke är den tämligen oduglig. För det är mycket, mycket värre än vad som hittills har framgått.

Läs noggrannt den här artikeln av Mark Ames. Se även bilderna på hur minister Makis Voridis på 1980-talet drog runt med en hemmagjord yxa. Och fundera sen på vad det innebär att beskriva Greklands samlingsregering som “teknokratisk”. Ägna gärna också en tanke åt att de formella syskonpartierna till Sveriges två största partier faktiskt ingår i denna regering.

Mer läsning finns i en israelisk tidning och en fransk blogg. För löpande rapporter om vad som händer på gatorna i Grekland, kolla här.