Litteraturutredningen värdesätter bokhandlarna som postdigitala rum

Förra inlägget handlade om Litteraturutredningens förslag på statlig stöd till digital återutgivning av böcker. Vid sidan av detta föreslås även en postdigital satsning, för vilket jag vill applådera kvartetten Ingvar–Koljonen––Lidman–Rabe.

Saken gäller alltså de tre miljoner kronor per år som regeringen från 2012 lägger på särskilda insatser för “att stärka bokens ställning och mångfalden på bokmarknaden”. Litteraturutredningen föreslår att en av dessa miljoner nästa år ska läggas på “ett riktat stöd till den fysiska bokhandeln för litterära evenemang som bidrar till att främja läsning och lyfta fram kvalitetslitteratur”. Rönnells antikvariat har skäl att jubla!

Litteraturutredningen argumenterar mycket klokt för varför bokhandlarna fortfarande kan fylla “en viktig funktion i det litterära systemet”.

Bokhandlarna kan dock – om de är rimligt välsorterade och arbetar aktivt med den litteratur de saluför – även fylla en betydelsefull roll för den litterära kulturen i vidare mening. Den fysiska bokhandeln kan visa upp och presentera böcker på platser där människor vistas till vardags. Betydelsen för läsningen att böcker är synliga för allmänheten i det fysiska rummet ska inte underskattas. Nätbokhandelns utbud är fantastiskt för den som vet vad han eller hon söker, men dess exponering av böcker drunknar också lätt i informationsbruset.
/…/
Även om böcker är lättare att köpa än någonsin tidigare kan bokhandeln, liksom biblioteken, fylla en viktig roll för det fysiska mötet med litteraturen i människors vardag. Den kan även spela en viktig roll för att presentera kvalitetslitteratur och för att göra ett kvalificerat urval, något som blir allt viktigare i ett samhälle med informationsöverflöd. Bokhandeln kan också vara en plats där människor samlas för att lyssna till författare och för andra aktiviteter som kretsar kring litteratur. I detta liknar de biblioteken.

Vår slutsats är följaktligen att den fysiska bokhandeln ofta kan ha ett mervärde för läskulturen i Sverige som går utöver det rena tillhandahållandet. Främst ligger detta i det fysiska mötet med och kring litteraturen som bokhandeln ger utrymme för. En samtida kulturpolitik bör kunna ha som mål att stödja och utveckla dessa mervärden.

Även i branschen talas det om att den bokhandel som ska klara konkurrensen från nätet måste ta tillvara de fördelar som det fysiska rummet kan ge. Den personliga bokhandelns särskilda atmosfär, dess funktion som mötesplats och som arena för evenemang får i denna utveckling ökad betydelse. Med utbud och pris på nätet kommer den fysiska handelsplatsen knappast att kunna konkurrera. De mervärden som finns i det fysiska mötet kan dock inte digitaliseras och där kan bokhandeln ha sin framtida konkurrensfördel.

Glädjande nog talas det alltså ibland om att utsikterna kan vara bättre för boklådor med ett tydligt personligt tilltal, stor känsla för den litteratur man säljer, sortimentsbredd inom sitt specialområde och en livaktig programverksamhet. /…/
För att pröva att stödja bokhandeln i denna omställning föreslår vi att regeringen avsätter 1 miljon kronor under 2012 för en försöksverksamhet med stöd till litterära evenemang i bokhandeln.
Stödet bör fördelas till enskilda bokhandlar som har en programverksamhet som bidrar till att främja läsning och att lyfta fram kvalitetslitteratur. Om bokhandeln är inriktad på nyutgiven eller antikvarisk litteratur bör inte tillmätas någon betydelse i detta fall. Samarbeten med andra aktörer som anordnar litterära evenemang, t.ex. folkbibliotek, bör uppmuntras inom ramen för stödet. Om denna försöksverksamhet visar sig lyckosam bör den kunna fortsätta även 2013–2014.

Om förslaget antas blir det Kulturrådet som får utarbeta närmare kriterier för bidrag. Därmed ställs två frågor. För det första: vad är ett evenemang? Spontant tänker man på författarsamtal och liknande, men dessbättre görs inga sådana inskränkningar i förslaget. Det borde i princip vara möjligt att tänka sig även filmvisningar och utställningar med litterär koppling. Och även skyltningen kan säkert i något fall kvalificera som (del av) en utställning.

För det andra: vad är en bokhandel? Tänk på muséerna, varav de större brukar ha en egen bokhandel men även de mindre saluför ett mindre urval av böcker. Eller tänk på de enstaka kaféer som säljer böcker, typ Sodom som saluför titlar från Kolik och Vertigo. Visst borde även sådana ställen ha möjlighet att söka stöd om de vill satsa ordentligt på litterära evenemang.
Samtidigt kan det inte räcka med att man säljer böcker och någon gång bjuder in en författare. Det är glädjande att Litteraturutredningen vågar framhålla specifika kvaliteter hos bokhandlar: “tydligt personligt tilltal, stor känsla för den litteratur man säljer, sortimentsbredd inom sitt specialområde och en livaktig programverksamhet”.
Jag vill tolka detta som en maning till Kulturrådet att prioritera stöd till sådana bokhandlar som har en specialinriktning, alltså inte till allmänbokhandlar som Akademibokhandeln, Pocketshop eller för den delen Hedengrens. Visserligen ska detta vara ett stöd till litterära evenemang, inte till själva bokhandlarna. Men bedömningen av evenemangens kvalitet måste väga in även var de äger rum. Det ser jag som självklart utifrån de kloka resonemang som förs av Litteraturutredningen.

3 kommentarer ↓

#1 Mattias on 5 November 2011 at 1:25 am

Det här låter ju som kulturpolitik värd sitt namn. Om inte halleluja så åtminstone nära nog!

#2 COPYRIOT | Rädda Rönnells! on 10 April 2013 at 10:57 pm

[…] Kanske liknande Litteraturutredningen värdesätter bokhandlarna som postdigitala rum […]

#3 COPYRIOT | Bokhandlarna kommer inte att räddas av konsumentmakt on 22 June 2015 at 9:22 pm

[…] Litteraturutredningen värdesätter bokhandlarna som postdigitala rum […]

Kommentera