Litteraturutredningen föreslår stöd till digital återutgivning av böcker

För en vecka sedan lämnade Litteraturutredningen vissa förslag på fördelning av statliga medel “för en satsning på litteratur och läsfrämjande”. De identifierar tre satsningar – traditionell folkbildning, digital tillgång samt postdigital närvaro – vilka föreslås få en miljon vardera under 2012. Det hela tycks mig utmärkt välavvägt. Särskilt intressant är den postdigitala satsningen, som jag sparar till ett särskilt inlägg. Först några rader om det digitala.

Litteraturutredningen föreslår att staten ska få in med en miljon i stöd till “elektronisk utgivning av förlagens backlist”, som ska fördelas av Kulturrådet. Madeleine Sjöstedt (FP) applåderar. Själv tycker jag det är utmärkt att statens stöd till digitalt publicerad litteratur ges i form av riktade bidrag, som ska fördelas av Kulturrådet. Det är betydligt bättre än att införa en svepande momssubvention. (Om någon fortfarande undrar vad det är för fel på att “sänka momsen på e-böcker” – läs min bok!)

“Backlist” syftar förresten på böcker som har utgivits före den 1 januari 2011. Så snabbt går det på dagens bokmarknad.

Som framgått ovan är e-boksmarknaden på snabb frammarsch. Samtidigt är det ofta relativt kostsamt för förlagen att ge ut äldre litteratur i elektronisk form. För att framställa en högkvalitativ e-bok utifrån en pappersutgåva krävs både skanning, korrekturläsning och oftast ett arbete med avtal och rättigheter.
/…/
Detta stöd bör inriktade mot upphovsrättsskyddade verk som är avsedda för den kommersiella marknaden och inte det äldre kulturarvsmaterial som t.ex. biblioteken fritt kan digitalisera och sprida.

Referensen till “den kommersiella marknaden” väcker emellertid två tankar:

1. Varför ska ett stöd av detta slag inskränkas till e-böcker som är tänkta att säljas?
Det är fullt möjligt att tänka sig fall där litteratur som utgavs för t.ex. 20 år sedan anses kulturpolitiskt angelägen att tillhandahålla i digital form – och där såväl förlag som författare är beredda att tillåta en fri digital spridning, t.ex. under en CC-licens. Varför ska inte Kulturrådet få ge stöd åt sådana digitaliseringar?
Idag är inskränks begreppet “e-bok” ofta till att bara omfatta sådana publikationer som kostar pengar att ta del av. Kulturpolitiken bör inte uppmuntra en sådan inskränkning. Det finns också problem i att institutionalisera en helt onödig klyfta mellan “kulturarv” och “backlist”.

2. Det är mycket oklart vad “den kommersiella marknaden” betyder i detta sammanhang.
Ska det vara okej för förlag att ge ut böcker i format som endast kan läsas för den som har köpt en Kindle från Amazon eller en Ipad från Apple? Nej – det måste rimligtvis finnas vissa krav på formatmässig öppenhet för att få del av statliga bidrag för digitalt tillgängliggörande. Men hur hårt ska det kravet vara? En konsekvent öppenhetslinje innebär att bidrag endast ges till böcker utan DRM-spärrar. Endast då kan man vara säker på att de blir tillgängliga även för de användare som t.ex. väljer att köra Linux i stället för att låsas in av Apple eller Microsoft.

Jag hoppas att Kulturdepartementet och Kulturrådet tar dessa frågor på allvar och ser fram mot att se vad pilotprojektet kan resultera i. Och jag gläds över att Litteraturutredningen uppmuntrar till experiment.

2 kommentarer ↓

#1 COPYRIOT | Litteraturutredningen värdesätter bokhandlarna som postdigitala rum on 4 November 2011 at 10:23 pm

[…] ← Litteraturutredningen föreslår stöd till digital återutgivning av böcker […]

#2 Jonas B. on 5 November 2011 at 12:10 pm

Så.. nu kan vi alltså förvänta oss att en stor pengapåse landar hos Projekt Runeberg?

Pessimisten i mig skrattar dock ironiskt och utmålar istället ett försenat projekt där man släpper allehanda produktifierade saker i mycket gott samarbete med ett stort företag. (Vilket naturligtvis kommer att bli oanvändbart när det stora företaget kommer med nästa glänsande modeller.)

Jag lovar dock att inte skratta högt förrän vi får se vad detta innebär rent konkret.