Arbetssamhället, del 4: Solanas

Igår på Hemliga Trädgårdens vinsterfest bjöds på en förhandstitt av SCUM-manifestet som ett par veckor ska ha premiär på Turteatern, läst av Andrea Edwards. Det var storartat. Att höra Valerie Solanas rasande text är någonting annat än att läsa den. Manifesttexten befrias då från fördomar, framför allt de fördomar som kommer att att läsaren förväntar sig “feminism”.

SCUM-manifestet är en stridsskrift mot arbete. Valerie Solanas brinner för tanken på att med automatiseringens hjälp reducera människors arbetstid till ett fåtal timmar per vecka, i ett samhälle utan pengar. Avskaffandet av “pengaarbetssystemet” (the money-work system) är den ständigt återkommande punkten. Detta lägger grunden för en kritik av det subjekt som klamrar sig fast vid ett liv som kretsar kring arbete och pengar. Detta subjekt benämns “mannen”.

Leisure time horrifies the male, who will have nothing to do but contemplate his grotesque self. Unable to relate or to love, the male must work. Females crave absorbing, emotionally satisfying, meaningful activity, but lacking the opportunity or ability for this, they prefer to idle and waste away their time in ways of their own choosing – sleeping, shopping, bowling, shooting pool, playing cards and other games, breeding, reading, walking around, daydreaming, eating, playing with themselves, popping pills, going to the movies, getting analyzed, traveling, raising dogs and cats, lolling on the beach, swimming, watching T.V., listening to music, decorating their houses, gardening, sewing, nightclubbing, dancing, visiting, “improving their minds” (taking courses), and absorbing “culture” (lectures, plays, concerts, “arty” movies). /…/ What will liberate women, therefore, from male control is the total elimination of the money-work system, not the attainment of economic equality with men within it.
/…/
Love can’t flourish in a society based on money and meaningless work; it requires complete economic as well as personal freedom, leisure time and the opportunity to engage in intensely absorbing, emotionally satisfying activities which, when shared with those you respect, lead to deep friendship. Our “society” provides practically no opportunity to engage in such activities.
/…/
The elimination of money and the complete institution of automation are basic to all other SCUM reforms; without these two the others can’t take place; with them the others will take place very rapidly. The government will automatically collapse.

Vad man än säger om den osande blandning av hopp och hat som Valerie Solanas formulerar, oavsett hur litterärt eller politiskt eller historiskt man väljer att läsa den, så kan det inte reduceras till “feminism”. Biologismen till trots, är SCUM-manifestet fortfarande i första ledet en kritik av ett subjekt som här kallas för “mannen”. Parallellen kan dras till hur Friedrich Nietzsche uttryckte sitt förakt mot “kvinnan”, eller närmare bestämt ett visst subjekt: das Weib.
Skillnaden är att Solanas skriver roligare än Nietzsche och ligger betydligt närmare vår egen samtid, men samtidigt inte. Hennes högmoderna maskinrationalitet är djupt otidsenlig och hennes utopisering av att folkomrösta via datorterminal påminner om den fahlströmska ideologin.

Om vi läser detta som arbetskritik framträder en parallell tydligare än andra: Valerie Solanas manifest publicerades 1967, samma år som Guy Debord publicerade Skådespelssamhället. Båda texterna fick ett betydande inflytande under några år för att sedan försvinna från offentlighetens radar, under 1980-talet omhuldade endast av obskyra grupper av arbetskritiker men återupptäckta i stor skala sedan 1990-talet.

Premiär på Turteatern i Kärrtorp: 7 november.

3 kommentarer ↓

#1 PF on 24 October 2011 at 3:31 pm

När det gäller teknikoptimism så tänker jag alltid på https://www.sac.se/content/view/full/7861
fast den kom 1899.
Är väl inte omöjligt att Solanas läst den.

#2 Ume-Ingemar on 25 October 2011 at 9:59 am

Så då har inte bara antifeministerna utan även feministerna misstolkat henne?

#3 Roland on 25 October 2011 at 2:21 pm

Så märkligt, jag återvände till Solanas bara för ett par dagar sedan. Jag läser också SCUM som i första hand en arbetskritisk stridsskrift, faktiskt den första jag läste.

Kommentera