En gammal uppsats

Senaste veckorna har jag fått flera förfrågningar om min gamla magisteruppsats från 2005, “Populism och apokalyps. Det politiska innehållet i samtida konspirationsteorier”. Tidigare har den funnits tillgänglig i form av konspiracism.pdf på ett par olika webbservrar som inte längre finns. Så jag slänger väl upp den igen:
http://rasmusfleischer.se/uppsats/konspiracism.pdf

Tänk bara på att den är över sex år gammal – en lång tid i sammanhanget. Utöver att mycket har hänt i det ämne som studeras, kan jag inte själv påstå att jag står för allt. Givetvis rymmer uppsatsen en massa onödigt tankebråte medan andra resonemang inte alls går tillräckligt djupt. Däremot tror jag att jag gjorde ett ganska bra hantverk i att sålla fram närbesläktade varianter på en konspiracistisk ideologi i tre sammanhang: den nyandliga miljön, den väckelsekristna miljön samt en webbsida vars politiska inriktning i övrigt är svår att etikettera. Möjligtvis kan detta fortfarande intressera någon.

12 kommentarer ↓

#1 Martin on 21 October 2011 at 10:18 pm

Det vore roligt att höra dina (Rasmus) tankar om dagens understräckare som berör piratrörelsen och den teknologiska utopismen och även lyckas få med ett perspektiv av en av mina favoriter, nämligen John Zerzan:
http://www.svd.se/kultur/understrecket/den-nya-sakligheten-har-natt-natet_6567573.svd#after-ad

#2 rasmus on 21 October 2011 at 11:19 pm

Martin: Det var en på flera sätt tänkvärd understreckare, men jag menar att det är en felaktig historieskrivning som skisseras med fraser som “den lavin som vi enklast kan kalla för piratrörelsen”. Det som kritiseras i Framtiden är inte “piratrörelsen” utan någonting större än så, vars epicentrum snarare befann sig i medie- och PR-världen än bland nätaktivister. Jag skrev om detta i ett tidigare inlägg (diskussionen får gärna föras vidare i kommentarerna där).

#3 monki on 22 October 2011 at 12:01 am

Den nya sakligheten? Är det #ooo?

#4 Jenny Maria on 23 October 2011 at 10:34 am

Martin, jag gillar också Zerzan. Jag hoppas inte på samma saker om han, kan inte ens föreställa mig det, men hans analys av civilisationen är träffsäker. Han är, till skillnad från vad många tror, ingen stolle.

Rasmus, Det finns alltid parallella historieskrivningar och våra perspektiv är helt olika eftersom vi befunnit oss på olika platser. Sedan ett tag tillbaka är du märkligt intresserad av begreppsnivån, som om du vill avskaffa skeendet helt och hållet genom att avskaffa en möjlig definition för det. Under namnet ”piratrörelsen” finns ju något som är alltför komplicerat för ett enda namn men vi kan ändå använda det ordet. Allt är, i princip, för komplicerat för sina egna definitioner.

Jag tror jag tidigt, tidigare än flera som var en del av rörelsen, uppfattade hur disparat gruppen var. Jag tycker inte det är fel att beskriva det som en lavin med många kärnor som fanns under några år.

Något av det intressanta med Andersson och Schüldt i ”Framtiden” är att deras avhopp, deras avståndstagande är så kraftfullt. ”Vi var övertygade om det här men nu är vi övertygade om motsatsen”. Som om de verkligen försöker bevisa något både för sig själva och för andra.

#5 rasmus on 23 October 2011 at 11:43 am

Jag måste erkänna att jag inte har läst Zerzan särskilt utförligt, men är smått sugen på att göra det. Inte minst är jag nyfiken på hur skriver om musik och samtidigt utvecklar en kritik av Adorno. Hela frågan om “naturbehärskningen”, som även Granström behandlar, befinner ju sig nära Upplysningens dialektik.

Angående primitismens möjligheter som aktivism eller livsstil, så slängde jag ur mig på Twitter dessa kanske är större i tider av högkonjunktur. Det är mest en känsla som jag har. Efter 2008 tror jag att primitivisterna har varit på tillbakagång i det anarkistiska spektrat och även utanför detta spektra verkar det som att närbesläktade strömningar, som tror på avindustrialisering men utan tanken på ett civilisatoriskt syndafall, får större genomslag. Men jag har inte genomfört någon undersökning i ämnet.

Jenny Maria, jag tror du missuppfattar vart jag vill komma om du tror att jag är fixerad vid “begreppsnivån”. Men i detta sammanhang menar jag faktiskt att projiceringen av vissa saker på “piratrörelsen” är att förminska och förenkla en strömning där visserligen “pirater” spelade en viktig förmedlande roll, men som fick sitt genomslag när hela “web 2.0”-hysterin omfamnades av mediekoncerner och reklamindustri.
Sen delar jag ditt intresse för avhopp som tidsmarkörer. Vi i Piratbyrån gjorde förresten vårt avhopp från “piratrörelsen” redan 2007. Detta bidrar till att jag må vara en smula överkänslig mot retrospektiva sammanklumpningar.

#6 chrisk on 23 October 2011 at 1:06 pm

Huruvida piratrörelsen fanns eller inte, samt vad som kunde räknas in i den och vad som för utanför/hoppade av, är en empirisk fråga, samtidigt som det är en begreppslig.

2009, som är ett ständigt kommande årtal, representerades “piratrörelsen” strategiskt av piratpartiet och ett gäng digitaliseringsföretag, varför många nätaktivister redan hade börjat avsky hela begreppet (även om kanske flera röstade på PP).

Frågan är dock om det vid den här tiden handlade om “avhopp” eller om att saker och ting hade gått vidare, aktörer hade bytts ut, etc. Det är här någon stans som du-tilltalet i Framtiden blir problematiskt. När digitaliseringsvurmen kommer från ett politiskt parti och från diverse företagskonsulter och branschfolk är det enkelt att se den som en rörelse, som i sin brokighet ändå har någon form av konsistens.

Gör man däremot hoppet 2009->1999 så hittar man åter en optimism i IT-bubblan. Men då befinner vi oss före piratrörelsen, och hittar där jämte diverse “IT-gurus” en rad obskyra och samhällsfrånvändande grupperingar som ex. kryptoanarkister.

Kanske är lösningen på detta problem något så tråkigt som att istället vända sig till de individuella författarskapen, istället för att försöka rekonstruera en rörelse. Dels blir nog detta idéhistoriskt mycket rikare, samtidigt som de som sagt något kan ställas till svars för det. Fast nu låter jag kanske oerhört subjektskonservartiv :)

Problemet är att det sakliga arkivet, även kallat pyramiden, vittrar sönder ganska snabbt (nätets guldfiskminne). Därför bör fler saker tryckas på papper! Bokens hämnd på spotify!

#7 Jenny Maria on 23 October 2011 at 9:26 pm

Märkligt nog har jag inga direkta invändningar mot något av det ni skriver. Spänningarna som fanns i de här diskussionerna är sedan ett tag försvunna och jag vet inte exakt varför.

Begreppen vilar ju förhoppningsvis på empiri men jag tycker inte det är fel att kalla något piratrörelsen och säga att t ex piratbyrån en tid tillhörde den rörelsen. Även om Piratbyrån inte hade mycket gemensamt med andra/annat inom rörelsen. Och ditt/ert avhopp var ju mjukt.

Schüldt och Andersson gör ju sådan sak av att de hoppar av, Framtiden är slags ett manifest. Varför inte i stället bara gå vidare? Låta det rinna ut i sanden liksom, det vore inte konstigt – folk ändrar sig. Och att två personer som Schüldt och Andersson dessutom närmar sig primitivismen, om de nu gör det, är för mig överraskande. Kan det bli en trend? Flera formuleringar i Framtiden är i sin fiktionaliserade form rätt hårda, nästan som ett förakt mot dem själva och andra som ännu är som dem.

Jag vet att du hoppade av även om du väl inte formulerade det så tydligt. ”Shit, han hoppar av!” minns jag att jag tänkte vid något tillfälle. Men var det 2007? Jag vet också att många andra grupper inom det jag kallar piratrörelsen räknade piratbyrån till en del av sig själva medan piratbyrån inte gjorde det, eller? Det fanns väl också en svekdebatt i samband med att TPB skulle säljas? Eller?

I en längre version av essän skrev jag ”Tonen från Piratpartiet var vulgär och populistisk medan den falang Schüldt och Andersson tillhörde var sofistikerad. Raattamaa skrev i sin sågning att ”Framtiden är grubblerier från människor som alltid fått allting gratis”. Så uppfattade jag generellt den kärna i piratrörelsen de båda tillhörde, att den utgjordes av gynnade individer medan Piratpartiets anhängare tycktes mig vara av motsatt slag: människor som fått mycket lite gratis men här såg en chans till inflytande.”

Inom rörelsen tyckte jag det fanns de med mycket makt och de som såg en chans att få makt. Obs att jag inte dömer de maktsökande. Jag är det själv.

Kopimisterna är egentligen de som är mest lika Tauts Glaskedjan, med den sortens posörer och lekfullhet som ofta finns i utopism. Det är också meningsskapande precis som pyramiden.

”Retrospektiva sammanklumpningar.” Det kan jag förstå och jag vet ju inte hur du kände det och vilka du kände samhörighet med.

Primitivismen tror jag för övrigt kan fungera som en drog. Jag har märkt att jag sedan jag läst Zerzan börjat använda den så själv. Klyftorna ökar väldigt just nu, jag tror det kommer att ha betydelse för alla trender och hur människor väljer att leva. Kanske har primitivismen, i någon form, en chans.

#8 maria on 24 October 2011 at 7:45 am

första primitivist-vågen var väl när it-bubbla miljonärerna som jobbade på spray och icon medialab flyttade till gotland för att baka bröd, ägna sig åt yoga och dreja krukor. ett par år innan piratebay lanserades.

#9 Jenny Maria on 24 October 2011 at 11:09 am

Fast Maria, det där har inget att göra med den radikala primitivism som Zerzan förespråkar.

#10 maria on 24 October 2011 at 5:22 pm

nej, men det kanske är vanligt att de som har överdoserat teknik söker frälsning hos naturen?

#11 Jenny Maria on 25 October 2011 at 11:42 am

Ja det tror jag. Jag skulle själv vilja göra det.

#12 Martin on 29 October 2011 at 4:27 am

Jenny Maria, det du skriver om att priratrörelsen dels bestod av de med makt och dem med lite. Kan man kanske göra en uppdelning ala Bard och tala om att nätokrater så som Schüldt och Andersson när konsumtariatet genom piratpartiet försöker ge sig in i leken så hoppar många nätokrater av och försöker motarbeta konsumtariatiska tendenser inom rörelsen?

Kommentera