Fler bokgrejer: ort, signum, datum, upplaga, kopimi

Syftet med det här inlägget är egentligen inte att tjata mer om Boken & biblioteket. Vill bara lufta några saker som rör böcker i allmänhet – fast med utgångspunkt i den här bokens katalogdata och kolofon.

Tryckort. Jag fick höra att min bok skulle tryckas i Halmstad. Coolt, tänkte jag, som är född i samma stad. Sen fick jag höra att tryckeriet Bulls Graphic visserligen är baserat i Halmstad men inte alls är något tryckeri utan snarare något slags förmedlingsbyrå för tryckeritjänster. Själva tryckningen sker i Litauen. Likförbannat står det “Halmstad” som tryckort i min bok.
Tryckfrihetsförordningen kräver, för att tryckfrihet ska gälla, att trycksaken “skall innehålla tydliga uppgifter om vem som har tryckt eller eljest mångfaldigat skriften samt om ort och år för mångfaldigandet”. Uppenbarligen har en säregen rättspraxis etablerats för hur mångfaldigandet ska lokaliseras. Branschorganisationen upplyser: “Tryckfrihetsförordningen säger att en tryckare, som anlitar ett annat tryckeri till underleverantör, har rätt att sätta ut sin egen tryckort.” Nåväl – för oss som inte är jurister förefaller begreppet “tryckort” tämligen meningslöst.

Förlagsort. Såvitt jag förstår kräver inte lagen att böcker ska ange sin förlagsort. Däremot kräver vissa akademiska normer att förlagsort anges på böcker som refereras (vilket enligt min mening är trams och blir särskilt fånigt av att många akademiska förlag av skattetekniska skäl låter varje bok ha tre olika förlagsorter på olika kontinenter).
Såvitt jag kan se uppges ingenstans i Boken & biblioteket vilken förlagsort som gäller för Ink. De har haft en rad adresser under åren, så det kan lätt bli fel (Stockholms stadsbibliotek har redan hunnit katalogisera boken och verkar ha hittat en gammal adress i Enskede och skrivit in denna som förlagsort).

Signum. Hur biblioteket ska klassificera ens bok är spännande. Min förra bok fick signum Ij:oa (musiksociologi), vilket betyder att den oftast återfinns på hyllan Ij (musik).
Även om Stockholms stadsbibliotek ännu inte har fått in Boken & biblioteket så har den redan blivit virtuellt placerad på en viss hylla, den som är vigd åt signum Ae (bokväsen). Rimligt, åtminstone på den ena av böckerna. Den andra borde väl snarare klassas som Ab (bibliotek). Och om de ska katalogiseras tillsammans tycker jag gott att dubbelboken förtjänar enklast möjliga signum: A.
På nätbokhandeln Adlibris gäller en helt annat klassifikation: “Samhälle & kultur“. Säkert korrekt, men ganska vagt.

Datum. Något hundratal människor har Boken och biblioteket i sin ägo, trots att den ännu inte är “utgiven”. Officiellt utgivningsdatum är 15 oktober. Jag är tveksam till om tidningarna kommer att vänta tills dess med att trycka recensioner.
Lagen kräver att tryckår ska anges i böcker och alla akademiska sammanhang kräver årtal i referenser. Ibland kan jag tycka att år är lite grovhugget, mot bakgrund av andra mediers hastighet. Som samtidshistoriker vill jag inte sällan veta om en viss bok utgavs på hösten eller på våren. Varför inte ange månad?

Upplaga. Jag noterar att det både här och där uppges i katalogerna att Boken & biblioteket är tryckt i en upplaga av 1500 exemplar. Det är nog första gången jag sett att bibliotek och nätbokhandlar förmedlar en sådan uppgift. Transparensen tycks mig sympatisk – fast jag misstänker att någonting har blivit fel.
“Upplaga: 1500” kan ju tolkas på två sätt. Antingen att denna upplaga omfattade 1500 exemplar, eller att boken trycks i sin 1500:e upplaga. Vid renodlad print-on-demand är detta förvisso samma sak, men print-on-demand innebär ju (likt e-böcker) att begreppet upplaga förlorar sin gängse innebörd.
Efter att ha tittat närmare på en maskinläsbar katalogpost ser jag att “upplaga” i dessa sammanhang syftar på fält 250 i Marc, ett standardformat för bibliografisk metadata. På engelska heter detta fält “Edition statement” och verkar vara tänkt att informera om eventuella revideringar i den aktuella upplagan. När mitt kära förlag fyllde i upplagans antal exemplar verkar de alltså ha fyllt i ett formulär hos Bokrondellen på annat sätt än vad det var tänkt. Icke desto mindre är det sympatiskt. Uppgiften om hur många exemplar som tryckts har större relevans än var.

Kopimi. Kolla närmare på bokens kolofon och där återfinns inget copyright-©, utan ett kopimi-K. Det är ingen upplysning, det är en uppmaning. Precis som med min förra bok hoppas jag att någon – gärna flera – hittar sina sätt att sprida kopior. För två år sedan dröjde det inte många timmar innan Det postdigitala manifestet hade scannats in och spreds på nätet. Jag hoppas på någonting liknande den här gången. Gärna flera olika versioner, för det är inte helt självklart hur en pappersbok ska digitaliseras. Särskilt inte en dubbelbok. Därför släpps det inte heller nu någon “officiell e-bok”. Om det sker senare, så blir det snarare flera olika reviderade upplagor som samtidigt kommer att släppas i olika digitala format. Men kan lova att det inte sker förrän någon eller några har sett till att sprida minst en scannad version!

18 kommentarer ↓

#1 Victor A on 27 September 2011 at 11:29 pm

Bra idé att uppge utgivningsmånad i kolofonen, det borde man börja med.

Det där med tryckort är verkligen förvirrande. Jag har tjatat på tryckerier för att få veta var själva tryckerianläggningen ligger. Det trevligt att veta och dessutom en uppgift som blir allt känsligare i klimathänseende.

#2 Isak Gerson on 28 September 2011 at 7:51 am

Ja, behoven av tidsplacering är ju verkligen varierande. Jag tänker mig att det handlar om inte bara en, utan två saker:
1. Vilket akademiskt fält är det? Som filosof har jag sällan behov av närmare angivelse. För mig är oftast decennier det viktigaste. Om en författare är högproduktiv spelar det inte så stor roll om det är han vårskrift eller sommarskrift som det handlar om, utan bara vilken titeln är. Samma sak gäller ordning mellan författare. Det man vill veta är vem som var före vem, att Marx var efter Hegel, att Singer var efter Sartre. Jag kan mycket väl tänka mig att behovet är mycket mer klämmande för samtidshistoriker och statsvetare.
2. Närhet i tid. Även som filosof refererar jag självklart då och då till samtida tidningsartiklar och liknande. Jag tror att de flesta refereranden till väldigt tidsbundna OCH tidsnära skrifter är mycket mer krävande i precision. Kanske kan man hoppas att det uppstår en mycket mer partikulär praxis än dagebs väldigg generella akademiska?

Vad gäller kopimi, grymt! jag hoppas verkligen att folk förstår det som ett imperativ och inte som en juridisk fråga. annars har man ju förstått det fel. Maintain hardline kopimi!
2. Närhet

#3 Isak Gerson on 28 September 2011 at 7:54 am

Noterar förresten i din högerkolumn att det idag är tre år sedan Gläntas Framtidsencyclopediska definition. Coolt. Jag brukar hänvisa till den, så det är nästan lite av ett sammanträffande att du på dagen, tre år senare bloggar om ditt bok-kopimi.

#4 saturday_sun on 28 September 2011 at 8:59 am

Jag undrar varför du delade upp boken på två, och klassificeras olika därmed. Har du någon speciell tanke bakom detta? Å andra sidan spelar det inte så stor roll på biblioteket att de står på olika hyllor. En fördel är uppenbar, medan jag läser “Boken” kan min sambo läsa “Biblioteket”.

#5 rasmus on 28 September 2011 at 10:00 am

saturday_sun: Beslutet fattade jag tillsammans med förlaget.
Det är två materiella böcker, men bara en formell bok. Den har t.ex. ett gemensamt ISBN-nummer (vilket visade sig innebära att förlaget också bara får söka ett litteraturstöd – med två ISBN hade det varit möjligt att få två litteraturstöd). Eftersom den i alla kommersiella sammanhang räknas som en bok (i två band), misstänker jag att även biblioteken kommer att behandla den så. Men säker är jag inte. Det ska bli mycket spännande.

#6 saturday_sun on 28 September 2011 at 11:12 am

Ja troligtvis kommer även biblioteket att betrakta de två banden som en bok, men det blir som du säger – svårt att klassificiera den/dem, (om man inte ställer den direkt under A som du säger). Eftersom den ena delen heter Biblioteket och den andra Boken känns ju boken som två. Men man kan ge de två banden två olika placeringar på ett ganska enkelt sätt. Såg i libris att man i posten skrivit att det är den 1500:e upplagan.
Intressant att boken redan i sin materiella form ifrågasätter vad en bok är. Och att dess metadata också trasslas till.

#7 rasmus on 28 September 2011 at 1:37 pm

saturday_sun: Ja, det är jättekul att den materiella formen bidrar till att säga något om innehållet. Och omvänt inleds faktiskt bokens brödtext med att specificera vissa data om dess materiella form.

#8 Ellika on 28 September 2011 at 7:49 pm

men jag kan inte låta bli att intressera mig för de juridiska innebörden av kopimi-ket. copyright (c) har ju ingen juridisk betydelse i Sverige. Frågan är då om jag skulle kunna hävda att k-et innebär ett avtal som ger mig rätt att sprida. Det vill säga om du plötsligt ändrade dig och beslöt dig för att stämma mig för att jag kopierat din bok.

#9 rasmus on 28 September 2011 at 8:51 pm

Ellika: Jag skulle säga att den juridiska innebörden är noll. Tolka det som att noll juridik kommer att blandas in, eller som att noll kan göras mot att jag i ett hypotetiskt fall skulle välja att ändå dra in juridik. Det är nollan jag vill åt.

#10 Malte on 28 September 2011 at 10:41 pm

Mitt arbetskollektiv kommer ha arbetsdag d. 10. oktober med föremål att bygga en bokscannare.

Det ska glädja mig att scanna boken, och biblioteken.

>:)

#11 Anders on 29 September 2011 at 9:01 am

Informationen i Libris kommer direkt från bokrondellen och har ännu inte uppdaterats manuellt av någon, så det verkar vara ett rimligt antagande att Ink skrivit 1500 där det skulle skrivas 1. Gissningsvis kommer upplageuppgiften att förändras eller försvinna när posten så småningom bearbetas av KB:s enhet för nationalbibliografin.

Ur ett bibliotekskatalogperspektiv är flerbandsverk f.ö. komplicerade och konstant omdiskuterade, dels på grund av skillnader i praxis mellan olika bibliotek och dels på grund av att olika bibliotekssystem tekniskt hanterar dem på olika sätt.

#12 Viktualiebrodern on 29 September 2011 at 3:17 pm

Att angiven tryckort är lika trovärdig som ursprungsmärkningen på Arlas youghurt (som anger mejeriets lokalisering, inte mjölkens ursprung) är inte trivialt ur ett miljöperspektiv.

POD i en boklåda nära dig kan man faktiskt se som ett miljökrav.

Marknadsföringslagen har faktiskt bestämmelser om vilseledande marknadsföring. Om nu TF kräver ursprungsmärkning, men praxis gör att den får vara vilseledande, då borde ett konkret fall prövas i Marknadsdomstolen.

Anmälan till Konsumentverket kanske?

#13 Rasmus on 30 September 2011 at 7:48 am

Malte: Glädjer mig att höra!

Viktualiebrodern: Lokaliserad produktion, i form av POD i lokala boklådan, ansågs ju av många vara framtiden, på 1990-talet. Sen försvann idén och i stället blev Posten en stor vinnare på nätbokhandeln. Men ingen säger att det är slutpunkten. Jag skriver en del om detta i kapitlet om POD i Boken.

#14 Isak Gerson on 30 September 2011 at 12:04 pm

Malte: För ekologins skull, ha gärna med källmaterialet, så att man kan remixa inscanningen om man vill.

#15 Kristoffer on 30 September 2011 at 4:00 pm

Är det verkligen säkert att POD i en boklåda skulle bli mer miljövänligt? Papperstransport i mindre volymer åt gången och till fler aktörer, inköp av POD-skrivare, rimligtvis större energiåtgång per bok när de produceras en och en än i ett offsettryckeri.

Å andra sidan slipper man förstås de restupplagor som vi smala förlag får dras med, så där görs åtminstone en uppenbar vinst.

#16 Carl W. on 30 September 2011 at 6:18 pm

Bra fråga, Kristoffer. Vissa argumenterar som om det bara är transporten till kunden som ger utsläpp.

#17 Biblioteket och Boken – genesis | Isak Gerson on 5 October 2011 at 10:54 am

[…] Maintain hardline kopimi! Posted by Isak Gerson   @   5 October 2011 0 comments […]

#18 COPYRIOT | Ytterligare observationer kring bok och bibliotek on 22 October 2011 at 2:16 pm

[…] Kanske liknande Fler bokgrejer: ort, signum, datum, upplaga, kopimi […]

Kommentera