Äpplets järngrepp: om iTunes, iPod och Songbird

Om man klagar på “sitt” operativsystem är det inte ovanligt att den där självgoda typen ger sig tillkänna på nätet. Hans budskap (för det är alltid en man): men sluta klaga, bara byt till Linux!
Bakom detta ligger ett antagande: en man – ett operativsystem. Envar antas ha valt sida. Just därför kan man tala om “sitt” operativsystem i singularis. Och så brukade det väl se ut förr. Inte idag. Förutom att många individer har mer än en dator (telefoner inräknade), har varje dator i praktiken flera lager av operativsystem. När även www används som ett operativsystem håller det inte längre med att klamra sig fast vid det ideal om renlärighet som en gång var självklar bland dedikerade förespråkare för fri mjukvara. Men det betyder inte att vi kan acceptera vad som helst, bara att det förhållandet mellan mjukvara och subjektivitet måste bli mer komplicerat.

Jag hade tänkt förtälja om ett vardagsbekymmer. Ovanstående var bara en liten introduktion.

Apples program iTunes har nu funnits i drygt tio år och jag har nog använt det nästan lika länge för att lyssna på mp3-filer. Jag har ingalunda varit omedveten om programmets nackdelar, såsom att det inte gillar det fria filformatet ogg.
Jag är heller inte omedveten om de alternativ som kommit fram på senare år utan har i viss mån använt såväl Songbird som Amarok. Ändå har jag lika motvilligt som envetet klamrat mig fast vid iTunes som huvudsaklig mp3-hanterare. Varför?

Det handlar om metadata och det handlar om hårdvara. Särskilt i kombination. För min personliga del sträcker sig komplexet tillbaka till 2003, då jag för första gången införskaffade en iPod. Det bör ha varit i samma veva som antalet mp3:or på min hårddisk gick från hundratals till tusentals. För att sålla i ett sådant överflöd ställdes högre krav på mjukvaran och iTunes lyckades ganska bra med att uppfylla dessa krav. Att hantera spellistor, även automatiska spellistor som väger in om och när ett spår har spelats, är i sig föga märkvärdigt. Men i synkroniseringen mellan iTunes och iPod blir det ganska kraftfullt.
Snart märkte jag att jag var fast. Min hårdvara höll mig kvar i mjukvaran och min mjukvara höll mig kvar i hårdvaran. Och synkroniseringen av metadata mellan iPod och iTunes blev ännu viktigare av att jag hösten 2004 började använda Last.fm. Ingen annan lösning verkade fungera lika bra för att registrera metadata om lyssningarna där.
Hur mycket jag än har att invända såväl mot ägarna som mot mitt eget fetischförhållande till musikstatistik, så kan det inte förnekas att utbytet av metadata mellan iTunes, iPod och Last.fm har hjälp mig att hitta nya förmågor för orientering i ett mp3-universum. Utan detta vore min musikaliska subjektivitet en annan i dag. Och utan att ändra min musikaliska subjektivitet blir det svårt för mig att lämna Apples järngrepp. Det är det värsta av allt.

Visst har jag försökt. Särskilt den senaste “uppdateringen” av iTunes har gjort mig besvärad. Exempelvis att man plötsligt inte kan dra en filmapp till en spellista utan att alla .m3u-filer i mappen blir till nya spellistor och att dessa genast börjar spelas. En funktion som jag inte frågat efter och som inte går att stänga av. När jag letade efter den tidigare versionen av iTunes insåg jag att den var omöjlig att få tag i. Apple ser till att bara den senaste finns tillgänglig, vilket utgör en extra störig kontrast till den goda traditionen i fria mjukvaruprojekt att låta den som vill köra en äldre version.
När dessutom den externa hårddisken började visa tecken på att lägga av, gjorde jag slag i saken. För när man överger en disk, förlorar man också all metadata och alla spellistor – så funkar iTunes och jag är inte kinkigare än att jag kan uppskatta ett tillfälle till nystart.

Att på allvar börja lyssna på musik i Songbird var ingen dum upplevelse. Programmet är visserligen en ren kopia av iTunes, vilket kan kännas lite tråkigt. Men det låter en också använda diverse tillägg som gör att det i slutändan håller betydligt högre klass – för sig betraktat. Problemet uppstod när jag ville koppla samman Songbird med omvärlden, närmare bestämt med min iPod.

Tidigare fanns det ett tillägg, “iPod Device Support“, som lät Songbird synka med iPod. Sedan ett par år fungerar det inte längre, åtminstone inte med nyare versioner. Värst av allt är att ingen förklaring ges från Songbird-håll, trots att de annars är bra på att informera.
Min enda tolkning av detta är att Apple har förbjudit Songbird att erbjuda stöd för iPod och förbjudit dem att berätta om förbudet. Det vore helt i linje med vad man kan förvänta sig från Apple. Och fyller mig med än mer obehag när jag märker hur jag själv kommer krypande tillbaka. För jag är uppenbarligen inte helt redo att släppa tanken på att min bärbara mp3-spelare ska uppdateras med halvautomatiska spellistor vars innehåll i sin tur påverkas av vad jag har lyssnat på i den – något som jag hittills bara lyckats med när både hårdvara och mjukvara kommit från Apple.

Var finns vägen ut ur Apples järngrepp? För det första vore det bra om det gick att trolla fram modigare mjukvara, som siktar högre än på att klona iTunes och som framför allt inte ger upp när Apple skramlar med en patentportfölj (eller hur de nu gör för att verka läskiga). För det andra vore det utomordentligt om det kunde dyka upp en hårdvara som kan konkurrera med iPod inte genom sin yttre design utan genom sin öppenhet för synkronisering av metadata just med annan mjukvara än iTunes.
För det tredje är det uppenbarligen så att min personliga subjektivitet behöver konfigureras om så att jag kan uppskatta andra sätt att cirkulera metadata, som inte får mig att ständigt krypa tillbaka till det monopol som jag hatar. Min känsla är att dessa tre faktorer betingar varandra, vilket gör det hela en aning krångligare.