Robert Kurz: “Bilsagans slut”

Om någon kan göra anspråk på etiketten “kritisk teori” är det Robert Kurz från Nürnberg (inte från Frankfurt och alls inte från den akademiska världen). Han hör till en liten krets av “värdekritiker” som utgår från Marx ekonomikritik utan att vara marxister, idksar en arbetskritik som gör dem ovänner med stora delar av vänstern och en upplysningskritik som går långt utöver Adorno och som därtill gör vissa försök att formulera en megateori om “avspaltning” vars primära syfte tycks vara att ersätta befintlig feministisk teori. Tonläget är ofta polemiskt. Robert Kurz skriver tillspetsat, zugespitzt som han själv ofta skriver. Tyvärr är nästan ingenting översatt ens till engelska.

Här kommer min hastigt ihopslängda översättning av Robert Kurz senaste tidningskolumn, “Ende des Automärchens“, Slutet på bilsagan. Inte för att den på något vis är representabel för vidden av hans skriverier under de senaste tio åren. Här är det ekonomikolumnisten Robert Kurz som framträder, snarare än ultrakritikern. Men ändå. Bilindustrins öde är ju en synnerligen aktuell fråga även i Sverige.

* * *

Bilsagans slut
Oavsett allt snack om tjänstesamhället, fortsätter tillverkningsindustrin att bilda basen för kapitalets reella värdeskapande. Och bilindustrin bildar fortfarande dess kärnsektor. Ett brett spektrum av underleverantörer och tjänsteföretag är beroende av bilindustrin. Efter storkrisens utbrott år 2009 blev därför biltillverkarna, jämte banksystemet, de främsta mottagarna av statliga understöd. Såväl med direkt statligt deltagande (General Motors) som med andra slags räddningsåtgärder och borgensåtaganden hölls de under armarna, vilket i praktiken liknade en global subventionering av bilförsäljningen. Här i Tyskland fick vi den beryktade skrotningspremien. Åtgärden framstod också som nödvändig, för av alla tillverkningsindustrier var det just i bilindustrin som hade byggt upp den största globala överkapaciteten, vilket hotade att smälta som snö i solsken efter sammanbrottet för den köpkraft som drivits av finansbubblor.

Efter en mycket kort tid ansågs biltillverkarna överallt ha räddats likt genom ett under. Centralbankerna lät pengarna svämma över för att vända den störtande konjunkturen. På detta profiterade inte minst bilförsäljare, för den rullande plåtlådan råkar nu vara det begärsobjekt som föredras i denna värld. Även den som just klarat sig över hungergränsen börjar genast att drömma om en bil. Kina utmärker sig för en pågående bil-boom med rent ofattbara tillväxtnivåer. På bara några få månader uppsteg Kina till den viktigaste nya exportmarknaden för tyska biltillverkare. Ett varningstecken hade kunnat vara att det inte är småbilar eller mellannivån, utan den extremt dyra premiumklassen, som utgör merparten av detta exportunder. Vad som mognat i Kina är ingen solid masskonsumtion, utan snarare ett skrytbehov hos krisens vinnare – inte minst på den luftiga grund som utgörs av den kinesiska bostadsbubblan, som (vid sidan av statliga hjälpinsatser) har blivit den nya drivkraften för USA:s konjunktur.

Under tiden upplöses världens statsfinanser i luft. Skuldkrisen i USA och i EU slår redan tillbaka på konjunkturen. I Kina är det den galopperande inflationen och centralbanken hittills otillräckliga försök att dämpa den, som visar vägen mot en avkylning. Precis som att bilindustrin hörde till de första att dra nytta av räddningspaket, blir den troligtvis först att drabbas av det allt sannolikare fallet ner i en global recession. Uppsvinget var alltför snabbt och alltför yppigt för att vara sant. Redan i andra kvartalet 2011 har världsmarknaden för personbilar gått in i en stagnation. Prognoserna korrigeras nedåt, vilket för år 2012 betyder en nedskrivning från 65 till 60 miljoner bilar.

Slutet på bilsagan innebär också att det substantiellt olösta problemet med global överkapacitet åter kommer att hamna på dagordningen. De gamla konkurskandidaterna är även de nya och främst i ledet står General Motors, som med hjälp av statliga injektioner lyckades med att tillfälligt framstå som ett robust företag. Om de återfaller i sina gamla problem, betyder detta även ett ytterst ovisst öde för GM:s tyska dotterbolag Opel. Ryktena om en möjlig försäljning av Opel talar ett tydligare språk än alla framgångssagorna. Saken är bara att ingen kommer att vilja äga företaget den dag då konjunkturen åter pekar nedåt. Det subventionerade uppsvingets tama örn kan snart åter muteras till konkursens gam. I vilket fall visar bilindustrins utveckling på exemplariskt vis den kommande utvecklingen av världens näringsliv.

11 kommentarer ↓

#1 Karsten on 31 August 2011 at 12:20 am

Statliga destruktiva ingrepp och gigantisk pengarullning till biltillverkare är av ondo. Verkar sunt, låter som Johan Norberg litegrann.

#2 chrisk on 31 August 2011 at 8:10 am

Tyska Wikipedia är helt fantastisk. Se bara på den här vackra formuleringen:

Die Arbeiterklasse ist aus wertkritischer Sicht selbst Teil des kapitalistischen Systems und deshalb nicht in der Lage, eine Rolle als revolutionäres Subjekt zu übernehmen.

Inser nu att det bor en liten värdekritiker inom mig.

#3 saturday_sun on 31 August 2011 at 12:38 pm

Man inser att allt hopp för SAAB är ute.

#4 Gnuggis Majoris on 31 August 2011 at 12:40 pm

Näringliv och näringsliv, ni har så fattig fatasi och så lite känsel i era underliv. Med de orden kysste han mig trött ur en okysst morgon.

Det var inga biliga wurstar som stormade ur det spritköket, det kan jag lova. Så jag ställde mig på alla fyra och skek: Ebersprächer du mitt märklin, autobahn!

-Kommer du?

Substansialiserar du swanningssagorna och fyller hela min livbåt med din polyvinylklorid, täta läckorna och slicka i dig glosorna från lite äkta tyskt industrifett. Du behöver inte säga att du älskar mig, det blir dessutom svårt för dig när jag sätter mig på ditt huvud. Ja. hauptbahnhof till ecklesiastiken, autobahn.

-Voff!

#5 Martin Saar on 31 August 2011 at 12:58 pm

Tack Rasmus för översättningen av Kurz, den sitter i dessa dagar som en smäck. Länkar vidare!

#6 steelneck on 31 August 2011 at 1:26 pm

Jo, den industriella revolutionen var över någon gång efter kriget och idag har en revolution så smått börjat inledas. Så ja, industri i stort kommer att gå samma väg som bondgården. Jordbrukssamhället försvann och ersattes av industrisamhället, det är ju så man brukar säga, men försvann bondgården för det? Nä just det, det finns en gradskillnad, saken är inte svartvit. Från att “alla” på något sätt hade sitt levebröd utifrån jord och skogsbruk till detsamma gällande industri betydde ju inte att jorden slutade att brukas, jordruken blev “bara” så effektivt pga. industrialisering av det att rätt få arbetade inom det. Samma utveckling sker nu inom industrin, den effektiviseras genom ny teknik så till den milda grad att rätt få arbetar inom den. Den försvinner dock inte, lika lite som att bondgården försvunnit.

#7 Bilsagans slut! « ASPO Sverige on 31 August 2011 at 1:31 pm

[…] Rasmus Fleischer på bloggen Copyriot har gjort en hastigt ”ihopslängda översättning”  och menar att ”texten inte är ”representabel för vidden av hans skriverier under de senaste tio åren. Här är det ekonomikolumnisten Robert Kurz som framträder, snarare än ultrakritikern. Men ändå. Bilindustrins öde är ju en synnerligen aktuell fråga även i Sverige. Robert Kurz skriver tillspetsat, zugespitzt som han själv ofta skriver. Tyvärr är nästan ingenting översatt ens till engelska.” […]

#8 victor on 1 September 2011 at 8:25 am

steelneck: hm ja, jordbruk är ju fortfarande jordens vanligaste sysselsättning. om man ska likna tillverkningsindustrin vid jordbruket lär den dominera planeten i några århundraden till…

#9 COPYRIOT | Mellan olja och guld on 1 September 2011 at 12:54 pm

[…] Robert Kurz: “Bilsagans slut” […]

#10 COPYRIOT | Att begripa krisen, del 13: “Kapitalismen upprepar sig inte” on 20 December 2011 at 11:51 pm

[…] Robert Kurz: “Bilsagans slut” […]

#11 Brev till en arbetskamrat « motarbetaren on 11 January 2013 at 2:14 pm

[…] äter sina barn, skriver Robert Kurz i en text om tysk högerextremism som borde översättas. Och den oroväckande utvecklingen är de […]

Kommentera