Min artikel i Aftonbladet om Europas två extremhögrar – som i dag även publiceras på norska i Aftenposten – har fått rätt stort respons väckt ett antal frågor, som jag ska försöka bena ut kortfattat en i taget. Först av dessa frågor är vad de två extremhögrarna ska kallas. Att generalisera är nämligen ofrånkomligt och alternativet till att ha två ganska svepande begrepp tycks vara att stå med ett jättesvepande begrepp.
Vad vi ännu saknar är orden för att tala om Europas två extremhögrar. “Kontrajihadism” kan tills vidare duga för den ena, den som spänner från bröderna Ekeroth till Anders Breivik. Den andra extremhögern, som sträcker sig från sanningrörelsen till identitärerna, är svårare att benämna med ett gemensamt begrepp.
“Kontrajihadism” är, precis som “sanningsrörelsen” och “identitär” eller för den delen “nationalsocialism”, ett begrepp som är skapat av dem som det betecknar. Jag betraktar inte detta som problematiskt i sig – snarare tvärtom. Att göra dem till analytiska begrepp innebär dock att de avgränsas på delvis nya sätt än hur de ursprungligen användes.
Min vän Alex hörde av sig med kritik mot mitt val att tala om “kontrajihadister”. Han menade att det bidrog till att erkänna dem som “försvarare” mot ett verkligt angrepp. Jag framförde själv samma kritik mot begreppet “antijihadister”, när någon föreslog detta. Men att tala om “kontrajihad” uppfattar jag som en rimlig återspegling av en självförståelse där kontrajihadisterna faktiskt anser sig för ett “heligt krig” vars karaktär är utstuderat reaktiv, då det sker i respons på ett förställt heligt krig från motståndaren (där även sådant som barnafödande betraktas som krigshandlingar, kan tilläggas).
Hur som haver – Christian Tengblad har fortsatt diskussionen och är likt Alex skeptisk till att tala om kontrajihadism. Av hans olika alternativ framstår “korstågshögern” som mest användbart, om än lite bökigt. Eller är det bara jag som har fastnat i att det måste vara en -ism?
På engelska tänker jag mig i vart fall att crusaderism borde kunna ta fäste som beteckning på den europeiska extremhöger som identifierar sig med “väst”, utser islam till sin primära fiende och paradoxalt nog lyckas vurma för medeltid och upplysning på samma gång.
Det kan nämnas att Anders Behring Breivik själv använder begreppet vid ett tillfälle i sitt manifest. Närmare bestämt tar han ställning för “Pro-national or pan-European crusaderism”.
54 kommentarer ↓
Korstågshöger framstår som löjligt och pejorativt, även om kanske stora delar av “korstågshögern” är löjlig i sig själv, men det är en annan fråga. Hur stort är egentligen vurmandet, anspelandet och refererandet till de medeltida korstågen bland dagens europeiska och antiislamiska ytterhöger? Visst talas det inte sällan om att “islam har inte reformerats på 1400 år” men det är 1683 som är ett av de årtalsrelaterade fokuseringspunkterna för de mer intellektuella kontrajihadisterna, dvs. efter medeltiden (men före upplysningen).
Jag saxar ett citat ur din Aftonbladet-artikel Rasmus:
“Ett par år senare inledde Mohamed Omar sitt stora projekt att samla denna andra extremhöger i Sverige. Till dess andra förgrundsgestalter hör i dag Israel Shamir, Jonas De Geer och Lars Adelskogh.”
Till kretsen hör också Ahmed Rami (antisemitiska Radio islam) får man tillägga. I vart fall en del av dessa personers gemensamma nämnare identifierar jag som deras intresse för Traditionalismen. Är du väl inläst på denna idéströmning Rasmus?
I Sverige verkar denna idétradition ha introducerats av följande tre personer: Tage Lindbom, Kurt Almqvist och Ivan Aguéli. Jonas de Geers intresse för Traditionalismen idag kan jag inte uttala mig om. Han verkar dock ha skrivit en c-uppsats om Tage Lindboms omprövning av sin livsåskådning.
Även Mohamed Omar tycks ha haft vissa kontakter med Lindbom och refererar ofta till Seyyed Hossein Nasr, vilken är en akademisk exponent för denna tankeströmning. Även identitärerna har sin koppling till denna rörelse. Där verkar det främsta namnet vara Julius Evola, vilken stod den italienska fasciströrelsen nära då dess aktier stod som högst.
Jag har funderat på att läsa ett översiktsverk om Traditionalismen. Marck Sedgwick har skrivit en bok med titeln:
“Against the Modern World: Traditionalism and the Secret Intellectual History of the Twentieth Century”
Synpunkter på denna bok tas tacksamt emot. Jag uppskattar den sajt och blogg som Sedgwick har skapat om Traditionalismen.
Sajt:
http://www.traditionalists.org/
Blogg:
http://traditionalistblog.blogspot.com/
Som jag uppfattar det efter att ha läst lite av vad Sedwick skriver finns det en mer rumsren akademisk/religiös gren en mer radikal och explicit politisk gren av denna idétradition.
Hur som helst tycks all form av Traditionalism gå ut på ett avståndstagande från den moderna världens livs- och åskådningsformer. Utveckla gärna och skriv lite mer om detta. Jag tycker det är intressant hur vissa former av högerextremism och radikal islamism hämtar sin näring ur Traditionen (som de invigda skriver…).
Sedan tycker jag att du borde skriva problematisera vad “högerextremister” egentligen står för i dagens Sverige. Sverigedemokraterna är, frånsett deras invandringspolitik och kriminalpolitik, ett mittenparti. De står och svajjar i centrala ekonomiska frågor på ungefär samma sätt som Miljöpartiet.
Sociologen Staffan Svallfors skriver i sin bok “Klassamhällets kollektiva medvetande” om att lägre socialgrupper i regel är starkare förespråkare för en hård kriminalpolitisk linje, tar avstånd från företeelser som HBT-rörelsen och är mer positivt inställd till en restriktivare (främlingsfientlig) invandringspolitik än högre tjänstemän och akademiker.
På den s.k. extremhögerfronten, om du läser exempelvis Oskoreis blogg, så ser du hur kritik av konsumtionskultur och kapitalism (ofta av ungefär samma slag som kritik framförd av vilken mainstream-marxist som helst) kombineras med djupt konservativa utlägg där det markeras mot feminism, hbt-rörelsen och invandring.
Det verkar för mig som att det rör sig om något slags hybridideologi faktiskt. Särskilt höger är den i vart fall inte ur ett strikt ekonomiskt perspektiv…
En central knytpunkt i kontrajihadismen skall vara bloggen “Counter-Jihad”, som Breivik citerar på ett antal ställen. Jag tycker “kontrajihadism” är ett utmärkt begrepp, då det, som du själv skriver, fångar rörelsens reaktiva karaktär. Överhuvudtaget är det en bra idé att i görligaste mån använda beteckningar som speglar rörelsernas egen självbild. Invändningar som svamlar om legitimisering är rena rama dravlet, i vart fall om man är ute efter förståelse snarare än enfaldig propaganda.
Dock: en pejorativ beteckning som Breivik spridit till en bredare massa är “kulturmarxist”, som av vad jag förstått etablerades på 80 – talet av Pat Buchanan. Beteckningen i fråga är naturligtvis minst lika politiserad som “politiskt korrekt” eller “massinvandring”, då den nästan uteslutande används av kommentarfältherrar, flashback-höger och högerradikala bloggare. Jag tycker emellertid själv att beteckningen är väldigt träffande, då den ringar in och på ett tydligt sätt beskriver en rörelse, eller möjligen ett idéfält, som i övrigt tycks sakna enhetligt namn, trots att den haft ett ganska stort inflytande, i vart fall på universitet och kultursidor, nämligen den nya typ av vänster som ersatt ekonomiska kategorier som “proletär” och “borgare” med kulturella identiteter: HBT – person, muslim, kvinna, papperslös, vit, heterosexuell man. Tankar om detta?
PS: För en djupare förståelse av den identitära högerextremismen är Evola ett måste, särskilt Men Amongst Ruins. Han är deras profet, inget snack om saken, som därtill är en smula hipp i bredare JVVF – kretsar. 2000 – talets Nietzsche.
Huj, huj. Många begrepp, särskilt i kommentarerna. Kontrajihadism låter vettigt i mina filosofiskt obildade dataöron. Dvs jag förstår vad det betyder.
10000-kronorsfrågan är vad du tänker kalla den *andra* rörelsen. Den som inkluderar allt från esoteriska sanningssökare – inspirerade av sådant som teosofi, buddhism, new age, pachamama och diverse mysticismer – till nynazister. Jag personligen tror det är ett misstag att klumpa ihop dessa två under samma paraply. Tänk på vad Tankesmedjan Mänsklighet & Co kommer säga om du försöker bunta ihop dem med nazister :o
Nu vill jag inte vara taskig mot någon eller så. Men eftersom jag läst på om övertro och konspirationsteorier så kan jag ge en långsökt koppling för att få ihop det. Vissa personer inom sanningsrörelsen rör sig med begrepp som är mycket lika de som teosofiska samfundet för fram. Förmodligen har de ingen aning om vad teosofiska samfundet är eller vem Helena Blavatsky var, men det är en annan fråga.
Innersta kretsen runt Hitler hade ett ockult sällskap som var inspirerade av en 1800-talsroman som introducerade begreppet “Vril”. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Vril#Vril_society
Där återfinns kopplingar mellan “Vril” och Teosoferna. Långsökt, men det är ungefär så nära man kommer.
I artikeln skrev du att sanningsrörelsen för fram en judisk världskonspiration. Men sanningsrörelsen hävdar snarare att det finns en “maktelit” som kontrollerar “den västliga intressesfären”. Inte hela världen. Och personerna i denna maktelit är inte enbart judar. Faktum är att majoriteten av personerna på de olika listorna som cirkulerar (bilderberggruppen, trilaterala kommissionen, council of foreign relations, world economic forum m.m.) kallar sig kristna (även om många av dem som kallar sig kristna snarare borde kallas sekulära).
angående legetimering och val av begrepp. När jag invände mot begreppet så byggde detta dock i första hand på Rasmus egen argumentation (jag skrev följande. tar mig friheten att bara klippa in vad jag skrev till Rasmus tidigare):
“Jättebra artikel i Aftonbladet om Europas två extremhögrar. Jag har dock en invändning (på en punkt som skulle kunna komma att få olycklig betydelse i den fortsatta debatten): när du tar ansatsen att lansera begreppet ”Kontrajihadism”, så gör du ju precis det du varnar för i din inledning, d v s bekräftar “extremhögerns egna problemformuleringar” … att deras kamp definieras som ett försvar (mot en pågående muslimsk invasion av Europa etc)”
och vidare:
“jag skulle spontant uppfatta ”kontra”-prefixet på samma sätt som ”anti”. Och detta fenomen, att de skulle identifiera sig med det heliga krig de vill bekämpa, är vilseledande att framföra som primärt – nästan som om problemet med dagens fascism vore att det identifierar sig för mycket med Islam. Ursäkta om jag hårddrar detta på ett orättvist sätt men jag för min del skulle inte vilja bidra till att erkänna dem som ”försvarare” inför ett angrepp. Om man vill fokusera på detta spår av heligt krig så borde ju i så fall snarare ”korsfararextremhöger” passa bättre.
Men jag tycker snarare att linjerna borde dras till den närmare historiska kontexten av kolonialism och kolonialt motstånd, samt det rådande världssystemets maktrelationer. Det enklaste som jag spontant skulle föredra vore nog ”antisemitisk extremhöger” och ”antimuslimsk extremhöger” i så fall..”
– Frågan är väl om det bästa sättet att förstå dem är att “spegla deras självbild” eller att se igenom denna och låta begreppen fånga “vår” förståelse av dem, utifrån våra teoretiska utgångspunkter. Om dessa nivåer däremot skulle råka sammanfalla så är det ju däremot förstås inte problematiskt.. men jag tvivlar på det i det här fallet.
Alex: Tack för att du för vidare resonemanget. Jag redigerade f.ö. din kommentar genom att lägga till kursiveringar av de citerade styckena.
JN: priv
Anonym: Hoppas strax kunna återkomma om traditionalisterna antingen i detta kommentarsfält eller möjligen i en särskild bloggpost.
Albert: Återkommer även till det du skriver!
det centrala är just “problemformulering” (vilket är något annat än “självbild”) – med begreppet “Kontrajihadism” skulle jag anse att man tvingas gå alldeles för långt i att tillägna sig deras definition av “jihad” och därmed låta dem vägleda en i samhällsanalysen.
Alex: “Det enklaste som jag spontant skulle föredra vore nog ”antisemitisk extremhöger” och ”antimuslimsk extremhöger””
Jag är alltså skeptisk till att etablera ett sådant begreppspar. Detta just av det enkla skälet att:
a) även bland de utpräglade antisemiterna är många, om än inte alla, även antimuslimska. Detta gäller inte minst för identitärerna i t.ex. Frankrike och Sverige. Och för t.ex. ungerska Jobbik och tyska NPD så finns ingen motsättning mellan att vilja rensa den egna nationen från muslimer och att samtidigt, på det globala planet, betrakta Ahmadinejad som allierad.
b) även de antimuslimer som framställer sig som pro-israeliska kan i hög utsträckning klassas som antisemiter. Det gäller såväl för en pseudokristen ateist som Anders Breivik som för en kristen apokalyptiker som framlidne Kjell Sjöberg. Den senare nämner jag bara som ett exempel på en tendens som är djupt förankrad inom t.ex. pingstkyrkan och Livets Ord. Jag har tidigare, i min magisteruppsats om konspiracism, beskrivit hur dessa kombinerar en proisraelisk och en antisemitisk hållning.
Sammanfattningsvis: vi bör inte primärt skilja mellan antisemiter och antimuslimer, även om den retoriska tyngdpunkten skiljer de två extremhögrarna. Snarare tror jag att vi bör utveckla bättre sätt att karakterisera de två strömningarnas idéer utan att ständigt behöva referera till abrahamistiska religioner. Det vill säga: fram för en mer djuplodande analys av vad som skiljer och förenar de två extremhögrarna i fråga om så grundläggande saker som kön och pengar, men även historieuppfattning och metafysik.
“Dock: en pejorativ beteckning som Breivik spridit till en bredare massa är ‘kulturmarxist’, som av vad jag förstått etablerades på 80 – talet av Pat Buchanan. Beteckningen i fråga är naturligtvis minst lika politiserad som ‘politiskt korrekt’ eller ‘massinvandring’, då den nästan uteslutande används av kommentarfältherrar, flashback-höger och högerradikala bloggare. ”
Pat har en hel del grumliga idéer som han sprider i artiklar och böcker. Förstår jag saken rätt är hans uppfattning att Hitler tvingades in i andra världskriget av Winston Churchill bl.a.
Här är en av hans böcker på detta tema:
http://www.amazon.com/Churchill-Hitler-Unnecessary-War-Britain/dp/030740515X)
Vill man ha en liten introduktion till kritiken av “kulturmarxismen” så kan man lyssna på hans “Culture War Speech”:
Del 1:
http://www.youtube.com/watch?v=iO5_1ps5CAc
Kan man inte kort och gott dela upp högerextremismen i den antimuslimska rörelsen och den antisemitiska rörelsen? Det är ju deras huvudinriktningar ju.
Magnus, blandar du inte in vänsterextremismens huvudinriktningar nu?
Ok, absolut Rasmus – jag förstår dina poänger om problemet med det begreppsparet “antimuslimsk – antisemitisk”. Instämmer helt med slutsatserna:
“Sammanfattningsvis: vi bör inte primärt skilja mellan antisemiter och antimuslimer, även om den retoriska tyngdpunkten skiljer de två extremhögrarna. Snarare tror jag att vi bör utveckla bättre sätt att karakterisera de två strömningarnas idéer utan att ständigt behöva referera till abrahamistiska religioner. Det vill säga: fram för en mer djuplodande analys av vad som skiljer och förenar de två extremhögrarna i fråga om så grundläggande saker som kön och pengar, men även historieuppfattning och metafysik.”
… jag antar att vi då helt enkelt leds till att återvända till fascism-begreppet, och nytolkningar av dess framträdelseformer idag.
Jag har aldrg hört uttrycket “identitär” tidigare (Google listar Metapedias definition först).
Är *det* ett etablerat uttryck som ska användas för att definiera andra fenomen?
@ Vladimir nä varför skulle jag göra det eftersom vänster per definition vare sig är antimuslimsk eller antisemitisk annars så skulle det inte vara vänster. Vänstern utgår ju först och främst i från klassanalysen du kanske borde ta och läsa på lite.
Att kalla den identitära rörelsen för “antisemitisk” på samma sätt som kontrajihadismen och SD är “antimuslimska” är missvisande. Där antimuslimskerna vill värna det tänjbara begreppet “den europeiska kulturen”, som kan betyda lite allt möjligt: kristenheten, folket, arvet ifrån upplysningen och så vidare, mot det snävt definierade hotet från “islam”, vill identitärerna värna vad de ser som den traditionella europeiska kulturen, som hotas av hela det moderna projektet, ett begrepp lika löst som antimuslimernas “europeiska kultur”. En del identifierar förstås Judarna som modernismens främsta arkitekter, men absolut inte alla, och idéer om Judiskt inflytande är på intet sätt en nödvändig del av grundteorin. På samma sätt är det förstås med konspiracismen: det går alldeles utmärkt att tänka sig en konspiration som INTE styrs av judar.
JN: Jag håller med om att det leder oerhört fel att tänka sig en symmetri i detta avseende. Det är därför som jag heller inte velat använda “den antisemitiska extremhögern” (eller liknande) som etikett – även om Aftonbladet skrev så i underrubriken.
Det finns bara en sorts fascister.Det är att göra dom en tjänst att dela upp dom i grupper.
Jag förstår inte varför man ska bortförklara Breiviks proIsraeliska förhållningssätt. Är det beröringsångest detta med att man inte vågar se att Israel uppskattas och försvaras av en del fascister? Den islamofoba och rasistiska form av nationalism som riktar sig mot araber har djupa förankringar i såväl Europa som Israel. Det är alltså delvis en israelisk företeelse. Fånigt att försöka få det till att Breivik är “antisemit”.
Att påstå att Malexandermördarna skulle vara “propalestiner” på samma sätt som Brevik är proIsrael håller inte. Var finns belägg för uttalat stöd för palestina och dess folk hos Malexandermördarna? Att vara antisemit är inte detsamma som att stödja Palestinas sak.
rotve:
“Fånigt att försöka få det till att Breivik är “antisemit”.
Gör inte Breivik en rad antisemitiska uttalanden i manifestet? (Jag har inte läst annat än citat ur det i olika artiklar, bl.a Fleischers i Aftonbladet)
“Var finns belägg för uttalat stöd för palestina och dess folk hos Malexandermördarna?” klart att det inte gör, men inget motsvarande hos Breivik heller om jag förstått artikeln i Aftonbladet rätt. Breivik är antisemit men ser Israel som en bastion mot islam.
Jodå, det är belagt att Malexandermördarna betraktade sig som pro-palestinska och dessutom ansåg det vara en viktig skiljelinje. Återkommer i frågan.
Hade ingen aning om det.
I artikeln i Aftonbladet så är det ju inte bara namnet på “kontrajihadismen” som diskuteras. Den andra rörelsen får inte ens något namn. Jag skulle därför vilja föreslå “systemkritisk extremhöger”. Precis som “kontrajihadism” är det (av vissa) självvalt och skulle nog accepteras av många utpekade. Dessutom pekar det på en skillnad mellan de två rörelserna som Rasmus diskuterat tidigare i sin blogg men som till stor del föll bort i Aftonbladet: den ena grenen av extremhögern är betydligt radikalare än den andra. Jag utvecklar den analys i http://jagvillvarafarlig.blogspot.com/2011/09/enkel-och-moderat.html i en text som inte får rum i denna kommentarsruta.
“Jodå, det är belagt att Malexandermördarna betraktade sig som pro-palestinska och dessutom ansåg det vara en viktig skiljelinje. Återkommer i frågan.”
SVAR:
Du återkom aldrig med belägg i frågan, Rasmus.
Därför fortsätter jag att betvivla.
Den första rörelsen kallar jag islamkritisk då det är den minsta gemensamma nämnaren men det låter kanske inte tillräckligt värdeladdat? Kontrajihad är väldigt värdeladdat då det implicerar utgångspunkten att det pågår ett heligt krig mot västvärlden som måste bekämpas. Det är åtminstone för mig en extrem ståndpunkt som inte utgör mittfåran i den växande islam- och massinvandringskritiska rörelse som jag antar att begreppet är tänkt att stämplas på. Vidare håller jag inte heller med om att kontrajihadismen (alltså de som delar den utgångspunkten som begreppet implicerar) är högerextrem. Visst finns det visst fog för att kalla den extrem och i viss mån höger men allt som är extremt och höger är INTE högerextremt. Republikanerna i USA är både extremare och längre åt höger än SD i Sverige men kallas (än så länge) inte högerextrema. För mig är den enda egentliga högerextremismen den “andra” du beskriver – möjligen tillsammans med den “tredje” dvs den islamistiska som ju står mycket närmare den “andra” i synen på judar osv. Breivik är klart höger (konservativ) och väldigt extrem men får räknas till ett annat gäng knasbollar tycker jag. För min del kan vi gärna kalla dem kontrajihadister då begreppet som sagt torde utesluta de mer jordnära islam- och invandringskritiker som medievänstern försöker så hårt att extremiststämpla med “argumentum ad Breivik”. Vänsterextrem är för övrigt utgångspunkten att tredje världens ekonomiska och sociala problem kan och till varje pris bör lösas genom omfattande folkförflyttningar. Avfärdar man den stämplas man som högerextrem idag vilket gynnar de riktiga högerextremisterna.
Kommentera