Det har blivit läge att återvända till tre inlägg som postades här i januari.
- Två extremhögrar i Europa: Front National vid ett vägskäl
- Två extremhögrar i Europa: Laguppställning
- Två extremhögrar i Europa: Vari skillnaden består
Under de senaste tio åren, 2001-2011, har de högerextrema miljöerna i Europa allt tydligare delats i två. Mellan de två extremhögrarna finns strukturella likheter, men också avgörande skillnader vad gäller fiendebild och potentiella allierade. Här tas endast skillnaderna upp, mycket förenklat:
Å ena sidan finns en extremhöger som mobiliserar till försvar av det kristna västerlandet med islam som omedelbar huvudfiende. De identifierar sig med den upplysningens universalism, orienterar sig geopolitiskt mot USA och poserar gärna med israeliska flaggor.
Å andra sidan finns en extremhöger som mobiliserar mot tanken på en judisk världskonspiration, för den etnopluralistiska tanken på homogena, självstyrande nationer vilket åtminstone skenbart står i motsättning till universalistiskt upplysningstänkande. Geopolitiskt orienterar de sig mot Ryssland eller Iran och de poserar gärna med palestinska flaggor.
Ett svenskt exempel utgjordes av splittringen mellan Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Men dessa ska inte betraktas som några idealtyper.
Skillnaden mellan dessa två extremhögrar är kvalitativ, underströk jag i bloggposterna. Det handlar alltså inte bara om grader av “extremism”. Snarare ryms det inom respektive grupp hela spännvidden från slipad politiker till potentiell terrorist.
Med detta antyds inte att en politiker som Jimmie Åkesson skulle sympatisera med en terrorist som Anders Behring Breivik. Men de hör till samma extremhöger, vilken i sin tur är en annan extremhöger än den som representeras av Mohamed Omar eller Joakim Andersen.
Det finns förvisso skäl att tala om en tredje extremhöger i Europa, som är renodlat islamistisk, närmare bestämt salafistisk. Även om dess centrum ligger utanför Europa så består är dess tankegods i hög grad ett arv europeisk antisemitism och nationalsocialism. Även här finns hela spektrat från politiker till terrorister, vilka inte nödvändigtvis sympatiserar med varandra.
Direkt efter bomben i Oslo spekulerades det i om salafister låg bakom. Sådana spekulationer är i sig ingenting konstigt, förutsatt att även andra spår hålls öppna. Trots allt verkar det t.ex. ha varit en salafist som sprängde sig själv i Stockholm förra julen. Att det finns terrorister inom en högerextrem riktning betyder inte att de saknas inom andra.
Efter september 2001 växte en klyftan den “pro-västliga” och den “anti-västliga”, samtidigt som begreppet “terrorism” associerades nästan uteslutande med salafisterna. Efter juli 2011 kan ingen längre förneka att även den “pro-västliga” extremhögern rymmer en potential till terrorism.
(PS. Jag hade egentligen ingen tid att skriva det här inlägget. Om du fann det klargörande är jag givetvis tacksam för en flattring på knappen som följer.)
52 kommentarer ↓
Extremnationalister funkar bättre, iom att de rör sig om protektionistiska rörelser och motståndare till globalisering, kapitalism, världsmarknad etc. (dessutom antidemokratiska) i varierande grad. Applicerat i de sammanhanget känns vä/hö-skalan lite baklänges?
Den ena högern, den som är anti-Islam och pro-Israel, är den som SD tillhör liksom ABB (liksom de flesta kultur-konservativa ute i Europa). De skulle jag kunna placera till höger på höger-vänsterskalan.
Men den andra högern, som är pro-Palestina och antisionistisk, går inte att placera på höger-vänster skalan lika lätt. Deras åsikter har ju mer gemensamt med Vänsterpartiet än något av de andra partierna. I alla fall om man tittar på hur de förhåller sig till Islam och till Israel/Palestina.
2-3 “extremhögrar” ok… antar att kritik mot invandringspolitiken automatkvalificerar till någon av dina grupperingar.
Förresten, hur många “extremvänstrar” har du hittat?
Jag har inte talat om invandringspolitik och ser inget skäl att göra det.
Om du hade läst mitt tidigare inlägg om extrempolitik så hade du noterat dels att jag använder “extrem” som ett analytiskt begrepp och inte som ett skällsord, dels att jag även diskuterar olika “extremvänstrar”.
Man har åtminstone i franskt språkbruk låtit “extremvänstern” syfta på olika slags trotskister, stalinister och maoister, ibland även anarkister och anarkosyndikalister. Detta innebär inte att skillnaderna ska underskattas.
Hur många extremvänstrar det finns är en fråga vars svar är historiskt föränderligt. För trettio år sedan var det t.ex. tydligt att Sovjettrogna och Kinatrogna marxist-leninister stod för helt olika linjer, vilket inte riktigt kan sägas om deras återstående arvtagare, däremot ser jag en klar skillnad mellan (post)stalinister och (anarko)autonoma.
Killen tillhör den antimuslimska, proisraeliska höger som kan lägga fram sina åsikter på vanligt sätt. På ledarsidor, i debattprogram, i riksdagen och stortinget genom SD och FRP (som är Norges största parti). Varför terror skulle behövas för att få igenom ett politiskt program som redan vinner mark i Norge och som redan är statsbärande i Danmark förklaras inte, trots 1500 sidor.
Annars är manifestet intressant. Killen berättar utförligt varför han hatar 68-vänstern och varför han inte tycker att man kan skylla deras kulturrevolution på “judarna”. Hans genomgång av detta skulle kunna vara skriven av mig själv eller någon annan paleokonservativ.
Hans dröm om Israel som en allierad i ett framtida inbördeskrig mot islam och drömmen om hur massiva blandäktenskap ska ersätta mångkultur med amerikansk postmodernism delas ju av såväl neokonservativa amerikaner (typ David Horrowitz) som de ledande tyckarna inom SD.
Kort och gott var killen inte speciellt radikal eller ens ovanlig inom den höger som dominerar konservatismen idag. Gott om fantasi och stort ego hade han däremot, och det var nog det snarare än hans (rakt igenom ganska vanliga) politiska åsikter som ställde till det den här gången.
Pratar man om extremhögern så är ämnet förstås inte frikopplat från invandringspolitiken, så jag förstår inte riktigt varför du gör den anmärkningen. Intressant däremot att du även skrivit om extremvänstern, det visar på viss nyansering. Jag ska läsa det.
Användande av begreppet “extrem” kan dock även säga något om takhöjden i debatten. Den är inte så hög i Sverige, och därmed är det lättare att åsikter betraktas som extrema . vilket kan vara helt korrekt observerat, relativt den omgivande debatten.
Rasmus: det räcker inte att se till hur någon förhållar sig till islam och/eller Israel. Detta är fortfarande bara en komponent, och en komponent som skiljer de två extremhögrarna.
Jag vet att dina inlägg handlat om de europeiska extermhögrarna men om man vill gå vidare i analysen så blir det väl någon gång nödvändigt att blanda in den amerikanska politiken. Då blir ju frågan om de neokonservativa intressant. Jag läste Kevin McDonalds “Neokonservatismen såsom en judisk rörelse” på Mohamed Omars hemsida (http://alazerius.wordpress.com/2011/06/21/kevin-macdonald-neokonservatismen-sasom-en-judisk-rorelse/) och fascinerades av hur oerhört viktig frågan om attityden till Israel verkar vara. Ta exemplet Sidney Hook som mottog presidentens frihetsmedalj av Ronald Reagan:
“I det tal Hook höll, när han mottog medaljen, sade han att han var en oförbätterlig anhängare av välfärdsstaten och starkt progressiv inkomstskatt, sekulär humanist” och för fri abort.”
Reagan, “fri abort”, “starkt progressiv inkomstskatt”, mitt huvud snurrar…
Widar Nord: Jag anser att “kopplingar”, åsiktslistor och ideologiska beskrivningar givetvis är relevanta, men INGEN som är politiskt intresserad och ger uttryck för idéer/åsikter kommer ifrån oangenäma associationer. Terrorister har historiskt sett verkat inom alla möjliga munderingar och det är nu dags för den förment rumsrena och demokratiska neocon-högern att bli en del av denna, om man nu inte redan anser att USA:s krig mot terrorism redan utgör en del av detta. Kan vara värt att tänka på för alla.
Ursäkta dåliga formuleringar men förhoppningsvis går poängen fram. Iklädda alla möjliga munderingar bör det stå.
[…] islamineurope, deeped, sanne, jerlerup2, ansgarssyskon, global voices, ingerö, enmansutredningen, copyriot, fredrikedin, hax2, blogghoran, camilla, beelzebjörn, emanuelkarsten, richard silverstein, […]
[…] vidare åtgärd. Kanske har polisen helt enkelt varit för inriktad på andra extremhögrar – islamister och nynazister – för att upptäcka våldsam radikalisering i en bredare […]
@Swedish Dissident
Terrorism är de svagas vapen, inte etablissemangets. Den etablerade skandinaviska Israelhögern kan möjligen anklagas för att sympatisera med statsterrorism och politiska mord, men den här typen av desperata terrorattacker har man ju inte pysslat med sen Yitzhak Shamir la ned sin Sternliga och blev premiärminister.
Widar Nord: Ja, det är sant. Just frågan om statsterrorism är ju definitivt ganska delikat (eller smaklös) eftersom “kriget mot terrorism” – förenklat – överlappar anti-islam-relaterad individuell terrorism. Skillnaden är nog dock att “världssamfundets” trupper nog inte skulle ge sig på (islamiska) socialdemokrater.
En annan poäng i mitt lite budskapsmässigt otydliga inlägg är väl att ingen politiskt intresserad kan klara sig utan oangenäma kopplingar. Ingen kan sitta på något slags ideologiskt neutral och upphöjd plats och granska alla andra – historiens aktörer har för mycket blod på sina händer och det är i någon mening dessa man anknyter till i sin idévärld.
Tillåt mig att ställa samma fråga som Albert (#2) med lite andra ord. Varför ens kalla dessa rörelser “höger”? Känns det inte uppenbart att höger-vänster-skalan är fel domän för att beskriva och jämföra dessa rörelser?
[…] bland de som har intressen i den nya europeiska högerns framväxt går mot psykologisering och avpolitisering, och mot att dra en skarp […]
Intressant!
men ensidigt
Höger/vänsterindelningen är rätt svår. Men i förhållande till Europa, där extremhögern är vanligare än här, framstår det som logiskt att hålla fast vid just den polariseringen (istället för att låt oss säga tala om våld/icke-våldsprincip).
väldigt bra! nu ska jag bara bli färdig med att aktivera mitt flattr-konto.
kan du få ut flattr knappen så den syns i Google Reader?
Hej Rasmus. Läste just din AB-artikel och då du inte postat något om den här så väljer jag att kommentera på detta inlägg.
Din analys faller på det hela gott ut måste jag säga. Det viktigaste redskapet som ges torde vara möjligheten att se linjen mellan ABB och bröderna Ekeroth. Särskilt nu när alla vill skylla ifrån sig är det viktigt att notera överensstämmelsen i analys, bakgrund, samröre och så vidare, utan att komma med formler likt SD=Hitler (som gör mer skada än nytta).
Vidare kan jag tänka mig ett flertal på vänsterkanten som skulle ha att tjäna på att förnya sitt tänkande kring fascismen i den riktning som du föreslår.
Däremot undrar jag om du också hoppas kommunicera med folk på högerkanten? Fascister har väl alltid utmärkt sig genom sin anti-intellektualism, vilket torde göra det lätt för dem att avfärda dig. Eller håller detta också detta på att förändras? Du nämnde i din AB-artikel en identitär, “postmodernistisk nazism”. Kanske kan du utveckla dina tankar kring denna.
Jag tycker artikeln här och i AB är ganska bra. Det stämmer nog att det finns två såna högrar. Fast det finns fler. I din beskrivning är det förhållandet till Israel som är det centrala. Kontrajihadisterna gillar landet för att de ser Israel som västerlandets utpost mot Islam. Den andra högern är mot Israel och lierar sig med Iran.
Jag tillhör miljön du skriver om men känner inte igen mig i din indelning. Visst är jag kritisk mot “kulturmarxismen”. Men det är idéerna jag är kritisk mot, inte att första generationen till stor del bestod av judar. Jag ser Paul Gottfried som en av mina viktigaste läromästare och han identifierar sig som etnisk jude.
Faktum är att jag tycker båda sidorna som du talar om kan vara synnerligen tröttsamma. Den ena sidan är fixerad vid judar, och den andra sidan av muslimer. Men om du läser den franska nya högerns manifest så kan du se att varken Islam eller judar lyfts fram som ett problem.
Du har kanske läst det, men det är en bra sammanfattning av idéerna, så jag bifogar en länk:
http://home.alphalink.com.au/~radnat/debenoist/alain9.html
[…] En lite annorlunda syn på det tongivande idéarvet hos högerextremismen i Europa finns i http://copyriot.se/2011/07/24/ater-till-fragan-om-europas-tva-extremhograr/ […]
[…] Åter till frågan om Europas två extremhögrar – Rasmus Fleischer’s take on the two European extreme right-wing ideologies, as he sees it. (in Swedish) […]
[…] voices, ingerö, enmansutredningen, copyriot, fredrikedin, hax2,blogghoran, camilla, beelzebjörn, emanuelkarsten, richard […]
Kommentera