Tankar kring Framtiden, III: “Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras”

Flera gånger återkommer boken Framtiden till den devis som Eric Schüldt till en början ville göra till sin egen:

Det var så mycket som gick att göra om till kod, att göra om till kopierbar text. Musik, bild, video, tredimensionella ytor och landskap. Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras! Så löd er övertygelse.”

Att boken är skriven i du-form är högst problematiskt, inte minst när du:et pluraliseras till ett ni. Vilka var de övertygade? Vem började hävda att som kan digitaliseras kommer att digitaliseras och i vilken utsträkning har devisen fungerat som en ledstjärna? Frågorna som väcktes under läsningen drev mig till att skissera en idéhistorisk miniatyr.

Nicholas Negroponte är, föga förvånande, huvudmisstänkt. Frasen verkar ha populariserats av honom i boken Being Digital (1995) och sedan levt vidare som kringstudsande mem. Men det går att ana vissa konjunkturer, två distinkta tidpunkter då särskilt många hävdade att “allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras”.

Första tidpunkten inträffar omkring sommaren 2000 – då IT-bubblan just hade börjat kollapsa. Någon kanske minns företaget Razorfish, vars vd Anders Eriksson (nu Bonniers) intervjuades av Time i maj och försökte ingjuta hopp hos investerarna:

Still, Razorfish’s Eriksson insists that the Internet-focused firms will redraw the consulting landscape: “We believe strongly that everything that can be digitalized will be. And when everything is digital, one or two [larger firms] may be out of business.

En månad senare publicerade Negroponte artikeln “Will everything be digital?“, också i Time. Nu talade han inte om mänsklig kultur i allmänhet, utan om hårdvara: allt som är elektriskt kommer att kopplas samman i digitala nätverk, löd tesen.

“Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras” – kring år 2000 verkar frasen nästan ha använts som en magisk formel för att ingjuta nytt hopp vid en tidpunkt då digitaliseringen råkat ut för sin första stora kris. När det sedan visade sig att internet levde vidare föll frasen delvis i glömska – fram till nästa finanskris.

En andra våg anas kring slutet av 2008 och början av 2009. Det är tiden då en global finanskris bröt ut, då The Pirate Bay-rättegången inleddes och då Eric Schüldt drog upp de första planerna på en optimistisk bok om Framtiden.

Tonen kan ha slagits an av Paul Krugman, som senare samma år skulle motta Riksbankens pris till Alfred Nobels minne. Hans ledarkolumn i New York Times (6 juni 2008) handlade om behovet av “nya affärsmodeller”:

Bit by bit, everything that can be digitized will be digitized, making intellectual property ever easier to copy and ever harder to sell for more than a nominal price. And we’ll have to find business and economic models that take this reality into account.

Hemma i Sverige återpopulariserades frasen inte minst av “Digital Renaissance“, en kortlivad blogg eller tankesmedja, nära knuten till indieskivbolagens initiativ “The Swedish Model“. Det hela tog sin början våren 2008 och somnade in redan sommaren 2009 – men detta var, på många plan, en händelserik och avgörande tid.

En av centralgestalterna i “Digital Renaissance” var Martin Thörnqvist, en annan var Kalle Magnusson som nu givit ut Framtiden på sitt nystartade förlag. Kring 2008-2009 höll de presentationer med budskapet: Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Samma sak hävdade Martin Thörnqvist när han intervjuades om fildelningsfrågor.
Innebörden var att “nya affärsmodeller” krävs. Ännu hade inte Spotify i Sverige blivit till synonym till, eller åtminstone prototypen för, “nya affärsmodeller”. Men de låg i startgroparna och förberedde sig för att under 2009 träda fram som lösningen på det problem som blivit synonymt med The Pirate Bay.

Strax innan rättegången, i januari 2009, utgav Anders Rydell och Sam Sundholm sin reportagebok Piraterna. För tillfället har jag den inte tillgänglig, men enligt en recensionen landade författarna i följande tes: Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras.
“Det är mer än en regel, det är en naturlag”, tillade IDG:s vd Lars Dahmén ett år senare i kolumnen “Nu är boken död” (Computer Sweden, 26 februari 2010). Vid det laget hade “naturlagen” accepterats även av Antipiratbyråns Henrik Pontén, som förklarade i ett reportage i Fokus (november 2009): “Allt som kan digitaliseras kommer att genomgå samma process som vår bransch har gjort, om vi inte lyckas heda det.”

När nollnolltalet blev tiotal hade frasen åter tappat i popularitet, även om Eric Schüldt och Jonas Andersson fortsatte att dissekrera den, även om den säkert kommer tillbaka.

Av ovanstående undersökning framträder två saker. För det första konturerna av en konjunktur i talet om “nya affärsmodeller”, vars höjdpunkt varade mellan sommaren 2008 och sommaren 2009. För det andra börjar det bli tydligt vilka som var drivande i denna konjunktur och som hävdade att “allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras”. Det var inte de som brukar kallas för nätaktivister, inte ens piratpartister (en grupp som i Framtiden skymtar i form av färgen lila).

Nej, devisen etablerades av ekonomer och entreprenörer. “Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras” – de som säger så vill övertyga andra, eller sig själva, om att det trots allt går att tjäna pengar.
Nätaktivister har snarare upprepat en annan devis: “Allt som är digitalt kommer att kunna kopieras.” Visserligen kan de två deviserna klinga lika och de är även möjliga att koppla samman. Men de rör sig på helt olika nivåer.
Allt som kan digitalt…” – nätaktivisternas devis har tydligt avgränsade anspråk. Den säger bara att det som är digitalt kan kopieras, däremot inte att allt kan eller måste bli digitalt. Att kopieringen är större än det digitala är en central tanke i kopimi. Och den postdigitala insikten handlar om att allt som är digitalt ånyo måste materialiseras, alltså kopieras ur det digitala, för att spela roll.
Allt som kan digitaliseras… – entreprenörernas devis, å andra sidan, är en ontologisk utsaga om allt. Den säger att alltet kan delas upp i två delar: sådant som kan digitaliseras, sådant som inte kan digitaliseras. Förvisso säger den inte att allt kan digitaliseras, däremot antyds att vissa saker kan digitaliseras utan att någonting går förlorat.
Just detta är vad som måste ifrågasättas. Inte i likställandet av “kan” och “kommer”, ett uppenbart fall av teknikdeterminism, utan redan i detta “kan”. Om vi antar att vissa saker kan digitaliseras så antar vi omvänt att digitalisering är en process som saker kan genomgå, att det inte rör sig om kopiering utan om transformation, att det finns en självklar gräns mellan form och innehåll, att digitaliseringen är enkelriktad.

23 kommentarer ↓

#1 chrisk on 14 July 2011 at 12:36 am

Ja, man kan inte skylla nätaktivisterna på tiotalet för denna devis, möjligtvis kan man lägga skulden på vissa 90-talsnätaktivister… men i så fall pre-mp3. Däremot har industrin använt det som ett försvar för typ IPRED-liknande lagar (vi har inget val, allt kommer digitaliseras om vi inte stoppar det).

Vad man däremot kan se som ett “matematikdeterministiskt” konsekvent spår är kryptoanarkismen/erna. De har en annan slogan, typ “allt som är i klartext kan göras till chiffertext”. Men, men stark betoning på kan och inte kommer.

#2 monki on 14 July 2011 at 1:21 am

Redan i den här gamla aforistiska texten går det att se att inget kan bli digitalt, bara avläsas genom ett raster.
http://www.mail-archive.com/nettime-l@bbs.thing.net/msg02602.html
Samtidigt blir uttalandet överflödigt eftersom allt kan digitaliseras i någon form. Lukter, avlägsna galaxer, kärleken. Allt är irreducibelt och reducibelt till allt annat som Latour säger.

Den postdigitala idén innebär också att vi som kroppsliga varelser inte kan uppleva det digitala, inte närmare än en upplevelse av ett avskalt, tunnt och fattigt analogt (synthljud)

#3 chrisk on 14 July 2011 at 1:29 am

Sloganen borde ha varit “allt kan analogiseras”. Inkrementell binärkod är rätt så fattig på information (trots att folk säger att all information finns på “internet”). Framtiden är analoga datorer.

Det är viktigt att inte tänka dialektiskt eller analytiskt här. Endast helt nysakligt och objektorienterat. Det finns ingen övergång, ingen tröskel, ingen underliggande struktur; bara irreducerbara oscillatorer.

#4 chrisk on 14 July 2011 at 1:32 am

Om jag lyssnar på en mp3, så är det en analogiserad digitalfil. Problemet har aldrig varit att digitalisera den, utan tvärtom, att analogisera den på ett vettigt sätt.

#5 monki on 14 July 2011 at 1:47 am

Ja, hur analogiseras informationen? Och med vilken kraft? En digital 3d-modell kan skrivas ut som en bild på tvådimensionell papper eller som ett föremål i en 3d-skrivare, en låt kan analogiseras i iphonens vita fjuttiga hörlurar eller till ett dansgolv, det stundande upproret kan läsas ensamt, i grupp eller leda till ett sabotage av ett höghastighetståg (detta kräver dock mer information, stundande upproret innehåller inga diagram över hur höghastighetstågens elledningar är konstruerade.)

#6 Lars Aronsson on 14 July 2011 at 1:49 am

När fraserna börjar ta över, när folk kan häva ur sig att “allt finns ju på nätet” (vilket kan motbevisas genom den enklaste faktakoll) utan att bli emotsagda, då är det ett tecken på att verkligheten börjar förlora betydelse och att det folk ägnar sig åt är poesi och polemik, snarare än utsagor om verkligheten. Där någonstans verkar Schüldt ha fastnat. Det var tråkigt, för hans bokprojekt lät lovande första gången jag hörde talas om det (Bokmässan, september 2008).

#7 monki on 14 July 2011 at 1:51 am

Men om vi ser till hela processen av digitalisering och återanalogisering, vad är det som händer då? Ett ljud kan avläsas till digital information, bearbetas och komma ut som ljud igen (förutsatt att den digitala enheter både har in- och utgång för ljud), en bild och en video kan också komma ut i samma medium de kom ifrån. Landskap däremot kan läsas av men inte (ännu inte – geo3D-printer har inte kommit ännu…) komma ut i samma format. Däremot kan det digitala göra att vi får möjlighet att bearbeta det analoga landskapet på nya sätt, eller röra oss genom det på nya sätt.

#8 monki on 14 July 2011 at 1:58 am

““allt finns ju på nätet” (vilket kan motbevisas genom den enklaste faktakoll)”
Det där stämmer ju såklart. För att komma bort från det absoluta i påståendet kanske man kan säga såhär istället:
“Det går att skapa sig en hel värld med det som finns på nätet”

Det känner i varje fall jag att jag var upptagen med i min ungdom. Den musik, film, litteratur, information, konversation som fanns på nätet använde jag för att konstruera en värld och om något inte fanns på nätet var det skitsamma för att det som faktiskt fanns där räckte gott och väl för ett utforskande som sträckte sig bortom min livstid. Nu vet jag inte om jag känner så längre, men jag kanske börjar bli gammal. Även om jag fortfarande använder det som finns på nätet för att konstruera världen så känner jag att jag även måste söka det som inte finns, inte KAN finnas på nätet för att konstruera världen. Har jag blivit mindre händig med att omvandla information till rikedom eller har jag upptäckt rikedomar som ligger mellan det digitalas hårddragna raster? Har andra sinnen än syn och hörsel fått större betydelse för mig?

#9 Lars Aronsson on 14 July 2011 at 2:36 am

Taget för sig självt måste påståendet att “allt som kan digitaliseras, kommer att digitaliseras” betraktas som innehållslöst, så länge det inte säger något om när detta ska ske (jorden går under, men jag säger inte när) eller vem som ska göra det (alla bibliotek lär sig scanna böcker, men kommer aldrig igång på grund av upphovsrätten, och i stället blir det Google som scannar alla böcker; när Google är klara läggs biblioteken ner) eller om någon kommer att tjäna pengar på det. Men även ett tomt påstående kan ju hänföra okritiska lyssnare. Vilken betydelse ett sådant påstående kan få, beror mindre på verkligheten än på åhörarna.

#10 maria on 14 July 2011 at 3:28 am

På tal om “Allt som är digitalt kommer att kunna kopieras.”, när kommer rippen på eboken som finns i elib månntro?

#11 maria on 14 July 2011 at 3:30 am

http://copyriot.se/2010/11/24/att-rippa-en-e-bok-fran-biblioteket/

#12 goto80 on 14 July 2011 at 8:42 am

allt analogiseras hela tiden!

#13 Erik S on 14 July 2011 at 9:02 am

@ monki

“om något inte fanns på nätet var det skitsamma för att det som faktiskt fanns där räckte gott och väl”

Tack för denna klockrena formulering. Jag tänker/agerar så, men har inte tidigare blivit varse det så klart som nu då jag läste ditt sätt att uttrycka det.

/Erik S

#14 goto80 on 14 July 2011 at 9:03 am

Analoga datorer kallas tydligen för ‘real computers’. Kolla bl.a Blum–Shub–Smale maskinen.

#15 saturday_sun on 14 July 2011 at 10:26 am

Problemet är inte att några tror (eller många) tror att allt finns på nätet. Problemet är att de nöjer sig med denna bild. Det som inte finns på nätet kräver ännu mer ansträngning att få tillgång till, därför kan man skippa det.
På tal om analogisering – titta på robotböckerna. Wikipedia-artiklar får en saftig prislapp så fort de förpackats om till böcker och blivit tryckta.

#16 saturday_sun on 14 July 2011 at 11:09 am

Jag vill tillägga, angående min egen läsning av Framtiden, att jag önskat mig mindre av skönlitterära inslagen, som inte är särskilt bra. Mer av de resonemang som skymtas emellanåt, särskilt i efterordet. Jag tycker inte att liknelsen med pyramiden håller – liknelsen motsägs ständigt i texten. Efter tre års skrivande borde författarna kunnat se på problematiken med mer nyktra ögon. Måhända har de suttit på kammaren och fruktat pyramiden istället.

#17 Tillbaka till Framtiden – Analogisering och digitalisering | Intensifier on 14 July 2011 at 1:50 pm

[…] att återvända till “Framtiden”, som har sporrat dels en intressant diskussion hos Rasmus på Copyriot, samt en intressant reflektion av Anders Mildner (även om boken inte hänvisas till explicit, se […]

#18 Lars Aronsson on 14 July 2011 at 5:06 pm

Saturday: “Problemet är att de nöjer sig”. Det tror jag gäller även för övergången från muntlig till skriftlig kunskap. De som skriver doktorsavhandlingar hänvisar till andra skrifter, men har svårt att dra nytta av muntlig, traditionell kunskap, så svårt att “oral history” har blivit en egen specialisering.

Från artiklar i Wikipedia ska man ju hänvisa till källor, men många halvbildade administratörer misstolkar detta som att källorna måste finnas länkbara på nätet. Det är inte ovanligt att nya artiklar underkänns i Wikipedia eftersom begreppet “inte finns i Google”. Det är förstås feltänkt, men mänskligt.

Jag tror att tendensen att nöja sig med nätet är svårstoppad, och det bästa vi kan göra är att digitalisera så mycket som möjligt av vår traditionella kunskap. Jag tror inte att detta är oundvikligt. Massor av saker kommer inte att digitaliseras och kommer i stället att falla i glömska.

#19 Thomas Tvivlaren on 16 July 2011 at 4:27 pm

Intressant inlägg!

Angående digitaliseringscitatet, så har jag för mig att jag läste ett “papper” från Harvard eller Stanford enligt samma tankegångar redan 1993/1994. Möjligtvis myntade man dock inte “allt som går att digitalisera…” i detta. (Någon som känner igen detta och har länk/referens?)

Bill Gates variant är “information at your fingertips” och presenterades första gången på COMDEX-mässan i januari 1995:

http://www.youtube.com/watch?v=efPwChPPJXI

Geek-klassikern “Triumph of the Nerds” från 1996 har ett uttalande från Larry Ellison, Oracle (ni vet, den roligaste inofficiella backronymen “One Rich Asshole Called Larry Ellison”) enligt samma linje:

http://www.youtube.com/watch?v=n1Bg461mnN8#t=46m30s

Vad gäller digitalisering som koncept så har ju Bitcoin visat på att även saker vi (jag!) inte tidigare kopplat till möjliga att digitalisera…kan digitaliseras.

Förutsättningen för en “analogisering av det digitaliserade”, som varits inne på här ovan, hänger ju för det mesta samman med vår uppfattningsförmåga. Våra sinnen sätter såväl gränser som trösklar. En 8-bitars ljudsampling med halvtaskig frekvens à la tidiga samplingsexperiment på C64:an blir således VÄLDIGT digital ur ett uppfattningsperspektiv. Dagens högupplösta ljud- och bildformat är dock tillräckligt “analogiserade” för att motsvara våra sinnens omfång med råge.

Väger man in betydelsen av sinnenas gräns- och tröskelsättande så är det ju inte svårt att se en framtid där möjligheten att digitalisera biometriskt på ett sätt som gör att vi börjar närma oss en analogiserad digital människa. Konkretiserat skulle man då kunna förverkliga illusioner av tidsresor och platsförflyttningar genom att “hooka upp” våra sinnen till den digitaliseringsapparatur som krävs för detta. De upplevelser vi då får blir ju “sanna” trots att kontexten inte är sann. Matrix typ.

Det Lars Aronsson är inne på ovan, att digitalisera så mycket vi kan, är bra. Som han nämner så är ju ett problem att väldigt mycket kommer att missas av rent praktiska skäl (min tolkning). Vi bör kanske också fundera lite kring att det inte finns något vidare resilienstänk i relation till väldigt mycket som läggs ut på nätet. Några exempel på detta:

– SVTPlay och liknande streamingsiter har pga policies, regler, copyright sina videoklipp ute under en begränsad tid.

– Prasselmedia i nätform tycks inte bry sig alltför mycket om att bevara ålderstigna artiklar etc. Döda länkar på saker som är flera år gamla är följaktligen vanligt förekommande.

– Material från bloggare som kastar in handduken finns tillgängligt enbart om servern som bloggen funnits på lämnas intakt. Är det en tillräckligt populär bloggare (uttrycket känns antikt) så kan befintliga RSS-flödestankningar agera som arkiv och sammanfattas/återpubliceras i någon form.

– Torrentar lever bara så länge de seedas…

Etc, etc.

Poängen med det senare är väl mest att fundera kring ännu en nätlig klyscha, dvs “har det en gång hamnat på nätet finns det kvar för alltid”. För att det ska stämma i praktiken måste ett intresse finnas så att en tillräckligt stor andel “backupaktörer” (kopimister?) hinner kopiera vad-det-nu-månde-vara. Därefter krävs fungerande sociala nätverk för requests och liknande som levandegör/nätifierar det kopierade på nytt. Allt behöver på så sätt följaktligen inte vara online, alltid.

För övrigt tycker jag kopieringsparadigmet mer bör betraktas ur ett resursperspektiv. Inte minst mot bakgrund av att vi tycks gå mot en framtid av resursbrist (olja, fosfor etc etc). Om inte annat för att det känns som att informationseran alltjämt ska omstöpas att passa in i tidigare trossatser och ideologier.

#20 COPYRIOT | Tankar kring Framtiden, IV: Kontrarevolution och destruktiv entusiasm on 17 July 2011 at 2:19 pm

[…] Tankar kring Framtiden, III: “Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras” […]

#21 Om boken Framtiden | eval.nu on 4 August 2011 at 10:50 am

[…] att ha läst Rasmus Fleischers bloggserie om boken Framtiden bestämde jag mig för att själv läsa den. Jag »lånade« den som e-bok och […]

#22 COPYRIOT | Tankar kring Framtiden, V: Tankeställare eller flyktlinjer? on 8 November 2011 at 10:03 am

[…] Tankar kring Framtiden, III: “Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras” […]

#23 Det skaver när jag löser korsord digitalt | Hanssons spaning on 30 October 2015 at 8:50 am

[…] Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Vi har hört uttrycket i många år nu. Rasmus Fleischer gjorde sommaren 2011 på bloggen Copyriot ett försök att härleda bakåt i tiden till när uttrycket började höras. Han hittar Nicholas […]

Kommentera