Förläggareföreningen föreslår en konservativ definition av “e-bok”

Den 18 maj biföll en enhällig riksdag Skatteutskottets utlåtande 2010/11:SkU25 över EU-kommissionens “Grönbok om mervärdesskattens framtid”. Enligt detta utlåtande bör momssubventioneringen av böcker utvidgas till att även omfatta s.k. e-böcker och ljudböcker som levereras via nätet. Skatteutskottet uttalar:

Utskottet anser att det inom yttrandefrihetsområdet är särskilt viktigt att samma mervärdesskattesats kan tillämpas på produkter som finns både i traditionella sammanhang och i en digital miljö. Det är innehållet som ska vara avgörande och inte publiceringsformatet eller distributionsformen. Ett sådant synsätt ligger också i linje med den digitala agendan för Europa där konvergens förordas mellan den fysiska världen och världen online, även i fråga om skatter

Bortsett från den svåruthärdliga jargongen om en “konvergens” mellan två “världar” är det förbluffande att ingen i riksdagen verkar ha ägnat en enda tanke åt vad det är som ska momssubventioneras. Vad är en e-bok? Hur är det möjligt att dra en rättslig gräns mellan å ena sidan e-böcker eller nättidningar, å andra sidan webbsidor eller nättjänster? Fortfarande ingen som vet.

Förläggareföreningen gjorde dock ett försök. Veckan innan riksdagen lämnade de ett eget yttrande [pdf] över EU-kommissionens grönbok. Under rubriken “Avgränsningar” skriver Kristina Ahlinder och Eva Bonnier:

Digitala böcker är just böcker. De är inte film, musik eller dataspel. En digital e-bok eller nedladdningsbar/streamad ljudbok har inget annat innehåll än den tryckta utgåvan.
Bokförlagen tar emot manus, arbetar tillsammans med författarna, och publicerar så småningom det färdiga verket. Publiceringen kan ske i olika format: originalutgåva med skyddsomslag, kartonnageutgåva, pocketbok, ljudbok eller e-bok.
I alla format är det samma text, samma innehåll.

Om jag vore inläsare av ljudböcker skulle jag inte känna mig helt nöjd med hur Förläggareföreningen nedvärderade min insats. För om det är “samma innehåll” i ljudboken som i den tryckta boken så betyder det att inläsarens bidrag inte är större än trycksvärtans.

Nåväl, vi förstår vinken från Förläggareföreningen till lagstiftarna. De tipsar om att lagen ska skrivas så att e-böcker ska åtnjuta subventionerad moms bara om de även ges ut som pappersbok. För ljudböckernas del blir innebörden att bara ren uppläsning ska priviligeras, inte dramatiseringar eller musikinslag.
Förläggareföreningens momspolitik är genuint konservativ. En bok är en bok är en bok. Även om den är digital så ska den inte förhålla sig till sitt mediums möjligheter utan hålla sig till att simulera eller remediera pappersboken. Den som ger ut en bok enbart i digitalt format ska straffas med högre moms.

Konservatismen är inte orimlig. Om inte e-böcker kan avgränsas mot nättjänster i allmänhet så blir det omöjligt att upprätthålla momssubventioneringen av böcker. Särskilt med tanke på det senaste beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen: “Digitalt framställd fotobok omfattas av bokmoms“. Även en trycksak bestånde av fotografier, som beställs i ett enda exemplar, ska omfattas av bokmoms om trycksaken sitter ihop med en bokrygg.
Innebär detta att alla slags leveranser av fotografier över nätet – tänk porrsajter! – ska kunna åtnjuta subventionerad moms i egenskap av e-bok? En sådan utveckling skulle framstå som skandalös och knappast accepteras i längden av politikerna. Det är fullt begripligt att Förläggareföreningen värjer sig mot ett sådant scenario genom att föreslå mer restriktiva kriterier på vad som är en bok. Det är mer anmärkningsvärt att riksdagen inte har nog med fantasi för att föreställa sig scenariot.

Men samma regler som gäller för böcker ska också gälla för tidningar. Tidningsutgivarna jublade åt riksdagens yttrande. Men de verkar inte ha erbjudit några kriterier för hur nättidningar (6 % moms) ska skiljas från andra nättjänster (25 % moms).
Det lustiga är att om Förläggareföreningens kriterier skulle gå igenom så skulle dagstidningarnas nätupplagor inte kunna räknas som nättidningar, åtminstone inte i skatterättsligt hänseende. För där finns inte bara textmaterial som (ännu) inte tryckts i papperstidningen, där finns även bildspel, ljud och video. Just sådant som inte läggs till när en bok även utges som e-bok, enligt Förläggareföreningen.

Vart det hela ska leda är mycket svårt att säga. Tills vidare tävlar politiker, lobbyister och bloggare i att applådera det påstått självklara i att utvidga momssubventionerna. Nästan ingen är intresserad av att diskutera vad som egentligen ska subventioneras. Förläggareföreningen ska få en liten eloge för att de åtminstone antyder en avgränsning.

12 kommentarer ↓

#1 Daniel Åberg on 8 July 2011 at 5:05 pm

Så inte nog med att man måste trycka en pappersbok först som facit, så fort man ändrar något från den tryckta utgåvan ska man alltså ändå straffas och åläggas 25-procentig moms? Den här soppan blir allt mer underlig.

#2 Per Starbäck on 8 July 2011 at 6:34 pm

»Bokförlagen tar emot manus, arbetar tillsammans med författarna, och publicerar så småningom det färdiga verket.« – Svenska Förläggareföreningen betonar naturligt nog även förlagens roll. Publicera en BOK är inget som vem som helst kan göra hursomhelst! (Länken till deras pdf har du förresten råkat skriva lite fel i.)

I förlängningen anas en olycklig väg som flera säkert skulle välkomna. BÖCKER det är det vi förläggare ger ut. TIDNINGAR är det vi tidningsutgivare ger ut. Ett gradvist återkommande skråväsende välkomnas av dem som ser något hotande i den uppluckring mellan yrkesverksamhet och amatörverksamhet som framförallt Internet bidrar till.

#3 Rasmus on 8 July 2011 at 7:46 pm

Per Starbäck: Precis den utveckling som jag är rädd för. Din sista mening var huvudet på spiken, tycker jag. Vore det okej om jag kopierade den in i min BOK?

#4 Harriet Aagaard on 8 July 2011 at 9:47 pm

Förläggarföreningen har klara intressen av att förlagens position är fast trots e-böcker. Det börjar röra på sig i USA.

#5 Per Starbäck on 8 July 2011 at 11:10 pm

Det går så bra så!

Eftersom den särskilda bokmomsen infördes 2002 antar jag att det var på Bokmässan 2001 som »alla« där gick runt med knappar om att särskild bokmoms borde införas. Jag är nöjd med att jag redan då var emot, och inte hade sån knapp, så bokälskare jag är. Dels av sådana skäl som du varit inne på flera gånger, »vad är en bok?«, dels för att jag inte tycker om det drag som finns av gradering, att »böcker« är finare än mycken annan kultur.

#6 ex on 8 July 2011 at 11:40 pm

“De tipsar om att lagen ska skrivas så att e-böcker ska åtnjuta subventionerad moms bara om de även ges ut som pappersbok.”

Kan någon säga vad lagens rådande kriterium för “utgiven pappersbok” är? Eller ger ev. förläggareföreningen förslag på sådant kriterium. Är t.ex. en digital kopia av e-boken uppladdad till en print on demand tjänst tillräckligt? Om inte kriteriet för “utgiven pappersbok” är/blir strikt så riskerar väl på ytan konservativa kriterier för e-böcker att enkelt kringgås.

#7 25 eller 6, det är frågan. on 9 July 2011 at 8:02 am

[…] Fleischer har gjort ett bra grävande om soppan med […]

#8 Petter Ericson on 9 July 2011 at 1:12 pm

ex: Min gissning är att det som gäller är huruvida verket fått sig tilldelat ett ISBN-nummer eller inte, vilket skulle innebära att varenda wikipedia-spindlat print-on-demand-bok skulle få sänkt bokmoms, men inte wikipedia i sig (som visserligen är gratis och därmed kommer undan hela momsproblematiken ändå).

Personligen sitter jag fortfarande fast en smula i frågan hur man ens kan ta betalt för en klump data, snarare än (exempelvis) nedladdningen av densamma, eller tillhandahållande av serverplats för backupkopior (á la Spotify, Grooveshark eller Steam). Vad egentligen är det som skall momssänkas? Tingmetaforer fungerar dåligt när de gäller kunskap, det tycker jag borde vara allmänt känt för alla som någon gång lärt sig något.

#9 Micke vK on 9 July 2011 at 10:43 pm

Fastnade i samma spår som Petter Ericson när jag försökte rota lite i konsumenträtt för digital… handel, eller vad man ska säga. Den verkar inte riktigt finnas.

Vilka former av “försäljning” av data omfattas av den nedsatta momsen? Jmf t ex att jag en gång får en fil överförd till mig med att jag får inloggningsuppgifter till en sajt där materialet finns. Vilka rättigheter att hantera filen ska jag ha för att det ska vara ett köp av en “bok” och inte av en “boktjänst”?

#10 avadeaux on 11 July 2011 at 1:01 pm

Angående ”att inläsarens bidrag inte är större än trycksvärtans” skulle man istället kunna säga inte större än typografens/formgivarens. Det tycker jag i så fall inte vore att undervärdera inläsaren. Hur en bok ser ut är en icke försumbar del av dess uttryck. Även om svenska bokutgivare förvisso ofta försummar typografin.

#11 rasmus on 11 July 2011 at 9:49 pm

avadeaux: Du har rätt, det är nog en bättre jämförelse, som belyser de på flera sätt dubbla standarderna i vad som bedöms som en viktig eller konstnärlig insats.

Inläsaren av en ljudbok lyfts ju rutinmässigt fram av förlagen med namn och bild på omslaget, ibland lika stort som författaren. Någonting liknande vore nästan otänkbart med en formgivare.
Inläsaren av en ljudbok får dessutom rättigheter till den ljudinspelningen, i egenskap av “utövande konstnär” som framför ett “litterärt verk”. Formgivare av böcker har däremot inga egna rättigheter till böckerna, precis som att typsnittsmakare inte har det. (Vi kan leka med tanken på hur saker skulle fungera om typsnittsmakare fick upphovsrätt till allt som deras typsnitt används till. Sen kan vi vända på steken och fundera på hur det skulle vara om författare skulle bli rättsligt jämställda med formgivare och typsnittsmakare.)

#12 anders bananders on 11 July 2011 at 10:34 pm

Typsnittsmakare har inte ens upphovsrätt till sina typsnitt i dagens läge. Det anses inte att ett typsnitt har verkshöjd, eftersom en viss bokstav (t.ex. A) i ett visst typsnitt måste se tillräckligt likt ut A i alla andra typsnitt för att kunna kännas igen som ett A.

Vad man däremot får upphovsrätt till är a) digitaliseringen av ett typsnitt eftersom det räknas som ett datorprogram och b) själva namnet på typsnittet. Därav Helvetica/Arial-grejen.

Kommentera