Sommarsaga: Gycklarna som inte ville trampa trampkvarn

Det var en gång ett land som hette Sverige, inom vars stadsmurar det bodde både små och stora hövdingar, tillika härolder och gycklare.
En vacker sommardag gick storhövdingen fram och tillbaka i sin borg. Han var uttråkad, för det var en hel vecka kvar till den årliga karnevalen i Visby, dit alla hövdingarna åkte tillsammans med sina favoritgycklare för att klä ut sig i varandras kläder och bjuda varandra på mjödmingel. Storhövdingen längtade dit och kände att det redan nu var dags att liva upp stämningen.
Plötsligt fick storhövdingen en idé. Han kallade till sig en gycklare och sade:
– Ni gycklare lyckas då alltid strula till era liv. Vet du vad jag skulle vilja göra? Jag skulle vilja sätta alla gycklare i trampkvarn!

Gycklaren svarade med ett snett flin som visade att han var med på baletten. Genast rusade han ut på torget och ropade till de andra gycklarna:
– Ack, ve! Ack, ve! Storhövdingen vill sätta alla oss gycklare i trampkvarn!

På torget blev det ett väldigt sorl som snart hade stigit upp till de härolder som bodde i husen alldeles bredvid torget. Några av dem blev väldigt oroliga för sina hövdingars räkning.
Hur skulle det se ut om alla gycklare sattes i trampkvarn? Sverige skulle då riskera att framstå som en nation av blåsta barbarer. Och då skulle hövdingarna i stället att tvingas lägga allt sitt guld på bling-bling. Och då skulle guldhögarna i deras borgar inte längre kunna växa. Vilket vore det värsta som kunde hända landet, tänkte en av härolderna.

Härolden fattade sin penna och formulerade en kommuniké om vikten av att inte sätta gycklare i trampkvarn. Åtminstone inte alla gycklare. Storhövdingen måste övertygas om att han hade misstagit sig, om att han inte insåg sitt eget bästa. Därför skrev härolden en lista över landets allra duktigaste gycklare och de allra bästa gyckelplatserna:
– E-type, Abba, Cheiron-studion, Henning Mankell, Liza Marklund, Stieg Larsson, Cardigans, Robyn, Hennes & Mauritz, IKEA, Skype, Medeltidsveckan…

Avslutningsvis påpekade härolden att det ändå inte gick så värst bra för plåtmonteringen av riddarrustningar i Trollhättan. Därför vore det kanske mer samhällsnyttigt att tillverka gycklarhattar. Då kan vi också får användning för våra nya fina trampkvarnar, tänkte härolden.

Härolden satte upp sin kommuniké på ett stort plakat på torget så att alla gycklarna kunde läsa det. Gycklarna blev så tacksamma att de allesammans skrev egna små budkavlar på max 140 tecken.
Gycklarna skrev:
– Härolden har har rätt!
Gycklarna skrev:
– Alla måste läsa plakatet för det är världens bästa plakat!
Gycklarna skrev:
– Vi bidrar till samhällsnyttan, oavsett vad storhövdingen säger!

Då sade storhövdingen:
– Skojaba!

Och kungen kunde posta ut. Kungen var nämligen en vis kung som lyssnade till råden från alla sina härolder. Därför hade kungen insett att inte alla landets gycklare kunde sättas i de nyinrättade trampkvarnarna av Fas 3-modell. Några av dem måste få fortsätta gyckla, exempelvis Abba och Henning Mankell, ty de bidrar till att hövdingarnas guldhögar kan växa. Men kungen lyssnade också på de härolder som påpekade att det är hög tid att granska hobbygycklarna. För det kan aldrig vara bra när gycklare hamnar på irrvägar som leder alltför långt bort från trampkvarnen.

Och alla gycklarna på torget, de rätade på sina ryggar efter att ha skakat på sina huvuden. Sedan sade de till varandra: “Trampkvarna är inte till för sådana som oss. Låt oss nu glatt gyckla vidare för att visa hövdingarna att vi minsann inte är några hobbygycklare!”
Och alla de små och stora hövdingarna gladdes åt att se hur gycklarna gycklade vidare. Allra mest gladdes kungen åt att ha fördrivit tiden i väntan på årets stora karneval i Visby.