Gustav Nipe noterar helt kort att föreningen Ung Pirat efter att i våras ha byggt en 3D-skrivare nu även tänker bygga en 3D-skanner, vars delar ska skrivas ut på 3D-skrivaren.
Fast varför inte skippa 3D-prefixet till förmån för de nysakligt klingande orden sakskrivare och sakskanner?
Hittills verkar dessa ord visserligen inte ha använts utanför Copyriot. (Bortsett från att “sakskrivare” förr i tiden användes som yrkestitel för en slags sekreterare.) Men jag gör ett försök i min nästa bok som handlar om böcker men som även gör en utvikning från bokskrivare till sakskrivare.
Faktum är att bokskrivare (print-on-demand) kan betraktas som en tidig och specialiserad form av sakskrivare (3D-skrivare). Därmed öppnas en historieskrivning tillbaks till spridningen och regleringen av fotokopiatorer och vanliga datorskrivare. Om man vill spekulera i framtida konflikter kring sakskrivare och sakskannrar så är det där man ska titta, tror jag.
Alltså: inte stirra sig blind på datorskrivare utan se den långa historien av postdigital kopiering, från matrisskrivare till bokskrivare och vidare till elektronikskrivare och sakskrivare, samt åt andra hållet utvecklingslinjen som går bortom kompaktkameror och plattskanners mot tekniker för att skanna böcker och i förlängningen saker.
Boken som jag ger ut i höst på Ink heter Boken och biblioteket. Än så länge finns inte mycket mer information att tillgå än en inbjudan till ett seminarium på Bokmässan den 22 september. Jag ser mycket fram mot att dryfta bokmediets framtid tillsammans med Annina Rabe, Nina Lekander och Pelle Snickars. Och jag tror att en postdigitala kopieringen av böcker – materialisering via skrivare, digitalisering via skanner – är en viktig pusselbit för en saklig förståelse av kopieringen av andra saker.
48 kommentarer ↓
Ordvalet är ovanligt, men jag tycker du har rätt i sak.
Ett annat spår bakåt kring sakkopiering är nycklar. Hur har den kopieringen reglerats? Och framåt: snart kan alla kopiera vilka nycklar de vill hemma, om de har ett original eller en tillräckligt högupplöst bild på ett original.
http://www.thingiverse.com/thing:8845
Mycket intressant med nycklar! Någon form av reglering av nyckelkopiering finns ju, men jag är osäker på om den är statlig eller sker genom t.ex. en branschorganisation. Mer information efterlyses!
Det är nog delvis dätför som många detaljer i nyare nycklar inte syns, t ex magneter och liknande…
I Brottsbalken står om den som »med uppsåt att utföra eller främja brott … skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott«. Men har man inte sådant uppsåt ser jag inte att något skulle vara olagligt med att kopiera nycklar.
(Något relaterad är även den särskilda Lag (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg, men den handlar som man kan ana av namnet om yrkesmässig försäljning.)
När polisen gjorde en räd mot bland annat Forskningsavdelningen härom året tog de bland annat en nyckelkopieringsmaskin och uttalade sig till tidningen om »förberedelse till grov stöld«, men det var nog knappast olagligt att inneha en sådan, och i förundersökningen nämns den inte alls. (Vad som hände sen vet jag inte.)
Intressant! Hur ska det gå för sakskrivarna och sakscannarna? Mer FLOSS innom detta och hårdvara som stödjer/fungerar med FLOSS! Intressant med Libreplanets Hardware/Endorsement criteria sida. Kanske h-node kan vara intressant med. Tänker även på vad som kallas open firmware, program tex BIOS som är öppen källkod/FLOSS.
Termerna kanske fungera för att få 3D-skrivare att se mer kompetenta utän de är, att kalla dom för 3D-skrivare är ju i många fall en överdrift med tanke på de tekniska begränsningar som de har.
När man säger sakskrivare tänker jag på något som kan spotta ut en stol av plast, tyg och skumgummi.
Erik Johansson: Det ska förstås inte överskattas vad dessa skrivare idag är kapabla till. Jag undviker också att spekulera alltför mycket i deras gloriösa framtid.
Likväl skriver de ut saker. Precis som att en vanlig datorskrivare (matris-, bläckstråle- eller laser-) skriver ut papper med mer eller mindre stora begränsningar. Att en pappersskrivare inte har andra färger än svart gör den t.ex. inte mindre till en skrivare.
Är inte själva ordet “skrivare” ganska suspekt i sammanhanget? Det för ju tankarna till text. En 3d-skrivare är väl snarare en byggare, eller kanske en makare?
En sakmakare, kort och gott. Jag måste erkänna att ordet rullar fint på tungan.
[…] Nipe berättar om 3D-scannern, eller ”sakskannern”, och det motstånd mot fysisk kopiering som redan […]
[…] för kopieringen. Särskilt kopieringen med hemmasakskrivare (som bland annat Gustav Nipe, Rasmus Fleischer och Fredrik Edin skriver […]
Låter som en viktig poäng, att prata om sakskrivare istället för 3D-skrivare. Ska använda ordet i mitt nästa brev till möbelindustrin!
[…] jag mig hos Ung Pirat Umeå. Det är dags för introduktion och första byggpasset av 3D-skrivaren sakskrivaren RepRap Mendel Prusa. Umeå från […]
[…] av RepRap Mendel Prusa. Detta var starten på pilotprojektet att lokalavdelningar ska bygga sakskrivare. Vi var 11 stycken där. Dock kunde man endast göra ett vissa moment i taget, vilket medförde att […]
[…] Saklig kopiering […]
[…] skrivaren (eller sakskrivaren) har uppmärksammats på olika håll (Gustav Nipe, Copyriot och Skumrask). En maskin för att […]
[…] Ska tillägga att under seminariet sträckte jag ut handen till tmf och erbjöd dem att vi skulle samarbeta för att inte göra samma misstag som skiv- och filmindustrin har gjort när kopieringen blev en folksport. Låt oss tillvarata tekniken var mitt budskap. Sverige skulle kunna komma långt på designfronten om men ger unga människor tillgång till sakskrivare. […]
“Jag har en sakskrivare.”
“En sakskrivare, vad är det för något?”
“En som skriver ut saker vetja. Hela världen är full med saker och det behövs verkligen att någon kopierar dom. Och det är just det som sakskrivare gör.”
Och så bestämmer sig alla för att bli sakskrivare. Och så går de ut och letar. De skriver ut en rostig plåtburk.
“Burkar kan man aldrig få för många av”
“Vad kan man ha den till?”
“Man kan köra in huvudet i den och leka att det är mitt i natten”
Och det gör hon. Så vandrar hon fram med burken över huvudet ända tills hon snavar över ett ståltrådsstaket. Oj en sån skräll det blir. Men hon skriver ut någonting mera. En tom trådrulle.
“En sån liten söt trådrulle att blåsa såpbubblor med eller hänga i ett snöre runt halsen och ha till halsband”, säger hon förtjust. “Varför tar ni inte och känner efter nere i dom där Hubbarna. Gamla närverkshubbar brukar vara bland de allra bärsta ställena för en sakskrivare.
Och kan man tänka sig, Tommy skriver ut en fin anteckningsbok med silverpenna till och Annika skriver ut ett rött korallhalsband.
Så går sakskrivarna hem med sin burk, trådrulle, anteckningsbok, halsband, ökade värdemängd, kulturella rikedom och bevarade integritet.
(Fritt efter A. Lindgren)
[…] Ung Pirat anlände igår. Vi har satt upp en montor inne i en av spelhallarna. Nya medlemmar värvas och vi berättar om UP Jönköpings sakskrivaren. […]
[…] för kopieringen. Särskilt kopieringen med hemmasakskrivare (som bland annat Gustav Nipe, Rasmus Fleischer och Fredrik Edin skriver […]
Kommentera