Om medgrundarskap

Detta med att alla nuförtiden titulerar sig “medgrundare”, som nämndes i förra inlägget. Är det kanske värt att fundera ytterligare ett varv på saken?

Jag kan utgå från mig själv. Otaliga gånger har jag, likt vissa andra, presenterats som medgrundare till Piratbyrån och Juliagruppen. Inte förrän nu har jag reflekterat närmare över saken. Etiketten är ju korrekt. Men är den relevant? Varför ska vi bry oss så mycket om grundandet?

En följd av att upphöja medgrundarskapet blir ju ett förringande av dem som slinker in i ett projekt efter grundandet. Alternativt att historien skrivs om. Peter Sunde tituleras ständigt, av journalister och Wikipedia, som “medgrundare” till The Pirate Bay – trots att han inte kom in i projektet förrän efter något år efter starten.

Grundandet håller möjligtvis på att omdefinieras. Tidigare var det något som gjordes allra först, exempelvis när ett hus skulle byggas. Husets hållbarhet avgörs av om det har en hållbar grund och om det brinner upp står grunden fortfarande kvar. Om grunden däremot är undermålig så går det tyvärr inte att fixa i efterhand.
Spontant kan det framstå som att löst organiserade nätprojekt skulle utgöra en motsats, men detta är inte självklart. Om projektet vilar på ett protokoll så kan protokollet få status av en faktisk “grund” som är svår att avlägsna. Å andra sidan är det ofta inte programmering utan planering och projektledning som avses med titeln “medgrundare”.

Medgrundarskapets konturer blir inte synliga förrän det ställs i motsats till alternativa titlar, exempelvis ledare, medlem, ägare, aktivist, innehavare, ombudsman, talesperson med flera. När vi titulerar oss eller andra som “medgrundare” så är det för att dessa andra titlar inte känns rätt.
Även om vi är aktivister i en grupp eller äger hälften av ett företag så klingar det ofta snyggare att kalla sig “medgrundare” – kanske just för att titeln slår en brygga mellan det ideella och det kommersiella. Därtill framhävs kollektiviteten. För att medgrunda något måste man vara minst två. Att skriva “medgrundare” på sitt CV är att intyga sin sociala kompetens.

Missförstå mig inte. Jag älskar att lägga grunden till saker, helst tillsammans med andra. Fast jag vill i lika hög grad kunna älska att bygga på gamla grundstycken, att dras in i befintliga sammanhang. Kanske vore det bra om vi kunde uppfinna lite fler begrepp för att titulera engagemang. Det vore i vilket fall intressant att göra en historisk studie av när och hur medgrundarskapets status steg.

En sista tanke om Hemliga Trädgården. Vi som för ett år sedan grundade en förening och började rusta upp lokalen skulle knappast titulera oss som “medgrundare”. Snarare tenderar vi nog att säga att vi “pysslar med”, “är med och driver”, eller liknande. Kanske är det för att den fysiska grunden fanns där från början. Kanske för att det vore ganska förmätet mot dem som kommit in i föreningen i efterhand.

Ungefär detsamma kan sägas om bussen. Grunda en buss? Ha!

13 kommentarer ↓

#1 chrisk on 27 May 2011 at 5:09 pm

Grund hänger ju samman med fundament. Någon som lägger fundament är fundamentalist. Den titeln vill jag ha NU!

#2 rasmus on 27 May 2011 at 5:12 pm

Ja! Jag är helt för att bejaka “fundamentalist” som titel i organisationer. Hittills har den väl visserligen benämnt det motsatta: fundamentalisten är den som inte lägger nya fundament utan hävdar att de som redan lagts är tillräckliga.

#3 Peter on 27 May 2011 at 6:18 pm

Samhället verkar ha en otrolig svårhet att sätta saker i någon kort, lättfattad kontext om man inte sätter titlar på människor. Därav tror jag den enklare mediala förklaringen ofta blir att kalla sig/någon “medgrundare” för att förklara hur viktiga personerna är i sammanhanget. Jag har flera gånger gett upp själv när någon kallar mig medgrundare till TPB och bara låtit det vara, istället för att behöva förklara hur allt egentligen hänger samman. Där man får mer tid så är det naturligtvis lättare att förklara, men titlar är inte bara något man ger sig själv, det är också vad vi alla sätter på andra.

När man anställs i ett företag så måste man ju få en titel, som beskriver arbetsuppgifterna. Senast det anställdes någon på Flattr så har titeln varit “Ninja”, “Ansvarig” (utan att det beskrevs mer ingående) eller liknande! Antingen så bör vi flooda titelmarknaden med alla titlar som finns, eller göra titlarna så mycket tuffare att man frångår den gamla titelhierarkin!

#4 Malte on 27 May 2011 at 7:14 pm

Kommer att tänka på troll-diskussionerna från k-punk, och hur ‘fans’ positionerar sig i den sammanhang. Inte precis synonymt med medgrundarens engagement, men ändå ett sätt att förklara något sorts engagement, hjälp eller sporadisk deltagande – om inget annat, då åtminstonne ett affektivt deltagande, typisk för fan-rollen.

Annan association, Osynliga komitéens upprepningar av begrepp kring sammansvärjning / konspirationer: medsammansvorna (på danska säger vi ‘medsammensvorne’), medbrottsling, medkonspiratör (vet inte om det sista går att säga direkt, men ni fattar väl vart jag vill).

Apropos ‘aktivist’-titeln, känner jag ofta för att reflexmässigt säga: Your politics are boring as fuck. Avskyr denna titel. Förmodligen den viktigaste faktor för samtidens produktion av interpassivitet.

Vissa har på engelska använt det lite löjliga uttrycket ‘antipreneur’ – på svensk, antiprenör – jag föreställer mig att det refererar till någon som, likt entreprenören, är initiativrik, men i stället för att bygga river saker :)

#5 Gunnar on 27 May 2011 at 7:27 pm

Man kanske kan bli “medgrunnare”

#6 Cernael on 28 May 2011 at 1:19 am

Gunnar: Eller i ditt fall, medGunnare?

Malte: Vad gäller konspiratörer så ingår samman-hanget (sic) redan i ordet: konspirera, att andas (eller kanske viska?) ihop. Man kanske kan förkorta “en person man andas ihop med”, en “ko-konspiratör”, till bara en “kospiratör”, en medandare (medviskare)?

Rasmus: Min omedelbara association gick till vurmen för och den upplevda viktigheten i begreppet “originalmedlem” i främst (antar jag) autenticitetsängslig rockmusik. De musiker som kommer in i efterhand för att någon dött eller hoppat av brukar ses som mindre värda (även om jag genast kommer att tänka på motexempel där den nya medlemmen närmast definierar bandet ifråga – Frusciante i Red Hot Chili Peppers, Patton i Faith No More, Gilmour i Pink Floyd).

#7 Lugo on 28 May 2011 at 8:36 am

Du är för fin för att grunda något. Sånt där kan pöbeln ägna sig åt. Pyssla vidare du.

#8 Johan Ronström on 29 May 2011 at 11:27 am

Liksom I rockbanden så tänker jag på de organisationer som inte fått något uträttat förrän nya krafter tagit över, eller där verksamheten inte ens är densamma som vid grundandet. Organisationer som helt eller delvis tar avstånd från sina värderingar och handlanden vid grundandet finns det ju gott om (SD, Ifpi (?), folkdansringen…)

#9 Malte on 29 May 2011 at 8:22 pm

På danska, “initiativtager” – typ någon som tar initiativ.

#10 chrisk on 30 May 2011 at 3:08 pm

Man kanske borde vända på steken och istället för att definiera vad man hade för roll vid grundandet, så säger man vad man gjorde vid gripandet.

#11 Malte on 1 June 2011 at 9:51 am

Meddelagtig

#12 David on 7 June 2011 at 3:59 pm

I boken “De gjorde Sverige Rikt” (2005) av Ronald Fagerfjäll diskuteras begreppet grundare i Sverige 1907:

“Utrycket grundare som kommer från tyskans ‘gründer’, användes mycket vi den här tiden, men mest i nedsättande betydelse. Efter en liberal experimentsperiod på 1800-talet förknippades det tyska grundarbegreppet med lycksökeri och bedrägeri. Därför talade nog få vid den här tiden om – – – seriösa industrimän som grundare.”

#13 Naser on 9 June 2011 at 6:58 pm

Ett fordon, typ en buss, har oftast en kaross som håller samman hela konstruktionen. Och likt en grund är den svår att byta ut. Man kanske kan medkarossa en buss?

Kommentera